Och här kommer högersossarna…

Margareta Wallström har uttalat sig gammaltestamentligt: Blockpolitiken är en styggelse. 

Det råkar vara så att styggelse är ett ord jag tycker är rätt festligt (om än inte lika roligt som oomkullrunkelig); jag använder det ibland i bloggen. Men självfallet är det ett auktoritärt ord, i rakt nedstigande led från Herren Sebaot och hans propagandaministerium.

Styggelse ingår varken i en socialliberal, nyliberal eller marxistisk vokabulär. Det hör knappast heller till den onämnbara ideologi som börjar på f.* Kanske är det talibansnack eller kristen höger, hur som helst så härrör ordet ur en tid mycket långt före demokratin, då det var absolut självklart att det fanns en enda auktoritet med oinskränkt makt, nämligen Herren Sebaot.

 Styggelse verkar vara ett slags verbal upptrappning eller dogmatisering av det ihärdiga talet om ansvar den sista tiden. Det har knappt gått att öppna en tidning utan att se det. Ansvar ansvar ansvar.

Det är två olika saker att säga: i det här läget bör vi försöka samarbeta över blockgränsen (även om det inte alls är så säkert att det är bra att möblera om hela det politiska landskapet för ett sabotörpartis skull) och att säga: blockpolitiken är en styggelse. 

Att underkänna och vilja avskaffa politiska skillnader, med andra ord möjligheten för väljarna att pröva en annan väg, skulle ju kunna sägas vara ungefär lika ansvarsfullt som att införa enpartistat. 

En snabb Google-Earth-inzoomning på Sveriges politiska landskap just nu:
Runt ett parti som talar om ansvarsfull invandringspolitik, och som tänker rösta ner alla budgetar tills de specifika kraven uppfylls, befinner sig ett antal andra partier som förväntas ta ansvar genom att upphäva höger-vänsterskalan.

I det läget kallar Wallström alltså blockpolitiken för en styggelse, och i bakgrunden tornar Göran Persson upp sig. Patronen som är en av dem som bär störst ansvar för socialdemokratins svek. Det känns som om det är den gamla maktfullkomliga socialdemokratin, den som inte lyssnar, som gör comeback.
Det skulle vara mig en sorts ära att bli Stefan Löfvens drevkonsult, men om det nu är så att S bestämt sig för att peta honom, så kommer det nog att gå mer diskret till. Inte lika brutalt som med Juholt, som befann sig en bra bit till vänster om Löfven, utan mer genom ett slags slirig argumentation: att Löfven misslyckades eftersom han inte tog ansvar när han bildade regering med MP, att hans trevare mot fp och c var för klena, att han inte slog näven i bordet tillräckligt, att alliansen med MP är för knapsu, att det viktigaste är att vinna.

Vad det handlar om, är väl att högersosseriet vill dumpa MP för att kunna knö ihop sig med Alliansen, och inte bara med fp och C utan med M. Med visst bistånd och draghjälp från borgerliga medier, som uppfattar MP som betydligt mer samhällsfarligt än SD. För att kunna åstadkomma en sådan blockupplösning, krävs det en högervridning av S igen.
Igen - ja, för det var ett försiktigt försök till vänsterpolitik som den f.d regeringen bedrev.
Glöm inte den reaktion som följde på den lilla skattehöjningen för personer med den osannolika lönen 50.000 kronor i månaden och mer. Protesterna som följde påminde om rednecks som försvarar rätten att bära vapen.

Jag röstade varken på S eller MP i höstas, men jag tänkte att jag skulle lägga min röst på en Löfven-MP-regering i mars, den som aldrig borde ha saboterats. Men det finns inte på världskartan att jag lägger min röst på en Göran Persson-styrd koalition med Alliansen. 

Om högersosseriet vinner dragkampen, kan man säga att vi får ett stort, fett nyliberalt block med bruna inslag, bestående av S, SD och Alliansen. SD stödde ju Alliansen i det mesta, det är ett nyliberalt parti med kraftigt bruna inslag.

* Löfven har rätt, det handlar om ett nyfascistiskt parti - vilket inte innebär att alla som röstar på partiet, eller ens arbetar inom det, är nyfascister. Det är mycket komplicerat det hela, och handlar inte bara om att drottningens namnsdag föreslås ersätta den första maj eller att icke-kristna tänder monstruöst stora adventsljus. Jag ber att få återkomma i frågan.







Om någon säger "ansvar" en gång till… Jag tänker inte käka upp mina papiljotter, men jag kanske käkar upp valsedeln när den kommer.