Värdegrundsrubbad

Nej, nu är bloggen lite väl försummad och det skulle vara tråkigt om någon fick för sig att den är nedlagd. Det är inte med sanningen överensstämmande - den lever fortfarande även om den inte har rört på sig på ett tag. Jag missade att fira sexårsjubiléet, det känns toppen att ha hållit en blogg kokande så länge (även om det finns betydligt äldre bloggar än så, bravo till dem).
Även en sengångare har åsikter. Tysta sengångare är något av mina favoriter, väl värda att vara totemdjur åt kommande eftertänksamma generationer. Men nu ska jag i all hast stöka undan några åsikter som jag måste få ur mig.

Det är inte en bra idé att göra staty av kvinnan med handväskan. Statyer är offentliga historier. Vad man än tycker om dem så avspeglar de av samhället godkända eller hyllade individer, så till vida det inte handlar om provokationskonst (men hade det varit en provokation avsedd att skaka om så hade aggressiviteten i kvinnans ansikte förstärkts, och hon hade inte gjorts gulligare och mjukare, som den här statyn har gjort henne).
Nu är det så att det öppna samhället, som det brukar kallas, tillåter nazistdemonstrationer. Det är en av de bisarra paradoxer som vårat samhälle står och vinglar på. Samtidigt som det pågår en massa räder mot hatiska uttryck på nätet, och samtidigt som Mona Sahlin turnerar för att motverka radikalisering bland ungdomar, och antisemitismen är ett samhällsproblem som uppmärksammas stort, så paraderar nynazister under polisbeskydd. Alla samhällen måste nog vara lite inkonsekventa, och "öppna" samhällen är kanske ovanligt osammanhängande.

Medan polisen skyddar nynazister kommer det alltid att finnas människor som fylls av skräck, hat och vrede över att de tillåts paradera, och en del av dem kommer att visa sitt missnöje handgripligen. Har de moraliskt rätt eller fel, och är det konstruktivt eller kontraproduktivt att jaga bort nazister, är ganska svåra frågor. Jag ska erkänna att jag inte riktigt har något svar. Däremot är det inget samhället kan sanktionera: det funkar inte att både ge klartecken för nynazister att paradera, och att uppmuntra våldsamma tilltag emot dem.
Men det var ju bara en tant med en handväska?
Ja just det. Låt oss säga att det varit en ung kille som kastade något betydligt mjukare än en handväska - ett ägg. Jag tror inte att den statyn hade fått lika stor uppbackning. Hela grejen vilar på en nedlåtande syn på kvinnor. Bara för att det är en tant med en handväska är det lite rörande och ofarligt. Såpass att en massa facebookmänniskor skickar handväskor hit och dit.
Nu verkar det hela ha gått i stöpet på grund av en upphovsrättslig kuriositet - fotografer äger sina motiv, åtminstone om motivet är unikt och tillfälligt.
Statyn kan placeras på ett museum, utan att samhällsinkonsekvensen blir särskilt skriande.

Det här var bara en åsikt. Jag hade tänkt beta av minst tre till, som även de har att göra med inkonsekvens och dubbelmoral: det går inte att förbjuda folk att kriga för IS samtidigt som det är tillåtet att kriga för Ukraina, är en. Sverige får under inga omständigheter göra vapenaffärer med Saudi Arabien, är en annan. (Anne Ramberg argumenterar väl  i sin blogg. Hon skriver bl.a: Förhoppningen om att vi skall förmå saudierna till bot och bättring genom att förse dem med kanoner jävas av historien. Det synes mig mest vara förhoppningar som betingas av andra syften än fromma.) 
Jag kommer att gå ur S omedelbums om kontraktet förlängs. De värderingarna kan jag aldrig vara en ambassadör för.

Och för det tredje tänkte jag efterlysa en förklaring från Björn Wiman om varför han plockade bort en Rocky-strip från DN, som han uppfattade som antisemitisk, samtidigt som han med imbecillens frenesi lovordar total yttrandefrihet.



Rubriken består av ett skällsord man ser ibland på nätet. Det ska vara kul med glåpord. Annars kan det kvitta.


Tillägg måndagen den 9/3: Hurra för Margot Wallström! Det här är stort.