lördag 3 december 2016
"Ni lever i en bubbla!"
Vanlig anklagelse på nätet.
Den kan betyda två olika saker, var för sig eller i kombination:
1. Ni umgås bara med likasinnade, delar bara en typ av nyheter, bekräftar varandras åsikter.
2. Ni har ingen kontakt med verkligheten.
Punkt 1 kan det ligga något i (även om diskussioner mellan människor som är överens om allt väsentligt kan innehålla massor med kritiskt tänkande och nyanser, medan diskussioner mellan meningsmotståndare kan vara fullständigt meningslösa eftersom deras åsikter skiljer sig åt på ett så fundamentalt sätt, att det aldrig kan gå att komma vidare i diskussionen).
Punkt 2 är vansklig. Det kan ligga något i den också. En person som nästan bara lever på Internet kan väl sägas leva i en bubbla utan mycket kontakt med verkligheten utanför.
Men ingen kan ta sig rätten att påstå att en person saknar egna erfarenheter, eller ogiltigförklara dem.
Och tvärtom: ingen kan säga sig ha patent på den enda riktiga verkligheten utifrån sina erfarenheter.
(I vissa fall handlar "verkligheten" däremot om saker man läst i tidningen eller på Internet. På nätet handlar det inte sällan om fabricerad "verklighet" också, men det lämnar vi därhän för tillfället).
Jag kan inte låta bli att kommentera en helt crazy grej på facebook, där bubblesmädelsen fick en ny innebörd. Det var en diskussion mellan en person som har mycket kontakt med flyktingar i sitt arbete, och en annan som tycker att Sverige har tagit emot för många flyktingar och som inte har någon kontakt med dem privat eller i yrkeslivet. Nå, den senare påstod - som många kritiker av invandringen gör - att den förra inte visste någonting om världen och verkligheten, därför att "...flyktingar, gubevars. Det är inte världen".
Det kalla luftdraget från spöket som går genom rummet... när jag försöker förstå det hela tänker jag att det handlar om något slags bortträngt samvete: i stället för att säga "jag tycker att Sverige har tagit emot för många flyktingar" eller "jag tycker att Sverige ska stänga sina gränser", alltså formulera sina åsikter, så måste flyktingar tilldelas en icke-existens, de befinner sig utanför världen och verkligheten, och den som har kontakt med dem lever i en bubbla. Flyktingar, gubevars.
Språket är ute på glid.
Fats Waller med Your Feets To Big. Animation av Nancy Beiman
Att leva i en bubbla kan vara att blunda för sånt här...
SvaraRaderahttp://www.svd.se/vuxna-maste-ta-tillbaka-makten-i-rinkeby/om/dodsskjutningarna-i-rinkeby
Läser sen. man får absolut inte låta kriminella ta kontrollen över ett område, samhället måste göra allt för att få stopp på det i tid.
RaderaJag har bott i ett sånt kvarter i Neapel, där polisen knappt vågar sig in.
Obs med det menar jag inte att man ska låsa in 10-åringar, som en opinionsbildare nyligen krävde.
RaderaDen alltmer häpnadsväckande... osv osv.
Vill bara passa på att säga att det som vanligt är intressant att läsa dina analyser men också något mer, det känns som om du på ett sätt som jag inte stött på motstycke till utan fruktan eller i alla fall utan att låta fruktan hindra dig, ger dig i kast med de svåraste ämnen och lyckas vara både kaftfull och subtil samtidigt. När jag efter att ha haft ett umgänge bland i huvdsak folk med vänsteråsikter för vilka den mest avancerade konstnärliga uttryck var vardagsmat så att säga, så var det omvälvande att när jag började arbeta som sjuksköterska ha en stor del av mitt umgänge med människor med helt andra referensramar och att få "äta upp" min arrogans och känna riktig vördnad och vänskap för dessa. Vi kan aldrig komma ifrån att vi har ett visst perspektiv som beror av vilka vi umgås med och som påverkar vårt tänkande men vi kan ju genom medvetenheten om detta försöka att minska monokulturen och endimensionaliteten genom öppenhet för dem som är oss olika och detta är ju inte alltid behagligt då det på något vis innebär att vi måste bryta ner vårt identitetsbygge om och om igen.
SvaraRaderaHej Christian, ja det gäller alla, att vi måste bryta ner och bygga upp vårt identitetsbygge om och om igen. Så är det ju.
RaderaDet jag tycker är viktigt är att man måste betona erfarenheten. Man får aldrig vifta undan erfarenheter, hur dessa nu kan se ut. Samtidigt som det idag är rätt många i debatten som använder sig av andras erfarenheter, eller påstår sig veta hur det är att vara "vanligt folk", "bortglömd" osv.
Och å andra sidan: mängder av floskler. Vad betyder "alla människors lika värde?" Det vet alla att alla människor i praktiken inte tillmäts samma värde. Ja, jag nämnde de vansinniga löneskillnaderna tidigare. En av de största skandalerna är hur underbetalda sjuksköterskor är. Det säger jag inte för att ställa mig in utan det är ju så. Varför kan man bli stenrik på att bara flytta omkring pengar? Eller på reklam?
"alla människors lika värde" är absurt av flera skäl. Det är inte ens säkert att alla människor har eller bör tillmätas lika värde. Är den som våldtar ett barn lika mycket värd som den som räddar liv? Nej, så vad betyder "lika värde" då?
När det gäller debatten om flyktingar tror jag faktiskt att det skulle vara enklare om motståndarna var tydligare än att de sveper in sin propaganda i skrämseldimmor. Men jag tror att det bland annat handlar om bortträngningsmekanismer. Rädsla för det som är främmande sitter väldigt djupt, det är inte ens uteslutet att det är medfött. När man hör språk omkring sig som man inte förstår, t.ex. Vad säger de? Snackar de skit om mig? Varför pratar de inte svenska i Sverige? Har jag inte rätt att kräva att kunna förstå?
Sverige ett litet homogent land som förändrats ganska snabbt, och främlingsfientligheten går att begripa. Rädslan för terrorism är busenkel att förstå. Men när opinionsbildare börjar rycka i trådar för att spela på den rädslan - inklusive helt andra saker som avskyn mot homosexualitet och feminism, osv - och går riktigt långt genom att lögnaktigt påstå att vita är förtryckta i sitt eget land, då blir det fascism av det.
Songs Of Experience!
RaderaJa, till och med surrealismen kan ju vara lite arrogant. Roligt att höra av dig!
Vill tacka för det där med subtil och kraftfull. Blev väldigt glad. Så. Tack.
RaderaVerkligen roligt att du gladdes åt mina rader om dig... Det är sällan jag ger mig tillkänna i den digitala världen och när jag gör det så måste jag övervinna ett visst motstånd men denna gång kunde jag inte låta bli av någon orsak.:)
RaderaJa många gör sig helt illegitimt till förespråkare för grupper av människor som inte får en chans att säga ifrån och ibland måste man fråga sig om gruppernas ontologiska status tillåter sådana uttalanden överhuvudtaget. Folket t.ex. vilka är det? (för att ta ett av de mest självklara exemplen.)
Jag tror inte man kan bortse från erfarenheter, om jag tolkar dig rätt, erfarenheten att vara en viss person med en viss historia från ett visst sammanhang. Erfarenheten i meningen av något visst oreducerbart i det människor upplever. Och jag tänker att det ligger något i det faktum att de flesta av oss blir ungefär som våra föräldrar eller i utvidgad mening, som samhället runt omkring oss. Vi kanske ibland tror för mycket på vår intellektuella förmåga att frigöra oss från våra ursprung.(Jag menar inte att det finns något fel i strävan, bara att det är svårt.)
Jag tänker att det verkar finnas vissa som vill påtala brister hos grupper av människor(grupper med likaledes oklara existensbetingelser), invandrare, muslimer, m.fl. men kanske också sverigedemokrater, högerkristna eller vad man nu vill hitta på, bara för att bryta ner de moraliska spärrarna så att de kan få ge utlopp åt sitt hat som egentligen har helt andra orsaker. Bakom en rökridå av ett förnuftigt och humanistiskt samtal döljer sig ett rättfärdigande av hatobjekt.
Vill man försöka förstå vissa fenomen så att man kan kritisera dem konstruktivt så måste något mått av välvilja till. Denna välvilja behöver dock inte resultera i snällhet eller eftergivenhet för destruktiva krafter eller? Om min vän är psykiskt sjuk måste jag då välja mellan vänskap och kritik? Så kan det ofta bli men det finns kanske en annan väg.
Jag drar mig till minnes min lyckligtvis korta och konformistiska period av främlingsfientlighet i mellanstadiet när vi i en viss kompiskrets kunde slänga oss med uttryck som "turk på burk" och "svartskallar"... Det var på något vis skönt att det fanns någon "under" som vi kunde ta ut vår barnsliga frustration på istället för att alltid ta ut den på varandra. Detta är en enkel psykologisk mekanism och attityden hade vi fått från det vuxna lokalsamhället. (Jag vet för övrigt att detta absolut inte är någon heltäckande förklaring till rasism och främlingsfientlighet.)
Frågan om människors lika värde är svår. Om man med lika värde menar hur vi praktiskt värderar människor så är det som du säger vi värderar inte och värderas inte lika. Har märkt att åldringarna i vården verkar tas om hand betydligt sämre än andra vuxna t.ex. och det blir sällan så mycket rubriker kring det. Men frågan är om diskussionen tar slut där? Att frasen ofta används floskellikt måste inte göra den falsk eller? Kan det inte vara att det i detta med att vara någon som har en viss oreducerbar upplevelse och tillhörigheten till människosläktet finns något som vi är benägna att tillskriva ett sorts absolut värde eftersom vi vet att vårt i grunden begränsade perspektiv förmodligen gör våra faktiska värderingar orättvisa och felaktiga?
Slutligen, dessa fascistoida opinionsbildare som du talar om förtjänar att bemötas hårt.
Jag tror att frasen "alla människors lika värde" blir begripligare om man tillägger "oavsett kön, religion, etnicitet, sexuell läggning" med mera. Värdegrunden. Det vill säga allt det som fascismen är emot. När Trump hade vunnit valet i USA, skrev en högerextrem nättidning i Sverige: "Trump har visat att det går - låt oss skända värdegrunden!"
RaderaSkändar man värdegrunden är steget till våld aldrig långt.
Ja, det där med att försöka förstå är ju viktigt, om inte annat för att det är ganska långtråkigt att fördöma och fördöma. Jag tycker inte om när antirasismen tar över ett fascistiskt språk. "Håll rent mot rasism", "inga rasister på våra gator" - brrr, det låter som medborgargarden och städpatruller. Nej, det är inte lika illa som fascismen, syftet är att göra motstånd mot en för jävlig ideologi, men när motståndet rent formellt blir intill förväxling likt det man bekämpar?
Erfarenheten: jag tänker på många olika saker beträffande erfarenheten. Först av allt kanske att de högerpopulistiska sajter och opinionsbildare som pumpar ut nyheter och "nyheter" på ett allt grövre och mer skamlöst sätt ofta gör anspråk på att ha patent på de enda giltiga erfarenheterna, på den verkliga verkligheten, när det tvärtom handlar om att hårdra och förstora upp saker och ting som har stått i tidningen. Eller på andra håll.
Men också - att var och en måste gå till sig själv, sina konkreta erfarenheter, i stället för att låta sig uppslukas av propagandan.
Och mycket mer.
Apropå främlingsfientligheten så tror jag att mycket av den handlar om helt andra faktorer än de materiella. Jag tror t.ex att det faktum att det är fler män bland dem som är negativa till flyktingmottagande - för övrigt, kom ihåg att det hösten 2015 var över 60 procent som tyckte att Sverige tog emot för få flyktingar, kanske 70 procent rentav - alltså, jag tror inte att det beror så mycket på att kvinnor generellt är mer empatiska, åtminstone inte bara, utan pga ett slags svartsjuka. Rädsla för att "dom ska ta våra kvinnor!" Och mycket av det tror jag bottnar i mindervärdeskomplex. Självförakt som vänds utåt.
Tack för detta med männen, självföraktet och den sexuella sidan av främlingsfientlighet!
RaderaJa, det finns ju där. Jag tror också att det finns ett slags avund på islam.
RaderaSom allra mest tillspetsat i Breiviks manifest. Han skriver att alla feminister ska mördas (med tillägget även dom snygga :D ) för att de begått ett dubbelt svek. Först har de monterat ner patriarkatet och effeminerat männen i Norden, och sen välkomnar de män från patriarkala kulturer.
Det här är en del av en psykologi som jag tror det är bra att förstå, rättare sagt den går att förstå. Det finns också konstiga aspekter av kulturrelativismen, när delar av "pk-maffian" inte riktigt vill höra talas om hedersförtryck.
Ja, "går att förstå": det handlar ju om uppförstoringar, förvrängningar och överdrifter, och på något sätt skräckblandat förtjusta föreställningar om främmande män, de kulturskillnader som finns blåses upp och exploateras av clickbaithallickar och falska profeter - jag tycker inte att man ska hålla på och ironisera över "kränkta män", även om det fanns en bitvis rolig satirsajt, eftersom "vita kränkta män" ofta säger roliga saker.
RaderaLedarskribenter, tongivande opinionsbildare, även sådana som verkar i kulisserna, är det mer viktigt att hålla ögonen på. DN:s skriverier om Julia Caesar är jag fortfarande emot.
Men jag är inte emot kritiken av den inpiskade teol. dr sykofantiska lögnerskan.
Men nu ska det bli gott med kaffe.
Ty i deras mun är intet visst
RaderaDeras innersta är fördärv
En öppen grav är deras strupe
Sin tunga göra de hal.
Några profetiska rader i Psaltaren.
"DN:s skriverier om Julia Caesar är jag fortfarande emot". Menar du Niklas Orrenius artikel? Den var väl högst motiverad. En anonym maktfaktor och kultfigur i rasistiska miljöer som Orrenius helt enkelt ville intervjua. Hon uppviglade till en hatstorm och han fick ta emot många mordhot. Sådana här miljöer är ett hot mot journalistiken och har varit det länge. Din jämförelse med en författare, debattör och lektor vid Lunds universitet är absurd. Dessutom trodde jag inte det om dig att du skulle haka på ett drev.
RaderaAnonym 21.48: Det är precis tvärtom.
RaderaHur då tvärtom?
RaderaÄr det plötsligt ok med skitstormar mot en person, i medier och sociala medier, som grundar sig på medvetna feltolkningar?
Rena häxprocessen.
Det är ju hon som är offret här. På samma sätt var Orrenius ett offer för krafter som ville tysta honom!
Du behöver inte oroa dig för teol. dr, hon kommer att betraktas som etikexpert så länge förflackningen råder och minst tjugo år till.
RaderaNej, jag anser att nazistuthängningen var fel, att snokandet kring Julia Caesars stuga var fel, att Linderborgs tal om fascister som råttor och skit var fel - men AH sysslar bara med en massmedial strategi, flamebaits, förödmjukar dem som kritiserar henne sakligt, och har en len och förnuftig stämma i radio och TV. Ibland.
RaderaForget about it. Med fräckhet kan man komma långt.
Att få andra att bli mycket ledsna eller arga är bara en triumf, en strategi, ett sätt att ta sig framåt. Den omvända teologin har inga problem med att hånskratta åt den som blivit bedrövad och se det som ett bevis på sin egen träffsäkerhet. Ja sannerligen, teologin är sig inte lik men allt har sin förklaring i högerkristendomen, och enligt en del har det också att göra med etikexpertens nye man, som påstås vara brunhöger. Men alltihop kanske bara handlar om provokationer, flamebaits? Hur ska man annars förklara att ett rått och fascistiskt utspel följs av lenkäftad nyansering?
RaderaMen nu är folk inte kloka på sociala medier. Och då menar jag en hel del kulturfolk.
RaderaJag tar iofs inte tillbaks det där, men herregud.
Jag tänker också fortsätta att diskutera fascismen, vad den är till skillnad från socialismen eller socialliberalismen.
SvaraRaderaUmberto Eco skriver lite intressant om sina punkter, att det räcker med att en av dem är uppfylld för att det ska "koaguleras" fascism omkring den :D
Lite inom parentes sagt så tror jag inte att kampretorik är ett sätt att möta den typen av skrämselpropaganda.
"Vi är många" är också fel grepp. När det handlar om sådana här saker måste man vara beredd att stå helt ensam. Verkligen på allvar, det är inte bra att vara alltför mycket i flock när man kritiserar fascism. Självgodhet och heroism bör också så långt det är möjligt undvikas helt! :)
"En smula till höger" är inte rätt uttryck för att beskriva en viss typ av retorik. OBS.
RaderaInte reagera! bara observera. Annars möts du av ett hånflabb - "jaså, jag verkar ha kommit åt en öm tå..."
SvaraRadera