Ett spejsat återhörande

En retrofuturistisk klassiker jag efterlyste på Facebook och en musikdetektiv snokade reda på den - det här är det bästa med sociala medier, inte är det snapshots ur privatlivet - I don't give a damn about era rosenbuskar och solnedgångar. Nej, det bästa är att få hjälp med att hitta låtar man inte hört på 30 år. För jag tror faktiskt inte att jag hört denna sedan det begav sig (då jag var en itte bitte ung studentska i Uppsala, förknippar låten med mitt studentrum i Rackarberget, där den torde ha kommit ut ur min radio).
Videon har jag aldrig sett förut. Den lyfter fram det ironiska och parodiska i låten (kolla bara mannens min, en likgiltig träbock som uppenbarligen tröstar sig med en annan, och den fantastiska dekoren och kostymerna).
I mitt minne var låten inte lika uppenbart satirisk. Lika härlig med och utan videon.