"Den som vill uppnå verkan med en sträng konstartnär aktörerna skrålar.
och som har höga mål, han måste först lära
en knapp, disciplinerad enkelhets regler
ej snegla mot de mäktigas palats - inte som snyltare vid rumlarnas kalas tigga,
ej som kumpan till drinkarna med vin skymma
förnuftets sol, ej på teatrarna klappa i hejarklacken
Nej, om mot honom ler Aten, det vapenbeprydda
eller Tarent, spartankolonin, eller kanske Neapels
bukt, sirenernas hem - de första åren åt dikten
måste han ge, glad stärka sig ur den homeriska källan.
Fylld av sokratisk filosofi snart fri skall han släppa
tyglarna loss, snart svinga med kraft Demosthenessvärdet.
Ur Petronius Satyricon
Petronius dog i Cuma. Se föregående inlägg! Tjakloff!
SvaraRaderaEn del lustiga moraldiskussioner också (typ "goda värderingar i litteraturen") i anslutning till krisen krisen - lite för trött att skriva om detta nu men personligen tycker jag alltså inte att litteraturen måste vara god, uppbyggelig, t.ex tycker jag att En opolitisk mans betraktelser är Thomas Manns intressantaste bok. Hans Ruin (ruin från Forum) tyckte att Mann aldrig borde ha skrivit den, - en generande syn på stora humanister, att de skulle vara goda på något sätt, aldrig ha felaktiga tankar eller åtminstone hålla inne med sina felaktiga tankar.
SvaraRaderaVar började den här tankegången? Jo: det är en litterär strid också, så uppfattar jag det. Sara Danius gillar inte Den sista grisenestetiken.
(Jag tyckte att penetrationsaforismen är så gott som identisk med radikalfeminismen). Någon kan bli ledsen, få sin unga oskuldsfulla och oproblematiska sexualitet störd av att läsa Horace Engdahls penetrationsaforism, och ser då givetvis Sara Danius som en kvinnlig förebild, hon som strider mot taskig kvinnosyn för en god och jämlik sexualitet. Så knytblus får symbolisera även detta, och Danius blir ju glad över hyllningen, och delar artikeln på facebook.
Då har vi tagit klivet över till att moralisera över litteratur.
Det kanske är bra, så länge det står klart för alla vad det innebär; att dra in litteraturen i den här diskussionen om Akademien kan mycket väl - särskilt som den förskräckliga Alice BK hakar på - även handla om önskemål om värdegrundskurser, osv.
Och det tror jag att Sara Danius faktiskt står för, alltså krav på moral i litteraturen, men så tänker jag rent partiskt pga en recension av Mäktig Tussilago, där hon efterlyste något slags godhet. Vilket var högsta beröm egentligen, nästan bara riktigt bra konst får den typen av invändningar, men ... oki, det var en moraliserande recension, så jag undrar om det inte finns många aspekter av hela allt det här som handlar om något slags nymoralism.
Olof Lagercrantz var en notorisk tafsare, förresten. DN kanske bör kalla sitt pris lagercrantzen för något annat?
RaderaFörtrytsam kvinnochauvinism, är det ord som kommer för mig när jag läser en del inlägg på facebook och i medierna.
SvaraRaderaDet blir knäppt om man spegelvänder det
SvaraRaderaJag tänker inte stödja någon i det här, men jag fattar inte avskyn mot Horace Engdahl.
SvaraRaderaEnligt Jan Guillou kallas Horace Engdahl "il porco del Nobel" i La Repubblica.
SvaraRaderaAllt hänger ihop på fler än ett sätt - Jan Guillou menade även att Myggor och tigrar aldrig borde ha blivit utgiven. Jag är övertygad om att det här handlar om ett nytt slags bigotteri, att bevara anseendet.
Det hade lika gärna kunnat stå "la puttana del Nobel". Eller "La puttana di Aftonbladet".
RaderaOch givetvis påminner det om utstötningen av Stig Larsson, för mycket längesedan (ungefär 20 år sen?) Det där har blåst över, han var total paria och persona non grata på grund av - ja just det, ett uttalande. Ord.
RaderaJag tror det finns sexuell svartsjuka i botten också - reaktioner som Guillous, eller Crister Enanders recension av Myggor och tigrar. Det är en sexskandal med puttana-vibbar.
Glöm det där med att Guillou skulle vara feminist. Läs t.ex hans gamla attack på Unni Drougge.
RaderaKänner de till den italienska kulturbranschen, mutorna de skickar till folk de tror har inflytande, alla påtryckningarna för att Italien ska få Nobelpriset?
RaderaHämndkänslorna för att Dario Fo fick priset, vilket måste ha känts som en örfil till alla drösar av astrista italienska författare som uppvaktar Sverige i hopp om Nobelpriset.
RaderaNär Per Wästberg ber Italien om ursäkt för lögnerskan och den kriminelle och La Repubblica tydligen kallar Horace E för Il porco del Nobel - hur asblåst måste inte svensk kulturjournalistik vara om de inte genomskådar det där.
Alltså, det gör absolut inget om Nobelpriset försvinner, bara folk fattar varför det försvinner.
RaderaNågon måste skriva om de italienska mutorna, presenterna, smickret riktat mot ledamöter och annat kulturfolk, den totala hysterin kring priset. PW:s uttalande måste sättas in i sitt sammanhang.
RaderaAkademien hotas av vänsterpopulistisk revolt: https://www.expressen.se/kultur/ide/vansterpopulistisk-revolt-hotar-svenska-akademien/
RaderaMmm hm, kanske läser kanske inte.
RaderaAkademien förfogar över jättemycket pengar så jag har rätt svårt att tro att den skulle vara hotad i någon egentlig mening. Sen är det lite märkligt att se hur skribenter som Guillou och även Kerstin Ekman idkar något slags påtryckningar på folk som eventuellt kan bli tillfrågade. För säkerhets skull nu: jag skulle inte tacka ja, jag skulle vara klart olämplig, vantrivas minst lika mycket som Lotta Lotass, och det är högst osannolikt att jag skulle bli tillfrågad, men jag kan tycka att de där tongångarna är dubiösa. Kerstin Ekman har ögonen på eventuella nyinval och står beredd att hånskratta åt dem. Likaså Guillou, han kallar dem grisar i förväg så att säga. Det här tycker jag är lite äckligt. Jag respekterar inte dessa flodhästars metoder.
Och framförallt - kan någon verkligen tro att det här handlar om att känna med dem som råkat illa ut? Vilka de än må vara, självklart kommer det alltid finnas ett anseende att putsa på, ett varumärke, och när det väl har börjat handla om anseendet så ligger föraktet där på lur.
Lite förvånande också att Guillou som tog till storsläggan mot Unni Drougge plötsligt har blivit så... feministisk?
RaderaSnabbläst artikeln nu - jag tror inte att vänsterpopulismen är ett stor hot mot Europa, nej.
RaderaDet övriga tycker jag att det är rätt svårt att ha en uppfattning om - alltså att alla dom här skulle rösta om en uteslutning av Frostenson, utifrån sett så känns det som att kasta sten i glashus, och som sagt att det inte har ett jävla smack att göra med omtanke om flickor som smashats mellan finkultur och dekadens. Dessutom anar jag att mycket av den egentliga makten tiger, det är väldigt mycket här som känns ouppklarat.
Men Sara Danius har lite för mycket DN i ryggen, och där sitter kulturchefen och kräver någons avgång, och inget av det där handlar om feminism. Dessutom - det var något så osmakligt i att genomföra Nobelmiddagen i brackig klänning direkt efter något som åtminstone då måste ha varit en tragedi. Ja det är kanske en konstig kommentar men - Frostenson är trots allt Frostenson. Inte en kompis till mig, och jag tyckr inte att man ska vörda poetiska storheter osv. Men om man ska ställa till med en jättekrasch, en tragedi och en uteslutning nerläggning osv av ett sammanhang där man själv flitigt deltagit strax därförinnan, så är det fel att stoltsera med det. På något sätt. Alltså, lite som när Wästberg ber italien om ursäkt, för att fina Nobelpriset fläckats ner. Och Danius tar emot hyllningar. Jag kan inte med det. Men i verkligheten tror jag inte att det är speciellt synd om det illustra och skandaliserade paret, inte idag. Delvis tror jag att det är en skenskandal. Det visar sig i att det omedelbart började handla om att ta sitt förnuft till fånga för att rädda anseendet. osv. OK jag snabbskriver så gott som en stream of consciousness, men - jag tror inte att den kulturella vänsterpopulismen (borgerlig marxism med betoningen på borgerlig) är ett hot alls mot Västerlandet. Däremot kan jag omöjligt stödja knytblusupproret, och inte heller de här kraven på litteraturen att den ska hålla sig till goda värderingar.
I all hafs.
Västerpopulismen kan möjligen vara ett hot mot den genuina vänstern. Men mot Akademien? Tja, hur då? Fördela om pengarna till en annan typ av litteratur? Och vad förändrar ens det, om ingen läser?
Radera"Tjejen är en mes"! "klart att han inte ville ha henne!"
SvaraRaderaAlltså, Madeleine Grives ganska fantastiska utskällning av mig efter Sprickan i ögat, hon öste avsky per telefon - apropå böcker som somliga menar aldrig borde ha skrivits. Jag blev rätt svag i benen, det här är ett tag sen och jag var ganska ung, en nyttig erfarenhet av matriarkatet, och helt frånsett att Grive förmodligen ville försvara poeten som till viss del står som förebild för poeten i min lilla debut så finns det en annan aspekt, och det är detta med mes. Grive nämnde Ebba Witt-Brattströms artikel om masochistiska kvinnliga poeter, som jag i och för sig hade uppskattat men som även kan ses som ett krav på hurtighet hos kvinnor. Alltså, att anklaga en generation poeter för att vara masochister, till skillnad från de starka modiga kvinnorna inom 70-talsfeminismen.
Styrka, well well. Det här gick igen sedan då kvinnor med makt inom kultursfären vände det mot Myggor och tigrar att jag var svag. Värst var Helle Klein på Aftonbladets ledarsida, hon fördömde mina "privata nojor". Men givetvis även Schottenius ("skör"), Linderborg ("bräcklig").
Madeleine Grives "tjejen är en mes".
Idealisera inte kvinnor. merci beaucoups.
RaderaGud vad jag snackar.
RaderaSka skärpa mig, promise.
Kulturtjackrullatorn Stina Otterberg nämner Anna-Karin Bylund i början till något slags festskrift om Karlfeldt. Härskarteknik? Kanske inte, men... Hon skriver på första sidan att Anna-Karin Bylund i mitten av nittiotalet ska ha frågat Olof Lagercrantz om han ville medverka i en katalog om textilkonst. Lagercrantz ska ha blivit rörd.
RaderaDet handlar alltså inte om Bylund, men om jag känner kulturbrackorna rätt, så är det just såna försåtligheter de jobbar med - lite typ förminskande, passa på att visa vem som har Kulturmacht?
Det intressanta är - eftersom allt hänger ihop även i riktigt unkna världar - att Otterberg skrivit den här boken tillsammans med en som heter Arne Melberg. Denne Melberg har jag träffat en gång under en diskussion om autofiction. Han och en annan herre - Sven Olov Wallenstein - vecklade in sig i falskast tänkbara sanningsrelativism apropå självbiografiskt skrivande, det finns överhuvudtaget ingen sanning osv - (för övrigt märkbart besvärade när jag ville föra in Bretons Nadja i diskussionen). Alltså det var en sådan rävstank kring dessa herrar att jag blev tvungen att lämna lokalen. Unni Drougge var också i panelen, och jag tror att hon tog mig i försvar sedan. Hur som: den här Melberg skrev senare mycket bisarra och långa ganska hyllande recensioner om Knausgård, här fanns ingen nervös sanningsrelativism.
Allt var mycket genomskinligt.
Melberg/Otterberg tyckte kanske att det kändes skönt att namedroppa Anna-Karin Bylund, som därefter såvitt jag förstår försvinner ur festskriften?
Det ser skumt ut men är kanske bara ett sammanträffande. Att det här är väldigt unkna och förljugna människor vet jag emellertid.
Sådär, snart har jag återerövrat mitt eftersträvansvärda rykte som galen.
RaderaNåväl, ett sammanträffande kommer sällan ensamt: jag tycker dock om Martina Ruin, det vill säga har träffat henne en gång då hon hejdade mig på stan och berättade hur mycket hon älskar Myggor och tigrar, det för med sig att jag lägger lite band på mig.
RaderaJag ska backa och formulera saken lugnare, mer stringent, men jag kan omöjligt tro att sättet att nämna ett brev från Anna-Karin Bylund på en första sida av en lite fisdoftande festskrift till några storheter, kan vara en slump - makt laborerar på mestadels försåtliga vis. Alltså Melberg plus Otterberg. Liksom var är kräkspåsen?
RaderaLite trist att Melberg översatt Gadamer, bokbålet var nära där ett tag men jag får försöka damma av min tyska i stället.
OK. Jag ska backa och formulera om, som sagt var. Brackor måste dissekeras med kyla.
Radera"Ser du hur bra det går när du tänker som jag", säger Don Pietro till Patrizia.
RaderaJa jag ska hyfsa språkbruket. Det kan ju också finnas en naturlig förklaring.
SvaraRaderaMen vad är det för bok du pratar om? Det låter absurt i mina öron.
RaderaHur visste skribenten att Anna-Karin Bylund skickat brev till Olof Lagercrantz och varför är det relevant i en bok om Karlfeldt?
Hehe, jag blir nyfiken. Men lite märkligt verkar det.
För övrigt var det ju enormt modigt av Anna-Karin Bylund att träda fram med namn i DN.
Ja, det var modigt, kanske mer modigt än vad många förstår just nu, eftersom det just nu ser ut som om vittnesmål har institutioner som t.ex DN i ryggen. När det kommer till kritan är man alltid ensam och så kommer det att vara även framledes, det kommer alltid att finnas missförhållanden av olika slag och det kommer alltid vara så att det kommer att krävas personligt mod, helt hashtagfritt.
RaderaDet såg konstigt ut att hon nämndes just nu av just den skribenten och varför det var relevant - mer än som ett slags fotnot till gudfadern Lagercrantz - vet jag ej, kanske ska titta igen. Det var en bok om Karlfeldt och Lagercrantz, på något bisarrt sätt.
Ska kanske kolla igen.
The Handmaid's Tale är riktigt bra förresten. Serien som går på TV just nu. Påminner mig om att jag bara läst en bok av Margaret Atwood, en essäsamling.
Rättelse: det är inget fel eller onödigt med kollektiva protester och samlingar, och det är fånigt med personkult eller heroism som idealiserar individer eller fäster för stor vikt vid deras roll i världsalltets konvulsoriska nyckfullhet, men jag tror att vem som helst kan hamna i ett läge då de slår dövörat till - du kan gå ut på gatan och skrika, ingen kommer ens att öppna fönsterluckorna: nej, och ingen kan vara säker på att vara den som öppnar fönsterluckorna då det behövs. Alltså är det totalt tokigt med personkult.
RaderaDet är rätt hemskt att se hur den jönsiga antirasismen krattar manegen för sd. Alltså till exempel, jagärhär? Det är verkligen fruktansvärt töntigt. Ursäkta jag bara vräker ur mig, men fattar de inte vad de håller på med? Mischmasch av megafoner och handhjärtan.
RaderaHur som: jag har inga råd till S. Bara en sak: låt moderaterna och sd gå ihop. Försök aldrig åstadkomma ett samarbete med M. Det vore döden. Med C - kanske.
Låt SD, M och kd gå ihop. Ett högerblock.
Liberalerna och Centern kan hänga lösa i mitten.
Jag tror inte att sd motsvarar nazisterna på 30-40-talen, vilket många verkligen på djupet gör: de slåss mot nazismen med stort N. Det är därför de skapar #jagärhär. Om #jagärhär hade funnits på 20-talet, så hade historien sett annorlunda ut - etc.
Usch, jag börjar bli misogyn också.
RaderaDe som röstar på nationalkonservatismen vet nog inte alltid om att de gör det. Det är inte min avsikt att låta nedlåtande nu, men jag gissar att de som ryggar tillbaks inför tanken på böneutrop i Sverige (vilket även jag gör, jag har svårt att tänka mig ett förbud mot det egentligen men skulle verkligen föredra att det inte förekom) blir liksom nationalkonservativa på kuppen, när sådana frågor blir stora. Det är inte konstigt. Det är inte konstigt heller om folk blir rädda för stora flyktingvågor.
SvaraRaderaS bör försöka hitta ett avspänt sätt att prata om de här frågorna. Inte dras in i "Sverige har tagit emot för många flyktingar"-snacket. Men inte heller idealisera mångkultur och identitet i samma veva som man pekar ut en kultur - den svenska - som obefintlig, dålig, hissa svensk flagga är rasistiskt men att hissa en annan är en fin mångkultur, osv.
Nationalkonservativa moderater måste slås ihop med sd eller samarbeta med dem. Jag tror inte att tjugo procent av svenskarna vill ha nationalkonservatism egentligen, men de måste ha ett alternativ att rösta på.
Bekämpandet av sd har bara givit dem rebellstatus.
Snälla Maja kan du inte skriva en debattartikel om det här i stället?
RaderaDu skulle inte misstänkas för att vara rasist. Böneutrop i Sverige. Hur kan någon ens föreslå något så dumt?
Jag tycker att man ska anpassa sig till det land man kommer till. Gör det mig till nazist?
RaderaReligionen ska vara en privatsak! Sin eventuella gudstro ska man bära i sitt hjärta, inte pracka på andra böneutrop!
Och att ens föreslå att i så fall ska vi ta bort kyrkornas klockor också. Varför det? Kristendomen var här först.
Det är inget konstigt eller nazistiskt med din reaktion, det är den här s.k kulturella masochismen bland medelklassvenskar som gjort att det varit mode att säga att svenskhet inte finns alternativt att svenskhet är mycket dåligt, samtidigt som andra kulturer finns och är viktiga att bevara. Jag kan väl säga som så att jag hoppas att du ändå inte röstar på sd, men det är onödigt att säga det för man ska inte försöka styra vad folk röstar på. För övrigt tror jag att det finns ett motstånd mot böneutrop även bland sekulära muslimer och ateister från Mellanöstern
RaderaÅterkommer, hinner inte nu
Det är ok för alla utom svenskar att vara konservativa. Det är jättekonstigt. Och vi har hamnat i en situation då åsikten att svenskan ska vara det viktigaste språket i Sverige pekas ut som rasism.
RaderaDen militanta identitetspolitiken får mig ibland att tänka: "jag var här först". Hehe. Och ja, det finns verkligen en oerhört militant identitetspolitik i Sverige. Ursprung och identitet är fint (såtillvida det inte är svenskt). Helt galet.
"man ska inte försöka styra vad folk röstar på"
RaderaTack för den.
Palme höll ett bra nyårstal någon gång sent sextiotal, det kan ha varit 68 eller 69. Finns på Youtube, det märks hur extremt längesen det var på den allvarliga tonen, på att det är få fyrverkerier, allt är lite mer sobert och inte så mycket tingeltangel, talet framstår som lite synskt.
RaderaJa, sen är det då det här med uppror mot religionen som ett led i en befrielseprocess: det har varit ganska självklart inom vänstern, och alltså om man tänker surrealismen - hat mot katolicismen. Såklart. Den repressiva protestantismen har ju många revolterat mot osv osv - yngre generationer känner förstås inte till det där, Kyrkan idag skulle aldrig få för sig att moralisera över någonting. Den är feel good. OK, vad jag försöker säga:
SvaraRaderajag har alltså sett såna här antirasistiska galjonsfigurer (blonda, blåögda) påstå att Sara Mohammad ljuger om vad hon har varit med om.
Upproret mot religionen borde väl vara vänsterns första prioritet. Även marxister kan vara för religionsfrihet, behöver absolut inte yrka på förbud, men det är så otroligt konstigt när kvinnor som gör uppror mot traditioner inte får stöd från vänstern. Och så har det varit i Sverige. Det kanske beror på postkolonialismen, eller på något slags rasism (du måste vara kvar i din tradition för att vi ska kunna känna oss toleranta). Jag har sett helt vidriga kommentarer om Sara Mohammad. "Om det hon varit med om var så traumatiskt får hon väl gå i terapi!"
Väldigt sömnig, måste sova något slags middag.
RaderaOm kommentaren är luddig skärper jag till den sen.
Det måste vara tillåtet att hata religionen, säga écrasez l'infâme, och dylikt.
RaderaSen är det förstås 2 olika saker att kritisera inifrån och att kritisera utifrån.
Gomiddag
Luddig du sa, och luddig den va. Men hyfsat begriplig.
RaderaAngående sd:s höga siffror: det finns förstås många aspekter av det hela, men jag tror att sd vinner på liknande inkonsekvenser.
Sen är det då det här med "urpöbeln", det finns pöblar av olika slag och på olika håll men urpöbeln, när den väl väckts upp, är kanske omöjlig att tygla. Jag tänker t.ex på det faktum att järnrörsskandalen fick sd att växa. Och även personer som man kanske hade trott bättre om började skämta bort det, vifta undan, på ett förryckt sätt. Den här urpöbeln är motståndare till civilisationen, jag pratar nu inte om "vanlig mobbing" som kan vara hur obehaglig och djurisk som helst, nej urpöbeln är något ytterligare annat, en obildbar best, ett monster som om det släpps löst kan ställa till med hur mycket elände som helst på kort tid. "Ordning och reda" är uttryck som kan få urpöbeln att vifta på ödlesvansen eftersom det är ordning och reda som den vill sluka och förtära
Alla dessa bror och syster duktig i Expressen... De är inte upprörda över Heberlein på riktigt, det är en bekväm pose de intar.
RaderaBeredd att döda och dö för Sverige? Det vette fan. Det beror ju helt på situationen.
RaderaUpprördheten är emellertid lite lustig - jag gissar (bara en gissning) att de som blir arga skulle ha lättare att acceptera "jag är beredd att dö eller döda för ett fritt Kurdistan/Palestina/Israel" osv - men det är ju fortfarande bara svenskar som varken dödar eller dödas (utom på bortaplan, t.ex i Afghanistan).
Heberleins provokationer är träffsäkra på så vis. I vissa fall har folk dessvärre en tendens att läsa in saker som inte står där. Hon är till exempel inte rasist. Inte ens i sina grövre trolldrapor är hon rasist. Gamla Ingrid Carlqvist kallar henne tydligen etnonationalist, Jag skriver inte gamla för att hävda hon är äldre än jag utan för att det var ett bråk här i urtiden... Inte ens tio år sedan men det känns fruktansvärt länge sedan.
Hur som: jag tror inte att Heberlein är etnonationalist, jag tror att hon trollar och flame baitar.
Alltså: föreställningen om den svenska nationalismen som snällare än annan nationalism.
RaderaDon't mention vapenexporten, etc.
Jag tror att skillnaden mellan 68-generationens revolutionärer och dagens revolutionärer bland annat är att 68-generationen gjorde uppror mot sina föräldrar, medan dagens revolutionärer ofta är barn till revolutionärer.
SvaraRaderaHär tänker jag ganska intressant och vill snart nog rekommendera läsning - kom också ihåg att vem som helst kan dö när som helst, och bloggen är en del av vad som inom juridiken kallas "litterär kvarlåtenskap": det skulle vara roligt om någon gjorde sig mödan att bevara hela rasket, så att det inte försvinner i cyberspejs.
SvaraRaderaSexskandal med puttana-vibbar, rätt läsvärd tråd.
SvaraRadera