Jag kan inte låta bli att tycka att det blir ruskigt ensidigt. Det återstår - tror jag - många självbiografier att skriva ur den förvridna, självklart brutalsexistiska och smygmisogyna kulturvärlden, just nu tänker jag på den dubbelmoraliska fällan som Månadsjournalen gillrade för några kvinnliga författare på 90-talet, och även på den iofs bitvis intressanta Ebba Witt Brattström-artikeln om backlash på 80- 90-talen, i Lyrikvännen tror jag det var, men den hade förstås udden riktad mot kvinnliga poeter. De två sakerna tänker jag på nu, samt att kvinnor, efter den här lite väl ihopklumpande kvinnometoorörelsen, måste återerövra individualiteten och komplexiteten. Läste Martina Montelius artikel idag, och tyckte mest att det var platt och ointressant.
Vissa saker hade förvisso en ganska hög igenkänningsfaktor, och det är fascinerande att dessa saker ens går att nämna idag. Hur snabbt det har gått. Självklart finns det andra saker som INTE går att nämna, men just såna här grejer går det uppenbarligen att tala högt om. Tveksamt att välja anonymitet för att undvika eventuella repressalier, även därför att det är omöjligt att försvara sig mot anonyma anklagelser. Men själva ursinnet känner jag igen.
OK, det här kommer att se fel ut. Men inför framtiden: om det är något som är fel, om det finns ett missförhållande av något slag, så bör till och med kvinnor vara beredda att ta risken att tala högt om det, utan att både vara anonyma och ha en dagstidning i ryggen. Jag säger inte det här för att - osv osv - utan som ett tips.
Det här gäller vad som helst och inte kopplat till metoorelaterade saker. Jag tycker att anonyma anklagelser är tveksamma, anonyma anklagelser i grupp är också tveksamma, och borde vara rätt onödiga när det nu är en stor dagstidning som vidimerar vittnesmålen.
Det här är antagligen catchy, men jag tror inte att det finns sådana vi:n, och inte heller att man kan tala om "männen". "Vi kvinnor var männens chipspåse, slagfält och nappflaska".
OK, för att ge lite bakgrund till rubriken: det var hedrande att två ledarsidor (Aftonbladets och Svenska Dagbladets) slog fast att Myggor och tigrar INTE är feminism. Och idag kan jag faktiskt säga att de hade rätt i det - även om jag inte håller med om att det handlade om narcissism (Aftonbladet) och väderkvarnar (SvD). "Vi kvinnor var männens chipspåse, slagfält och nappflaska" - det är feminism. Myggor och tigrar är det inte.
Nog nu, det kan säkert vara bra och nyttigt med sådana här artiklar också. Och så är det fånigt eftersom jag får något slags nästan rättshaveristiskt tonfall, men jag skiter ju i den massmediala proffsfeminismen. Det är bara så in i helvete dumt.
Men nu blir det faktiskt som om du tar ställning för sexism. Jag förstår nog vad du menar, tror jag... Gillar ditt antikonformistiska drag men just nu pågår ju en viss rättegång också... du måste ju veta hur fruktansvärt tungt det är för kvinnor att berätta om såna här saker.
Håller rätt mycket med dig - fel tidpunkt att komma med såna här invändningar. Jag är ju övertygad om att målsägaren i det här fallet har rätt, hon talar sanning, och det måste vara ohyggligt förödmjukande att berätta om händelserna igen. Det här är också en typ av grova kränkningar som jag själv inte riktigt kände till. Men jag tycker fortfarande att det händer något när metoo tar klivet över till journalistiken. Återkommer efter middagen,
Mina minnen av den här kulturprofilen är mest från 80- 90-talen, enstaka från 2000-talet. Det är ofattbart att han kunnat hålla på så länge. Jag minns att det var en ung kvinna han hade ett förhållande med som försökte ta livet av sig, vid något tillfälle satt hon på golvet på Forum och var utslagen, full eller drogad, och en manlig bekant till mig sa föraktfullt: "hon saknar självrespekt". Det var såvitt jag minns ingen som tog hand om henne, frågade hur hon mådde osv, inte jag heller. Det var chockerande men det bara var så. Det här var 80-tal, kanske tidigt 90-tal. Sadomasochismen var högsta litterära mode och det var så att säga en oreglerad sadomasochism,
För DN är det en fråga om prestige, Stefan Lisinski är inte jurist och DN ska inte vara en domstol. Alltså, det som är absolut fel, är detta: https://www.dn.se/kultur-noje/stefan-lisinski-finns-flera-starka-bevis-mot-kulturprofilen/
Det ser i alla fall ut som om rödgröna blocket är störst. SD blev också lite mindre än tippat. Men de kanske inte har räknat poströsterna från "SD i Thailand" än.
När jag ser en representant för SD kommer jag att tänka på 80-tals serien Socker Conny. Kan man inte crowdfounda en kristallkrona åt Horace att ha hemma och sen lägga ned Sv. Akademin (min stavning) MvH Nils
Jag vet inte ens om Akademin (tycker att det ska stavas så) KAN läggas ner, men jag undrar om det ens kommer att finnas en litterär offentlighet om säg 50 år. Just nu genomgår hela kulturjäveln en jättesexkris, en hel del av det syns inte utåt och just aspekten med erotisk rovgirighet är bara en minimal del av det hela, det vanligare är tvärtom på många olika sätt, Kulturprofilen var nog en anakronism redan när han härjade, ja det var väldigt mycket liaisons dangéreuses över de där figurerna, som jag avlägset minns dem.
Med kulturjäveln syftar jag inte bara på finkulturen, utan på alltifrån talibanism till polyamorös frenesi. Svenska sd är en sorgesam historia. De frostiga blickarna mellan herr och fru partiledare hos den här norsken jag alltid glömmer namnet på - som har en talk show - den lite frireligiöst sekteristiska auran över dem, och det absolut icke-mondäna, och fruns lite plumpa uttalande om att problemet med SÄPO är att hon inte längre kan säga att hennes man har fula byxor utan att någon hör det.
"Denna samling anspråkslösa förslag riktar sig till samhället i allmänhet, och staten och individer som känner ansvar i synnerhet. Joakim Pirinen går igenom livets samtliga ämnen och ger förslag på förbättringar eller förenklingar på vanligt förekommande problem. Avfolkningen i Norrland kan till exempel lösas genom att man gör om delar av fjällen till ett nöjesfält. Att vissa djurarter utrotas och försvinner löser han genom att uppfinna nya, som Tärningshägern, Djurdjuret och Bajsvipan. För att ingen ska känna sig utanför ska det vara obligatoriskt att ge ut en bok i Sverige – det ska vara autofiktion och gärna handla om en skils-mässa. Efter-som den enda positiva effekten av krig är berättelserna, bör man starta ett krig enbart av litterära skäl. Detta krig ska dock inte inbegripa Sverige, och absolut inte svenska serietecknare – de tecknar för dåligt."
"Anspråkslösa förslag kan ses som en inspirationsbok. Bokens texter är satiriska men allvarligt menade. Joakim Pirinen har under arbetets gång bearbetat förslagen och texterna ändå tills han övertygat sig själv om deras nödvändighet."
Det är jävligt äckligt med de nya stadgarna i Akademien. Förbjudet att kritisera Akademien offentligt, och ensamrätt på att angripa andra ledamöter, det har Horace Engdahl. Gult klibb, damm och flott. Dags att självdö för den institutionen.
Jag fick ett stipendium, ja - av det slag som bara är pengar och ingen ära, det var inget pris utan ett stipendium till panka. Man kan alltså ta pengarna och behöver inte tacka nej till äran eftersom priset är ärelöst, inföll vid en tidpunkt då det var direkt fult och skamligt att ta emot pengar från Akademien - priserna har såvitt jag kan se mest gått till Forumtrogna, folk som aldrig i livet skulle kritisera Akademien eller Forum eller så. Nöjda habituéer. Hur som: nu verkar de ha klibbat ihop ännu mer, i sitt eländiga kulturhoreri.
Sjukt. Är min första reaktion. att ändra stadgarna så att man inte får kritisera Akademien offentligt är i sig riktigt galet, och sen en liten extra twist för att förödmjuka Danius igen. Det måste handla om någon form av sjukdom.
Å, det är nog mest gammal vanlig manlig fåfänga. Det här senaste - nödvärn!? - låter som ett dåligt skämt. Nej, nu får de ta och sparka ut Horace Engdahl. Algot
Algot: Det är nåt skumt med det här, det kan vara gammalt patriarkalt storhetsvansinne som du skriver men jag tror det finns mer smutsig byk, de här nya stadgarna med skärpt lojalitetsplikt och krav på tystnad handlar förstås om anseende och varumärke, när H Engdahl gör egna utspel igen måttar han en spark på smalbenen till avhopparna, och det är sjukligt. Om det handlar om fåfänga eller om ännu fler lögner som ska skylas över återstår att se.
På Flashback spekuleras det om priserna - en del tycker att det är konstigt att Carina Rydberg fick stipendium från Akademien, hon har inte givit ut något på länge men hon har försvarat team Horace, anklagat kvinnorna för att ljuga, osv. Någon skrev att det antagligen var därför de gav dig pengar också, om priset till Rydberg blev kritiserat skulle de kunna peka på att de gett till dig också.
Horace Engdahl tror att det är Han som är Akademien. Undrar vad de andra är för mesar egentligen som låter honom hålla på.
Det var inget pris, det var ett stipendium eller en allmosa om du så vill - det är en strikt hierarkisk historia det där med priserna, jag har t.o.m hört att det är därför man får vara anonym som mottagare av pengar ur den stipendiefonden. Det låter kanske lite konstigt att Rydberg fick pengar just nu, eftersom hon verkligen varit en aning frenetiskt lojal. Hedrande att vara föremål för en sån konsprirationsteori på Flashback men jag tror snarare orsaken är den klassiska ihopbuntningen,
Vakna till liv och vakna till liv, en del av demonstranterna var arga på att Nobelprisets anseende hade fläckats ner. Det hela hamnade ganska raskt i en fråga om varumärke, anseende, --
Jag njöt i stora drag av Den skenande planeten. Brukar sällan uppskatta science fiction, det tekniska brukar få ett för stort utrymme för min smak, eller så är där en övertydlig moral. För lite lämnas åt fantasin. Men din roman är väl något av en drift med sci fi. Jag kommer att tänka på surrealism, patafysik. Sen är själva storyn riktigt bra också - och konstig, jag skulle beskriva intrigen för en god vän och kunde inte låta bli att skratta, alltså denna Kis uppdrag är ju ganska sanslöst... men också ett underligt barockt språk som inte riktigt liknar något annat. Tycker att Hanna Nordenhök i Expressen beskrev boken bäst, av de recensioner jag läst. "Om det går att föreställa sig en litterär stil någonstans mellan Kafka och gamla 80-talsserietidningar så är det kanske det vildsinta ljudet av Lundgrens prosa." Stort grattis! Och inte går det att räkna ut vad du kommer att hitta på härnäst heller. Algot
Tack Algot. :-) Teknologiska landvinningar och katastrofer är ju inte huvudsaken men jag hade roligt när jag skrev om hur de printar bebisar och flyger omkring i rutilevos. Sen finns det ju gåtor i romanen, som en hugad läsare kan fundera på. Vad hände egentligen mellan Adil och Jingfei, t.ex. Och så där.
Men ja jag tycker nog att sci fi kan vara rätt seg, är nog mest inspirerad av lite äldre sci fi - Ray Bradbury, Ursula Le Guin - och när det gäller filmer är det väl också mer äldre varianter som inspirerat. Och fransk surrealistisk sci fi, som Planète Sauvage https://www.youtube.com/watch?v=SgCxCZNkQ9E
Riktigt tröttsam den här rubriken. Men den syftar väl också på mystiken kring skurkar - offer är alltjämt en kategori som väcker motvilja eller medlidande, men sällan samma intresse som förövare. Ja, sadomasochismen var mode på 80-talet, men även längre fram i tiden givetvis, och då inte bara som sexuell läggning utan som världsbild. Synen på kvinnor och män. Jag revolterade lite mot det där när jag skrev Pompeji, eller nu ska jag inte reducera Pompeji till att vara en revolt mot 80-talets kvinnosyn men,,,, Mystiska, melankoliska kvinnor, svala oåtkomliga och på något vis upphöjda offer. Ett mode som fanns, (inte allenarådande förstås). Och en helt kompakt dubbelmoral, det där har jag ju skrivit om i Myggor och tigrar, hur provocerande Pompeji var på en viss typ av man.
"Det är ingen skam att vara fattig. Å andra sidan är
SvaraRaderadet inte särskilt hedrande heller."
Kom i all hast på ett citat där hedrande också ingår.
Duktigt av mig ?
Jag kan inte låta bli att tycka att det blir ruskigt ensidigt. Det återstår - tror jag - många självbiografier att skriva ur den förvridna, självklart brutalsexistiska och smygmisogyna kulturvärlden, just nu tänker jag på den dubbelmoraliska fällan som Månadsjournalen gillrade för några kvinnliga författare på 90-talet,
SvaraRaderaoch även på den iofs bitvis intressanta Ebba Witt Brattström-artikeln om backlash på 80- 90-talen, i Lyrikvännen tror jag det var, men den hade förstås udden riktad mot kvinnliga poeter. De två sakerna tänker jag på nu, samt att kvinnor, efter den här lite väl ihopklumpande kvinnometoorörelsen, måste återerövra individualiteten och komplexiteten.
Läste Martina Montelius artikel idag, och tyckte mest att det var platt och ointressant.
Vissa saker hade förvisso en ganska hög igenkänningsfaktor, och det är fascinerande att dessa saker ens går att nämna idag. Hur snabbt det har gått. Självklart finns det andra saker som INTE går att nämna, men just såna här grejer går det uppenbarligen att tala högt om. Tveksamt att välja anonymitet för att undvika eventuella repressalier, även därför att det är omöjligt att försvara sig mot anonyma anklagelser.
RaderaMen själva ursinnet känner jag igen.
OK, det här kommer att se fel ut. Men inför framtiden: om det är något som är fel, om det finns ett missförhållande av något slag, så bör till och med kvinnor vara beredda att ta risken att tala högt om det, utan att både vara anonyma och ha en dagstidning i ryggen. Jag säger inte det här för att - osv osv - utan som ett tips.
RaderaDet här gäller vad som helst och inte kopplat till metoorelaterade saker. Jag tycker att anonyma anklagelser är tveksamma, anonyma anklagelser i grupp är också tveksamma, och borde vara rätt onödiga när det nu är en stor dagstidning som vidimerar vittnesmålen.
RaderaDet här är antagligen catchy, men jag tror inte att det finns sådana vi:n, och inte heller att man kan tala om "männen".
Radera"Vi kvinnor var männens chipspåse, slagfält och nappflaska".
Många kvinnor är lite för simplistiska.
RaderaSå kan man säga, utan att generalisera.
Fan, jag riskerar att bli misogyn.
OK, för att ge lite bakgrund till rubriken:
Raderadet var hedrande att två ledarsidor (Aftonbladets och Svenska Dagbladets) slog fast att Myggor och tigrar INTE är feminism. Och idag kan jag faktiskt säga att de hade rätt i det - även om jag inte håller med om att det handlade om narcissism (Aftonbladet) och väderkvarnar (SvD).
"Vi kvinnor var männens chipspåse, slagfält och nappflaska" - det är feminism. Myggor och tigrar är det inte.
Nog nu, det kan säkert vara bra och nyttigt med sådana här artiklar också. Och så är det fånigt eftersom jag får något slags nästan rättshaveristiskt tonfall, men jag skiter ju i den massmediala proffsfeminismen. Det är bara så in i helvete dumt.
RaderaMen nu blir det faktiskt som om du tar ställning för sexism.
RaderaJag förstår nog vad du menar, tror jag... Gillar ditt antikonformistiska drag men just nu pågår ju en viss rättegång också... du måste ju veta hur fruktansvärt tungt det är för kvinnor att berätta om såna här saker.
Håller rätt mycket med dig - fel tidpunkt att komma med såna här invändningar. Jag är ju övertygad om att målsägaren i det här fallet har rätt, hon talar sanning, och det måste vara ohyggligt förödmjukande att berätta om händelserna igen. Det här är också en typ av grova kränkningar som jag själv inte riktigt kände till.
RaderaMen jag tycker fortfarande att det händer något när metoo tar klivet över till journalistiken.
Återkommer efter middagen,
Det vore helt förfärligt om han frias. Många med Horace Engdahls kvinnosyn skulle då skåla i Pomarol.
RaderaMina minnen av den här kulturprofilen är mest från 80- 90-talen, enstaka från 2000-talet. Det är ofattbart att han kunnat hålla på så länge. Jag minns att det var en ung kvinna han hade ett förhållande med som försökte ta livet av sig, vid något tillfälle satt hon på golvet på Forum och var utslagen, full eller drogad, och en manlig bekant till mig sa föraktfullt: "hon saknar självrespekt". Det var såvitt jag minns ingen som tog hand om henne, frågade hur hon mådde osv, inte jag heller. Det var chockerande men det bara var så. Det här var 80-tal, kanske tidigt 90-tal. Sadomasochismen var högsta litterära mode och det var så att säga en oreglerad sadomasochism,
RaderaEn typ av grova kränkningar alla både kände till och inte kände till.
RaderaFör DN är det en fråga om prestige, Stefan Lisinski är inte jurist och DN ska inte vara en domstol. Alltså, det som är absolut fel, är detta:
Raderahttps://www.dn.se/kultur-noje/stefan-lisinski-finns-flera-starka-bevis-mot-kulturprofilen/
Låst artikel men rubriken är väl hårt vinklad. Flera starka bevis, tveksamt väl?
Raderafascinerande att akademien reagerar genom att skärpa lojalitetskraven och tystnadskulturen - och sedan gör två gubbar pruttljud mot avhopparna.
Raderaförr eller senare ska jag lista ut varför de slängde lite kosing till mig just nu - någon form av alibitänk måste det faktiskt ha varit.
RaderaDet ser i alla fall ut som om rödgröna blocket är störst.
SvaraRaderaSD blev också lite mindre än tippat. Men de kanske inte har räknat poströsterna från "SD i Thailand" än.
När jag ser en representant för SD kommer jag att tänka på 80-tals serien Socker Conny. Kan man inte crowdfounda en kristallkrona åt Horace att ha hemma och sen lägga ned Sv. Akademin (min stavning) MvH Nils
SvaraRaderaJag vet inte ens om Akademin (tycker att det ska stavas så) KAN läggas ner, men jag undrar om det ens kommer att finnas en litterär offentlighet om säg 50 år. Just nu genomgår hela kulturjäveln en jättesexkris, en hel del av det syns inte utåt och just aspekten med erotisk rovgirighet är bara en minimal del av det hela, det vanligare är tvärtom på många olika sätt, Kulturprofilen var nog en anakronism redan när han härjade, ja det var väldigt mycket liaisons dangéreuses över de där figurerna, som jag avlägset minns dem.
RaderaEller det ska väl inte vara accent på dangereuse.
RaderaMed kulturjäveln syftar jag inte bara på finkulturen, utan på alltifrån talibanism till polyamorös frenesi.
RaderaSvenska sd är en sorgesam historia. De frostiga blickarna mellan herr och fru partiledare hos den här norsken jag alltid glömmer namnet på - som har en talk show - den lite frireligiöst sekteristiska auran över dem, och det absolut icke-mondäna, och fruns lite plumpa uttalande om att problemet med SÄPO är att hon inte längre kan säga att hennes man har fula byxor utan att någon hör det.
Pirinen, SockerConnys skapare, har releasefest på en
Raderabokhandel mitt i City nu i veckan ...
Ok, ny bok?
Raderahttp://ronnells.se/kalendarium/
Radera"Joakim Pirinen går igenom livets samtliga ämnen och ger förslag på förbättringar eller förenklingar på vanligt förekommande problem."
Verkar lovande ...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Radera"Denna samling anspråkslösa förslag riktar sig till samhället i allmänhet, och staten och individer som känner ansvar i synnerhet. Joakim Pirinen går igenom livets samtliga ämnen och ger förslag på förbättringar eller förenklingar på vanligt förekommande problem. Avfolkningen i Norrland kan till exempel lösas genom att man gör om delar av fjällen till ett nöjesfält. Att vissa djurarter utrotas och försvinner löser han genom att uppfinna nya, som Tärningshägern, Djurdjuret och Bajsvipan. För att ingen ska känna sig utanför ska det vara obligatoriskt att ge ut en bok i Sverige – det ska vara autofiktion och gärna handla om en skils-mässa. Efter-som den enda positiva effekten av krig är berättelserna, bör man starta ett krig enbart av litterära skäl. Detta krig ska dock inte inbegripa Sverige, och absolut inte svenska serietecknare – de tecknar för dåligt."
Radera"Anspråkslösa förslag kan ses som en inspirationsbok. Bokens texter är satiriska men allvarligt menade. Joakim Pirinen har under arbetets gång bearbetat förslagen och texterna ändå tills han övertygat sig själv om deras nödvändighet."
Patafysik! Det låter kul.
RaderaLäran om de inbillade lösningarna.
RaderaJa, det är väl en definition av patafysiken.
RaderaDet är jävligt äckligt med de nya stadgarna i Akademien. Förbjudet att kritisera Akademien offentligt, och ensamrätt på att angripa andra ledamöter, det har Horace Engdahl. Gult klibb, damm och flott. Dags att självdö för den institutionen.
SvaraRaderaJag fick ett stipendium, ja - av det slag som bara är pengar och ingen ära, det var inget pris utan ett stipendium till panka. Man kan alltså ta pengarna och behöver inte tacka nej till äran eftersom priset är ärelöst, inföll vid en tidpunkt då det var direkt fult och skamligt att ta emot pengar från Akademien - priserna har såvitt jag kan se mest gått till Forumtrogna, folk som aldrig i livet skulle kritisera Akademien eller Forum eller så. Nöjda habituéer. Hur som: nu verkar de ha klibbat ihop ännu mer, i sitt eländiga kulturhoreri.
RaderaJag kan komma att få råd att betala tillbaks pengarna, vid tillfälle.
RaderaJa, vad var det där med "nödvärn"? Ska de gräva ner stridsyxan eller inte?
RaderaSjukt. Är min första reaktion. att ändra stadgarna så att man inte får kritisera Akademien offentligt är i sig riktigt galet, och sen en liten extra twist för att förödmjuka Danius igen. Det måste handla om någon form av sjukdom.
RaderaÅ, det är nog mest gammal vanlig manlig fåfänga. Det här senaste - nödvärn!? - låter som ett dåligt skämt. Nej, nu får de ta och sparka ut Horace Engdahl.
RaderaAlgot
Algot: Det är nåt skumt med det här, det kan vara gammalt patriarkalt storhetsvansinne som du skriver men jag tror det finns mer smutsig byk, de här nya stadgarna med skärpt lojalitetsplikt och krav på tystnad handlar förstås om anseende och varumärke, när H Engdahl gör egna utspel igen måttar han en spark på smalbenen till avhopparna, och det är sjukligt. Om det handlar om fåfänga eller om ännu fler lögner som ska skylas över återstår att se.
RaderaPå Flashback spekuleras det om priserna - en del tycker att det är konstigt att Carina Rydberg fick stipendium från Akademien, hon har inte givit ut något på länge men hon har försvarat team Horace, anklagat kvinnorna för att ljuga, osv. Någon skrev att det antagligen var därför de gav dig pengar också, om priset till Rydberg blev kritiserat skulle de kunna peka på att de gett till dig också.
RaderaHorace Engdahl tror att det är Han som är Akademien. Undrar vad de andra är för mesar egentligen som låter honom hålla på.
Bra att du vaknat till liv nu när de flesta tröttnat på att demonstrera, verkar det som ialf.:D
RaderaDet var inget pris, det var ett stipendium eller en allmosa om du så vill - det är en strikt hierarkisk historia det där med priserna, jag har t.o.m hört att det är därför man får vara anonym som mottagare av pengar ur den stipendiefonden. Det låter kanske lite konstigt att Rydberg fick pengar just nu, eftersom hon verkligen varit en aning frenetiskt lojal. Hedrande att vara föremål för en sån konsprirationsteori på Flashback men jag tror snarare orsaken är den klassiska ihopbuntningen,
RaderaVakna till liv och vakna till liv, en del av demonstranterna var arga på att Nobelprisets anseende hade fläckats ner. Det hela hamnade ganska raskt i en fråga om varumärke, anseende, --
RaderaGodnatt.
RaderaJag njöt i stora drag av Den skenande planeten. Brukar sällan uppskatta science fiction, det tekniska brukar få ett för stort utrymme för min smak, eller så är där en övertydlig moral. För lite lämnas åt fantasin. Men din roman är väl något av en drift med sci fi. Jag kommer att tänka på surrealism, patafysik. Sen är själva storyn riktigt bra också - och konstig, jag skulle beskriva intrigen för en god vän och kunde inte låta bli att skratta, alltså denna Kis uppdrag är ju ganska sanslöst... men också ett underligt barockt språk som inte riktigt liknar något annat.
SvaraRaderaTycker att Hanna Nordenhök i Expressen beskrev boken bäst, av de recensioner jag läst.
"Om det går att föreställa sig en litterär stil någonstans mellan Kafka och gamla 80-talsserietidningar så är det kanske det vildsinta ljudet av Lundgrens prosa."
Stort grattis! Och inte går det att räkna ut vad du kommer att hitta på härnäst heller.
Algot
Tack Algot. :-) Teknologiska landvinningar och katastrofer är ju inte huvudsaken men jag hade roligt när jag skrev om hur de printar bebisar och flyger omkring i rutilevos. Sen finns det ju gåtor i romanen, som en hugad läsare kan fundera på. Vad hände egentligen mellan Adil och Jingfei, t.ex. Och så där.
RaderaMen ja jag tycker nog att sci fi kan vara rätt seg, är nog mest inspirerad av lite äldre sci fi - Ray Bradbury, Ursula Le Guin - och när det gäller filmer är det väl också mer äldre varianter som inspirerat. Och fransk surrealistisk sci fi, som Planète Sauvage
Raderahttps://www.youtube.com/watch?v=SgCxCZNkQ9E
Riktigt tröttsam den här rubriken.
SvaraRaderaMen den syftar väl också på mystiken kring skurkar - offer är alltjämt en kategori som väcker motvilja eller medlidande, men sällan samma intresse som förövare.
Ja, sadomasochismen var mode på 80-talet, men även längre fram i tiden givetvis, och då inte bara som sexuell läggning utan som världsbild. Synen på kvinnor och män. Jag revolterade lite mot det där när jag skrev Pompeji, eller nu ska jag inte reducera Pompeji till att vara en revolt mot 80-talets kvinnosyn men,,,, Mystiska, melankoliska kvinnor, svala oåtkomliga och på något vis upphöjda offer. Ett mode som fanns, (inte allenarådande förstås). Och en helt kompakt dubbelmoral, det där har jag ju skrivit om i Myggor och tigrar, hur provocerande Pompeji var på en viss typ av man.