Jag tror tritonus har kallats för ett cliffhanger-ackord, alltså ett ackord som hänger i luften, lyssnaren förväntar sig att det ska komma en urladdning, tonerna ska landa i ett harmoniskt ackord - de korrekta musikaliska termerna för det här är inte riktigt så här, men hur som helst kanske de här metaforerna kan sägas vara cliffhangers på motsvarande vis, de skapar en förväntan på avslöjande - eller tvärtom, det stora mörkertalet (eller isberget) kan ju inte avslöjas, då blir det antiklimax.
Skogsbränder och översvämningar tillhör såna fenomen som inte har något mörkertal, fast det kan ju finnas oupptäckta, små, myror och andra kryp har nog bättre koll på detta.
Apropå det lilla mörkertalet
SvaraRaderaDet mullrande tonfallet måste gå fram, det är ett rytande. En tordönstämma.
SvaraRaderaSäkra statistiska antaganden, alltså säkra på att det är nåt stort. Inte exakt hur stort, bara att det är större än det som syns.
SvaraRaderaJag tror tritonus har kallats för ett cliffhanger-ackord, alltså ett ackord som hänger i luften, lyssnaren förväntar sig att det ska komma en urladdning, tonerna ska landa i ett harmoniskt ackord - de korrekta musikaliska termerna för det här är inte riktigt så här, men hur som helst kanske de här metaforerna kan sägas vara cliffhangers på motsvarande vis, de skapar en förväntan på avslöjande - eller tvärtom, det stora mörkertalet (eller isberget) kan ju inte avslöjas, då blir det antiklimax.
SvaraRaderaDe är cliffhangers, dessa metaforer.
SvaraRaderaDet jag far efter är positivistisk mystik, givetvis.
SvaraRaderaFan att det ska ta sån tid att komma på. Så går det när hjärnan är en grov gökklocka.
Skogsbränder och översvämningar tillhör såna fenomen som inte har något mörkertal, fast det kan ju finnas oupptäckta, små, myror och andra kryp har nog bättre koll på detta.
SvaraRadera