Handen på hjärtat 2

Efter kritik från oppositionen slopar Danmarks regering temporärt kravet på att den som vill bli medborgare måste genomgå en handskakningsceremoni.
 - Vi kan självklart inte kräva att nya medborgare ska skaka hand med borgmästaren när hälsomyndigheterna rekommenderar att man inte skakar hand alls, säger integrationsminister Mattias Tesfaye (S).
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/senaste-nytt-om-coronaviruset

Handen på hjärtat är hyfs och hygien i ett nötskal, konstaterade Cronache di Maja fredagen 13/3. 

Moralpaniken kring gesten (t.ex Carl Hamiltons utbrott - ett motiv i den satiriska romanen Mäktig Tussilago icke att förglömma) kan tolkas som nordisk bufflighet och brist på galanteri - eller som två krockande konformismer - eller som bristande insikt i att seder och bruk helt enkelt är seder och bruk och inte absoluta tecken på den ena eller andra kulturens överlägsenhet. 

Den goda kulturrelativismen, eller för att uttrycka det lite krångligare, nästan poststrukturalistiskt -  den muntra arbitrariteten
är tvärtom grundbulten i en humanistisk livssyn. 

Handskakning uppfanns för att de misstrogna måste bevisa att de inte hade vapen i hand. Den är i någon mån motsatsen till tillit. Den är förknippad med business, politik, avtal, tillfälliga pakter som kan brytas närsomhelst. 
Att lägga handflatorna mot varandra och nicka, eller lägga handen på hjärtat och lägga huvudet på sned, tillhör en annan sfär. 

Enligt vad Cronache di Maja erfar och begrundar, så får handskakningen gärna ersättas av andra hälsningsritualer. 

På planeten Zarmina hälsar man genom att sätta händerna bakom öronen och rulla med ögonen. 
Gesten betyder "jag hör dig och jag ser dig".