Jag är fortfarande inte med i NATO.
MSB varnar för whataboutism. MSB varnar också för illasinnad humor, för troll, för något som kallas "malign information" (informationen är i sig korrekt men sammanställd och vinklad i syftet att skada till exempel ett land), och för starka känslor som försvagar förnuftet. MSB slår ett slag för begreppet
källtillit:
Det är bra att vara källkritisk, men eftersom det är svårt och tidskrävande att fakta-checka allt innehåll, hela tiden, så underlättar ett visst mått av källtillit vardagen. Genom att identifiera några källor som du är säker på är sanningsenliga slipper du granska allt du ser eller läser på detaljnivå.
Några källor som du är säker på är sanningsenliga? Närmare bestämt vilka då?
Vilka medier presenterar sanningen, hela sanningen och inget annat än den ovinklade sanningen, och hur sjutton skulle de ha fått tillgång till den?
Jag är kålsuparteoretiker/whataboutist/stormaktsrelativist. Inget inflytande men oerhört säker på min sak. Emellertid långtifrån ensam om de här åsikterna.
En generation sägs ha skakats om av bilderna av napalmflickan - - en annan av bilderna från Guantanamobasen - - tortyren av de afghanska herdarna - - bombningen av Gaza. Nu skulle bilderna från Ukraina ha suddat ut alla andra minnen i närtid och längre tillbaka? Även deras, som har egna minnen?
Turkiets hot mot svenskkurder, hot om att invadera Syrien och morrande mot Grekland skulle helt enkelt vara ett "dilemma", lite "problematiskt"?
Vad sägs om alla proxykrigen, den ödesmättade klangen av ukrainskamerikanska hämndtongångar, det inkonsekventa bruket av sanktioner? Shireen Abu Akleh? Drönarbomberna i Pakistan? Jemen?
Grandet och bjälken eller bjälken och bjälken.
Hökarnas argument kan sammanfattas:
Det här är redan början till världskriget mellan öst och väst: vi tar slutstriden mot Ryssland och Kina nu, så är de oskadliggjorda sen.
Inte bara Soros resonerar så.
Så:
Finns det eller finns det inte en förhållningsregel som säger att länder som redan ligger i konflikt inte bör godtas som nya medlemmar i NATO?
Bör det i så fall inte vara ännu mer angeläget att hålla nya länder utanför ett NATO som ligger i krig, det stora kriget mellan Öst och Väst? Det är ju så det beskrivs på bägge håll.
Jag backar lite eftersom det är så jävla töntigt med yviga frågetecken.
Den kommande ändringen av yttrandefrihetslagen:
Det som mina öron uppfattar som öronbedövande tystnad kan mycket väl handla om en uppsjö av intervjuer med riksdagspolitiker, jämförelser med andra europeiska länder, redogörelser för hur landsförräderi och lojalitet kommer att tolkas och hur det påverkar svenska medborgare osv: länka gärna! Jag upptäckte den nya lagen av en slump.
Frågan om uteslutning av ett natoland har mig veterligen aldrig kommit upp på bordet. Men det här är en oklarhet som är ovanligt lätt att skingra: ett land kan inte uteslutas ur NATO.
Enligt de artiklar jag läst finns det inga formella regler för när ett land har begått för många krigsbrott för att längre vara välkommen.
Med andra ord - det kanske har kommit upp på bordet och sen har paktens ordförande sagt: nejvisstnej. Det går ju inte. Och de andra länderna har sagt: nejvisstnej. Den och den medlemmen har dödat drösvis med civila (ber om ursäkt för uttrycket) men det gör ingenting eftersom medlemmen är så urstark. Det går att ha en ganska imponerande kriminell karriär och ändå få vara med.
"Liksom allt mellanstatligt samarbete innebär det ett givande och tagande där inte minst små stater måste utnyttja sin vetorätt med återhållsamhet och endast när vitala intressen står på spel" (från Svenska Atlantkommitténs hemsida).
Vad är ett vitalt intresse? Jag har svårt för det lånordet, vital är en död metafor, på svenska ingår det dessutom i ett något annorlunda associationsfält än på engelska. Det låter piggare än det är. Det låter kanske objektivt, för vissa? Så vad är vitala intressen? Vems vitala intressen?
Om vitala intressen betyder liv som sätts i fara, kommer små stater inte ha en chans att lägga in veto eftersom de redan med sitt inträde godtar att de stora staterna bombar och invaderar. Dessutom, med tanke på hur borgerliga medier krigshetsar, sätts svenska medborgares liv också i fara.
Man kan driva med svensk hybris - en gång stormakt alltid stormakt, du är och förblir vad du var. Vilja ha kakan och äta den - fortfarande framstå som humanitär, men alltid vara beredd att förråda sina principer. Den svenska högern raljerar självgott över socialdemokraternas bryderi, med hopp om att själva ta över rodret och go all in för kärnvapen och upptrappad konflikt med Ryssland.
På sina håll framförs den bestämda åsikten att Väst inte bara bör hjälpa Ukraina, utan gå betydligt längre och oskadliggöra Ryssland: kritiska röster på västsidan har beskrivit det som att "mata narrativet" (feed the russian narrative) på ett riskabelt sätt. (De kritiska rösterna hörs knappt i Sverige, men det finns andra länder med högre i tak).
Det är i det här läget som Sverige har börjat sända värnpliktiga till Europa så att de får träna med USA:s armé.
Jag vill inte bli bemött med respekt från NATO-anhängare - det här är mycket viktigt. Det handlar inte om två olika åsikter eller livsstilar, det handlar inte om att köttätare kan respektera vegetarianer och vice versa. Det handlar bokstavligen om fientliga ställningstaganden, inte om att göra en lätt bugning åt pacifister eller militarister. Det handlar om saker man måste vara beredd att ta fängelse för, och gränserna för vad som är att betrakta som landsförräderi måste klargöras redan nu.
SvaraRaderaBra, sakligt och sant i Medierna. Det är ett bra program ö.h.t.
SvaraRaderahttps://sverigesradio.se/artikel/omvalvande-forslag-om-nytt-presstod-och-nato-positiva-experter
Om det verkligen var omöjligt att hitta svenska experter som uttalade kritik mot ett svenskt NATO-medlemskap (det låter inte trovärdigt), hade man kunnat bjuda in europeiska och amerikanska säkerhetspolitiska kännare som är kritiska till den svenskfinska natoansökan.
Där finns de. De svenska "Rysslandsexperterna" är ofta förvånansvärt vinklade. Det är nästan så att man undrar varför de valde att bli Rysslandsexperter en gång i tiden. Kan en del av dem ha en koppling till NATO från början? Eller rentav till det psykologiska försvaret? Om någon blir Rysslandsexpert på uppdrag av MSB eller något i den stilen, måste det redovisas. Jag frågar uppriktigt, det behöver förstås inte vara fel att ha en agenda som Rysslandsexpert, men det måste berättas.
I Sverige har inträdet beskrivits som oundvikligt. Det är det givetvis inte. Det klokaste för alla hade varit att vänta.
Om det fortfarande är tillåtet med oberoende journalistik i Sverige, hoppas jag att lobbyismen granskas, det har inte riktigt gjorts.
Fanns det ett avgörande inslag från vapenindustrin, ekonomiskt intresse i botten, svenskt natomedlemskap öppnar fler dörrar för industrin?
Etiketten "ofrånkomligt!" har fått många att koppla bort uppmärksamheten, jaja nu är det som det är. Och MSB går ut med varningar och förmaningar till befolkningen med tonfall och budskap att vi redan ligger i krig. Då gäller det att läsa vissa källor som kanaler för opartisk sanning (tror t.o.m man har en plikt i krigstider att acceptera statligt godkända medier).
Det är DN:s krig, i allra högsta grad. Påhejare, det hela går långt utöver kritik och avsky mot invasionen i Ukraina. De vill trigga igång nåt, och det har de gjort länge. Mitt krig är det inte. Det HÄR är ett "argument" under bältet: jag är glad att jag inte har barnbarn.
"de afghanska herdarna", alltför vårdslös beteckning för alla oskyldiga som blivit torterade i Guantanamo.
SvaraRaderaDet är klart att det finns en polarisering inte bara i Sverige utan även i Europa och USA: mycket mer runtom i Europa, skulle jag spontant säga, även om jag inte har några opinionsundersökningar att falla tillbaka på.
Det slentrianmässiga "liberala" tillbakavisandet av kålsuparteorin brukar vara att "ja men i Väst får man framföra kritiken, det får man inte i Öst", och å andra sidan: "var skulle du helst vilja leva, i USA eller Ryssland?" Men nu är frågan vilken militärpakt man vill vara med i - och varför, hur många övergrepp man i så fall är beredd att se mellan fingrarna på, hur många fler krig Sverige tänker delta i på bortaplan, och hur långt en dubbelmoral kan drivas utan att bubblan spricker.