Jag läste böckerna på engelska (den svenska översättningen verkade gjort för snabbt?) och blev helt golvad. Bästa jag läst på länge. Det viktigaste är väl att en författare har fantasi, kan leva sig in i hur andra har det, inte att hon eller han har "rätt" bakgrund?
Är du inte under fel inlägg nu? :-) Jag såg en intervju med den amerikanska översättaren som berättade att hon hade gjort förbättringar eftersom språket var så klyschigt. Lanseringen av böckerna spelade mycket med sensationen, det var viktigt för trovärdigheten att det var en kvinna från Neapel, uppvuxen i ett folkligt kvarter, som skrev självbiografiskt. Det märks omgående att det inte är det, och ju längre man läser desto tydligare blir det. Jag tror att det i nästan alla andra epoker hade kallats bluff snarare än mystifikation ;-) Jo man har rätt att fantisera och skildra vilka miljöer man vill. Assolutamente. Men strömlinjeformat, utslätat, osv helst inte.
Jag gissar att det är klegget som gemensamt gnuggat sig fram till den här svenska stridslystnaden också. En blandning av PR-folk, militärer med rysshatarbakgrund, barn till dissidenter ur det forna östblocket osv, som å det grövsta infiltrerat - eller kallas det entrism - Sveriges definitionsfrågesverige
Det här är ju gammalt, råkade trilla ner i ett gammalt kommentarfält och då vaknade den här diskussionen igen men skit i det hundraprocentigt: det är bara inte min slags böker.
Apropå Prins Harrys memoarer (som inte heller är min sorts bok) berättar han tydligen att han dödat femton afghaner: det är ett kolonialkrig som Sverige deltog i, och det är mer eller mindre knäpptyst om det idag.
Att döda afghaner var alltså vad Sverige tyckte var självförsvar på den tiden, medan idén om att återskapa ett territoriellt försvar efter nedrustningen var "blågul försvarsnostalgi". Urlöjligt, boomer, nattståndet, nationalistiskt, navelskåderi. Man kan ju ägna det en tanke, när DN:s ledarsida ägnar sig åt prickskytte mot vänstern.
Apropå Ferrante råkade jag se en kitschig reklamvideo på YouTube med kinesisk dans - utslätat, kommersialiserat och helt utan tyngd, och så var det en lång rad amerikanska danslärare, modeskapare osv som öste på med superlativer, epokgörande, mind blowing osv, och inte en kort stund heller utan det pågick så länge att även den mest godtrogna måste inse att det var något lurt. Så många översvallande ord? Jag tänkte att det kunde vara kinesisk propaganda anpassad efter en amerikansk publik. Företaget hette Shen Yun, men det verkar vara tvärtom, en del av USA:s krig mot Kina?
Jag läste böckerna på engelska (den svenska översättningen verkade gjort för snabbt?) och blev helt golvad. Bästa jag läst på länge. Det viktigaste är väl att en författare har fantasi, kan leva sig in i hur andra har det, inte att hon eller han har "rätt" bakgrund?
SvaraRaderaÄr du inte under fel inlägg nu? :-)
SvaraRaderaJag såg en intervju med den amerikanska översättaren som berättade att hon hade gjort förbättringar eftersom språket var så klyschigt.
Lanseringen av böckerna spelade mycket med sensationen, det var viktigt för trovärdigheten att det var en kvinna från Neapel, uppvuxen i ett folkligt kvarter, som skrev självbiografiskt. Det märks omgående att det inte är det, och ju längre man läser desto tydligare blir det. Jag tror att det i nästan alla andra epoker hade kallats bluff snarare än mystifikation ;-)
Jo man har rätt att fantisera och skildra vilka miljöer man vill. Assolutamente. Men strömlinjeformat, utslätat, osv helst inte.
Men strunt i det, Neapel kommer överleva det med.
SvaraRaderaEn rolig är Juholt som pratar om klegget:
https://www.facebook.com/watch/?v=3784369371672657
Jag gissar att det är klegget som gemensamt gnuggat sig fram till den här svenska stridslystnaden också. En blandning av PR-folk, militärer med rysshatarbakgrund, barn till dissidenter ur det forna östblocket osv, som å det grövsta infiltrerat - eller kallas det entrism - Sveriges definitionsfrågesverige
Det här är ju gammalt, råkade trilla ner i ett gammalt kommentarfält och då vaknade den här diskussionen igen men skit i det hundraprocentigt: det är bara inte min slags böker.
SvaraRaderaApropå Prins Harrys memoarer (som inte heller är min sorts bok) berättar han tydligen att han dödat femton afghaner: det är ett kolonialkrig som Sverige deltog i, och det är mer eller mindre knäpptyst om det idag.
SvaraRaderaAtt döda afghaner var alltså vad Sverige tyckte var självförsvar på den tiden, medan idén om att återskapa ett territoriellt försvar efter nedrustningen var "blågul försvarsnostalgi". Urlöjligt, boomer, nattståndet, nationalistiskt, navelskåderi.
SvaraRaderaMan kan ju ägna det en tanke, när DN:s ledarsida ägnar sig åt prickskytte mot vänstern.
Apropå Ferrante råkade jag se en kitschig reklamvideo på YouTube med kinesisk dans - utslätat, kommersialiserat och helt utan tyngd, och så var det en lång rad amerikanska danslärare, modeskapare osv som öste på med superlativer, epokgörande, mind blowing osv, och inte en kort stund heller utan det pågick så länge att även den mest godtrogna måste inse att det var något lurt. Så många översvallande ord? Jag tänkte att det kunde vara kinesisk propaganda anpassad efter en amerikansk publik. Företaget hette Shen Yun, men det verkar vara tvärtom, en del av USA:s krig mot Kina?
SvaraRadera