Bara en liten natovända till

Frågan är död i Sverige, de intellektuella ser med ett fåtal undantag inte den här frågan som deras grej. Folk verkar antingen tro att det inte kommer att bli så stor skillnad, eller så är de emot och tänker att det redan är kört.
USA har fått igenom villkorslös placering av kärnvapen i Sverige närhelst de vill.
Inga reservationer. Ingen vet vem som är president i USA om några år. Sverige har spelat bort varje uns av självbestämmande över den egna försvars- och säkerhetspolitiken. Försöker någon påstå något annat, är det en grov lögn.
Passiviteten bland svenskarna har väckt undran. Det naturliga vore gigantiska demonstrationer. Man ur huse. Men de stora riskerna har smusslats undan bakom den mer betryggande idén om ett samnordiskt försvar.

           Men ändå, en läsvärd artikel i SvD:

"Förstår vi vad som väntar med Nato?"

"Vi" är ett massmedialt pronomen som är väsensskilt från det "vi" som används till vardags, lika påfluget och kladdigt som säljarnas "du", det är ett "vi" som vill suggerera fram ett artificiellt kollektiv som tänker och känner likadant, nåt slags stämning av magisk kontroll över verkligheten och populasen, men skit samma, frågan är lätt att besvara ändå.

Ingen vet med säkerhet vad som väntar med Nato. Varken de ordentligt pålästa eller de som blint går i mediernas och politikernas ledband.

De som inte har orkat ta sig förbi propagandan utan bara konsumerat den har inte en chans att fatta någonting.
Skribenten skriver att det är ett "pikant" tillfälle för Sverige att gå med i Nato. Artikeln är hurtig, jag ville skriva borgerlig, pikant är ju verkligen ett salongsfähigt ord som man inte förväntar sig när det handlar om slakt och kärnvapenhot, den har grundtonen "inget farligt händer nog här", men låter trots allt framskina att svenskarnas passivitet beror på okunskap, och den närmar sig i Sverige nertystade och tabubelagda frågor.

Jag nöjer mig med att rekommendera artikeln och hoppar fram till ett stycke som handlar om något jag skrivit om länge i den här oansenliga bloggen, något avgörande för att förstå bakgrunden till kriget i Ukraina och vad NATO egentligen är för ett djur.

NATO-anhängarna brukar nämligen påstå att NATO inte expanderar, det är länderna själva som ber att bli medlemmar. Det brukar också betonas att invasionen var "oprovocerad".

Vid Natos toppmöte i Bukarest 2008 drev USA på för att Ukraina och Georgien skulle bli medlemmar. Tyskland och Frankrike tvekade. Resultatet blev en ödesdiger kompromiss: vaga formuleringar om framtida anslutning, utan säkerhetsgarantier. Putin osäkrade sina divisioner och inflytelseagenter.

Och 70 procent av invånarna i Ukraina ville då att landet skulle vara neutralt och alliansfritt.
Det var inte ukrainska politiker och inte ukrainska medborgare som drev på. Det var USA.