Jo, jag funderade på vad som s a s är fel med hans föreställningar och hans sätt att agera. Men lika omöjlig att prata omkull som Gudrun Schyman torde han ju vara.
Och nu: Jag måste erkänna att jag köade en lång stund för att få köpa en signerad bok av Öijer i veckan ! Hans uppträdanden är väl i någon mening lite lika Ranelids ? Fyllda av aktion ...
Ranelids nya bok krävde Swish, som jag inte har, så där blev det inget köp. Utlandslansering tycks förestå ...
Gillar ingen av dem, men Öijer känns SÅ 90-tal, som man säger... Ranelid gör rara kylskåpsmagneter och Öijer gör jätterebelliska farliga kylskåpsmagneter.
Ingen Ranelid- eller Öijerfan jag heller. Undrar bara vad som är ”SÅ 90-tal” med Öijer. Visserligen var det då han slog igenom stort, men han debuterade ju och profilerade sig redan på 70-talet. Undrar bara på vilka grunder du förknippar ett halvsekellångt författarskap med ett ynka årtionde.
Nä, det var väl inte så välfunnet. Kanske menade att det var då han fick en bredare publik. Eller att det var då han fick epigoner. Vet faktiskt inte, det slank ur mig.
Kan sägas att det var mycket flera sidor i hans samlade verk som såldes till obetydligt högre pris och därigenom i någon mening hade varit klart mera lönsamt att inhandla ...
Fler ord för pengarna menar du :-) Att nåt är kort tycker jag är irrelevant, dessutom att en poet som hållit på länge ger ut nåt som inte är lika intensivt. Kan han tillåta sig. Också onödigt att kritisera nån som berömmer sig om att vara i otakt med tidsandan för att vara väldigt tidsenlig, både det här med naturen och samhällskritiken är väl nåt slags senkapitalistisk melankoli som kan kännas igen från t.ex Lundell och som inte upprör, vilket det inte behöver göra. "Ömsint och arg, mysteriets väg".
Men nä, vet inte vad som flög i mig - jag föredrar inte Ranelid, aggressiviteten som finns under det sötsliskiga kom fram i schlagerlåten Mirakel.
Vad tycker du om Björn Ranelid då ? Just sett honom uppträda på
SvaraRaderaTranströmerbiblioteket ? Mest jag och en massa kvinnor ...
Pekoralist. Men om jag absolut måste välja mellan poeten och personan Ranelid och poeten och personan Öijer väljer jag Ranelid,
SvaraRaderaJo, jag funderade på vad som s a s är fel med hans föreställningar och hans sätt att agera. Men lika omöjlig att prata omkull som Gudrun Schyman torde han ju vara.
SvaraRaderaOch nu: Jag måste erkänna att jag köade en lång stund för att få
köpa en signerad bok av Öijer i veckan ! Hans uppträdanden är
väl i någon mening lite lika Ranelids ? Fyllda av aktion ...
Ranelids nya bok krävde Swish, som jag inte har, så där blev det
inget köp. Utlandslansering tycks förestå ...
Gillar ingen av dem, men Öijer känns SÅ 90-tal, som man säger...
SvaraRaderaRanelid gör rara kylskåpsmagneter och Öijer gör jätterebelliska farliga kylskåpsmagneter.
Ingen Ranelid- eller Öijerfan jag heller. Undrar bara vad som är ”SÅ 90-tal” med Öijer. Visserligen var det då han slog igenom stort, men han debuterade ju och profilerade sig redan på 70-talet. Undrar bara på vilka grunder du förknippar ett halvsekellångt författarskap med ett ynka årtionde.
SvaraRaderaPompe
Nä, det var väl inte så välfunnet. Kanske menade att det var då han fick en bredare publik. Eller att det var då han fick epigoner. Vet faktiskt inte, det slank ur mig.
SvaraRaderahttps://www.dn.se/kultur/den-omsinte-och-arge-bruno-k-oijer-fortsatter-att-valja-mysteriets-vag/
SvaraRaderaÅsa Beckman ...
Kan sägas att det var mycket flera sidor i hans samlade verk som
såldes till obetydligt högre pris och därigenom i någon mening
hade varit klart mera lönsamt att inhandla ...
Fler ord för pengarna menar du :-)
SvaraRaderaAtt nåt är kort tycker jag är irrelevant, dessutom att en poet som hållit på länge ger ut nåt som inte är lika intensivt. Kan han tillåta sig. Också onödigt att kritisera nån som berömmer sig om att vara i otakt med tidsandan för att vara väldigt tidsenlig, både det här med naturen och samhällskritiken är väl nåt slags senkapitalistisk melankoli som kan kännas igen från t.ex Lundell och som inte upprör, vilket det inte behöver göra. "Ömsint och arg, mysteriets väg".
Men nä, vet inte vad som flög i mig - jag föredrar inte Ranelid, aggressiviteten som finns under det sötsliskiga kom fram i schlagerlåten Mirakel.