Jag har en liten aversion mot Dagens Nyheters kulturchef Maria Schottenius. Det är kanske inte så många som minns detta idag men hon förklarade mig en gång galen och menade att Myggor och tigrar aldrig borde ha blivit utgiven. Det fattades ett redaktionellt beslut om att man skulle vara emot min bok, och DN kultur bedrev en kampanj emot den. Det hade de förstås kunnat göra, även om det hade varit uppriktigare att berätta att Schottenius är god vän med en av personerna i boken, en kollega till hennes man Olle Svenning på Aftonbladet.
I ungefär samma veva tog Schottenius Unni Drougge i örat för att hon skrivit om misshandelsäktenskapet med sin f.d man, en litterär agent. Som pricken över i tog hon upprört avstånd från publiceringen av en bok om mörkläggningen av bordellhärvan, den så kallade Geijeraffären.
Galenförklaringen riktad mot mig var av en ganska hätsk natur, och därför kan man finna det märkligt att Schottenius idag i artikeln Domslut mot konsten hävdar att Anna Odell aldrig borde ha ställts inför rätta.
"Anna Odells uppträdande uppfattades av många uppfattas som en fräckhet, en provokation som visar på arrogans och nonchalans", skriver Schottenius, men det handlar i själva verket om att Odell "satt ljus på en osynlig del av samhället".
"Anna Odell lyckas gestalta något som förekommer, men som vi oftast håller dolt och hemligt", skriver Schottenius.
Jo just det.
Lars Norén kallar Schottenius för "unken och falsk" i sina dagböcker.
Fråga er själva om en konstnär eller ett träd som har potential att växa sig stolt och reslig kan undvara dåligt väder och stormar; fråga om motgångar och yttre motstånd, vissa typer av hat, avundsjuka, envishet, misstro, känslolöshet, girighet och våld inte tillhör de fördelaktiga betingelser utan vilka ingen sann människa kan växa och frodas.
SvaraRaderaJag och mina bröder strävade efter det ultimata konstverket när vi försökte samtidigt råna två banker i Coffeyville... Och vad blev inte straffet??!!!
/Emmet Dalton
Det är bra, Emmet. Men är du säker på att de där femton åren verkligen var ett straff? Ledde de inte till att du blev en rättfärdig människa?
SvaraRaderaHellre gapa efter mycket och förlora hela stycket men vinna sin själ, än att bara råna en bank. Eller hur det gamla ordspråket lyder.
Maja !
SvaraRaderaJag har förstått att den här galenskapen inom media är unken och kanske egentligen är en del av en surrealistisk värld där man kanske får vara en del av en rubrik eller en parentes.
Tyvärr så flyter nog det som varit eller det man gjort till slut till ytan.
När man antingen väljer att prata sanning eller sanningen visar sig, står där naken och avklädd.
Vem som påstått eller inbjudit vågar tala om att jag faktiskt bara tänkte på mig själv eller försöka förklara vad jag egentligen ville. Vem som gjorde vad. Stå för det man gjort.
Leroy
Men du målar ju i in dig ett hörn som inte riktigt måste finnas där, kanske bara lite?
SvaraRaderaDu är beundrad. Annars skulle inte bry sig.
Ångraknapp.
SvaraRaderaMen du drar för stora växlar på saker och ting. Tror jag.
Ibland funderar jag över varför folk inom den kulturella offentligheten baktalar varandra och bråkar så mycket.
SvaraRaderaJag har inte läst din bok. Jag fick ett dåligt intryck av den på recensionerna. När jag har läst din blogg har jag dock oftast tyckt att du är klasynt och vettig samt att du inger förtroende.
Jacob C
Claes: hur ska jag uttrycka det här utan att det låter pompöst... Jag vill inte ha beundran, allt det här handlar strängt taget inte om mig. Men den där artikeln är ju falsk, en innantilläxa.
SvaraRaderaEn principlös kulturchef som fördärvar språket och sprider desinformation omkring sig.
Leroy: ja, det finns mycket galenskap i medievärlden. Jag vill egentligen flytta bort fokus från mig (det är inte synd om mig eftersom jag lever för det här, det är ett val jag har gjort) men det råkade falla sig så att det kom upp väldigt mycket till ytan efter min bok, och jag vill nämna igen att Jan Guillou rekommenderade mig att begå självmord.
Det handlar alltså inte om att jag målar in mig i ett hörn, däremot har jag ställt mig utanför.
Maja, you could have shown Jan G. that you are a better person than him, and answer him according the Bible's teaching. I.e. suggesting him to do to himself what he would like others do to to themselves.
SvaraRaderaBy the way I suspect he attended the same humour-school than my own father. When I feel seek he used to cheer me up with something like "mmh, I think you should try euthanasia now..."
...I meant "sick", sorry
SvaraRaderaDet är tur för DN att "Schottan" arbetar på kultursidorna, för då är det nästan pk att vara ett principlöst kaos.
SvaraRaderaSchottan behöver ju inte ta i beaktande hela samhällsbilden utan kan bedöma Odells bravader i enlighet med Odells egna syften.
(jag är alltså till trots lite ironisk här då det kan låta som om att jag försvarar Schottan för hennes egen dumhet.)
Tristan: hon är väldigt dum. Hon hade kunnat ta i med kanoneld mot mig om det hade byggt på något annat än ren mörkläggning.
SvaraRaderaGissar att Schottans spontana reaktion inför Odell är "bortskämd liten tjej med lyxproblem" (ett eko av borgerlighetens syn på oskötsamma ungdomar som inte är till glädje för sina föräldrar) och det hade varit konsekventare att köra den linjen. Istället för att skriva att rättegången aldrig borde ha hållits kunde hon ju hävda att projektet aldrig borde ha genomförts. Det hade stämt bättre med en tidigare hållning.
Jag tror för övrigt inte att kultursidor i vår mening kommer att existera om några år, och jag tror att det blir en förbättring.
Torbjörn Tännsjös artikel "Civil olydnad - javisst, på egen risk!" gillade jag starkt:
SvaraRaderahttp://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/debatt-konstfack-1.863742
Det är så fruktansvärt ynkligt med artiklar som "Den konstnärliga friheten satt ur spel" (Stahre i Aftonbladet). Där tycker jag att man kan tala om bortskämdhet, att tro sig tillhöra en liten privilegierad skara som står över lagen, att aldrig kunna ta ansvar för en egen handling.
Jag tycker att ALLA som söker vård men inte får en diagnos skulle få en straffbot på 2500!!!
SvaraRaderaSå kanske alla som överkonsumerar vård skulle lära sig en läxa. Kolla akutmottagningarna, med alla dessa snuviga människor, som i själva verket skulle bädda ner sig och ta en Alvedon.
Det här var faktiskt riktigt bra.
SvaraRaderahttp://enondplats.wordpress.com/2009/09/01/pr-geniet-david-eberhard/
Nån mer som inte är så förtjust i Dr Eberhardt...
Anonym: jo det är klart, det finns nog en del hypokondriker som kostar.
SvaraRaderaSysterdyster: tack för länken. Han har gjort en del ganska obehagliga uttalanden.
"- Det är ju bara patetiskt. Måla en tavla i stället. Men hon är välkommen hit så ska jag själv spruta henne med Haldol så får vi se hur roligt hon tycker det är. Det blir en fin installation."
Jag är inte övertygad om att andra psykiatrer är så förtjusta i sådana uttalanden.
Jag är av den konservativa uppfattningen, att vi som jobbar i vården ska respektera människor, vara kärleksfulla och nåt ren inihelvete ödmjuka. Lät det bra? Jag högaktar psykiatern Johan Cullberg som har betytt oerhört mycket för psykiatrin, kanske tack vare att han varit på "båda sidorna", dels som läkare, dels som anhörig. Om jag blir allvarligt psykiskt sjuk hoppas jag att jag inte möter en Dr Eberhardt med en Haldolinjektion i handen. Fattar öht inte att ingen kollega reagerar. Tyvärr är läkarkåren (och även sjuksköterskorna) en grupp som utåt håller varandra bakom ryggen, vad som sägs runt fikaborden är en helt annan sak.
SvaraRaderaMen det är ju en helskön kommentar av Eberhard! Modigt av honom att som vanligt våga vara inte PK.
SvaraRaderaKom ihåg att han inte uttalar sig om en patient utan om en konstnär vars verk han inte uppskattar!
Kanske faller konstverket inte honom i smaken extra mycket på grund av att de patienter (de riktigt sjuka alltså) han hade ansvar för på psyket den kvällen inte gynnades av konstnären Odells konstverk och att han som läkare i första hand värnar de sjuka människornas väl och ve före en konstnärs?
Jag förstår inte heller att ni som gillar Odells konst för att den sticker ut samtidigt blir så upprörda när en psykiatriker sticker ut?
Vore det bättre om han sa att det han säger sägs i konstens namn? Skulle det göra någon skillnad?
Och varför i all fridens namn skulle andra psykiatriker ha någon som helst åsikt om en av deras kolleger sågar en "konstinstallation"!
Som sagt, vissa får tydligen sticka ut medan andra snällt ska hålla sig på mattan och det är nog där Dr Eberhard stör många i och med att han vägrar göra det som förväntas av honom.
Tänk tanken att en konstnär någon gång kunde göra det som INTE förväntas av dem? Det vore verkligen uppfriskande och värt beundran!
Konstvärlden borde kanske lära sig av Dr Eberhard nästa gång istället för att härma föregående konstnärs verk om de verkligen vill sticka ut på riktigt!
Jag kan inte påstå att jag uppskattar Anna Odells tilltag, kanske inte ska uttala mig eftersom jag faktiskt inte sett resultatet.
SvaraRaderaUndrar bara vilket ramaskri det skulle bli om man granskade den somtatiska akutvården. Skulle människor acceptera att patienter med hjärtinfarkt blev avvisade därför att kvoten av platser var fylld, t ex av personer med panikkångest, ett tillstånd som av de drabbade ofta uppfattas som hjärtproblem (och därför behöver utredas till att motsatsen har bevisats).
Kul att nån uppskattar Dr Eberhardt därför han inte är PK, i mina ögon har han en obehaglig människosyn som inte är förenlig med Hippokrates ed.
Synen på psykiskt sjuka tycks vara lite av att "de får ta sig i kragen", något som aldrig skulle accepteras av de flesta somatiskt sjuka. Vet inte om det handlar om rädsla för psykisk ohälsa eller om det handlar om svaga patient- och anhöriggrupper?
Till saken hör väl, att många med kroniska psykiatriska diagnoser, aldrig kommer att bli några närande medborgare. Förr hasade de runt i Hibernaltofflor på de stora mentalsjukhusen, nu sitter och ligger de på gator och torg. Tärande på samhällsekonomin och dessutom missprydande för stadsbilden.
Anym: nej, uttalandet hade inte blivit bättre om Eberhard varit konstnär. Då hade det snarast varit ännu uslare (även om han nu uttalar sig som chefspsyiater på den enda psykmottagningen i Stockholm, vilket gör det obehagligare). Men det finns högerspöken inom konsten också.
SvaraRaderaJag återkommer med en motivering.
Systerdyster: hypokondri och psykosomati inom den somatiska vården - jag har ibland undrat över en del cases jag känner till, vilket tålamod de blir bemött med trots att det borde vara uppenbart att de inte är sjuka. Och kostnaderna... Är det rädsla för att tjugonde gången en psykosomatiker kommer in, så ska det visa sig att det var äkta, som gör att de inte blir slussade vidare till en terapeut?
Anym var bra. Finns det?
SvaraRaderaMenade givetvis Anonym.
Har konstaterat att de sjuka på gator och torg smälter i lite bättre i dagens samhälle. För sådär 10 år sedan förstod man att någon som gick och talade högt för sig själv troligen var försöksutskriven från psyket. Idag har 9 av 10 av dessa självpratare ett trådlöst headset vilket gör att den där 10:e, verkligt sjuka, framstår som ganska normal.
SvaraRaderaSjälv strävar jag efter att framstå som normal, så larmrapporter om strålning går bort, ingen öronsnäcka än så länge, kommer antagligen tyna bort i någon hemsk hjärnsjukdom pga min fåfänga.
jo... och det finns sjuka som lägger sig till med headset med tråd för att smälta in. Ganska underbart - jag hörde en lång monolog om polisen, Jesus, sossarna och Försäkringskassan och den var sådär precis på gränsen - normalt konspirationsteoretisk till den skenade iväg fullständigt. Mobilen verkade vara kamouflage,men kanske var det någon i andra änden.
SvaraRaderaJag tror att sjukvården är livrädd att dra på sig anmälningar som skulle tyda på att man avfärdat en hjärtsjuk som hypokondriker.
SvaraRaderaDet är svårt, den som drabbats av en panikångestattack, kan ju verkligen uppleva symtom som bröstsmärta och andnöd. I många fall lika smärtsamt som om det var en riktig infarkt.
Och då kopplas EKG och tas prover fast man sannolikt vet vad det handlar om.
Men bland "mina" gamla patienter missar läkarna ofta att diagnosticera både det ena och det andra. Dementa som tjoar och skriker kan t ex få Haldol i åratal innan någon upptäcker att personen i fråga inte bara var dement utan även hade riktigt, jäkla ont nånstans. Man ska helst ha en (1) väl avgränsad sjukdom och hamna hos en specialist. Om man har diabetes, artros, hjärtsvikt och en begynnande Alzheimer kan man råka riktigt illa ut. Och för dem som är 80+ är det ofta ett panorama med lite av varje, lite psyk, lite kirurgi och lite invärtesmedicin som alltihop ska behandlas av, i bästa fall en geriatriker, men oftast en allmänläkare.
Fy fasen, jag vill inte bli gammal och sjuk. Ska inte belasta din blogg med mera äldreomsorg, men jag brinner för de här frågorna, hur vi tar hand om de allra svagaste i samhället.
Och vem är jag, eller nån annan, att avfärda någons smärta eller demoner som nonsens?
He, he. Smart kamouflage. När jag gjorde praktik på psyk hade jag en äldre, schizofren herre som hade radiomottagare i skallen. Efter ca 50 år på mentalsjukhus hade han accepterat att vi andra inte kunde höra sändningarna (som även innefattade SÄPO, KGB och CIA) men han förbehöll sig rätten att lyssna på sina sändningar. Ungefär som vi andra lyssnar på lunchekot.
SvaraRaderaDet är inte en belastning av bloggen. Jag är väldigt förtjust i gamla. Det har kommit en ny italiensk film som lär vara bra, om en man som tar hand om en massa gamla kvinnor. Ska kolla upp titeln, tror regissören är Matteo Garrone.
SvaraRaderaSjälv hoppas jag på att få bli riktigt gammal, men förstås helst inte sjuk.
Tack igen för kattarna, ojojoj vad gullig dom är.
Ber pristagarna om misskund, jag har fortfarande itne fått iväg paketerna...
Hälsa Xerxes och Lisa Picasso! De fattas oss, särskilt Johanna deppar. Tack och lov att jag inte hann bli dödligt förälskad i de små liven. Vet att de har ett underbart kattliv hos dig, är enormt tacksam över att du tog dig an dem.
SvaraRaderaNamnen har inte riktigt fastnat... Det brukar bli Tussan och Tussen, Lillan och Busis. Och ännu värre, Gulletuss och Brorsan. Det finns ingen hejd på det. Men de ska ha lite mer "rumsrena" namn också, kanske blir Xerxes och Lisa till slut. "Att ge namn åt en katt det är knepigt som katten..."
SvaraRaderaKan filmen heta Augustilunch i Rom? Av Gianni Di Gregorio. Jag har dock inte sett den än.
SvaraRaderasmultron
è bello
SvaraRadera