Eduardo De Filippo som Pulcinella, Commedia dell'artefigur i Neapel och något av ett upproriskt antiskyddshelgon. I filmsnutten får han problem med kungen.
Det var Eduardo De Filippo som utbrast: "Fujtevenne di Napoli" en gång i tiden. Det betyder fly från Neapel.
Känner mig sur.
SvaraRaderaFörstår 18% av videosen.
När jag är i Italien babblar jag hela tiden
också om komplicerade ämnen som politik och konst.
Alla låtsas att de förstår mig.
Gillar inte att få mina illusioner krossade
av videosar.
Ogillar psykiatrin av den enkla anledningen att
de vräker ut antidepressiva till mkt unga människor.
Hoppar in ibland och undervisar i bild
(trodde du aldrig Tristan! inte med min ribbsänkande Tiger inte!)
Rörliga bilder dock. Inte Tigrar.
Men.
Unga begåvade människor i 20 årsåldern sätts på tunga antidepressiva medel.
De resultat jag sett har hitills har varit förödande.
Gillar inte Odell för att spekulationen skiner igenom. För mig är hennes motiv egoistiska eller inte ointressanta.
För mig är det hela bara oskickligt, spekulativt och tråkigt.
Vad sjuttsingen gör man med en katt som verkar
helt drogfixerad?
I kvälll hittade jag honom på en parkbänk med en grupp alkisar. Han älskar doften av alkohol.
Katt antidepressiva??
Kattantabus menade jag förstås.
SvaraRaderaFinns det?
Jag ska översätta. (har du sett att din tiger har fått ett delat förstapris med Grynnas?)
SvaraRaderaPulcinella säger att han varit på en lång resa, och undrar var publiken tror att han kommer ifrån. Accerra, Paris? Nej han kommer från det Hinsides. Där har han pratat med San Gennaro (Neapels skyddshelgon). San Gennaro sa (tror jag) att de som gör revolt kommer till Paradiset. I paradiset finns det ingen lyx, inga rikedomar, inga auktoriteter, inga ministrar - nej inte ens en kung.
Sen kommer kungen, som förstås har blivit väldigt upprörd över det där, och säger att de som gör revolt ska bli hängda.
Det är ett slags napoletansk antiauktoritetstradition, djupt rotad, och den går faktiskt igen här och var i camorrans "ideologi", deras sätt att framställa sig som folkliga revoltörer.
Katt som är drogfixerad... låter inte bra! Sniffar han på korken eller kör han ner huvudet i halsen och lapar i sig "pojken"? :) Alla blir saliga på sitt! Vad gör man med en katt som fått en släng av föryngringsindustrin? Hon får något lystet i blicken när jag kletar anti-rynk-något-något kräm i ansiktet. Lapar gärna bort den från mitt fuktighetstarvande anlete medans hon är vacker som en vårdag.
SvaraRaderaCaroline: det är halvnapoletanska, inte den helt napoletanska napoletanskan för då hänger inte heller italienare med, man textar i TV, men italienska med rätt mycket napoletanska inslag. Kanske därför det är knepigare att hänga med. Plus att referensramarna (heter det så?) är ganska speciella.
SvaraRaderaDet enda jag hört om drogfixerade djur är stackars försöksmöss som äter ihjäl sig på kokain på några dagar och glömmer all annan mat.
SvaraRaderaXerxes, som Sushi heter nuförtiden, är besatt av gården, han vill slippa selen. Lisa Picasso som jag tror flickan heter är lite försiktigare. De är väldiga matvrak båda två, men jag tror inte det handlar om ätstörning.
De moderna antidepressiva medlen saknar i stort sett biverkningar och är inte beroendeframkallande. De återställer en kemisk obalans i hjärnan som skapar depression. Ibland räcker det inte utan man får komplettera med äldre, "tyngre" medel som har svårare biverkningar.
SvaraRaderaFör många är de till stor hjälp, plötsligt orkar man stiga upp ur sängen, tvätta sig, prata med sina barn... Man orkar börja leva.
MEN mår man inte bättre av antidepressiva medel ska man naturligtvis inte ta dem. Då är det ju bara ett tillförande av onödiga substanser till kroppen.
Maja
SvaraRaderaTack för översättningen! Har dock bestämt mig för att hålla mig undan vissa ämnen i Italien.
Sedan trodde jag Pulcinella var något slags neutrum varken hane eller hona men det kanske är fel det också.
Såg att jag fått ett otippat delat förstapris med Grynna och hade rätt roligt åt der där med "illegala bokmakers".
Stor ära dock för den lilla ömkliga varelsen
och jag tror han blev riktigt glad.
Ulrika
Jag börjar bli allvarligt bekymrad över katt eländet. Han ger sig på lim, slickar av alla foton (innehåller fix o andra kemiska medel).
Och är det på party så gäller det verkligen att
hålla undan flaskorna. Hade varit bättre om han
varit begiven på antirynkkrämer (dyrt men ändå hanterbart på nått sätt).
Får försöka med någon avgiftning men han är ju
utekatt och har skaffat sig en rad märkliga
polare.
Ja, ja det är oroligt att vara kattägd ibland.
Alltså, det var kanske dumt att dra in camorran igen (för övrigt händer det att Pulcinella används som symbol för revolten mot camorran). Jag tror att det är mindre känsligt att tala om sådana saker i Italien efter Savianos bok, men vet inte riktigt.
SvaraRaderaPulcinella kan du alltid prata om. Jo, han är nog helt otvetydigt en han.
Antidepressiva och förödande effekter - menar du att de inte är bra för kreativiteten? Det kanske låter lite oförsiktigt att skriva ut dem till tjugoåringar, men hur ser du de förödande effekterna?
Vasaplatsen
SvaraRaderaJag vet att de säger precis detta "inga biverkningar och inte beroendeframkallande".
Men det är ju faktiskt inte riktigt sant enligt användare som försökt sluta.
Dessutom vet vi ännu inte resultatet med användning på lång sikt.
Och varför i helvete ge unga människor som genomgår normala existensiella kriser i sina liv antidepressiva.
Obalans i hjärnan?
Två självmord är ett av resultatet när det
gäller vad jag fått se.
Och det inträffade i början av den så kallade behandlingen. Starkt ökad ångest är ju en vanligaste biverkningarna.
Jag "känner" inte de här eleverna men de var båda begåvade och högpresterande.
Har sett några vansinniga siffror när det gäller hur många svenskar som äter någon form av antidepressiva.
Har de alla obalans i hjärnan??
Eller är det egentligen en ekonomisk/läkemedels
industri och bristande resurser fråga?
Maja jag vet inte hur det fungerar när det gäller kreavitet. Jag vet att ju att rätt många
SvaraRaderai mina sammanhang "medicinerar".
Går jag till mig själv så ser jag nog ett visst
mått av ångest som drivkraft.
Vad jag reagerar mot är när man på rutin skriver ut till unga människor som rimligtvis
inte har någon erfarenhet av den sorg/smärta/
förluster som är en del av livet.
Har man dessutom ett visst mått av skörhet och
särbegåvning (kalla det vad du vill) så tror jag faktiskt att det sista man behöver är
mediciner med biverkningar som ökar en redan
stark ångest.
Ja, antidepressiva medel återställer en kemisk obalans i hjärnan, jag är inte så insatt men jag tror det bland annat höjer serotoninhalten. Självmordsrisken kan öka i början av behandlingen, mest för att den riktigt deprimerade inte ens har ork och kraft nog att ta livet av sig. När initiativkraften återkommer kanske man orkar med det där självmordet...
SvaraRaderaDessutom skulle många inte ens vara emottagliga för samtalsterapi utan antidepressiva medel.
Jag tycker inte man ska vara ett dugg rädd att medicinera mot depression. Man kan ta medicin mot depression lika väl som man medicinerar mot andra sjukdomar. Depression är en mycket farlig sjukdom med stor dödlighet. Men som med alla medicner ska man inte ta det om man inte behöver. Har du inte hjärtfel ska du inte äta hjärtmedicin.
SvaraRaderaVasaplatsen
SvaraRaderajag får väl "rest my case".
Vi har olika åsikter/erfarenheter här helt enkelt. Och det som är sanning idag kan vara något helt annat om ett antal år.
Vore intressant att höra andras ev kunskaper
och erfarenheter inom det här området.
Jag jobbar inte inom vården men har en hel del personliga erfarenheter av den på andra sätt. Både psykiatri, vårdcentraler, äldrevård och annat. När det gäller psykiatrin har jag sett just hur depressionsdiagnosen slarvas bort allt mer. För 20-25 år sen fick man träffa en psykiater för ganska långt samtal 1-1,5 timme innan antidepressiva ens kom på tal. Sen följdes det upp med återbesök och noggrann information om biverkningar. Det hände att psykiatern ringde hem om man var försenad till ett återbesök. Först tre veckor efter inledd behandling minskade man på antalet återbesök.
SvaraRaderaDe nya antidepressiva medlen var en välsignelse med färre biverkningar.Det betyder inte att biverkningar inte finns. Av de fall jag själv bevittnat är biverkningarna svårast hos de som egentligen inte behöver medicinen utan skulle må bättre av samtal med kurator och/eller psykolog. Men jag är ren amatör på det medicinska
Men här är ju kruxet. Unga människor i vanlig nöd och deppiga tonåringar har inte många ställen att vända sig till. Skolsköterskor och kuratorer har dragits in på många ställen. Vad som återstår är vårdcentralen eller psykakuten. Men ska man komma in på psykakuten får man allt vara psykotisk eller självmordsbenägen. På vårdcentralen skriver allmänläkare ut antidepressiva till unga människor bara för att man inte vet vad man annars ska göra. Finns inga samtalsgrupper eller kuratorer att skicka dem till . Såvida man kan stå i kö ett år eller så.
Men att ha som regel att aldrig skriva ut antidepressiva till en 20-åring blir lika fel det. Det finns fall där det kan behövas. Där man på det sättet kan förhindra självmord. Det är en balansgång.
Men om jag förstod Caroline rätt så var det väl just den slentrianförskrivningen hon är motståndare till. Jag kan bara hålla med men då vill jag också ha kuratorer, samtalsgrupper och liknande istället.
Att bara skicka hem unga människor i djup nöd är förkastligt. Alla har inte anhöriga som stöttar heller. Har vi väl sett alltför många exempel på nu.
Anonym 01:20, du redogör alldeles utmärkt för hur psykvården inte fungerar. Det finns ingenstans att remittera de personer som mår dåligt av olika skäl, men som inte är psykiskt sjuka i ordet rätta bemärkelse.
SvaraRaderaOch är man inte sjuk ska man inte äta medicin.
Livskriser ingår i att leva och är man ung och inte hunnit skaffa sig erfarenhet så blir man lätt tagen på sängen.
Den allmänna synen på sjukdom har ändrats. Att vara frisk och glad ses som en rättighet. Man kräver piller och behandling för många besvär som bara är en del av att leva och vara människa.
Det är mest tydligt i storstadsområden och bland yngre personer.