Människan behöver ett nytt språk

Av en slump när jag moochade runt och botaniserade igår (slumpen är alltid objektiv) hittade jag ett glimrande scoop, ett juvelscoop, eller åtminstone en uppmärksamhetsfästning på en grej.

Det var i Therese Bomans blogg, symbolismens och dekadensens högborg i bloggosfären, med mottot "Luxe, Calme et Volupté" (vilket påminner mig om att det är dags för omläsning av Baudelaire, även om han är en av de få poeter jag kan en del utantill av).

Boman påpekar att omslaget till Den vidunderliga kärlekens historia är en retuscherad Caspar David Friedrich-målning. Två kvinnor har suddats ut (för övrigt har färgerna gjorts mer braskande). Som uppmärksamma läsare redan vet handlar det inte om en roman jag sätter högt, och detta har inte förändrats i och med att doktor Eberhard, alla galna kvinnors upptuktare, iklätt sig en ljusblå sympatisvid, även om det var en elegant anspelning.

Jag moochade över till Isobel Hadley K:s blogg. Hon hade just fått ett hagel av omänskliga kommentarer över sig då hon skrivit att det är gräsliga villkor för dem som tar sitt skrivande på allvar och vill behålla integriteten.
November framstår som juni i jämförelse med de småaktiga cyniker som gläfste där.

Den objektiva slumpen förde mig slutligen ut i nejder som jag kommer att skriva mer om vid tillfälle.

Jag tittar lite på min sköna nya difk-fiim, borde väl ångra mig men...