fredag 6 november 2009

Una musichina



... eller om det stavas musiquina på brasiliansk portugisiska?
När barnen dansar i solen, som pojken framkallat med sitt orfiska gitarrspel, då ryser jag. En av de vackraste filmscener jag vet.

8 kommentarer:

  1. Favoritfilm. Jag älskar den.
    Vacker, otäck. Underbar.

    SvaraRadera
  2. Vacker scen?
    OK men kolla hos Lotten och sandkonstnärinnan.
    http://www.lotten.se/2009/11/paul-potts-i-all-ara-men.html

    SvaraRadera
  3. Claes: ja, visst är den. Vacker, otäck och underbar.
    Anonym: mmm hmmm, kollar i morgon, ciao

    SvaraRadera
  4. Claes: Måste helt enkelt se om den!
    http://www.youtube.com/watch?v=SVQ_9CuaDTc
    Den och Picnic at Hanging Rock, favoritfilmer.

    SvaraRadera
  5. Anonym: har sett två minuter av de åtta nu, det är vackert ja. Är det ett sandigt glas hon ritar på?

    SvaraRadera
  6. Flickan i filmen påminner mig om min dotter. - Jag blir tagen och rörd. xcuse moi.

    Jag tar den paus jag pratat om.

    C U

    Leroy

    SvaraRadera
  7. Ah! "Utflykt i det okända" tror jag att den hette den på svenska.
    Vilken rulle. Där är jag med, verkligen.

    SvaraRadera
  8. Det kommer en ny dag om några år och förhoppningsvis så får hon dansa med sina vänner och sysskon. Kanske få två sociala baser i stälet för en men har svårt att orka in ab surdum.


    Hoppas Ni har ork!
    Leroy

    SvaraRadera