Jag kollade folkfördärvaren för att se om de hade nåt om Pisk-Alfons, icke, men det kanske inte har hunnit ut på nätet ännu. Trillade istället in på ledarsidan där någon förklarade varför det är fel med Internet. "Dårarna tillåts sätta agendan".
Ja just det. Här kan man skapa sitt eget system utan hänsyn till 'o sistema.
Återvände till folkfördärvarens kultursida, man fick förstås vada genom en del grötmyndighet men jag fann också en intressant krönika av Nina Björk, den gudlösa, om Emilia Fågelklou, ett av mig skamligt försummat författarskap. Jag är på intet sätt positivist så vem vet om jag inte är en sentida klon till kloun.
Men det här är verkligen inte dumt skrivet av Nina Björk: "Låt oss tala om enbart det synliga, det andra får vi möjligen dansa till".
Diskussionen om kvinnliga förebilder kröp in i novembersömnen, det här var iallafall en av några betuttade och befittade idoler när skrivande donna var sexton. Ja, jag ska hyfsa mitt språkbruk, jag lovar.
Maja: Är inte "folkfördärvaren" ett uttryck som klingar mer nazistiskt än "kulturgärning"?
SvaraRaderaIAMB: jo visst gör det det, det låter ungefär som kulturgärning upphöjt till två, eller till hundra.
SvaraRaderaAlltså, jag hade nog inte reflekterat alls på att klistra nazistetiketten på vare sig det ena eller det andra ordet, men när du Maja skrev det om "kulturgärning" så... Ibland känns det som om jag inte riktigt hänger med, men det kan man ju inte alltid göra. Det är som om jag inte begriper mig på alla sorters ironi, eller nåt sånt.
SvaraRaderaNog nu om detta, Nina Björk och Emilia Fogelclou är kanske intressantare att diskutera. Jag gillade Ulrika Knutssons bok "Kvinnor på gränsen till genombrott" om Fogelstadkvinnorna. Ser fram emot att läsa hennes "Lärda fruntimmer".
What about olika sorters sinne för humor, apropå ett jul- och nyårskort på MA:s blogg?
Bara ett s i Knutson ska det vara. Ulrika Knutson alltså.
SvaraRaderaJag upptäckte att jag stavat Fågelklou fel (det är inte clou...) Det är ändrat nu. Antagligen tänkte jag på kvällens clou.
SvaraRaderaVarken jag eller DN är nazistiska... men jag är ironisk och samtidigt inte.
Nej, inte klingar väl kulturgärning särskilt nazistiskt egentligen, möjligen låter det som något ur ett festtal. Lite komiskt med vår förtappade tid, att utgivningen av f.d giftskåpslitteratur beskrivs som en sådan. Idag har Kajsa Ekis Ekman ett svar i Aftonbladet, har inte hunnit grunna på det ordentligt ännu.
Jag ser också fram emot att läsa Ulrika Knutssons bok. Nina Björks artikel var intressant eftersom den var ett slags brottning - jag förstod inte riktigt varför hon fick kvävningskänslor, citaten gav iallafall inte mig några sådana, men jag har som sagt inte läst Emilia Fågelklou. Det kanske är övermåttan överandligt och salvelsefullt? Citaten gillade jag emellertid.
Ah. Knutson.
SvaraRaderaGod Jul Tiger tyckte jag var läskig. Det är nog olika vad man tycker är ruggigt.
SvaraRaderaTa bort den bilden, skulle jag säga.
SvaraRaderaJa, det är något med det där att börja manipulera med folks ansikten... Men, som sagt var, det är uppenbarligen olika hur man ser på detta. Kanske är det olika sorters humor, kanske handlar det om hur van man är vid att manipulera bilder i något fotoprogram.
SvaraRaderaDet kanske faktiskt går att se bilden som om man hade manipulerat dit en dumstrut på huvudet eller nåt? (Jag kan det inte.)
Apropå bilder, så var den där lilla, låghalta debatten med filtmössa och helkroppspyjamas med lucka därbak helt underbar. Jag ska verkligen akta mig för sånt här löjligt smicker eller vad man ska kalla det för, men jag kan inte låta bli... jag SÅG honom framför mig...
Smickret emottages med stor välvilja, med reservationen att om jag skriver något dumt så ska man säga ifrån. Jag tycker att bilden stämmer lite, på hur man försöker både få de Sade att verka lagom snäll och samtidigt epokgörande farlig. Kulten av det onda har blivit mainstream.
SvaraRaderaDet jag tror Kajsa Ekis Ekman är ute efter framförallt, är hur de Sade har spelat en roll för backlash i kultursvängen de senaste decennierna. Men allt detta är förstås väldigt invecklat.
Och jo, humor är svårt. Jag gillade till exempel inte den del i Gregory Brother-videon där en flicka i flätor fick en sked i huvudet och det rann blod ur munnen. Men men.
SvaraRadera... men det var en lite annan sak. En oidentifierbar figur, snarast en docka. Och det är en drift med fredspriset, de skämtar i förbigående med att di fornnordiske hade människoblot.
SvaraRaderaDet är ofta svårt att beskriva när man tycker att satir inte är det minsta kul längre. Det handlar ju ofta bara om en känsla.
Ack, det kanske är evighetsmaskinen som drar igång igen! Nej!
Det påminner om när Unni Drougge sa att om hon var Anna Anka för en dag, så skulle hon ta livet av sig.
God Jul Tiger? Fy fa'an vilken vidrig bild.
SvaraRaderaMen byt ämne Maja, ge dig inte in i det där.
På momangen Zigge.
SvaraRaderaMarianne Faithfull är suverän. Hon lyssnade man mycket till. Har för mig att Jerka och hon gjorde en bra tolkning av en låt.
SvaraRadera(Working Class Hero)
Leroy
Håller med Leroy. Suverän.
SvaraRaderaVarsågoda:
SvaraRaderahttp://www.youtube.com/watch?v=3N_rNz2oAGA
Marianne.
http://www.youtube.com/watch?v=M-zwp7A3a3w
Jerry.
Tänk på volymen.
Leroy
Håller med dig att bilden är lite för mycket.
SvaraRaderaTänk om det var omvänt.
Hur illa skulle då inte bilden tolkats.
Leroy
är det ok att misshandla någon som varit otrogen?
SvaraRaderaMan eller kvinna?
Anonym 00.22: nej, och det menar säkert ingen heller. Jag tyckte bara bilden var läskig.
SvaraRaderaDyslexi är som bekant inte kopplad till låg intelligens. Det är precis vad man kan säga om John Lennon, den begåvade och produktiva kompositör och sångare...
SvaraRaderaJohn Lennon var en erkänd socialist och texten i Working Class Hero (skriven av honom och som var med på hans första soloalbum) kan vara ett exempel...
På grund av sina åsikter skapade John Lennon ganska stora konflikter både i nära relationer som i världen runt om...
Ett ganska berömt citat:
Det finns en stor kvinna bakom varje idiot. John Lennon
Anar jag en liten, liten skepsis mot rika socialister...? Kanske...? Eller...? I så fall känner jag mig manad att ta Lennon i försvar trots allt. Han blev rik på sin musik, och det kan framstå som provocerande med en hippieaktig miljardär. Men kan trots allt ha haft kvar klasskänslan, och känslan för orättvisor. Nu vet jag inte, Yoko Ono som brukar få skulden för mycket har hävdat att de utöver skatt gav bort en tiondel av sin förmögenhet, och det var ju schysst i så fall, om det var så. Sen utgår jag ifrån att Lennon var emot öststatskommunismen.
SvaraRaderaOK, längre än så här blir inte det lilla, lilla försvarstalet.