Idag läste jag en rolig text av Jonas Thente i hans blogg. Han skriver om skillnaden mellan den tilltalston han anlägger när han skriver i papperstidningen och den han har i bloggen. En äldre kollega hade undrat om han inte kunde skriva i tidningen på samma sätt som i bloggen.
Thente menar att det inte skulle funka. Eftersom papperstidningens läsare är så många och har så olika bildningsbakgrund måste han vara mer tydlig och pedagogisk när han skriver där. I tidningen kan han inte förutsätta att alla är med på noterna, men i bloggen behöver han inte ta hänsyn till arga prenumeranter som kräver pengarna tillbaka. Bloggen är gratis och bara hans.
Sen gör han en intressant koppling till ett par begrepp jag inte känner till: gemeinschaft och gesellschaft. Jag googlar mig fram till en definition: gemeinschaft är mer eller mindre en gemenskap uppbyggd på ömsesidighet, medan gesellschaft tycks vara något mer artificiellt. Just att tidningens läsekrets är så stor och disparat skulle alltså kunna innebära att det blir något onaturligt med kommunikationen, ett gesellschaft istället för ett gemeinschaft.
En bloggs läsare kanske är mer homogen som grupp än papperstidningens, som Thente skriver. Men jag tror inte att det nödvändigtvis handlar om att en bloggs läsare har exakt samma förkunskaper. Däremot kan det finnas olika grad av nyfikenhet, och olika förmåga att stå ut med att inte känna till ett visst uttryck. Jag känner mig inte nerklubbad i skorna av att inte känna till "gemeinschaft-gesellschaft", uppfattar det inte heller som att Thente svänger sig med uttrycket för att briljera, utan att det är gediget förankrat i resonemanget. Och så kan man ju googla nuförtiden! Kul att lära sig något nytt. Men det finns också ett mindervärdeskomplex, det vill säga: om man tror att man borde kunna allt, så kan man bli förbannad när man inte hänger med. Och där kan det förstås finnas en skillnad mellan hur man reagerar på det som står i en stor dagstidning (som förväntas rikta sig mer eller mindre till alla) och i en liten blogg. Större skymf att känna sig pratad över huvudet på i en tidning än på nätet.
Skillnaden mellan sig själv som papperstidningsskribent och bloggskribent sammanfattar Thente så här:
"Härinne skriver jag mer från hjärtat".
Och det är väl det som är det viktigaste. En bloggskribent behöver aldrig hålla på sin värdighet eller slå vakt om sin myndighet. Bloggandet är prestigelösare.
Thente skriver till exempel:
"Jag tappar bort mig…"
Av någon anledning ser man aldrig sånt i papperstidningarna.
Sen skriver han om ett huvudbry. En stötesten.
Och det är gott så.
När vardagen har våld runt hörnet är estetiken ingen praktskandal.
Skyddad verkstad, estetiserande, inte tillräckligt verkligt.
"När vardagen har våld runt hörnet är estetiken ingen praktskandal." Det är väl det som är det centrala.
SvaraRaderaJa Zigge och det var inte min mening att vara snäll mot Thente. Jag gillar blogg-Thente mer än DN kultur-Thente. Det är tydligt vad jag menar i Myggor och tigrar, har inte missförstått ett dyft, det är bara så totalt självklart - i den miljön med det risktagandet så... estetisk praktskandal, Gangsters? - nej, icke.
SvaraRaderaJag skrev ett tillägg.
SvaraRaderaJag tycker Thente brukar vara rätt kul att läsa. Det roliga med just det inlägget är det om DN-komplexet. Alla vet att det finns. Tendensen finns, att DN kultur ser sig som en myndighet. Det kanske var bra att du kallade honom jävla pungråtta.
SvaraRaderaKanske det.
SvaraRadera"Tycker dom att jag en slyna är, så får dom gärna tycka det..." Saken är den att till och med det där är förankrat i det antilitterära, kravet på verklighet, gangsterromantikens krasch med verkligheten. Ja, till och med det. Thente spelar nog dum när han inte fattar det. Men nog nu.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaMina intryck av att diskutera sannolikhetslära med Profanum Vulgus är att det går att bestämma en hel massa på sin egen blogg, inklusive vad som ska gälla inom sannolikhetsläran...
SvaraRaderaFrån litteraturens värld (ur Btj-häftet nr 9/2010): "Romanen belyser berättarjagets försök att hitta den imperativa kompatibiliteten mellan den exakta verkligheten och den upplösta identitetens missbildningar." Av någon anledning får jag inte mindervärdeskomplex av att jag inte begriper detta..??
SvaraRaderaClam: ja, det är nåt som goofar med resonemanget - kompisgäng och gemenskap är inte samma sak, det förra är exluderande och det senare öppet (tycker jag). Självklart skulle jag oxå kunna säga ifrån mot "utmärkt" om en bok som inte är avsedd att vara det.
SvaraRaderaIAMB: hahahaha, ja det är fantastiskt vad man kan vara allsmäktig i sin egen blogg.... Sist jag såg något av Profanum vulgus räknade han våldtäkter, det verkade som ett slags besatthet. Men det finns visst fler Profanum vulgus, så det kanske var en annan.
IAMB: jag ska säga spontant vad jag tror att det där stycket betyder: det är rätt förbryllande faktiskt för det ser ut som om skribenten förutsätter att verkligheten är exakt, att det finns en objektiv fast verklighet, medan människans "jag" inte längre har någon grund: man pratade mycket om jaglöshet och perversioner på åttitalet ("den upplösta identitetens missbildningar"). Berättarjaget försöker alltså hitta tillvarons mening (i dubbel bemärkelse): den imparativa kompatibiliteten betyder väl ungefär att jag och verklighet ska hänga ihop och att det är något uppfordrande med detta (istället för att gå omkring och hänga och vara jaglös och alienerad).
SvaraRaderaDet låter rätt mycket åttital.
Det var i polemik mot något från ROKS har jag för mig. Profanum Vulgus räknade och räknade och slog ut över årets alla dagar, osv. Sammantaget påminde det lite om vänsterns och högerns gamla ställningskrig där de räknar lik (det var bara si och så många som dog i Kambodja men däremot si och så många som dog där och där osv)
SvaraRaderaMaja: tack så mycket för förklaringen! Jag förstår också att det finns sammanhang där en sådan formulering inte är särskilt konstig (eller åtminstone inte "konstig hela vägen", s a s - det var ju något som du tyckte var förbryllande). Sen finns det andra sammanhang (när man sitter och läser Btj-listor för att se vad man ska köpa in till det lokala biblioteket) då man kan göra sig lustig (en billig poäng) över samma formulering.
SvaraRaderaVad beträffar PV så litar jag inte längre för fem öre på något han kommer med. Kan man hålla på som han gjorde i vår diskussion, så kan man hävda i stort sett vad som helst på vilket underlag som helst.
SvaraRaderaIAMB: alltså, jag gissar bara vad stycket betyder. Känner igen jargongen... Det är hur som helst inte precis så att man får lust att läsa boken. Haha... Eller är det bara jag som tycker det låter lite trist? I en recension borde den sortens snack vara portat. Eventuellt kan det väl förekomma i en akademisk avhandling, om det är gediget genomfört.
SvaraRaderaMen det där är nog en luftpastej...
Profanum Vulgus, vad h*n nu än är för en, är nog inte någon som försöker komma fram till vad som är riktigt och sant utan snarare tvärtom. Det är lite grann mitt intryck. Men jag har inte gått in i argumentation med PV, beundrar den som tar sig tid.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaDans la manière où j'utilise ces concepts, la différence entre gem. et gesellshaft est d'ordre qualitatif. Gemeinshaft est le sentiment d'appartenence immédiat "tu es suédois, je suis suédois - tu es femme, je suis femme - on 'sent' de la même façon, on partage les même trucs". La gesellshaft est une condition formelle, une appartenance codifiée par des règles abstraites, qui est typique de la modernité: "j'ai une carte d'identité française, suédoise", je suis inscrit à försäkringskassan etc. Le plus intéressant/ et dangereux / c'est quand les deux situations se croisent et entrent en conflit, et qu'on commence à poser des questions du genre: "ok, tu es Suédois, mais l'es tu VRAIMENT?" Le cas plus typique est le culte de la Gemeinshaft chez les nazis, pour lesquels justement leur nation était une "Folkgemeinshaft"
SvaraRaderabon, une "volkgemeinshaft"...
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaJag tycker hemskt mycket om Blogg-Thente och det där inlägget var särdeles bra. Just för att det snirklade sig runt, gläntade på dörrar och spretade. Och jag håller med om att det nog inte passat i papperstidningen. Just därför är det underbart att Thente bloggar, annars hade vi läsare missat den sidan av honom. Den snirklande, kretsande, prövande.
SvaraRaderaLisa FW: jag håller med. Bloggformen lämpar sig ju väldigt bra för essäistik, inte minst för att utrymmet är obegränsat.
SvaraRaderaOch om man inte vill tynga texten med förklaringar kan man bara länka till en förklaring. Så elegant! Så läsarvänligt!
SvaraRaderaLisa: ja, det är fantastiskt. Man behöver inte skriva långa referat, utan kan länka till en sammanfattning, en definition eller en översikt över en lära. Eller en låt, en filmsnutt. Det gäller bara att inte bli alltför hooked, man skulle ju kunna sitta och googla hur länge som helst. Ju mer som läggs ut på nätet, desto bättre. Ett enormt bibliotek tillgängligt för alla. Jag tror jag ska länka till Thentes blogg, tycker den verkar helt ok.
SvaraRadera