Det tog ett tag innan jag överhuvudtaget uthärdade att läsa Savianos Gomorra; jag var av begripliga skäl livrädd för ämnet, hade nyligen kommit hem och när jag började på det första kapitlet, som utspelar sig i hamnen, så tyckte jag att det var alltför fasansfullt. Containern med kinesiska illegala arbetare som går sönder: "De dåligt tillförslutna dörrarna öppnades plötsligt och mängder av kroppar föll ur. De såg ut som skyltdockor. Men när de slog i marken spräcktes huvudena som om de varit verkliga kranier. Vilket de var. Män och kvinnor kom utramlande ur containern. Och en del unga människor också. Döda. Allihop djupfrysta, staplade på varandra".
Nu visar det sig att just det avsnittet tydligen är fiktion. Det läser jag i en understreckare i Svd, en recension av en nyutkommen bok där Saviano kritiseras. "Ifrågasatt hjälte i kampen mot camorran" heter artikeln.
Jag vet inte om det stämmer att passagen är en vandringsmyt, jag själv menar att camorrans närvaro i Neapel mestadels är ganska vag och subtil men plötsligt kan det vara som om avgrundens käftar öppnar sig, rena groteskerier och saker man knappt kan tro är sanna kan då äga rum. Därför trodde jag att det avsnittet var dokumentärt, och därför tog det tid innan jag orkade läsa vidare. Jag grät, floder, la undan boken. För övrigt har jag ju köpt kläder av kineserna i Neapel. Men om just det där i Gomorra inte är sant, så är det bara bra.
Exakt där, vid containerberättelsen, lade jag i från mig boken och har inte rört den sedan dess. Trist, men jag har märkt att jag inte fixar att läsa viss litteratur eftersom jag halkar ber i "stora svarta hål". Boken om svensk maffia läste jag i små portioner men Savianos skildring fick mig att må uselt, både fysiskt och psykiskt. Det är kanske ett högt betyg för författaren, han har verkligen lyckats att få med sig läsaren men sköra typer, som jag då, klarar inte av att följa med på resan.
SvaraRaderaSysterdyster: det är inte ett högt betyg för författaren om det visar sig att containerepisoden inte är sann. Då är det underhållningsvåld och det svämmar litteraturen (och filmen) redan över av. Sen... ja, är det påhitt av Saviano så är det inte så bra tycker jag, men visar det sig dessutom att det är en vandringsmyt, så är det ju rätt betänkligt (då har han inte hittat på det själv heller).
SvaraRaderaJag vet inte ännu. Orsaken till att jag tvingade mig att läsa vidare var att jag hade fått uppfattningen att det var sant, och då kändes det som en plikt att läsa. Då måste man uthärda, man får inte vända bort blicken. Men jag orkade inte, det tog lång tid.
Sen, ja... tyvärr finns det väl de som frossar i sånt. "Fan va coolt, kranierna sprack, och det är SANT också!"
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaClam: del Lago är säkert sträng (jag har inte läst hans bok ännu), men något som är viktigt är att det är fel att braska i med såna effekter. Jag minns att frågan flimrade förbi i huvudet om Saviano var där själv, och egentligen borde man väl ha reagerat på att människorna var djupfrysta - varför det? Varför överhuvudtaget ha med en sån sak, om det är en urban myt?
SvaraRaderaja jag vet inte.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaJag har ett minne av någon container i England, men då handlade det om flyktingar. Kan det vara därifrån Saviano lånade scenen? För mig som inte känner till så mycket om Camorran förefaller det ändå som om det räcker och blir över, att fiction är överflödigt när man ska beskriva den. Nu känner jag mig mest lättad över att jag la ifrån mig boken i det där ögonblicket.
SvaraRaderaClam: jo, och faktagranskning är ju viktigt, egentligen tycker jag inte det gör till eller från om Gomorra istället kallades roman, för som fiktiv scen är det inte bra litteratur.
SvaraRaderaEgentligen - om jag fick önska vad Saviano skulle göra nu - skulle jag vilja att han skrev en uppväxtskildring. Enkel, precis hur det var att växa upp i Casal di Principe, och då försöka hålla sig trogen sitt minne. Stämmer det att pappan var ambulansförare och blev uppklådd av klanen som styrde för att han kört en av deras fiender till sjukhuset? Eller är det också Hollywood?
Systerdyster: ja, och just därför blir det så fel. Det händer ju fasansfulla saker, man får inte trubba av upprördheten med fejkade historier.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaTack Clam för den upplysningen. Men iiiiiiiii så förskräcklig berättelse.
SvaraRaderaJag hade ett problem hela tiden när jag läste Gomorra, nämligen att den stod i hyllorna för facklitteratur, recenserades och presenterades i massmedia och debatt som en faktabok, och är skriven som en dokumentär med en mycket närvarande författare/berättare, men gång på gång kliver berättelsen över gränsen för vad som är sannolikt, och flera gånger även över gränsen för vad som är möjligt, och då står man där som läsare och vet inte vad man ska tro. Först när jag bestämt mig för att han uppenbarligen fabulerade utifrån den verkliga situationen, och började läsa den som verklighetsbaserad fiction började jag tycka att den var bra.
SvaraRaderaJag vet inte riktigt vad jag ska säga om det här - jag har aldrig velat vara kritisk mot den med tanke på omständigheterna, på många sätt påminner den om hur det skrivs i tidningen om camorran - d.v.s rätt rörigt - men just det dokumentära har jag på något sätt uppfattat som att det var dokumentärt. Och det du skriver om saker som inte är sannolika eller möjliga - en hel del som händer i Neapel är sånt man knappt kan tro är sant. Just det med containrarna presenteras ju som fakta.
SvaraRaderaAnnat är mer uppenbart baserat på tidningsskriverier, det har Saviano också anklagats för eftersom han inte anger några källor. Men jag vet inte, det är ju rätt viktigt att han bemöter kritiken.
Det är tänkbart att del Lago behandlar boken alltför strikt vetenskapligt, men... alltså... att presentera en vandringsmyt som något som faktiskt hänt - jag ska säga att jag är lättad att det inte är sant, samtidigt som jag inte gillar det.
godnatt
Man får förstås inte låta det överskugga allt det andra, eller vara njugg.
SvaraRaderaGodnatt igen.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaNä. Han har blod på sin hemsida också.
SvaraRaderaSaviano gjorde fel här - läsarna fick uppfattningen att skildringen var sann.
SvaraRaderaMen i integritet och sanning har han vuxit sedan dess - och är nu en politisk faktor, intensivt attackerad av Meloni.
Saviano blev en förbrukningsvara i svensk kulturell offentlighet, och ett sätt att återupprätta patriarkatet.
SvaraRadera"Paradoxalt nog har inte litteraturkrisen lett till att färre böcker ges ut; tvärtom har den svällt över alla bredder", skriver Karin Pettersson på Aftonbladet Kultur, precis mitt intryck, även om jag inte har nån statistik att komma med.
SvaraRaderaDet beror på att:
Skrivarskolorna och skrivarcoacherna blir fler och fler. Och fler och fler. Och fler.
Det är en födkrok för författare och uppmuntras av det litteraturindustriella komplexet eftersom det ger ett massproduktivt intryck, det är själva tillväxten som är poängen.
Plus att det finns nåt slags egalitär idé som inte är helt oäven i sig så länge det inte är lurendrejeri - "alla kan bli författare, köp vår kurs och/eller ta studielån så blir du automatiskt en stjärna".
Det beror även på AI, en del tar hjälp av datorprogram för att generera sina böcker.
Stipendiesystemen är konstruerade för att uppmuntra en stor produktion.
De är också konstruerade för att ta udden av ett romantiskt ideal där skapandet ska hänga ihop med uppoffringar, vara förknippat med fattigdom och vilda balansgångar över avgrunden. Det är för elitistiskt, skapande ska vara mysigt, lönsamt och förenligt med en trygg tillvaro.
Folk är olyckliga. Folk vill inte gå till jobbet. Folk vill börja ett nytt liv, hitta sig själv eller bli nån, och alla vet att alla inte kan göra konst men alla kan skriva och alla har en berättelse.
Många kan känna en lockelse i att bli kändisar (men då är det egentligen mycket lättare att hållas i sociala medier, där kan man bli jättekänd jättesnabbt).
Jag pratade just med en bibliotekarie i ett annat land och hon hävdade att det gått på ett kick, nästan inga unga läser böcker idag till skillnad från för ett tiotal år sedan.
SvaraRaderaShirley Jackson hade inte gillat att man gjorde film om henne.
Det hänger faktiskt ihop med kommentaren ovan. Hänger ihop för att "populärlitteratur" kan vara minst lika bra eller bättre än "seriös litteratur" - min bestämda uppfattning är att Proust är monstruöst överskattad, till exempel. Och dels för att jag tror att avståndstaganden från personlighetsmarknaden har framtiden för sig.
Det är roligt detta med Saviano och Misso.
SvaraRadera