"Jag är hellre tom än full av lån"

Nina Björk recenserar en roman om Michel de Montaignes "adoptivdotter" Marie de Gournay.
Romanporträttet tycks vara något av en nidbild:
"Hennes hjältinnas begåvning står helt enkelt inte i paritet med hennes vilja. Hon är inte genial i sitt kall och tämligen jobbig som person", skriver Björk.
Bodil Malmsten har lackat ur rejält på Diskis roman. Malmsten har inget emot att man blandar historiska fakta med fantasier:
"Men nu handlar det inte om Thomas Bernhard, utan om en författare som fantiserar fritt, fabulerar, tillskriver föremål mänskliga känslor och annat som inte är vad jag vill ha när jag läser en bok.
Särskilt inte en bok om en kvinna som svimmar när hon första gången läser Montaigne.
Särskilt inte det."
Bodil Malmsten svimmar väl när hon läser Thomas Bernhard, kan jag tänka.
Jag vet inte om Diskis roman är bra men en intressant aspekt är att hon verkar ha närmat sig en fransk femton/sextonhundratalsstil: en tid då romaner ogenerat kunde innehålla aforismer och andra allmängiltigheter, och då de gärna präntade analyser av karaktärerna rakt på näsan på läsaren. Alltså i det närmaste motsatsen till det filmiska idealet. Att tillskriva föremål mänskliga känslor är i och för sig inget jag förknippar med barocken specifikt.
När det gäller Marie de Gournay tycker jag att det kanske mest intressanta (jag skulle vilja ha det engelska uttrycket intriguing här) hon har skrivit är den rad jag haft som citat här i bloggen: "Jag är hellre tom än full av lån". Det finns en väldig laddning i det uttalandet, med tanke på att hon var självlärd och satte i sig en oerhörd mängd luntor på latin och i viss mån även grekiska, samt till stor del skrev i en stil som liknade Montaignes. Som jag fattat det (det kan vara fel, jag har sett en uppgift om det någonstans) var det hon som spårade upp alla citat Montaigne har i sina essäer, och försåg dessa med en notapparat.
Att avgöra om Marie de Gournays vilja överskred hennes förmåga menar jag är onödigt, jag gillar hennes storhetsvansinne - t.ex att ge ut en skrift med titeln "Marie de Gournays skugga" - och det där citatet om att hellre vara tom än full av lån är på något sätt i sammanhanget dödsföraktande.