Men Xerxes rev då ner en hög med böcker istället, från bordet under tavlorna.
Det här är ett typiskt okynnesbloggeri. Ruggigt förkyld (jag vet inte om jag ska skylla på att katterna mattat ut mig eller på Friskis och Svettis, men matte är de facto utmattad), jag orkar inte skriva eller läsa något med substans, retar upp mig på diverse falskmyntare i "gammalmedia", tycker att det är hög tid att bränna upp feministiska monopolpengar för att hejda den rasande inflationen. Och det kommer jag att återkomma till, utan minsta tvivel, trots att Zigge givit mig rådet att skita i kulturjournalistiken.
Har jag sagt att du ska skita i kulturjournalistiken? Det behövs mer kulturkritik inte mindre. Jag har väl bara sagt att du ska låta bli att läsa DN. Och att du ska lägga mest krutet på annat. Ditt eget.
SvaraRaderaJag ska ta det under övervägande.
SvaraRaderaNu måste jag bli helt frisk till på lördag, då jag ska på teatern.
Mina väggar är inte sådär rosa, det var något som hände på väg till bloggen.
SvaraRaderaJag har alltså hakat ner tavlorna. Åtgärd mot ut-mattnings-syndromet.
För att det inte ska bli några missförstånd, jo jag är fortfarande feminist.
På tal om Zigge, jag har kastrerat honom idag. Jag är en superduperärkeultraradikalfeminist. Moahahahaha!
SvaraRadera*S* Vi hade ju en diskussion om kemisk kastrering här en gång. Jag vet inte om Zigge var involverad då. Det skedde samtidigt med en fantastisk diskussion om mängdlära. Men jag dök ner i en tråd från rätt länge sedan, vilket liv det var. Jag kan komma på mig själv med att verkligen sakna några av dem som kommenterade här då. Charlie, t.ex...
SvaraRaderaJaja. Sånt uppstår spontant när det gör det.
Det har onekligen varit en del intressanta diskussioner här på krogen. Svallvågorna gick höga och vilka problem det var innan vi förstod att man var tvungen att bläddra när tråden kom upp i 200 kommentarer. Charlie, ja. Hoho, Challe, var är du?
SvaraRaderaKrogen, ja... jag var inte 100 % förtjust i det smeknamnet/öknamnet, men varför inte.
SvaraRaderaCronache är ju ganska krångligt.
Det skulle vara en ära att bli snöpt av Systerdyster. Jag rodnar perverst bara jag tänker på det.
SvaraRaderaRodnar perverst? Jag tycker du låter nervös, jag.
SvaraRaderahahaha... Då blir du bloggeunuck.
Good night, we hope
Zigge:
SvaraRaderaDet var sannerligen en perves kommentar! Hehe. Nu rodnar jag nervöst och erkänner att jag överlåtit detta blodiga (?) hantverk till veterinären.
F.ö. verkar testiklar vara överskattade, Zigge kom hem och kastade sig över maten, totalt obekymrad om sin förlorade mandom. Däremot har jag drabbats av någon sorts kvinnlig kastrationsångest, kan det vara någon motsvarighet till sympativärkar?
Det påminner om kulten av gudinnan Kybele eller Matar, där de manliga prästerna frivilligt lät kastrera sig. Matar är också en diktsamling av Stig Larsson, för övrigt.
SvaraRaderaXerxes var också total oberörd av ingreppet. Han var lika pigg och glad och nyfiken när jag hämtade honom. Atossa var ju lite mer medtagen men det berodde ju på att operationen var en mycket mer omfattande historia.
(jag tycker de två översta bilderna är väldigt roliga att betitta...)
SvaraRaderaJag tycker att du ska skriva mycket om kulturjournalistik och det patriarkala kulturklimatet. Dels därför att du har upplevt det inpå bara skinnet på ett sätt som saknar motstycke i nutid men framförallt eftersom du skriver så jävla bra. Antagligen har du fått flera hundratals uppmaningar att ta vid där Myggor och Tigrar slutade. Något annat vore upprörande. Alltså. Skriv om kulturen. Det är intressant idag och kommer vara ännu mer intressant i ett längre perspektiv. Om hundra år vill man veta mer om vad som hände Maja Lundgren efter Myggor och Tigrar och hur hon analyserade detta än vad man vill läsa decenniets välskrivna damromaner och pappaskildringar. Riktigt bra litteratur är förbannad, stilistiskt egensinnig, kontroversiell, omstörtande, motarbetad. När blir du frisk? Jag vill veta mer om feministisk litteratur som sidovagn, vilken typ av feministisk litteratur menar du? Och hur tänker förlagen? När jag kastrerade Juni och Juli blev snitten längst deras bukar mycket infekterade och det luktade och rann något så ohemult att jag tänkte att nu dör de nog men det gjorde de inte.
SvaraRaderaps, för övrigt håller jag med Zigge, det kan inte vara särskilt nyttigt att läsa DN:s kultursida men eftersom den behöver bevakas (som varande så tongivande) så är det lämpligt att du gör det åt oss. Känn för all del ingen press. Själv läser jag kultursidor mycket sporadiskt. Det är ö.h.t svårt att känna sig bekväm i närheten av människor som arbetar med kulturbevakning och alla kulturutövare som ingår i den fjantiga kultursfär vi dras med.
SvaraRaderaMarianne J: bra att du gillar dem, jag tycker också att de är lite humor!
SvaraRaderaSusanna: tack.
Förkylningen är rälig. Det här med sidovagnen är invecklat och man får se upp så att man inte menar att bara för att något accepteras av Etablissemanget Etablissemang, så är det sidovagn. Man måste titta på innehållet.
Combüchen är nåt annat, det är helt enkelt inte min sorts litteratur. Jag tyckte t.o.m Byron var stel, långtråkig och stendöd.
Sidovagnen handlar nog rätt mycket om missbrukad, eller utslätad, feministisk terminologi.
"Jag har svårt att föreställa mig den skandal alla förväntar sig" (3/7 2007): jag förde anteckningar och bedrev analys hela den där tiden. Jag vet inte om det finns intresse för de anteckningarna. Stundom rätt dramatiska. "Strax efter det att boken kommit ringde han och sa att jag hade coglioni. Jag upprepade att den inte ska översättas".
Jag har aldrig haft för avsikt att gå vidare "som om ingenting hade hänt". Jag kommer aldrig att acceptera sanningsrelativistiska ironiska artiklar à la strip lit/autofiction, som anklagar Myggor och tigrar för annan litteraturs later.
Jag kan få kalla kårar av en viss typ av exhibitionism, manlig eller kvinnlig, som inte har något egentligt politiskt innehåll och som inte säger något om verkligheten. Mycket av det som blir hyllat eller godtaget utan diskussion menar jag är sånt som jag felaktigt blev anklagad för att göra.
Jag måste skaka av mig en professor. Jag blev lycklig av Maria-Pia Boëthius artikel där hon utnämnde mig till rebell (vi hade aldrig träffats).
Nu hindrar hostan och nysningarna mig från att fortsätta. C-vitamin, sömn med mera.
Charlie? Vilken?
SvaraRaderaCharlie Siringo hälsar i alla fall från County Jail i Guthrie, Oklahoma, att han mår någorlunda men att Marshal Madsen är elak mot honom när Madsen förlorat i ämnet ordkunskap.
/ Edgard J Svantesson
Madsens avund.
SvaraRaderaDet är en annan Charlie, Svantesson. Men jag har haft mailkontakt iallafall.
Influensan är svår, det är ingen liten grej jag åkt på. Därför ska jag avvakta, så att jag inte sitter och skriver feberskit i mossen.
Sidovagn: traditionellt har det funnits en egentlig kanon, där bara ett fåtal kvinnor accepterats även om de alltid blivit mer ifrågasatta, och så kvinnolitteratur. Nu är läget lite annat, dels eftersom vi har en del förgubbade kärringar, som jag kallar dem, som har ett slags tillfällig status av att vara nästan tillräckligt torra för att betraktas som män, fast etablissemanget egentligen tycker att de är rätt kassa, och sen det lätta gardet mediefeminister, med betoning på lätta gardet, med riktigt kass littetratur till exempel pedofilifrosseri, kvinnomisshandelfrosseri, våldtäktsfrosseri, rövknullfrosseri, aktaerförarabernafrosseri, det är ett slags socialporr, jag tänker inte peka ut någon författare än, det viktiga är att det är undermålig litteratur som ingen höjer ett ögonbryn åt eftersom det alltid har funnits sådan där kvinnolitteratur.
OK, sedan finns det besläktade författare till exempel Carina Rydberg och Maja Lundgren. Jadå jag har tackat nej många gånger till att bli kollektivintervjuad med henne, dels för att jag bara har läst en bok av henne, Djävulsformeln, som jag iofs tyckte var urhäftig, och dels för att en av strukturens grundbultar är att förneka individualitet hos kvinnor, män är individer kvinnor ett diffust kollektiv. Jag tror (som den där idioten Lisbeth Larsson skriver i nåt slags genusnytt) att det är omöjligt och i alla händelser fel att ha med Rydbergs böcker och mina egna i en antologi med kvinnliga författare. Varför det? Det är det här jag menar med sidovagn.
Ungefär.
Eftersom huvudet spränger, jag nyser fortfarande (det blir en lång flunsa det här) så vete fan hur jag har uttryckt mig här, jag skickar kommentaren och hoppas på det bästa.
Ciao.
Just det, den historieskrivningen bör kompletteras, sannerligen: ber att få återkomma.
SvaraRadera"Cade lui - cadiamo noi" (les latins disaient simul stabent, simul cadunt, je n'ai pas vérifié la citation..)
SvaraRaderaComment peut-on classer tout ça dans le contexte de l'histoire des rapports homme/femme?
Je te laisse avec ce dilemme!
http://tv.repubblica.it/politica/intercettazioni-nicole-barbara-la-politica-e-la-gavetta/60853?video
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaZamenhof: una domanda molto interessante. O bolto, per il bobedto.
SvaraRaderaClam: ja den här virus... var glad att den inte smittar via bloggen för den är grym.
Det här med läkarna har jag aldrig sagt pip om tror jag, men jag vikarierade på Aftonbladet när det var rätt mycket redaktionsbråk om den saken. Jag intog en rätt klok hållning där tror jag (nej ska jag sätta igång och skryta igen)Det bästajag läst om saken är en kvinnlig jurist i LO-tidningen. Men jag har å andra sidan inte läst någon av böckerna om saken.
Det kan behövas förtydligas lite, det här med frosseriet - när man uttalar sig svepande så kan det verka som om man syftar på böcker man inte syftar på osv. Jag måste ge mig i kast med det här någon gång.
Påkryning är inte i sikte. Den här är grym. Men katterna har lagt om sin dygnsrytm lite för min skull, faktiskt, eller för sin egen hur som helst får jag sova lite mer om nätterna.
Man får inte använda Nezeril mer än tre gånger per dygn. Hur tänker dom.
SvaraRaderaCapisco...
SvaraRaderaio direi "boldo"... Auguri!
Hej igen,
SvaraRadera(jag har varit helt utslagen som förkyld och all min eventuella mentala/ intellektuella tid går för övrigt åt till att bekämpa alliansens reformpolitik och följa med i utvecklingen i Egypten) 40 grader senare undrar jag fortfarande om den feministiska litteraturens plats i "sidovagnen". Vilka författare pratar vi egentligen om? Jag menar, skönlitterär litteratur skriven av kvinnor om kvinnors villkor är ju inte per defintion feministisk. Många har fått för sig att exempelvis Carina Rydberg är feminist men inget kan vara mer felaktigt. Vad gäller mediefeministerna vet jag ingenting alls, men tydligen har de oskadliggjort sig själva p.g.a stilistisk undermålighet och kajkar omkring i chic-stripp-spitt-litt-klitt-fitt-definitionerna som ungtjejs-snusk-litteratur. Typ. Förmodligen gör de någon nytta. Utan att för den skull utgöra något hot mot den rådande ordningen. Kattincident: Jag låg i feber häromdagen och sov. Junikatten hoppade då upp på bröstkorgen och gick fram till ansiktet. Betraktade mig. Efter noga övervägande tryckte hon försiktigt sin svarta nos mot näsan. När jag inte reagerade funderade hon en stund. Sedan höjde hon tassen och tryckte den mot min mun. Jag tolkade detta som ett sätt att försöka starta upp mig igen.
Självklart, litteratur skriven av kvinnor är inte per automatik feministisk, den kan också vara antifeministisk (exempel: Jenny Diskis roman om Marie de Gournay). T.ex Oksanen kan väl knappast beskrivas som feminist heller. Carina Rydberg är det absolut inte (man ville många gånger intervjua mig, henne och Unni Drougge tillsammans som exempel på starka, paranoida, konstiga kvinnor, det var ganska märkligt och det sa mycket om medias schablontänkande och om den självklara nedvärderingen av kvinnor, som majoriteten av kvinnor gärna går med på, i synnerhet de som är vädligt intresserade av att synas).
SvaraRaderaJag har också haft influensa, såpass tung historia att det vore fel att kalla den förkylning.
Regeringens reformpolitik borde jag också sätta mig in i ordentligt. Det kan hända att det är så banalt att det man inte märker av, det har man svårt att intressera sig för (jag är ju utanför alla försäkringssystem och sånt, det enda jag har märkt är att det är jättelång väntetid för att komma till vårdscentralen, ett par veckor - det måste ju vara världssämst eller åtminstone sämst i Europa. Och så rycker polisen inte ut när en en amfetaminist vrålar att han ska slå in dörren med yxa, utan de säger att man ska kontakta störningsjouren, och de rycker inte heller ut om man har en blottare och onanist utanför fönstret utan säger: "såna brukar inte göra mer än sådär)
Har regeringens sjukförsäkringsreform undgått dig? Det är inte möjligt. HAr du inte hört om reformen som helt och hållet drar undan försörjningsstödet för cancersjuka, arm och benlösa, halta och lytta och knäckta under den tid de (med det nya regelverkets benhårda undantagslösa bestämmelser) tvångsinskrivs på AF som arbetssökande innan de återinskrivs efter tre månader i sjukförsäkringen? Har du inte hört de massiva protesterna?
SvaraRaderaHar du heller aldrig hört talas om straffarbete under benämningen FAS3? Att långtidsarbetslösa tvingas att gratisarbeta i kvalificerade uppgifter (eller bara sitta av tiden mer eller mindre sysslolösa) åt företag som av alliansen får 5000 kronor i månaden för varje placerad. Har du ingenting läst eller hört om alla de bluff-företag som drar in flera miljoner på att ha så många som 500 FAS3 anställda i sin verksamhet (noll verksamhet, man har hyrt lokaler och förvarar fullt arbetsföra människor i enlighet med lösdriverilagarna från 1885 fram till 1960-talet). Har det ungått dig att dessa reformer hänger ihop med den politiska vision som utgår från regeringen Reinfeldt. För att citera Anders Borg om det viktigaste för ett framtida Sverige:
"Att på ett rationellt och humant sätt nedmontera den generella välfärdspolitiken, i syfte att öka den allmänna välfärden, kommer att vara politikens och den politiska ingenjörskonstens viktigaste uppgift under de närmaste tre-fyra decennierna. Arbetet kommer att kantas av misstag, bakslag och besvikelser, precis på samma sätt som det mödosamma arbetet med att bygga upp modellen, men det måste ske" (Anders Borg: ”Generell välfärdspolitik – bara magiska ord”, 1992)
Eller med Reinfeldts ord om det vi brukade kalla gemensam trygghet och ett fungerande samhälle:
"Svenskarna är mentalt handikappade och indoktrinerade att tro att politiker kan skapa och garantera välfärd./…/(Vi måste) Överge den generella välfärdspolitiken och sluta att uttala löften om att välfärden kan garanteras politiskt./…/Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt skall inga standardkrav skattefinansieras". (ur Fredrik Reinfeldts “Det sovande folket”, 1993)
Hur kan du, som medmänniska och som intellektuell, ha valt att vara omedveten om vad alliansens politik innebär?
Du har helt rätt: själklart har jag hört, även protesterna: det är bra att du ryter till för jag kan bli ganska närsynt ibland, det brukar inträffa när jag snöar in för mycket på kultursidor. Jo, det är skanalöst. Jag skulle tro att bara s samlar sig, minns sina rötter och inte blir högersossar, så kommer majoriteten av väljare att trava över dit igen. (Har röstat på v de senaste valen)
SvaraRaderaPuh! Jag blev riktigt mörkrädd där ett tag. Ja. Sossarna måste återvända till att vara sossar. Mona Sahlins avskedstal var ohyggligt. En socialdemokratisk ledare som totalt gett upp om socialismens bärande grundidé. Jag har alltid röstat på vänsterpartiet. Som jag ser det är ideologi och person oskiljaktliga. Tro saknar jag fullständigt. Vad glad jag blev! Hostar och snorar och febern ligger på strax under 38 grader...kanske skulle ta en prommis ner till affären och handla en hetvägg!
SvaraRaderaSusanna: jag brukar göra ett test. Ideologi och sakfrågor är oskiljaktliga.
SvaraRaderaNej. Människans ideologi avslöjas emellanåt i hur hon tar ställning i olika sakfrågor. Det beror sig på omständigheterna. Exempel. Jag bodde tidigare mitt inne i smeten. En dag blev jag erbjuden att köpa min hyresrätt billigt. Då gjorde jag det. Sedan sålde jag den dyrt och köpte en hästgård istället. Tack snälla politiker för utförsäljningen av hyresrätter i Stockholm. Det var helt emot min ideologi. Tack för lektionen! Nu ska jag kolla på nyheterna. Fråga: Är Nina Björk en placerbar feminist för sidovagnen? Tiina Rosenberg? Maria-Pia Bo:ethius?
SvaraRaderaHm, jag vet inte riktigt om jag hänger med i svängarna nu - menar du att din egentliga ideologi avslöjades i den vevan...?
SvaraRaderaKlart att man ska försöka leva på ett ungefär som man lär (obs detta inte sagt för att moralisera) men det är inte riktigt det jag menade med att sakfrågor och ideologi är oskiljaktliga. Åtminstone inte bara. Jag tycker inte att man ska rösta på känn, för att det "känns bra" att vara vänster, eller för att det "känns bra" att vara höger. Man ska beta sig igenom sakfrågorna.
Det här med sidovagnen, värst vad du pressar mig på den... Ber att få bordlägga frågan ett litet tag, jag skulle nog föredra att i så fall tala om sidovagnsfeminism och inte placera en hoper personer i sidovagnen hela och hållna.
Jag vill också ha en förklaring av Susanna. Jag förstår inte alls vad hon menar med "Tack för lektionen". Vad var det hon förstod om sin ideologi som hon inte visste innan. Det låter mycket märkligt i mina öron.
SvaraRaderaEller menar hon snarare att hon förstod något om sig själv i den vevan?
Svar emottages tacksamt.
Pressar...Ja, jag tänker att du kanske är något på spåret. I sådana fall är det en himla bra idé att du utvecklar detta i bokform. Lägg krutet på ditt eget, som Zigge uttryckte det. Tillsammans med dina övriga iakttagelser. Men det har jag också redan sagt några gånger om, så det vet du ju redan. Själv har jag ingen aning för jag är inte på långa när så analytisk och klartänkt som du är. Vilket jag menar på fullaste allvar. Varför jag nämner namn är för att jag har svårt att se det du ursprungligen skrev, att litteratur/bokbransch/kultur-patriarkatet kontrollerar feministiska författare genom att hålla dem i en behändig sidovagn. Det var så jag tolkade dig. Menar du att frågeställningen är VAD man förvarar? Vad är det man oskadliggjort?
SvaraRaderaMed min ideologi är det väl som med andras. Det finns lägen när ideologin inte styr ens handlingar fastän åsikten ligger fast eftersom handlingen kan motiveras av andra moraliska, ekonomiska incitament och krassa kassakrav.
Anonym 19.11: du skall icke pressa den som haver 38 graders feber! Gaggböles nittionde budord (skämtar bara)
SvaraRaderaVad jag menar med sakfrågor är ju t.ex detta med sjukvårdsreformen: man måste sätta sig in i den konkret, vad den får för konsekvenser, att jag inte har hunnit göra det i detalj än kan förstås förklaras med att jag själv inte har sett några sådana konsekvenser på nära håll (och vill inte automatiskt tänka: "alliansen = socialdarwinism och ättestupa!" utifrån något slags fix och färdig ideologisk förutfattad mening). Men innan man går till valurnorna ska man se till att ha koll på de viktigaste sakfrågorna. Och det är klart att vårdreformen är en sakfråga.