Det gäller som synes Nato - och enkäten är öppen ett bra tag. Man kan rösta flera gånger, eftersom svåra frågor måste övervägas länge, man kan byta åsikt om inte från dag till dag så åtminstone från år till år, och eftersom tiderna förändras.
Det här är en bra artikel om vårt samarbete och icke-samarbete under det kalla kriget, se länk. Nu när "livlinan" inte längre är operationell sedan Rudberg verkar det som, så blir vår försvars- och säkerhetspolitik viktig att definiera.
http://www.foi.se/FOI/templates/Page____537.aspx
På det sätt som vår historia och kartan ser ut vore ett ännu närmare samarbete med Finland mer naturligt än att vi själva närmar oss NATO. Om vi gör det tillsammans med Finland är det en annan sak.
Cuben: Jag har inte hunnit läsa hela artikeln ordentligt än, men den verkar väldigt intressant. Den delen av Sveriges historia är viktig att granska och har ju relevans för framtiden. Apropå riksdagsmajoritet och partiernas ståndpunkt, så menar jag att Libyenkriget och Afghanistankriget var väldigt illavarslande - ja det har jag ju redan skrivit att jag tycker. Åtminstone när det gäller Afghanistankriget tror jag att riksdagen inte har väljarna med sig. invasioner i andra länder som skapar större oroshärdar än tidigare (och, ifall man får ta till ett populistiskt argument, skapar fler flyktingströmmar), samt ökar risken för terrorism: det är ju inget "försvarssamarbete". Det kan vara ett samarbete för att säkra oljan, och tanken är då att Sverige ska ha trupper ute som säkrar oljan. Men det är ju aktiv krigföring. Inte försvar. Hotet idag anses inte komma från öst, kalla kriget är över, utan det är fundamentalistisk islam respektive terrorism som är västvärldens fiender. Men Sverige ska ställa sig utanför ett eventuellt kommande krig mot Iran. Ja, så auktoritärt uttrycker jag mig, hehe. Sverige ska inte vara krigförande.
Lite tveksam till att Sverige och Finland automatiskt ska koordinera sin politik - det skulle ju ha kunnat innebära att om Finland blev nazistiskt eller sovjetkommunistiskt så blev Sverige det också, och vice versa. Däremot tycker jag att ett européiskt försvarssamarbete låter rätt ok. Invaderar någon ert land så försvarar vi er - och vice versa. Däremot inte delta i annat än FN-ledda, fredsbevarande militära operationer. Tycker jag.
Jo, alltså jag funderade förstås på formuleringarna i enkäten - "återgå till alliansfrihet i fred neutralitet i krig" - jag är ju medveten om att det inte riktigt var på så vis.
jag har försökt att rösta - på alternativ 3 uppifrån - men sen när jag ska kolla - så ser det ut som att jag har röstat på ett annat alternativ än det jag har röstat på... ? - agneta norberg är någon som har ett och annat att säga om NATO - jag har tidigare fört över till min blogg en del som jag hittat på you tube där just denna agneta norberg uttalar sig om just NATO - jag har tagit visst intryck av det - liksom jag har tagit intryck av det som noam chomsky har sagt om bl a NATO...
Det tror jag inte - när jag kollar så är det två stycken som röstat på alternativ 3 uppifrån och hittills inga röster på något annat. Så det har nog blivit som du avsåg.
Sveriges politik har ju aldrig egentligen varit alliansfrihet i krig syftande till neutralitet i krig, i praktiken. Även under det andra världskriget så var vi inte neutrala. Vi stödde Finland, däremot var i icke-krigförande. Men neutrala var vi inte. Vi hade Sepals baser på vårt territorium och så vidare. Allierade bombplan flög över Sverige när de skulle bomba Nazi-Tyskland bland annat.
Just orden "syftande till" gav ju mycket utrymme att agera i praktiken.
Det är viktigt att varje förändring i vår försvars- och säkerhetspolitik har brett stöd bland de större politiska partierna. Främst (s) och (m). Sossarna brukade ju traditionellt luta sig mot (c) i försvarspolitiken för övrigt.
"Syftande till" - jo, det handlar ju snarast om målsättning... Transiteringstrafiken Tyskland-Norge är ett annat exempel. Nu är jag inte helt övertygad om att det måste tolkas som att vi stod på Tysklands sida under kriget, det var ju eftergiftspolitik men jag tror att det fortfarande sågs som att vi var neutrala.
Alltså, jag respekterar ju inte s och m när det gäller förvars- och säkerhetspolitik. Inte det minsta. Och enigheten i Riksdagen kring beslutet att delta i Libyenkriget är en allvarlig signal om att det råder bristande demokrati i Sverige. "Det är viktigt att vi står enade", hette det då. Sen att riksdagsledamöterna struntar fullständigt i hur många utländska lik det blir, om det går att tjäna en hacka på det, det är en annan historia.
Planen nu är att kirra ett nytt Hiroshima, fast i Iran. Och försäkra sig om svenskarnas goda minne (Carl Bildt skrev en jävligt avslöjande artikel tillsammans med Hillary Clinton nyligen, ska leta reda på den).
Jämförelsen med EMU är nog rätt smart - i den frågan representerade de stora partierna inte folkviljan, alls. De stora partierna var eniga, massmedierna lobbade för fullt - men folket sa nej. Fast jag vet inte om parallellen håller. Natofrågan är nog svårare där. Afghanistankriget var väl de flesta svenskar emot, som jag fattat det, Libyenkriget vet jag inte. Men rent generellt så är det väl rätt få som bryr sig, särskilt som det handlar om en del eventuella arabiska dödsoffer. Det rör inte Svensson i ryggen, annat än om det blir flyktingströmmar. Så en folkomröstning, tja - jag skulle gissa på att det blev majoritet för ett Natointräde.
Vet inte. Men det finns en avgörande förändring av Sveriges säkerhets/försvarspolitik som förefaller vara ett tydligt avbräck mot den tidigare lite svajiga neutralitets/alliansfripolitiken, som kunde innehålla tillfälliga kompromisser och/eller eftergifter, och det är att Sverige idag i praktiken sitter med i en bestämd militärpakt, nämligen Nato. Det handlar alltså inte om några off the record-överenskommelser om att ifall Sovjetunionen invaderar Sverige, så rycker Nato/USA ut. Medan Sverige samtidigt förbehöll sig rätten att kritisera och inte ställa sig bakom USA:s krig i t.ex Vietnam. Här handlar det om något fullständigt annorlunda, nämligen det att Sverige har kommit att strida under amerikansk flagg i Afghanistan, vilket alltså inte har med försvarspolitik att göra utan handlar om offensiv krigföring, oavsett om man tror på att det var för att införa demokrati i Afghanistan, eller om man tror att det var vedergällning efter elfte september, eller om man tror att detta var ett sätt att slåss mot terrorism, snarare än att skapa en ännu större oroshärd.
Heja Maja. Nedmontering av försvaret, skumma vapenaffärer, Bildts affärer och så deltagande i misslyckade krig i fjärran land - allvarliga hot mot rikets säkerhet även om de största partierna är för!
Det handlar inte om försvars- och säkerhetspolitik, utan om utförsäljning av Sverige samt om drömmar om att bomba tillbaks vissa länder till stenåldern. Breivik nämnde Hiroshima, jag tror att när den här personfixeringen, i det närmaste mediekulten, har lagt sig så kommer det fler analyser av den här världsbilden och ideologin som han sprider totalt utan filter, och det intressanta blir då att se hur den flätar sig in i samtidens värderingar på ett ytterst intrikat sätt - frågan om gott och ont våld är ju alltid aktuell.
Nog för att det är viktigt och spännande och intressant att noga undersöka sveriges off-the-record-förhandlingar med USA under kalla kriget - men inte om syftet är att Sverige ska åberopa sig på en fin gammal Natotradition, samtidigt som Palmes kritik av USA:s krig i Vietnam hånas av fascisterna i Sverige. Om jag känner folkpartisterna rätt, så är det så kampanjen är tänkt att föras. Jag är inte säker på att klyftan mellan politiker och folk är lika djup som den var i EMU-frågan, men jag är övertygad om att politikerna anser att svenskarna är en försumbar massa, ett humankapital, och att de riskerar inte bara utländsk civilbefolknings liv, utan även svenskars.
Hiroshima funkade ju. Om det nu inte finns några hämnlystna japaner som sitter och gör en hemkokt bomb nånstans, så verkar det ju som om skrällen var tillräckligt brutal för att åstadkomma underordning. Total underordning utan någon kvarvarande uppstudsighet. Att slå till mot Iran skulle nog inte funka lika bra - om det nu verkligen är det dom funderar på. Sen är frågan hur långt Iran kommit med att ta fram atombomb, och om de verkligen tänker släppa en över Israel. De vet ju vad som väntar i så fall. Nej, jag tror största risken är att Israel slänger iväg nåt.
14616 dagar! 40 år ungefär. Haha. Är det något du tror kommer att hända om ungefär 40 år?
SvaraRaderaInte om jag kan förhindra det.
RaderaFinland och Sverige bör koordinera sina beslut. President Niinistö verkar ha en bra inställning i frågan.
SvaraRaderaEn ändring i vår nuvarnade politik med nära samarbete med NATO bör ha en stor majoritet och av väljare och partier med sig.
Det här är en bra artikel om vårt samarbete och icke-samarbete under det kalla kriget, se länk. Nu när "livlinan" inte längre är operationell sedan Rudberg verkar det som, så blir vår försvars- och säkerhetspolitik viktig att definiera.
SvaraRaderahttp://www.foi.se/FOI/templates/Page____537.aspx
På det sätt som vår historia och kartan ser ut vore ett ännu närmare samarbete med Finland mer naturligt än att vi själva närmar oss NATO. Om vi gör det tillsammans med Finland är det en annan sak.
Cuben: Jag har inte hunnit läsa hela artikeln ordentligt än, men den verkar väldigt intressant. Den delen av Sveriges historia är viktig att granska och har ju relevans för framtiden. Apropå riksdagsmajoritet och partiernas ståndpunkt, så menar jag att Libyenkriget och Afghanistankriget var väldigt illavarslande - ja det har jag ju redan skrivit att jag tycker. Åtminstone när det gäller Afghanistankriget tror jag att riksdagen inte har väljarna med sig.
SvaraRaderainvasioner i andra länder som skapar större oroshärdar än tidigare (och, ifall man får ta till ett populistiskt argument, skapar fler flyktingströmmar), samt ökar risken för terrorism: det är ju inget "försvarssamarbete". Det kan vara ett samarbete för att säkra oljan, och tanken är då att Sverige ska ha trupper ute som säkrar oljan. Men det är ju aktiv krigföring. Inte försvar.
Hotet idag anses inte komma från öst, kalla kriget är över, utan det är fundamentalistisk islam respektive terrorism som är västvärldens fiender. Men Sverige ska ställa sig utanför ett eventuellt kommande krig mot Iran.
Ja, så auktoritärt uttrycker jag mig, hehe. Sverige ska inte vara krigförande.
Lite tveksam till att Sverige och Finland automatiskt ska koordinera sin politik - det skulle ju ha kunnat innebära att om Finland blev nazistiskt eller sovjetkommunistiskt så blev Sverige det också, och vice versa. Däremot tycker jag att ett européiskt försvarssamarbete låter rätt ok. Invaderar någon ert land så försvarar vi er - och vice versa.
Däremot inte delta i annat än FN-ledda, fredsbevarande militära operationer.
Tycker jag.
Jo, alltså jag funderade förstås på formuleringarna i enkäten -
SvaraRadera"återgå till alliansfrihet i fred neutralitet i krig" - jag är ju medveten om att det inte riktigt var på så vis.
jag har försökt att rösta - på alternativ 3 uppifrån - men sen när jag ska kolla - så ser det ut som att jag har röstat på ett annat alternativ än det jag har röstat på... ? - agneta norberg är någon som har ett och annat att säga om NATO - jag har tidigare fört över till min blogg en del som jag hittat på you tube där just denna agneta norberg uttalar sig om just NATO - jag har tagit visst intryck av det - liksom jag har tagit intryck av det som noam chomsky har sagt om bl a NATO...
SvaraRaderaDet tror jag inte - när jag kollar så är det två stycken som röstat på alternativ 3 uppifrån och hittills inga röster på något annat. Så det har nog blivit som du avsåg.
SvaraRaderaSveriges politik har ju aldrig egentligen varit alliansfrihet i krig syftande till neutralitet i krig, i praktiken. Även under det andra världskriget så var vi inte neutrala. Vi stödde Finland, däremot var i icke-krigförande. Men neutrala var vi inte. Vi hade Sepals baser på vårt territorium och så vidare. Allierade bombplan flög över Sverige när de skulle bomba Nazi-Tyskland bland annat.
SvaraRaderaJust orden "syftande till" gav ju mycket utrymme att agera i praktiken.
Det är viktigt att varje förändring i vår försvars- och säkerhetspolitik har brett stöd bland de större politiska partierna. Främst (s) och (m). Sossarna brukade ju traditionellt luta sig mot (c) i försvarspolitiken för övrigt.
"Syftande till" - jo, det handlar ju snarast om målsättning...
SvaraRaderaTransiteringstrafiken Tyskland-Norge är ett annat exempel. Nu är jag inte helt övertygad om att det måste tolkas som att vi stod på Tysklands sida under kriget, det var ju eftergiftspolitik men jag tror att det fortfarande sågs som att vi var neutrala.
Alltså, jag respekterar ju inte s och m när det gäller förvars- och säkerhetspolitik. Inte det minsta. Och enigheten i Riksdagen kring beslutet att delta i Libyenkriget är en allvarlig signal om att det råder bristande demokrati i Sverige.
"Det är viktigt att vi står enade", hette det då.
Sen att riksdagsledamöterna struntar fullständigt i hur många utländska lik det blir, om det går att tjäna en hacka på det, det är en annan historia.
Planen nu är att kirra ett nytt Hiroshima, fast i Iran. Och försäkra sig om svenskarnas goda minne (Carl Bildt skrev en jävligt avslöjande artikel tillsammans med Hillary Clinton nyligen, ska leta reda på den).
SvaraRaderaJämförelsen med EMU är nog rätt smart - i den frågan representerade de stora partierna inte folkviljan, alls. De stora partierna var eniga, massmedierna lobbade för fullt - men folket sa nej. Fast jag vet inte om parallellen håller. Natofrågan är nog svårare där. Afghanistankriget var väl de flesta svenskar emot, som jag fattat det, Libyenkriget vet jag inte. Men rent generellt så är det väl rätt få som bryr sig, särskilt som det handlar om en del eventuella arabiska dödsoffer. Det rör inte Svensson i ryggen, annat än om det blir flyktingströmmar. Så en folkomröstning, tja - jag skulle gissa på att det blev majoritet för ett Natointräde.
SvaraRaderaVet inte. Men det finns en avgörande förändring av Sveriges säkerhets/försvarspolitik som förefaller vara ett tydligt avbräck mot den tidigare lite svajiga neutralitets/alliansfripolitiken, som kunde innehålla tillfälliga kompromisser och/eller eftergifter, och det är att Sverige idag i praktiken sitter med i en bestämd militärpakt, nämligen Nato. Det handlar alltså inte om några off the record-överenskommelser om att ifall Sovjetunionen invaderar Sverige, så rycker Nato/USA ut. Medan Sverige samtidigt förbehöll sig rätten att kritisera och inte ställa sig bakom USA:s krig i t.ex Vietnam. Här handlar det om något fullständigt annorlunda, nämligen det att Sverige har kommit att strida under amerikansk flagg i Afghanistan, vilket alltså inte har med försvarspolitik att göra utan handlar om offensiv krigföring, oavsett om man tror på att det var för att införa demokrati i Afghanistan, eller om man tror att det var vedergällning efter elfte september, eller om man tror att detta var ett sätt att slåss mot terrorism, snarare än att skapa en ännu större oroshärd.
SvaraRaderaOch inte ett ord om hotet från skurkregimen Iran... Menar du att man stillatigande ska se på medan Iran skaffar sig kärnvapen?
SvaraRaderaNej, man ska inte stillatigande se på, men jag tror inte på militärt angrepp i förebyggande syfte. Och Sverige ska inte delta i något sådant.
SvaraRaderaHeja Maja. Nedmontering av försvaret, skumma vapenaffärer, Bildts affärer och så deltagande i misslyckade krig i fjärran land - allvarliga hot mot rikets säkerhet även om de största partierna är för!
SvaraRaderaEn försvarspakt, ja se det är något helt annat.
Det handlar inte om försvars- och säkerhetspolitik, utan om utförsäljning av Sverige samt om drömmar om att bomba tillbaks vissa länder till stenåldern. Breivik nämnde Hiroshima, jag tror att när den här personfixeringen, i det närmaste mediekulten, har lagt sig så kommer det fler analyser av den här världsbilden och ideologin som han sprider totalt utan filter, och det intressanta blir då att se hur den flätar sig in i samtidens värderingar på ett ytterst intrikat sätt - frågan om gott och ont våld är ju alltid aktuell.
SvaraRaderaNog för att det är viktigt och spännande och intressant att noga undersöka sveriges off-the-record-förhandlingar med USA under kalla kriget - men inte om syftet är att Sverige ska åberopa sig på en fin gammal Natotradition, samtidigt som Palmes kritik av USA:s krig i Vietnam hånas av fascisterna i Sverige. Om jag känner folkpartisterna rätt, så är det så kampanjen är tänkt att föras.
Jag är inte säker på att klyftan mellan politiker och folk är lika djup som den var i EMU-frågan, men jag är övertygad om att politikerna anser att svenskarna är en försumbar massa, ett humankapital, och att de riskerar inte bara utländsk civilbefolknings liv, utan även svenskars.
"till stenåldern" - Japan fick väl en massa ekonomiskt bistånd sen för att bygga upp landet. Frågan är om USA har råd att köra samma trick igen.
RaderaHiroshima funkade ju. Om det nu inte finns några hämnlystna japaner som sitter och gör en hemkokt bomb nånstans, så verkar det ju som om skrällen var tillräckligt brutal för att åstadkomma underordning. Total underordning utan någon kvarvarande uppstudsighet. Att slå till mot Iran skulle nog inte funka lika bra - om det nu verkligen är det dom funderar på. Sen är frågan hur långt Iran kommit med att ta fram atombomb, och om de verkligen tänker släppa en över Israel. De vet ju vad som väntar i så fall. Nej, jag tror största risken är att Israel slänger iväg nåt.
SvaraRaderaFortsätt rösta duktigt - man kan som sagt ändra sig under årens lopp. Kom ihåg att det bara är ungefär fyrtio år kvar att rösta.
SvaraRadera