Nu har den där förtjusande blygrå årstiden infunnit sig och jag säger grattis till alla som inte är zonkade i huvudet. Men vi andra får inte låta november vinna propagandakriget! Vitaminer, ljusterapi, gymnastik, musik, det gäller att stå emot!
* * *
Det här med att dra in stödet till de svenska medelhavsinstituten... om jag satte mig in i det ordentligt skulle jag antagligen vara emot.
Möjligen att Villa San Michele på Capri kunde säljas till någon riskkapitalist, och sen kunde Pär Nuder bli chef där. Katrine Kielos kunde sitta i biljettkassan.
* * *
En jobbig sorts indignation: höginkomsttagare som kräver sänkta skatter, men samtidigt gnäller om att samhällsservicen inte är tillfyllest. (Tillfyllest och oomkullrunkelig är nästan lika roliga ord).
Den typen av klagerier får mig att tänka på den kanske enda politiska låt som Povel Ramel gjorde. Ett serve-ess.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar