En intressant överenskommelse

Vilken höst, vilken rysare. Men spännande!
Undrar om det inte kunde vara läge för de politiska partierna att inte ha sina kommentarfält öppna, det är ju nästan bara packade flåbusar som kommenterar. De är mest högljudda men de är inte i majoritet. Jag förstår att det inte skulle funka att stänga av kommentarerna, men ändå.
Mattias Karlsson kommer att ge sig ut på friarstråt, med demagogi, sol-och-vår och fiffel med statistiken. Det går aldrig att veta hur många som rycks med. Ett av fascismens kännetecken är att sparka neråt samtidigt som man ger sken av att sparka uppåt. Svaga grupper spelas ut mot varandra, de besuttna fjäskas det för. Det kanske låter vänsterpopulistiskt att påpeka det, men det är faktiskt så.  

Nu ser man ibland kommentaren att överenskommelsen kom till stånd för att "hålla sd utanför". Det är inte riktigt korrekt. Överenskommelsen var nödvändig eftersom sd idkat utpressning. Den typen av parlamentariska hot skadar Sverige. Oberoende av vilken sakfråga det månde handla om, så kan man inte tolerera ett gäng som skjuter varje budget i sank. 
Hela decemberöverenskommelsen går att läsa här. 

Jag är inte säker på att jag förstår riktigt vad den innebär ännu. På sätt och vis verkar den lite smått fantastisk. En extremt civiliserad demokrati där man fäktas för sin politik och de ideologiska skiljelinjerna skärps - sedan lämnas bollen över till väljarna. När de har sagt sitt är den största koalitionen garanterad att kunna regera; den släpps fram genom att motståndarna ödmjukt lägger ner sina röster, hur mycket det än bär emot. 
Det kallar jag respekt!
Kommer det att funka? Kommer Annie Lööf, som ger ett så rabiat intryck, verkligen gå med på att lägga ner sin röst och släppa fram en skatteökning för skyhöginkomsttagare? Återstår att se. 

Jag tänker så här: det kan nu bli större skillnader i politiken, d.v.s det skulle teoretiskt sett kunna bli ett systemskifte varje val - under förutsättning att det inte bara är Alliansen som tar ut svängarna, utan det rödgröna blocket börjar bedriva en mer självständig politik. 

Det här är ju uppenbart något som befaras på borgerligt håll. En debattör på SvD opinion idag: "Det finns också en uppenbar risk att regeringen Löfven med oppositionen i ledband kommer att göra en ännu starkare vänstersväng än vad vi hittills sett". 

Löfven är väl en jättepragmatiker och cirkus maximus mittensosse, förmodligen hade han, och högerfalangen inom S, föredragit att blockpolitiken upphävdes, d.v.s att S och något/några av alliansenpartierna bildade regering och samarbetade om den ekonomiska politiken fullt ut. Och marginaliserade V. 
Det är rätt tydligt att en del inom S har velat att MP skulle motas bort, för att det skulle kunna bli en Alliansen/S-koalition. (Se mina inlägg nedan, där jag funderar över detta). 

Men DET hade varit destruktivt, då hade man kunnat instämma med att demokratin var mer eller mindre avskaffad och att de enda oppositionspartierna var V och sd. 
Men nu - jag tror som sagt att skillnaderna kan få växa och blomma ut, förutsatt givetvis att båda blocken går med på dealen.  
Visst finns det en risk (marginell, hoppas jag) att det en dag är sd:s budget som måste släppas fram genom nedlagda röster. (Sd har fortfarande stora problem med matematiken: Mattias Karlsson tror sålunda att överenskommelsen handlar om att "en hur liten minoritet som helst" ska kunna styra över alla andra).   
Att det inte längre skulle finnas någon opposition kan man nog utesluta. Det kommer säkert att vara ett jäkla liv i Riksdagen, värre än någonsin - det måste ju bära emot något fruktansvärt för Alliansen att släppa fram den rödgröna budgeten. Om Alliansen vinner nästa val kommer oppositionen vara lika livlig.   

Men efter valet: med utsökt artighet och återhållen harm bugar sig ändå förlorarna för det andra blockets väljare, åtminstone när det gäller budgetomröstningen. Mellan valen vässar man sina argument, och jo, nog bedriver man opposition (jag förstår inte surgubbarna som inte kan göra något annat än att gnälla, och som inte fattar att detta faktiskt kan vara en chans för demokratin att vitaliseras). Kristdemokraterna kan gärna fortsätta på den "invandringskritiska" linjen, vad mig anbelangar: det känns signifikativt att det just är de högerkristna som nischar in sig så.  

Tänk om man kunde väva sig in i tiden.

Det vore skönt om man helt enkelt kunde väva sig in i tiden.

William Faulkner

Jag tackar Herren Sebaot för mitt goda humör.