https://www.youtube.com/watch?v=k9e157Ner90 John Waite - Missing You
https://www.youtube.com/watch?v=CrfWdIPF7GE Jag Saknar Dej - Lundell Live "Ulf Lundell är författare och rockmusiker. Han har skrivit ”Nästan ditt namn” och ”Jag saknar dig”, det är mästerverk."FREDRIK VIRTANEN i AB 2002 ...
Ja det är en fin låt. Mästerverk är ändå överdrivet, tror jag, men Lundell var väl rätt ogillad och kritiserad av feminister och blev då kanske särskilt Aftonbladets symbol för något slags missförstådd och utsatt manlighet, det var mycket identifikation där, det minns jag tydligt. Det var på något sätt Aftonbladetmän mot DN-kvinnor. Det finns aspekter av könskampen som inte låter sig beskrivas i rätt och fel, politik och moral. Könskampen i kulturen började långt före metoo givetvis. För övrigt kom jag bara att tänka på att det är en liten värld.
Jag tror inte att Virtanen har riskerat något på allvar, han är djupt inbäddad i medielogiken. Det skulle förvåna mig om det inte visar sig ha varit en storm i ett vattenglas, och att man sedan lastar metoo för det medierna gjorde. Åsa Linderborg har väl redan kallat det Sveriges största pressetiska skandal, eller något åt det hållet. Inte Benny Fredrikson, för han var inte en medieperson. Jag gissar att på sikt är det bara Cissi Wallin som offrat något eller skadats av skandalen. För Virtanens del handlar det från och med nu om den vanliga massmediala dramaturgin: upprättelse, ursäkter, och så hitta felet någonstans utanför medierna.
Nej, medierna är ett lite för svepande uttryck, åtminstone i den sista kommentaren. Men jag avskyr det faktum att metoo kapades av pressen och att pressen kommer att vända sin egen interna omoral mot metoo.
Det här "Deadline" började inte så tokigt, jag blev tillagd och stannade ett tag, många berättelser var jävligt skakande och trovärdiga, för övrigt var de flesta händelser (som jag minns det) anonymiserade. Uppropet i sig var kanske lite klantigt formulerat, jag minns inte ens hur formuleringen var. Jag gick ur och skrev inte under uppropet, och det finns ju en väldig många bra orsaker till det, jag nämner bara en nu: det var alltså journalisternas upprop, journalister ska inte per automatik ha varandras rygg, "backa varandra"! För att inte tala om att en del underskrivare i allra högsta grad förespråkar lojalitet med arbetsgivaren, att hålla kritik internt, det som kallas tystnadskultur: men det ser ju fint ut att klämma dit sitt namn. Sen verkar det där ha "spårat ur" ännu mer.
Kollektiv är bra på många sätt för att ställa krav via strejker, demonstrationer. Upprop kan också vara bra, även om det brukar krävas så mycket kompromisser för att alla ska kunna skriva under, att det slutligen blir tomma ord. Men här, med ett mischmasch av djupt kända och (vad det verkade...) riktiga erfarenheter, samt andra betydligt mer tvivelaktiga, och ändå skulle man - dvs journalister - sluka det och skriva under på det?
När metoo togs över av pressen blev det för övrigt väldigt mycket klantänk. Aftonbladets Dokumentet stoppades och till och med slängdes (enligt uppgift). Det förvånar mig inte eftersom jag vet lite om Aftonbladet, även om det var rätt längesen nu. När jag vikarierade där lär Helle Klein med flera fast anställda och klart överbetalda kvinnor ha haft en hemlig hemlig mejlinglista där de diskuterade problematiska män och deras problematiska beteende. Ja jag var inte med i den mejlinglistan men jag har hört talas om den av en trovärdig person. Det här är liksom en parodi på kvinnlighet - viska bakom ryggen på grabbsen och farbröderna? Ja, tydligen - och det lönade sig givetvis att förbli lojal på ytan. Och Helle Klein skrev en ledartext där hon fördömde mig som narcissist. Det är en sån grej som jag inte hade väntat mig, det är faktiskt ofattbart att man kan ha hemliga hemliga mejlinglistor där man diskuterar män, och stämpla den som talar högt om det som narcissist. Åsa Linderborg förvånade mig också faktiskt. Och hon har ju fortsatt putsa på Aftonbladets heder - det handlar inte om vänskap tror jag, utan om klanlojalitet. Den där fläcken på kuken hon har hallucinerat fram i Myggor och tigrar, om någon av bloggens läsare lyckas hitta den, så tipsa gärna.
D.v.s inte som "kvalitet", denna litteraturens kretongsoffa. jag är t.ex mer intresserad av de här öppet rättshaveristiska katalogerna med f.d vänner och bekanta som lajkat och delat påhopp och annat. Men det beror nog mest på att det bekräftar min gamla åsikt att tillfälliga och artificiella intressegemenskaper och kollegialitet absolut inte är vänskap, att Aftonbladet är en rövhatt och att sociala medier tyvärr uppmuntrar till kotterier
För övrigt loggfri numera. Det innebär att vem som helst kan skriva vad som helst utan att jag ens skulle kunna spåra ip-adresser om jag ville. Det har jag ju aldrig gjort ändå och orsaken till att jag tagit bort Statcounter är att jag inte vill sitta och titta efter hur många besökare jag har. De är förvånansvärt få, men det är ungefär som skillnaden mellan charterresor och att resa på egen hand, om jag får uttrycka mig snobbigt. Facebook, Twitter och Instagram är som charter. Bloggar måste den som vill läsa söka upp aktivt själv. Det är bra. Hur som helst: anonymitetsrätten är större än nånsin här, till exempel kan den som hittat en fläck på en kuk ange sidnummer här, helt anonymt. Jag är övertygad om att det rör sig om ett missförstånd, men vad är det missförståndet utgår ifrån?
Kan det handla om någon form av gaslighting? Nej knappast... Det kanske blir en aha-upplevelse? Om det inte är en metaforisk fläck på Aftonbladets pitt, vad sjutton handlar det om?
Mejlinglistan "Elit" som administrerades av Alexander Bard och där Fredrik Virtanen tydligen deltog blev en stor nyhet i DN år 2006. En av de som tog avstånd var dåvarande kulturchef Maria Schottenius. Det var mycket skvaller och ryktesspridning på "Elit" och det är klart att sådana listor säkert förekommer nu också.
Ja det gör det nog, hemliga facebookgrupper för "balla gänget" så att säga... Den ökända Elit var jag aldrig med i, men ett tag var jag med i cm Edenborgs mejlinglista, den var riktigt rejält obehaglig. Framförallt en massa pseudointellektuellt stilande, koketteri, ryggdunk. Dessutom var tanken att det skulle skvallras om folk som inte var med på listan. Ett slags illasinnat mobbargäng. Plus fjäsk av det slag man ser än idag på Facebook. Skvallret tog aldrig riktig fart har jag för mig. Hur som helst löpte jag amok, och gick ur. Efter att ha höjt nivån ett tag faktiskt, men de här odrägliga tuppjuckiga egona var omöjliga att stå ut med. Elit-listan var dock ännu värre, enligt vad jag förstått. Det riktigt stora problemet var den "elitism" (rättare sagt inbilskhet) som exploderade någon gång runt millennieskiftet. Ett slags folkförakt och en känsla av att tillhöra det riktigt coola gänget.
https://www.youtube.com/watch?v=k9e157Ner90
SvaraRaderaJohn Waite - Missing You
https://www.youtube.com/watch?v=CrfWdIPF7GE
Jag Saknar Dej - Lundell Live
"Ulf Lundell är författare och rockmusiker. Han har skrivit ”Nästan ditt namn” och ”Jag saknar dig”, det är mästerverk."FREDRIK VIRTANEN i AB 2002 ...
Tröst ?
Ja det är en fin låt.
RaderaMästerverk är ändå överdrivet, tror jag, men Lundell var väl rätt ogillad och kritiserad av feminister och blev då kanske särskilt Aftonbladets symbol för något slags missförstådd och utsatt manlighet, det var mycket identifikation där, det minns jag tydligt. Det var på något sätt Aftonbladetmän mot DN-kvinnor.
Det finns aspekter av könskampen som inte låter sig beskrivas i rätt och fel, politik och moral. Könskampen i kulturen började långt före metoo givetvis. För övrigt kom jag bara att tänka på att det är en liten värld.
Jag tror inte att Virtanen har riskerat något på allvar, han är djupt inbäddad i medielogiken. Det skulle förvåna mig om det inte visar sig ha varit en storm i ett vattenglas, och att man sedan lastar metoo för det medierna gjorde.
RaderaÅsa Linderborg har väl redan kallat det Sveriges största pressetiska skandal, eller något åt det hållet. Inte Benny Fredrikson, för han var inte en medieperson.
Jag gissar att på sikt är det bara Cissi Wallin som offrat något eller skadats av skandalen.
För Virtanens del handlar det från och med nu om den vanliga massmediala dramaturgin: upprättelse, ursäkter, och så hitta felet någonstans utanför medierna.
Medierna är fallocentriska, kommersiella och absolut inte feministiska i någon egentlig mening. Jag tycker nog lite synd om Cissi Wallin, tror jag.
RaderaNej, medierna är ett lite för svepande uttryck, åtminstone i den sista kommentaren.
RaderaMen jag avskyr det faktum att metoo kapades av pressen och att pressen kommer att vända sin egen interna omoral mot metoo.
Det här "Deadline" började inte så tokigt, jag blev tillagd och stannade ett tag, många berättelser var jävligt skakande och trovärdiga, för övrigt var de flesta händelser (som jag minns det) anonymiserade. Uppropet i sig var kanske lite klantigt formulerat, jag minns inte ens hur formuleringen var. Jag gick ur och skrev inte under uppropet, och det finns ju en väldig många bra orsaker till det, jag nämner bara en nu: det var alltså journalisternas upprop, journalister ska inte per automatik ha varandras rygg, "backa varandra"! För att inte tala om att en del underskrivare i allra högsta grad förespråkar lojalitet med arbetsgivaren, att hålla kritik internt, det som kallas tystnadskultur: men det ser ju fint ut att klämma dit sitt namn. Sen verkar det där ha "spårat ur" ännu mer.
SvaraRaderaKollektiv är bra på många sätt för att ställa krav via strejker, demonstrationer. Upprop kan också vara bra, även om det brukar krävas så mycket kompromisser för att alla ska kunna skriva under, att det slutligen blir tomma ord. Men här, med ett mischmasch av djupt kända och (vad det verkade...) riktiga erfarenheter, samt andra betydligt mer tvivelaktiga, och ändå skulle man - dvs journalister - sluka det och skriva under på det?
När metoo togs över av pressen blev det för övrigt väldigt mycket klantänk. Aftonbladets Dokumentet stoppades och till och med slängdes (enligt uppgift). Det förvånar mig inte eftersom jag vet lite om Aftonbladet, även om det var rätt längesen nu. När jag vikarierade där lär Helle Klein med flera fast anställda och klart överbetalda kvinnor ha haft en hemlig hemlig mejlinglista där de diskuterade problematiska män och deras problematiska beteende. Ja jag var inte med i den mejlinglistan men jag har hört talas om den av en trovärdig person. Det här är liksom en parodi på kvinnlighet - viska bakom ryggen på grabbsen och farbröderna? Ja, tydligen - och det lönade sig givetvis att förbli lojal på ytan. Och Helle Klein skrev en ledartext där hon fördömde mig som narcissist. Det är en sån grej som jag inte hade väntat mig, det är faktiskt ofattbart att man kan ha hemliga hemliga mejlinglistor där man diskuterar män, och stämpla den som talar högt om det som narcissist. Åsa Linderborg förvånade mig också faktiskt. Och hon har ju fortsatt putsa på Aftonbladets heder - det handlar inte om vänskap tror jag, utan om klanlojalitet.
Den där fläcken på kuken hon har hallucinerat fram i Myggor och tigrar, om någon av bloggens läsare lyckas hitta den, så tipsa gärna.
Virtanens bok verkar dock ganska intressant, utifrån citat jag läst här och där.
RaderaD.v.s inte som "kvalitet", denna litteraturens kretongsoffa. jag är t.ex mer intresserad av de här öppet rättshaveristiska katalogerna med f.d vänner och bekanta som lajkat och delat påhopp och annat. Men det beror nog mest på att det bekräftar min gamla åsikt att tillfälliga och artificiella intressegemenskaper och kollegialitet absolut inte är vänskap, att Aftonbladet är en rövhatt och att sociala medier tyvärr uppmuntrar till kotterier
RaderaFör övrigt loggfri numera. Det innebär att vem som helst kan skriva vad som helst utan att jag ens skulle kunna spåra ip-adresser om jag ville. Det har jag ju aldrig gjort ändå och orsaken till att jag tagit bort Statcounter är att jag inte vill sitta och titta efter hur många besökare jag har. De är förvånansvärt få, men det är ungefär som skillnaden mellan charterresor och att resa på egen hand, om jag får uttrycka mig snobbigt. Facebook, Twitter och Instagram är som charter. Bloggar måste den som vill läsa söka upp aktivt själv. Det är bra.
RaderaHur som helst: anonymitetsrätten är större än nånsin här, till exempel kan den som hittat en fläck på en kuk ange sidnummer här, helt anonymt. Jag är övertygad om att det rör sig om ett missförstånd, men vad är det missförståndet utgår ifrån?
Kan det handla om någon form av gaslighting? Nej knappast...
RaderaDet kanske blir en aha-upplevelse? Om det inte är en metaforisk fläck på Aftonbladets pitt, vad sjutton handlar det om?
Mejlinglistan "Elit" som administrerades av Alexander Bard och där Fredrik Virtanen tydligen deltog blev en stor nyhet i DN år 2006. En av de som tog avstånd var dåvarande kulturchef Maria Schottenius. Det var mycket skvaller och ryktesspridning på "Elit" och det är klart att sådana listor säkert förekommer nu också.
RaderaJa det gör det nog, hemliga facebookgrupper för "balla gänget" så att säga... Den ökända Elit var jag aldrig med i, men ett tag var jag med i cm Edenborgs mejlinglista, den var riktigt rejält obehaglig. Framförallt en massa pseudointellektuellt stilande, koketteri, ryggdunk. Dessutom var tanken att det skulle skvallras om folk som inte var med på listan. Ett slags illasinnat mobbargäng. Plus fjäsk av det slag man ser än idag på Facebook. Skvallret tog aldrig riktig fart har jag för mig. Hur som helst löpte jag amok, och gick ur. Efter att ha höjt nivån ett tag faktiskt, men de här odrägliga tuppjuckiga egona var omöjliga att stå ut med.
RaderaElit-listan var dock ännu värre, enligt vad jag förstått. Det riktigt stora problemet var den "elitism" (rättare sagt inbilskhet) som exploderade någon gång runt millennieskiftet. Ett slags folkförakt och en känsla av att tillhöra det riktigt coola gänget.
Jag är förkyld.
SvaraRaderaJag tror mig ha fått vuxenpollenallergi på gamla dar ...
SvaraRaderaBeklagar djupt.
RaderaJag har bara en gräslig förkylningsinfluensa, trist men när den är över så är den över.
En lustig sak med det där är ju att kunna väsnas ganska ostraffat på
Raderaallmän plats, t ex i Tbanevagnen ...