Jag förstår vad du menar, det är egentligen för mycket socker för min smak med - och framförallt är problemet lite att Beatrice försvinner med vinden, hon är ingenting.
Il Postino hade blivit bättre om Neruda inte återvänt, utan det visat sig att han faktiskt inte brytt sig om brevbärarn - om Beatrice vägrat döpa sonen till Pablito - m.m. Hehe.
Problemet är inte att Beatrice visar sig vara ingenting (Neruda tar med sig allt vackert från ön när han reser säger mario, övertydligt där med inspelningen - "när du bad mig beskriva det vackraste på ön kom jag inte på någonting" - ah, men han nämnde ju henne vid namn. Det var det som var poängen i den romantiska berättelsen, och det var uppvaktningen som var poesins funktion, nu ersätts det med vågskvalp andra inspelade ljud och en dikt till Neruda - och politiskt engagemang), det här är förstås jättejättepatriarkalt, men det förblir ju en sentimental film, hade kunnat få vara lite mer kalldusch. Sisådärja
Neruda återvänder för att Mario blivit dödad under en demonstration då han framfört en dikt till Neruda, det är först då han får sin betydelse, och det blir av vikt att intyga respekt.
Sorry, glömde visst signera gårkvällens kommentar: "Lite väl mycket socker för min smak." Har lite svårt för de där superanonyma kommentarerna, då man inte kan skilja den ena anonyma från den andra.
Kan vara lite sådär att det känns som om någon har en "agenda" ibland, jag vet inte. Men i alla fall, välkommet att diskutera och helst med signatur. Kul att du tittar in förresten Pompe.
Det är massmedialt riggat så att det ska se ut som att det har med klass att göra - vilket är bluff, men det är samma trick som när man vände mot dem som protesterade mot rivningarna av gamla hus att det var professorer och andra dammigt nattståndna elitister som ändå skulle avskaffas, alltså kulturhatets jahr null, icke att förväxla med dadaismens protest mot europeisk storvulenhet i den där sammanhang eller med marxismens utan det här är det Olle Sahlström skrev om i den röde patriarken och don emilios badkar: det handlar inte om någon rättmätig vrede mot lärdomshögfärd och inte om friska vindar, det är kommersialismen. Det är bara den.
Tror faktiskt att det var på förslag någon gång, för längesen, men mest på skoj. Nej, men det är en praktisk fråga - det kan vara svårt att veta om superanonyma är samma, knepigt att diskutera. Men det kan bli stor komik också, särskilt när superanonyma börjar bråka sinsemellan. Vanligare förr när bloggen var något av ett slagfält. Som här:
Anonym sa... Vad är ditt problem 22.19? 22 juli 2010 kl. 22:37
Jo, det är ju så det brukar gå till att svara anonym utan nick (tidpunkten för kommentaren får vara kännetecken). Och när de ryker ihop sinsemellan blir det sådär, men det är ju inte så ofta det händer numera.
Lite för sentimental för mig med. Den snygga tjejens bitterhet fanns ju där. Men det var Massimo Troisis film, hans sista, kanske har med saken att göra (rätt abrupt slut)
Lite kul ändå med Borås stolta kulturchef - "Konsten har en unik förmåga att osv osv" -och så syns det inte ens var Skugges femhundrakronorsbidrag är, i konstverket, och det verkar uppröra i sig? Men roligast är nog ändå kulturchefens högtidliga statement , därför att det säger ändå nånting om offentligheten idag, självklarheten, provokationen som infogad i högkulturen, samtidigt som folk blir nästan lika arg som de bliv på dadaister och surrealister osv (tills det blev salongskultur)
Fantastisk film!
SvaraRaderaJa, den är underbar.
SvaraRaderaLite väl mycket socker för min smak.
SvaraRaderaLite väl mycket socker för min smak.
SvaraRaderaEller underbar är egentligen fel ord
SvaraRaderaJag förstår vad du menar, det är egentligen för mycket socker för min smak med - och framförallt är problemet lite att Beatrice försvinner med vinden, hon är ingenting.
SvaraRaderaja nu plockar vi isär den! :-)
SvaraRaderaMin favoritfilm är Elephant av Gus van Sant.
SvaraRaderaPleasure var bra också.
SvaraRaderaNinja Tyberg.
SvaraRaderaIl Postino hade blivit bättre om Neruda inte återvänt, utan det visat sig att han faktiskt inte brytt sig om brevbärarn - om Beatrice vägrat döpa sonen till Pablito - m.m.
SvaraRaderaHehe.
Problemet är inte att Beatrice visar sig vara ingenting (Neruda tar med sig allt vackert från ön när han reser säger mario, övertydligt där med inspelningen - "när du bad mig beskriva det vackraste på ön kom jag inte på någonting" - ah, men han nämnde ju henne vid namn. Det var det som var poängen i den romantiska berättelsen, och det var uppvaktningen som var poesins funktion, nu ersätts det med vågskvalp andra inspelade ljud och en dikt till Neruda - och politiskt engagemang), det här är förstås jättejättepatriarkalt, men det förblir ju en sentimental film, hade kunnat få vara lite mer kalldusch.
SvaraRaderaSisådärja
Pablitos hjärta, osv.
SvaraRaderaNeruda återvänder för att Mario blivit dödad under en demonstration då han framfört en dikt till Neruda, det är först då han får sin betydelse, och det blir av vikt att intyga respekt.
SvaraRaderaSorry, glömde visst signera gårkvällens kommentar: "Lite väl mycket socker för min smak." Har lite svårt för de där superanonyma kommentarerna, då man inte kan skilja den ena anonyma från den andra.
SvaraRaderaBästa hälsningar
Pompe
Hej Pompe!
SvaraRaderaJa, jag vill helst att man skriver under med ett nick, och håller sig till samma. Det är lite knepigt att diskutera med superanonyma.
Kan vara lite sådär att det känns som om någon har en "agenda" ibland, jag vet inte.
SvaraRaderaMen i alla fall, välkommet att diskutera och helst med signatur.
Kul att du tittar in förresten Pompe.
Det är viktigt för anden i kalasbyxor att sluta läsa kultursidor när cynismen där blir ohöljd
SvaraRadera
SvaraRaderaDet är massmedialt riggat så att det ska se ut som att det har med klass att göra - vilket är bluff, men det är samma trick som när man vände mot dem som protesterade mot rivningarna av gamla hus att det var professorer och andra dammigt nattståndna elitister som ändå skulle avskaffas, alltså kulturhatets jahr null, icke att förväxla med dadaismens protest mot europeisk storvulenhet i den där sammanhang eller med marxismens utan det här är det Olle Sahlström skrev om i den röde patriarken och don emilios badkar: det handlar inte om någon rättmätig vrede mot lärdomshögfärd och inte om friska vindar, det är kommersialismen. Det är bara den.
"Har lite svårt för de där superanonyma kommentarerna, då man inte kan skilja den ena anonyma från den andra.
SvaraRaderaBästa hälsningar
Pompe"
Bättre vore om alla anonyma samlades, rent fysiskt, någonstans och gjorde upp om
vem som skall ha vilket nummer var.
Tror faktiskt att det var på förslag någon gång, för längesen, men mest på skoj.
SvaraRaderaNej, men det är en praktisk fråga - det kan vara svårt att veta om superanonyma är samma, knepigt att diskutera.
Men det kan bli stor komik också, särskilt när superanonyma börjar bråka sinsemellan. Vanligare förr när bloggen var något av ett slagfält.
Som här:
Anonym sa...
Vad är ditt problem 22.19?
22 juli 2010 kl. 22:37
Anonym sa...
Vad är ditt problem 22.37?
Glad midsommar och sådär !
SvaraRaderaTänkte inte på att anonyma kan klassificeras efter sina "starttider". Men det kan ju
bli rätt många till slut ...
Jo, det är ju så det brukar gå till att svara anonym utan nick (tidpunkten för kommentaren får vara kännetecken). Och när de ryker ihop sinsemellan blir det sådär, men det är ju inte så ofta det händer numera.
SvaraRaderaGlad midsommar!
Lite för sentimental för mig med.
SvaraRaderaDen snygga tjejens bitterhet fanns ju där. Men det var Massimo Troisis film, hans sista, kanske har med saken att göra (rätt abrupt slut)
Zigge
Det jag gillar med filmen är nog mest Troisis spelstil, det finns nåt förmodernt där (för att traggla om ett bloggtema)
SvaraRaderaOch så är det ju Neapel.
SvaraRaderaLite kul ändå med Borås stolta kulturchef - "Konsten har en unik förmåga att osv osv" -och så syns det inte ens var Skugges femhundrakronorsbidrag är, i konstverket, och det verkar uppröra i sig? Men roligast är nog ändå kulturchefens högtidliga statement , därför att det säger ändå nånting om offentligheten idag, självklarheten, provokationen som infogad i högkulturen, samtidigt som folk blir nästan lika arg som de bliv på dadaister och surrealister osv (tills det blev salongskultur)
SvaraRaderaAjaj, hoppas det lugnar ner sig i alla fall - inte så kul att se ursinnet det väckt
SvaraRadera