Amerikanska militärungar fick förtur till finaste friskolan
DCA-avtalet har lagt grunden till sköna rubriker, och med tanke på hur snabbt något blir rätt eller fel och tabu att nämna och förbjudet att granska idag (den nya lagen om "utlandsspioneri" gäller absurt nog även på svensk mark idag)
och med tanke på hur snabbt nya värdegrunder tas fram av AI
(värdegrund framtagen av AI? Skojar du? Nej, kan man ta fram new public management och lägga det som ett ok på vård och omsorg med sin blandning av övervakning och marknadsföring - dokumentera när Elsa berättar om sin barndom vid eftermiddagskaffet, berätta huruvida Karl-Gustav tackade ja eller nej till promenad, om det så tar en timma att logga in i systemet - och glöm inte visa upp resultatet av krigsomställningen - i eftermiddag ska vi ha "tillitssamtal" -
kan man dra ner på personal och satsa skattepengar på att Sverige ska bli "bäst i världen på AI", är det smidigt att låta AI formulera självaste värdegrunden medan Sverige blir ett nytt maktcentrum i Östersjön tillsammans med chauvinistiska Polen och Aftonbladets socialdemokratiska ledarsida lobbar för fler värnpliktiga som inser att vi har en arvfiende och att det är lätt att lära sig döda, det kan alla - varför inte prova! Gandhi hade givit fredsrörelsen en smäll! Vi ska krossa "Satans imperium"! Att Ryssland känner sig hotat av NATO:s expansion är bara rysk propaganda! -
för övrigt, hur trovärdigt är det att S har "inga kärnvapen på svensk mark" i sitt partiprogram, efter DCA-avtalet? Kommer inte Sverige bli ett normalt land snart, dvs ett där man inser att det inte går att lita på politiker, myndigheter och medier?
DCA-avtalet, som över 80 procent av svenskarna var emot enligt opinionsundersökningar, men som försvunnit under mysigt småprat i TV
Och medan svenska stridsvagnar rullar in i Ryssland, en bisarr omstöpning av begreppet försvarspolitik)
Med tanke på hur snabbt det kränger och Biden jublar över AlQuaida i Syrien, som svenska soldater varit med och segrat emot i Afghanistan, och Sveriges Zeitenwende mycket väl kan följas av en tysk Zurückzeitenwende.
Nya rubriker med nya tendenser är att vänta.
Allt har varit jättetydligt från början. Det har varit övertydligt. Men för att svenskar ska lära sig tänka själva, måste de ge upp sin tillit.
Det är lätt! Prova!
Amerikanska militärers barn kommer såklart gå i engelsk eller amerikansk privatskola, jag testade en rubrik med lätt "populistisk" vinkel. Hur som finns det mycket i DCA-avtalet som S skrivit under på som säger allt om dem idag.
SvaraRadera
SvaraRaderaApropå modeåsikter osv - det var lätt att inte ryckas med i tidsandan runt styckmordsrättegången. Och det var långtifrån bara jag som var skeptisk när det begav sig.
Säger det för att man då och då ser kulturskribenter skriva sakr i stil med "jag tyckte som alla alla andra", "som alla politiskt medvetna ungdomar då", "det var tidsandan", "det går aldrig att få distans till tidsandan när man är mitt uppe i den", men det stämmer inte. Det är inte politisk medvetenhet att lägga sig till med den åsikt som för tillfället anses rätt, som den där Hilton skriver, och det gällde ju även dem som slukade Nina Björks extrema likhetsfeminism i Under det rosa täcket (det fanns då en massa mer nyanserad feminism åt likhetshållet vid sidan av särartsfeminismen, men av nån anledning uppfattade många män Under det rosa täcket som en "feministisk ögonöppnare".
Det förekom i själva verket ganska livliga diskussioner om styckmordsrättegången på 90-talet och jag minns animerade diskussioner (bl.a en där två män var övertygade om att de var skyldiga, och två kvinnor kritiserade mediedrevets inverkan på rättsprocessen - det var inte en könsfråga, det var polariserat men det går inte att säga generellt att kvinnor var mer känslomässigt och irrationellt inställda. Själv tyckte jag illa om Hanna Olssons bok, den var tendentiös och ideologisk på samma sätt som Britt Edwalls radioprogram. Jag minns bråket på Aftonbladet kultur, jag tror att ett par kvinnliga redaktionsmedlemmar helt enkelt ville stoppa Guillous recension, men kan inte svära på det. Kristina Hultman skrev en svajig recension, som jag minns det.
Det skrevs en del allmänt katastrofala grejer som visar på en enorm okunnighet, som Ulrika Kärnborg
"Talar man om justitiemord, jag citerar professorn i medierätt Hans-Gunnar Axberger, måste man kunna visa att mordet har begåtts av någon annan och att den man försvarar är oskyldig."
Trodde hon verkligen det? Trodde DN:s redaktion det, som inte strök en sån uppenbar felaktighet?
Det är väl ett utslag av fenomenet tycka rätt är viktigare än kunskaper, och det har knappast förändrats idag.
SvaraRaderaDet här kan nog en del uppfatta som friska vindar, klokt och konstruktivt mot korruption, men det är lika repressivt som mycket annan storebrorsliknande dokumentations- och kommunikationsöverlastning och kan mycket väl kombineras med "tillitssystem" och reprimander för bristande lojalitet mot värdegrunden.
"Medarbetarna ska alltid reagera om de blir varse ett vänskapskorrupt beteende, också av chefer. Medarbetare som erbjuds en förmån ska fråga sig om de kan ta emot den utan att förtroendet för myndigheten skadas.
Den nya visselblåsarlagen ska inte ses som en angiverilag utan utnyttjas för anmälningar.
Det ska råda öppenhet utåt, inåt, uppåt och nedåt. De anställda bör rapportera förseelser till tillsynsorgan och medierna. Den nya visselblåsarlagen ska inte ses som en angiverilag utan utnyttjas för anmälningar. Väl belagda misstankar bör polisanmälas.
Det är alltså inte svårt att veta vad som ska göras. Men missriktad lojalitet, feghet, täta nätverk och en osund beslutskultur står i vägen för en sanering av vänskapskorruptionen."
https://www.dn.se/debatt/se-upp-for-den-forradiska-vanskapskorruptionen/
Att misstänkliggöra mänsklig kontakt, jag tror det är det som är huvudsaken i det här.
SvaraRaderaTeknokratins triumf.