Gaggböle vill att de som just nu blir tilltalade förverkligar en ej tidigare prövad tidsperiod motsvarande den tid det tar för jorden att röra sig runt solen (eller för solen att skenbart återkomma till samma punkt på stjärnhimlen) med ett överskott av de nödvändiga egenskaperna för att fungera tillfredsställande!
Själv ska jag fira stillsamt med katterna i år.
Nyårsfirande modell ruffigt i de spanska kvarteren:
Tillägg 22.22: Xerxes tar smällarna i Midsommarkransen med någorlunda ro, han ligger på en kudde i fönstret och ser skeptisk ut. Atossa ligger under sängen.
fredag 31 december 2010
Mimosa Slavhitlers lilla hälsning
Nej, det blir allt skummare tycker jag.
Här kan man läsa om ett litet ljusblått brev i ljusblått kuvert med kungligt sigill. Silvia gör tydligen anspelningar på Lucia också.
"Det här är inte ens en upplyst despoti utan en inskränkt monarki", konstaterar Jan Scherman.
Här ska inga blad vändas. Fortsätt granska, både kopplingarna till nazismen och kriminella.
Här kan man läsa om ett litet ljusblått brev i ljusblått kuvert med kungligt sigill. Silvia gör tydligen anspelningar på Lucia också.
"Det här är inte ens en upplyst despoti utan en inskränkt monarki", konstaterar Jan Scherman.
Här ska inga blad vändas. Fortsätt granska, både kopplingarna till nazismen och kriminella.
torsdag 30 december 2010
Kontraktsbrott
Jag hittade ett rundabordssamtal från 30 december 2007, som jag tycker är intressant. Här i dess helhet.
Bland annat diskuteras Facebook (ett forum jag har svårt för, vissa av de sociala mediernas former uppfattar jag som kontaktlösa, detsamma gäller twittrandet) och det görs lite trevande kopplingar mellan Myggor och tigrar och fenomenet Facebook och dokusåpor (felaktigt menar jag, men var läsare får själv göra sig en uppfattning).
Det jag skulle vilja lägga in en reservation emot är Sigrid Combüchens uttalande:
"Men det är ju tio år gammalt dessutom, det var urgammalt sladder".
Det var det inte, utan träffade kulturvärlden in medias res.
Bland annat diskuteras Facebook (ett forum jag har svårt för, vissa av de sociala mediernas former uppfattar jag som kontaktlösa, detsamma gäller twittrandet) och det görs lite trevande kopplingar mellan Myggor och tigrar och fenomenet Facebook och dokusåpor (felaktigt menar jag, men var läsare får själv göra sig en uppfattning).
Det jag skulle vilja lägga in en reservation emot är Sigrid Combüchens uttalande:
"Men det är ju tio år gammalt dessutom, det var urgammalt sladder".
Det var det inte, utan träffade kulturvärlden in medias res.
Knapphändigt
Det kunde krävas en särskild markör, en trollformel - nu är det Gaggböle, nu ej - men tills vidare får det fungera så här.
Nu är det inte Gaggböle.
Idag köpte jag två böcker på Akademibokhandeln i Liljeholmen: Drottning Silvias bönbok och en annan som än så länge får vara onämnd. Drottning Silvias bönbok innehåller bland annat en fin dikt skriven av en elvaårig Silvia:
Der Regenbogen
ist in der Welt,
wie eine Brücke
zum Himmelszelt.
Der Regenbogen
bildet sich,
wenn die herrliche Sonne
sich im Regen bricht.
Smäller högre än min gamla Härren Härren du min far, men jag var lite mindre då.
Jag fäster mig vid några rader i förordet. "Krigsåren präglade min familj" och "min mor var katolik men min far och vi barn tillhörde den evangelisk-lutherska kyrkan. Det var inte alltid så lätt för min mor".
Jag har försökt googla mig fram till uppgifter om den katolska kyrkans roll under det andra världskriget, jag har haft uppfattningen att katolska kyrkan hjälpte många judar (bland annat utifrån några rader hos Sigmund Freud), nu har jag inte lyckats hitta så mycket utöver det som står på officiella katolska hemsidor samt enorma mängder antikatolicism (den sitter djupt i Sverige, åtminstone sedan trettioåriga kriget...), så det återstår att hitta någon mer opartisk historieskrivning. "Det var inte alltid så lätt för min mor" är hur som helst en sådan knapphändig formulering som kan få den fantasifullt lagda att föreställa sig samvetskonflikter av episka mått.
Nu är det inte Gaggböle.
Idag köpte jag två böcker på Akademibokhandeln i Liljeholmen: Drottning Silvias bönbok och en annan som än så länge får vara onämnd. Drottning Silvias bönbok innehåller bland annat en fin dikt skriven av en elvaårig Silvia:
Der Regenbogen
ist in der Welt,
wie eine Brücke
zum Himmelszelt.
Der Regenbogen
bildet sich,
wenn die herrliche Sonne
sich im Regen bricht.
Smäller högre än min gamla Härren Härren du min far, men jag var lite mindre då.
Jag fäster mig vid några rader i förordet. "Krigsåren präglade min familj" och "min mor var katolik men min far och vi barn tillhörde den evangelisk-lutherska kyrkan. Det var inte alltid så lätt för min mor".
Jag har försökt googla mig fram till uppgifter om den katolska kyrkans roll under det andra världskriget, jag har haft uppfattningen att katolska kyrkan hjälpte många judar (bland annat utifrån några rader hos Sigmund Freud), nu har jag inte lyckats hitta så mycket utöver det som står på officiella katolska hemsidor samt enorma mängder antikatolicism (den sitter djupt i Sverige, åtminstone sedan trettioåriga kriget...), så det återstår att hitta någon mer opartisk historieskrivning. "Det var inte alltid så lätt för min mor" är hur som helst en sådan knapphändig formulering som kan få den fantasifullt lagda att föreställa sig samvetskonflikter av episka mått.
Ank-Käthe, kunglig hovleverantör av gangstrar
För att bli kunglig hovleverantör måste ett företag vara känt för hög kvalitet och etik.
Tigerbossen tackade nej till att bli kunglig hovleverantör av flickor, eftersom hans moral och etik var FÖR höga. Den undre världen i Gaggböle har sin hierarki, där hallickar och sutenörer hamnar rätt lågt. Störst makt har knarkkungarna, eftersom de har mest pengar och vapen, men högst status har bankrånare, juvelsvindlare och liknande, särskilt när kupperna är raffinerade och endast drabbar Gaggböles crème de la crème.
Ank-Käthe, helylle men kanske inte helt utan brister, har inte samma behov av att hålla sig ren som tigerbossen. Att vara både laglydig och moraliskt högtstående har för henne alltid varit självklart. Hon vet att hon är det. Punkt. Hon behövde därför inte rannsaka sig själv länge innan hon bejakade impulsen att bli kunglig hovleverantör av gangstrar. Det började med insmugglade brev till Mimosa Slavhitler, men verksamheten kom senare att utvecklas på ett för vår kära Käthe oväntat sätt.
onsdag 29 december 2010
Det gaggböliska folkets underbara öden
Nå, för att introduktionen till den högtidliga gaggböliskan inte ska bli för mastig, kan det vara bra att påminna om att i Gaggböle finns det både slott, koja och kurra.
Dessutom, i anledning av vad som nu följer, är det viktigt att betona att det här faktiskt handlar om Gaggböle och ingenting annat. Alla likheter med eventuella personer utanför Gaggböle är bara tillfälligheter som har inträffat enligt universums kaosprincip (tack clam).
Minnesgoda läsare har nog inte glömt att tigerbossen har haft en hemlig kärleksaffär med Mimosa Slavhitler. Själv kom jag ihåg det alldeles nyligen. Oj då, hm. Några detaljer torde kunna fiskas upp av den som dyker ner i bloggens tidigare historia. Men jag har för mig att mycket var höljt i dunkel.
På bilden ser vi tigerbossen då han skriver kärleksbrev till Mimosa Slavhitler. Furiös, passionerad, intagen av den Mimosa som redan vid en stor Netto de Barhändelse hade inträtt det äkta ståndet med Gaggböles kung. Tigerbossen hade då ingen rätt att kommunicera med omvärlden, han satt i isolercell men Ank-Käthe, som han också hade haft ihop det med, hade smugglat in en skrivmaskin i en tårta, som fångvaktarna fick smaka lite på för att bli lurade. Och hon smugglade sedan ut breven, men inte i tårtan utan hon gömde dem i sin fjädriga barm. Sedan insisterade hon på att få audiens hos drottning Mimosa.
Och det var inte lätt.
Fortsättning följer, we hope.
Utgående från Mimosa Slavhitlers tryckta samling böner
Medverka på ett sätt
som väsentligt bidrar
till att den talande och den grupp som den talande räknar sig till
kan utföra det regelbundna och fortlöpande användandet av kraften
att leva och verka,
den kraft
som den som just nu blir tilltalad
har ägnat
det resultat av bringandet till existens
som har samband med dig,
med följden att den som just nu talar och den grupp som den talande räknar sig till
övergår till att vara personer som yrkesmässigt har hand om
och sköter
något av värde,
och såsom en motsvarande del av sammanhanget ej personer
som regelbundet använder något
så att det tar slut;
höjare och stärkare
av den moraliska övertygelsen
och såsom en motsvarande del av sammanhanget ej personer
som förstör
genom att sönderlägga i delar eller helt rasera
eller röra omkring snabbt och häftigt.
som väsentligt bidrar
till att den talande och den grupp som den talande räknar sig till
kan utföra det regelbundna och fortlöpande användandet av kraften
att leva och verka,
den kraft
som den som just nu blir tilltalad
har ägnat
det resultat av bringandet till existens
som har samband med dig,
med följden att den som just nu talar och den grupp som den talande räknar sig till
övergår till att vara personer som yrkesmässigt har hand om
och sköter
något av värde,
och såsom en motsvarande del av sammanhanget ej personer
som regelbundet använder något
så att det tar slut;
höjare och stärkare
av den moraliska övertygelsen
och såsom en motsvarande del av sammanhanget ej personer
som förstör
genom att sönderlägga i delar eller helt rasera
eller röra omkring snabbt och häftigt.
tisdag 28 december 2010
Netto de Barhändelse
Här följer fortsättningen av kungens i Gaggböle tal:
Inom omfånget av den tidsperiod som motsvarar den tid som det tar för jorden att röra sig ett varv runt solen, el. för solen att (skenbart) återkomma till samma punkt på stjärnhimlen,
inträffade ett sådant avgränsat, iakttagbart skeende som inte är möjligt att helt förutse eller kontrollera (och vanl. är på något sätt anmärkningsvärt) för den som just nu talar och det hushåll bestående av föräldrapar och deras barn som hör till den talande, nämligen då det barn av kvinnokön som har existerat under längst tid i förhållande till föräldrarna, och såsom en motsvarande del av sammanhanget Gaggböles tilltänkta efterträdare till en regent, prinsessan som är närmast arvsberättigad till tronen, Oket Alicia Riv, högtidligen överlämnades till sin Lad Neil Westing.
Det var en utomordentlig sammankomst med riklig förtäring av god mat och dryck, för deltagarnas nöje, med dans, och vår känsla av upprymdhet och tillfredsställelse utnyttjades gemensamt av hela utsträckningen av den givna mängden av det antal om flera hundra tusen samhällsbyggande och kulturskapande varelser med talförmåga och hög intelligens som hade kommit tillsammans intill och i längdriktning av det ståtliga festliga följet, samt vid ett läge i riktning ner från en stor och praktfull flervåningsbyggnad avsedd som bostad åt kunglig eller adlig person, vartill kommer den givna mängden av det antal om flera miljoner samhällsbyggande och kulturskapande varelser vilka höll sig underrättade om ceremonierna och festligheterna via apparaten för mottagning av television, detta omfattande alla delar av området som utgör en självständig politisk enhet, vartill kommer utlandet.
Den som just nu talar har på grund av inre drivkrafter uppställt som personligt mål att uttrycka sitt tack för de positiva känslor vilka har kommit emot prinsessan som är närmast arvsberättigad till tronen, Oket Alicia Riv, och såsom en motsvarande del av sammanhanget Lad Neil Westing.
Inom omfånget av den tidsperiod som motsvarar den tid som det tar för jorden att röra sig ett varv runt solen, el. för solen att (skenbart) återkomma till samma punkt på stjärnhimlen,
inträffade ett sådant avgränsat, iakttagbart skeende som inte är möjligt att helt förutse eller kontrollera (och vanl. är på något sätt anmärkningsvärt) för den som just nu talar och det hushåll bestående av föräldrapar och deras barn som hör till den talande, nämligen då det barn av kvinnokön som har existerat under längst tid i förhållande till föräldrarna, och såsom en motsvarande del av sammanhanget Gaggböles tilltänkta efterträdare till en regent, prinsessan som är närmast arvsberättigad till tronen, Oket Alicia Riv, högtidligen överlämnades till sin Lad Neil Westing.
Det var en utomordentlig sammankomst med riklig förtäring av god mat och dryck, för deltagarnas nöje, med dans, och vår känsla av upprymdhet och tillfredsställelse utnyttjades gemensamt av hela utsträckningen av den givna mängden av det antal om flera hundra tusen samhällsbyggande och kulturskapande varelser med talförmåga och hög intelligens som hade kommit tillsammans intill och i längdriktning av det ståtliga festliga följet, samt vid ett läge i riktning ner från en stor och praktfull flervåningsbyggnad avsedd som bostad åt kunglig eller adlig person, vartill kommer den givna mängden av det antal om flera miljoner samhällsbyggande och kulturskapande varelser vilka höll sig underrättade om ceremonierna och festligheterna via apparaten för mottagning av television, detta omfattande alla delar av området som utgör en självständig politisk enhet, vartill kommer utlandet.
Den som just nu talar har på grund av inre drivkrafter uppställt som personligt mål att uttrycka sitt tack för de positiva känslor vilka har kommit emot prinsessan som är närmast arvsberättigad till tronen, Oket Alicia Riv, och såsom en motsvarande del av sammanhanget Lad Neil Westing.
måndag 27 december 2010
Kungahuset Netto de Bar i Gaggböle
Det blev lite diskussioner om Gaggböles egentliga statsskick. På annandag jul var det. De urartade aldrig till några grova dispyter, särskilt inte med handgemäng, men det kan nog vara på sin plats att klargöra att Gaggböle, precis som Mumindalen och Monaco och några till ställen, är en monarki.
Det är familjen Netto de Bar som styr, utan särskilt mycket knorr från Gaggböles skattebetalare.
Om man går till kungahusets officiella historiebok, som delas ut till alla gaggbölebarn då de fyller sju år, utökas kunskapen om den kungliga familjen sålunda:
"Kungahuset Netto de Bar regerar i Gaggböle ända sedan 200 omfång tillbaka i tiden av den tidsperiod som motsvarar den tid som det tar för jorden att röra sig ett varv runt solen."
Det är så man uttrycker 200 år på skriftgaggböliska, som skiljer sig ganska mycket från talgaggböliska.
I historieboken står vidare:
"Det var då roboten Ale Pop Annas officer, Baptise Jante Netto de Bar, även furste av Verop Konto, blev vald till kung av folkrepresentationen i Gaggböle vid ett möte i Bölebo, trots att han inte kom från Gaggböle utan från Raggböle".
Roboten Ale pop Anna, ja. Han ansågs lite modern ett tag för att han var sprungen ur revolutionen i Raggböle. Men nu ska vi inte trassla in oss i detaljer: historieboken konstaterar att "roboten Ale pop Anna hade en annan officer som nästan blev kung i Gaggböle 200 omfång tillbaka i tiden av den tidsperiod som motsvarar den tid som det tar för jorden att röra sig ett varv runt solen. Men Baptise Jante Netto de Bar, furste av Verop Konto, var bättre och fick flest röster."
Därmed lämnar vi historieboken.
Den viktigaste orsaken till att det fortfarande är monarki i Gaggböle är klänningarna, bröllopen, miljön, de fattiga och/eller sjuka barnen och jultalen, gärna med korvstoppning i en stor och praktfull flervåningsbyggnad avsedd som bostad åt kunglig eller adlig person, som man uttrycker slott på officiell skriftgaggböliska.
Klänningarna: Gaggböles kvinnor går mestadels enkelt klädda men tycker om att drömma sig bort.
Bröllopen: skilsmässostatistiken i Gaggböle är hög, varför romantiska bröllop lockar fram många tårar.
Miljön är kungens bord, och hans största oro är att det föds för många barn utanför Gaggböle, även om han inte alltid räknar helt rätt.
De fattiga och/eller sjuka barnen ligger drottning Mimosa Slavhitler särskilt varmt om hjärtat. Mimosa Slavhitlers pappa bodde i ett rajtantajtanland ända till 1938, då han ansåg sig föranledd att flytta till ett annat kul land med stora möjligheter där han stannade till 1945, en tidpunkt då han ansåg sig föranledd att flytta tillbaks till det andra roliga landet där han ansåg sig föranledd att stanna till 1957, då det föreföll möjligt och fördelaktigt att återvända till det andra roliga landet.
Resor har alltid varit en viktigt inslag i alla gaggböleregenters liv.
Jultalen analyseras varje år av retorikexperterna i Gaggböle. Officiell gaggböliska är svår. I år lät jultalet sålunda:
Personer från Gaggböle som man tycker mycket om, eller blir mycket glad över, i utlandet eller i hemmet eller i hemtrakten!
Den som just nu talar har på grund av inre drivkrafter uppställt som personligt mål att önska åt dem som just nu blir tilltalade en förlängning i tiden av den stora högtiden till minne av Kristi födelse med ett överskott av de nödvändiga egenskaperna för att fungera tillfredsställande.
Vid denna tidpunkt, under denna årstid som följer efter hösten med låg temperatur och kännetecknad av riklig snöförekomst 2010, då den som just nu talar medvetet använder synsinnet efter målmedveten inriktning av ögonen i riktning som leder från den ena till den andra sidan av inramad glasruta som fyller ut ljusöppning i en vägg på denna plats där talaren befinner sig, en stor och praktfull flervåningsbyggnad avsedd som bostad åt kunglig eller adlig person, uppfattar den som just nu talar Gaggböle Nationalmuseum med synen, från den ena till den andra sidan av blåsten och snöfallet vid endera delen av ett visst område: Det snabbt rinnande vattendraget.
Såsom en motsvarande del av sammanhanget: på det stället görs synligt ett arrangemang med ett antal företeelser med ngt gemensamt. Dessa har bringats samman för att visas offentligt. Arrangemanget med ett antal företeelser med ngt gemensamt som bringats samman heter "Särskild oundgänglig färdighet nödvändig för visst syfte, ofta delvis inlärd, tillhörande mansperson i stark maktställning".
Företeelsen som består av det följande är en av de kraftfulla ådalägganden vilka tilldelats en tidpunkt då visst runt antal år förflutit sedan någon minnesvärd Netto de Barhändelse ägde rum.
Inom omfånget av den tidsperiod som motsvarar den tid som det tar för jorden att röra sig ett varv runt solen föreligger det 200 omfång tillbaka i tiden av den tidsperiod som motsvarar den tid som det tar för jorden att röra sig ett varv runt solen sedan Gaggböles folkrepresentation kom tillsammans och såsom en motsvarande del av sammanhanget och efter övervägande bestämde sig för att bland flera olika givna möjligheter godta för viss uppgift roboten Ale pop Annas officer av högsta grad Baptise Jante Netto de Bar, såsom ej tidigare använd efterträdare till regent.
Det var den inledande delen av det tidsavsnitt med stor utsträckning i tiden, såsom en motsvarande del av sammanhanget ett sådant tillstånd där våld inte används för att lösa motsättningar mellan vissa stater, som jag och andra som den som talar räknar sig till varit i besittning av den varaktiga känslan av djup glädje och tillfredsställelse att vara med om, som direkt berörd part under den tidsrymd som räknas därifrån. En särskild, mycket fördelaktig rättighet vilken ett ringa antal områden som utgör en självständig politisk enhet på den planet som vi lever på gemensamt utnyttjar med mig och de andra som den talande räknar sig till.
Under Baptise Jantes abstrakta men mätbara grundstorhet som kan uppfattas såsom analog med de rumsliga dimensionerna och omfattar det förflutna, nuet och det tillkommande såsom innan något annat skedde efterträdare till regent och vid en tidpunkt som följde annan tidpunkt statsöverhuvud i monarki,
placerades i läge en underliggande, stabil konstruktion till det Gaggböle som överensstämmer med nyaste smak.
Den som just nu talar och såsom en motsvarande del av sammanhanget det hushåll bestående av föräldrapar och deras barn som är förknippat med mig medverkade som en av flera parter i firandet under högtidliga former av förmågan att lagra och återkalla själsliga föreställningar 200 omfång tillbaka i tiden av den tidsperiod som motsvarar den tid som det tar för jorden att röra sig ett varv runt solen då Baptise Jante Netto de Bar före alla andra förflyttade sig med långa steg till fast mark i Gaggböle.
Beträffande rådande tillstånd i fråga om vind, nederbörd, temperatur och liknande naturföreteelser tillföll det inte mig och andra som den som talar räknar sig till några gynnsamma omständigheter, vilket dock motsägs eller inskränks av den glada stämningen som ej blev svagare vad gäller verkningsgrad.
Det gjorde den som just nu talar glad i synnerhet att barn till syskon till viss persons förälder, den kvinnliga regenten Haremgert av Marknad, medverkade såsom en av flera parter.
Den stora högtiden till minne av Kristi födelse, det är riktigt, den stora högtiden till minne av Kristi födelse, är en bestämd punkt i tiden då den som just nu talar och de andra som den talande räknar sig till har praktisk möjlighet att avstå från att ge sig av och istället stanna kvar under en tidsperiod av begränsad omfattning av följande orsak, nämligen att komma tillsammans med dem som befinner sig på kort avstånd och som man tycker mycket om eller blir mycket glad över. Vilket dock motsägs eller inskränks av att den som just nu talar och andra som den talande räknar sig till är tvingade att lagra i minnet att hela mängden ej är i besittning av enskild person - såsom alternativ enskilda personer - med vilka som direkt berörd part och under samverkan gemensamt utnyttja den stora högtidens till minne av Kristi födelse känsla av upprymdhet och tillfredsställelse.
Det kan finnas orsak att återvända till jultalet vid senare tillfälle. Det om äpplen och neanderthalare till exempel.
Det finns inte många republikaner i Gaggböle. Det är bara Ank-Käthe och tigerbossen.
Tigerbossen tackade för några år sedan, medan han fortfarande var på fri fot, nej till att bli festfixare och kopplare åt kungahuset Netto de Bar.
Ank-Käthe ställer förgäves ledande frågor till gaggbölingarna, ibland tar hon till det retoriska knepet att vädja till deras skattebetalarmedvetande, men nä, monarki vill gaggbölingarna alltjämt ha.
För tillfället är hon i Düsseldorf, där hon laddar för fler vinklade ank-käther.
Det är familjen Netto de Bar som styr, utan särskilt mycket knorr från Gaggböles skattebetalare.
Om man går till kungahusets officiella historiebok, som delas ut till alla gaggbölebarn då de fyller sju år, utökas kunskapen om den kungliga familjen sålunda:
"Kungahuset Netto de Bar regerar i Gaggböle ända sedan 200 omfång tillbaka i tiden av den tidsperiod som motsvarar den tid som det tar för jorden att röra sig ett varv runt solen."
Det är så man uttrycker 200 år på skriftgaggböliska, som skiljer sig ganska mycket från talgaggböliska.
I historieboken står vidare:
"Det var då roboten Ale Pop Annas officer, Baptise Jante Netto de Bar, även furste av Verop Konto, blev vald till kung av folkrepresentationen i Gaggböle vid ett möte i Bölebo, trots att han inte kom från Gaggböle utan från Raggböle".
Roboten Ale pop Anna, ja. Han ansågs lite modern ett tag för att han var sprungen ur revolutionen i Raggböle. Men nu ska vi inte trassla in oss i detaljer: historieboken konstaterar att "roboten Ale pop Anna hade en annan officer som nästan blev kung i Gaggböle 200 omfång tillbaka i tiden av den tidsperiod som motsvarar den tid som det tar för jorden att röra sig ett varv runt solen. Men Baptise Jante Netto de Bar, furste av Verop Konto, var bättre och fick flest röster."
Därmed lämnar vi historieboken.
Den viktigaste orsaken till att det fortfarande är monarki i Gaggböle är klänningarna, bröllopen, miljön, de fattiga och/eller sjuka barnen och jultalen, gärna med korvstoppning i en stor och praktfull flervåningsbyggnad avsedd som bostad åt kunglig eller adlig person, som man uttrycker slott på officiell skriftgaggböliska.
Klänningarna: Gaggböles kvinnor går mestadels enkelt klädda men tycker om att drömma sig bort.
Bröllopen: skilsmässostatistiken i Gaggböle är hög, varför romantiska bröllop lockar fram många tårar.
Miljön är kungens bord, och hans största oro är att det föds för många barn utanför Gaggböle, även om han inte alltid räknar helt rätt.
De fattiga och/eller sjuka barnen ligger drottning Mimosa Slavhitler särskilt varmt om hjärtat. Mimosa Slavhitlers pappa bodde i ett rajtantajtanland ända till 1938, då han ansåg sig föranledd att flytta till ett annat kul land med stora möjligheter där han stannade till 1945, en tidpunkt då han ansåg sig föranledd att flytta tillbaks till det andra roliga landet där han ansåg sig föranledd att stanna till 1957, då det föreföll möjligt och fördelaktigt att återvända till det andra roliga landet.
Resor har alltid varit en viktigt inslag i alla gaggböleregenters liv.
Jultalen analyseras varje år av retorikexperterna i Gaggböle. Officiell gaggböliska är svår. I år lät jultalet sålunda:
Personer från Gaggböle som man tycker mycket om, eller blir mycket glad över, i utlandet eller i hemmet eller i hemtrakten!
Den som just nu talar har på grund av inre drivkrafter uppställt som personligt mål att önska åt dem som just nu blir tilltalade en förlängning i tiden av den stora högtiden till minne av Kristi födelse med ett överskott av de nödvändiga egenskaperna för att fungera tillfredsställande.
Vid denna tidpunkt, under denna årstid som följer efter hösten med låg temperatur och kännetecknad av riklig snöförekomst 2010, då den som just nu talar medvetet använder synsinnet efter målmedveten inriktning av ögonen i riktning som leder från den ena till den andra sidan av inramad glasruta som fyller ut ljusöppning i en vägg på denna plats där talaren befinner sig, en stor och praktfull flervåningsbyggnad avsedd som bostad åt kunglig eller adlig person, uppfattar den som just nu talar Gaggböle Nationalmuseum med synen, från den ena till den andra sidan av blåsten och snöfallet vid endera delen av ett visst område: Det snabbt rinnande vattendraget.
Såsom en motsvarande del av sammanhanget: på det stället görs synligt ett arrangemang med ett antal företeelser med ngt gemensamt. Dessa har bringats samman för att visas offentligt. Arrangemanget med ett antal företeelser med ngt gemensamt som bringats samman heter "Särskild oundgänglig färdighet nödvändig för visst syfte, ofta delvis inlärd, tillhörande mansperson i stark maktställning".
Företeelsen som består av det följande är en av de kraftfulla ådalägganden vilka tilldelats en tidpunkt då visst runt antal år förflutit sedan någon minnesvärd Netto de Barhändelse ägde rum.
Inom omfånget av den tidsperiod som motsvarar den tid som det tar för jorden att röra sig ett varv runt solen föreligger det 200 omfång tillbaka i tiden av den tidsperiod som motsvarar den tid som det tar för jorden att röra sig ett varv runt solen sedan Gaggböles folkrepresentation kom tillsammans och såsom en motsvarande del av sammanhanget och efter övervägande bestämde sig för att bland flera olika givna möjligheter godta för viss uppgift roboten Ale pop Annas officer av högsta grad Baptise Jante Netto de Bar, såsom ej tidigare använd efterträdare till regent.
Det var den inledande delen av det tidsavsnitt med stor utsträckning i tiden, såsom en motsvarande del av sammanhanget ett sådant tillstånd där våld inte används för att lösa motsättningar mellan vissa stater, som jag och andra som den som talar räknar sig till varit i besittning av den varaktiga känslan av djup glädje och tillfredsställelse att vara med om, som direkt berörd part under den tidsrymd som räknas därifrån. En särskild, mycket fördelaktig rättighet vilken ett ringa antal områden som utgör en självständig politisk enhet på den planet som vi lever på gemensamt utnyttjar med mig och de andra som den talande räknar sig till.
Under Baptise Jantes abstrakta men mätbara grundstorhet som kan uppfattas såsom analog med de rumsliga dimensionerna och omfattar det förflutna, nuet och det tillkommande såsom innan något annat skedde efterträdare till regent och vid en tidpunkt som följde annan tidpunkt statsöverhuvud i monarki,
placerades i läge en underliggande, stabil konstruktion till det Gaggböle som överensstämmer med nyaste smak.
Den som just nu talar och såsom en motsvarande del av sammanhanget det hushåll bestående av föräldrapar och deras barn som är förknippat med mig medverkade som en av flera parter i firandet under högtidliga former av förmågan att lagra och återkalla själsliga föreställningar 200 omfång tillbaka i tiden av den tidsperiod som motsvarar den tid som det tar för jorden att röra sig ett varv runt solen då Baptise Jante Netto de Bar före alla andra förflyttade sig med långa steg till fast mark i Gaggböle.
Beträffande rådande tillstånd i fråga om vind, nederbörd, temperatur och liknande naturföreteelser tillföll det inte mig och andra som den som talar räknar sig till några gynnsamma omständigheter, vilket dock motsägs eller inskränks av den glada stämningen som ej blev svagare vad gäller verkningsgrad.
Det gjorde den som just nu talar glad i synnerhet att barn till syskon till viss persons förälder, den kvinnliga regenten Haremgert av Marknad, medverkade såsom en av flera parter.
Den stora högtiden till minne av Kristi födelse, det är riktigt, den stora högtiden till minne av Kristi födelse, är en bestämd punkt i tiden då den som just nu talar och de andra som den talande räknar sig till har praktisk möjlighet att avstå från att ge sig av och istället stanna kvar under en tidsperiod av begränsad omfattning av följande orsak, nämligen att komma tillsammans med dem som befinner sig på kort avstånd och som man tycker mycket om eller blir mycket glad över. Vilket dock motsägs eller inskränks av att den som just nu talar och andra som den talande räknar sig till är tvingade att lagra i minnet att hela mängden ej är i besittning av enskild person - såsom alternativ enskilda personer - med vilka som direkt berörd part och under samverkan gemensamt utnyttja den stora högtidens till minne av Kristi födelse känsla av upprymdhet och tillfredsställelse.
Det kan finnas orsak att återvända till jultalet vid senare tillfälle. Det om äpplen och neanderthalare till exempel.
Det finns inte många republikaner i Gaggböle. Det är bara Ank-Käthe och tigerbossen.
Tigerbossen tackade för några år sedan, medan han fortfarande var på fri fot, nej till att bli festfixare och kopplare åt kungahuset Netto de Bar.
Ank-Käthe ställer förgäves ledande frågor till gaggbölingarna, ibland tar hon till det retoriska knepet att vädja till deras skattebetalarmedvetande, men nä, monarki vill gaggbölingarna alltjämt ha.
För tillfället är hon i Düsseldorf, där hon laddar för fler vinklade ank-käther.
lördag 25 december 2010
Aha
Jag kom just på en sak. Kungen blir fingen kukon på fikonspråk.
Det kan ha varit svårt att tota ihop ett jultal. Ganska otacksamt när alla ändå bara tänker på det som INTE sägs i talet. Det kanske är folkets härskarteknik, att bara tänka på det som inte ens sägs mellan raderna.
Han kunde ha nämnt vissa förmodade supéer med kriminella element: gangsters är populärt. Gamla cash och Alltid fucka upp och allt vad böckerna heter.
Ank-Käthe håller iallafall på att genomdriva republik i Gaggböle.
Men det tar vi en annan gång.
Det kan ha varit svårt att tota ihop ett jultal. Ganska otacksamt när alla ändå bara tänker på det som INTE sägs i talet. Det kanske är folkets härskarteknik, att bara tänka på det som inte ens sägs mellan raderna.
Han kunde ha nämnt vissa förmodade supéer med kriminella element: gangsters är populärt. Gamla cash och Alltid fucka upp och allt vad böckerna heter.
Ank-Käthe håller iallafall på att genomdriva republik i Gaggböle.
Men det tar vi en annan gång.
torsdag 23 december 2010
God jul
Improviserad julkrubba:
silo från Mexiko
ängel
och tomte.
Jo jag gjorde en räd upp på vinden för att försöka hitta lådan med julpynt, men kunde mest konstatera att det är dags för vindsröjning...
Dan före dopp för den ene är dan före depp för den andre, skaldade jag i morse (jag var Arne Weise när han förbereder talet om att man inte får glömma de ensamma - eller någon av Arne Weises efterträdare, det är väl inte han som är julspeaker längre? - själv har jag tur och har en familj att jula med, och en del avstår frivilligt från julen, men jag vet att det finns de som känner sig oerhört utanför under sådana här helger).
Någon bild på Xerxes och Atossa i julmössa blir det inte det här året, men de hälsar och miauar. De vill inte vara ute mer än högst tio minuter i streck i den här kylan, och det är lite knepigt: de är nämligen fortfarande vakna mest om natten. Sommartid och höst är det inga problem, då kan de vara utomhus och jag har fönstret på glänt så att de kan klättra in från kattrappan. Nu vill de att fönstret fortfarande ska vara på glänt (det vill inte jag) eftersom de är vana vid det, de busar och vill bli utsläppta vid två-tretiden på natten, Atossa brukar hoppa ner på min huvudkudde och kurra uppfordrande för att jag ska öppna fönstret, ibland gör jag det och då blir hon lite besviken när det är så kallt.
Jag har försökt motverka det här genom att "aktivera dem" mycket på kvällen, till exempel "leka bollen" i trapphuset, men det funkar inget vidare: de är fortfarande vakna nästan hela natten.
Annars tycker jag att det är ok med kylan.
Napoletansk julkrubba:
Nu ska jag slå in julklappar. God jul!
silo från Mexiko
ängel
och tomte.
Jo jag gjorde en räd upp på vinden för att försöka hitta lådan med julpynt, men kunde mest konstatera att det är dags för vindsröjning...
Dan före dopp för den ene är dan före depp för den andre, skaldade jag i morse (jag var Arne Weise när han förbereder talet om att man inte får glömma de ensamma - eller någon av Arne Weises efterträdare, det är väl inte han som är julspeaker längre? - själv har jag tur och har en familj att jula med, och en del avstår frivilligt från julen, men jag vet att det finns de som känner sig oerhört utanför under sådana här helger).
Någon bild på Xerxes och Atossa i julmössa blir det inte det här året, men de hälsar och miauar. De vill inte vara ute mer än högst tio minuter i streck i den här kylan, och det är lite knepigt: de är nämligen fortfarande vakna mest om natten. Sommartid och höst är det inga problem, då kan de vara utomhus och jag har fönstret på glänt så att de kan klättra in från kattrappan. Nu vill de att fönstret fortfarande ska vara på glänt (det vill inte jag) eftersom de är vana vid det, de busar och vill bli utsläppta vid två-tretiden på natten, Atossa brukar hoppa ner på min huvudkudde och kurra uppfordrande för att jag ska öppna fönstret, ibland gör jag det och då blir hon lite besviken när det är så kallt.
Jag har försökt motverka det här genom att "aktivera dem" mycket på kvällen, till exempel "leka bollen" i trapphuset, men det funkar inget vidare: de är fortfarande vakna nästan hela natten.
Annars tycker jag att det är ok med kylan.
Napoletansk julkrubba:
Nu ska jag slå in julklappar. God jul!
tisdag 21 december 2010
Sjung om kniven i Rosemarys huvud...
Definitionen av kadaverfeminism är stadd i utveckling, den är tätt förbunden med frågan om den uppbyggliga subversiviteten... att "revolutionärt" förväxlas med uppbyggligt i en kultur där det omstörtande pastöriseras och normalitetens kladd seglar under rebellisk flagg.
Punkmodet.
"Att den dessutom på ett lättsamt sätt kastar om de klassiska könsrollsmönster som handlar om status i parförhållanden är genuint underhållande. Till skillnad från Jens Liljestrand tycker jag att det sistnämnda dessutom är både revolutionärt och subversivt", skriver en kadaverfeminist i en tidstypisk formulering om en TV-serie.
Lättsamt subversiv.
Så kan det gå när det omstörtande till varje pris ska vara ett ideal.
Punkmodet.
"Att den dessutom på ett lättsamt sätt kastar om de klassiska könsrollsmönster som handlar om status i parförhållanden är genuint underhållande. Till skillnad från Jens Liljestrand tycker jag att det sistnämnda dessutom är både revolutionärt och subversivt", skriver en kadaverfeminist i en tidstypisk formulering om en TV-serie.
Lättsamt subversiv.
Så kan det gå när det omstörtande till varje pris ska vara ett ideal.
Liktal
"När Svenska Akademiens ständige sekreterare Peter Englund berättade en gammal historia om kung Gustaf V skrattade alla i kungafamiljen.
Alla förutom Madeleine" skriver Expressen.
Viva Madeleine!
En sån fruktansvärt historia om förtryck mot en dotter.
Om någon missat det: kungen tvingade fram en brytning med den fästman Madeleine redan hade förlåtit ett år tidigare.
Hur befriar man prinsessor ur sådana guldburar?
Madeleine ville inte utväxla några spetälska fraser med sin far under en illaluktande tillställning. Plats: den Akademi som tvärgirat högerut på sistone.
Men det finns kulturkadaver som trivs med sina likmaskar; så vana vid lögn att frågan om en förtryckt prinsessa framstår som en extra krydda till liktalet.
"Har vi inte kommit längre än så här" - i vissa fall kan frågan vara motiverad. Det är en kadaverfeministisk fråga som mest är ett sätt att himla med ögonen, men faktiskt - det finns några fenomen som borde kunna vara föremål för progressivt tänkande och ganska enkla och raska åtgärder, frågor som kan sägas röra det gemensamma, verkliga och realistiska och samtidigt symboliska: de som rör den offentliga lögnen och dess återverkningar på ett helt samhälle.
Har vi inte kommit längre än så här: har en kung rätt att bedriva hor och samtidigt sabotera sin dotters kärlek, och ska Akademien bidra med schimpansflin och puttriga anektdoter?
Alla förutom Madeleine" skriver Expressen.
Viva Madeleine!
En sån fruktansvärt historia om förtryck mot en dotter.
Om någon missat det: kungen tvingade fram en brytning med den fästman Madeleine redan hade förlåtit ett år tidigare.
Hur befriar man prinsessor ur sådana guldburar?
Madeleine ville inte utväxla några spetälska fraser med sin far under en illaluktande tillställning. Plats: den Akademi som tvärgirat högerut på sistone.
Men det finns kulturkadaver som trivs med sina likmaskar; så vana vid lögn att frågan om en förtryckt prinsessa framstår som en extra krydda till liktalet.
"Har vi inte kommit längre än så här" - i vissa fall kan frågan vara motiverad. Det är en kadaverfeministisk fråga som mest är ett sätt att himla med ögonen, men faktiskt - det finns några fenomen som borde kunna vara föremål för progressivt tänkande och ganska enkla och raska åtgärder, frågor som kan sägas röra det gemensamma, verkliga och realistiska och samtidigt symboliska: de som rör den offentliga lögnen och dess återverkningar på ett helt samhälle.
Har vi inte kommit längre än så här: har en kung rätt att bedriva hor och samtidigt sabotera sin dotters kärlek, och ska Akademien bidra med schimpansflin och puttriga anektdoter?
måndag 20 december 2010
Djurisk Bodil
Läs Roberto Savianos bok Gomorra för underhållningsvärdet, för den andlösa spänning man läser den i, för att den inte går att lägga ifrån sig, för att den ogiltigförklarar varenda deckare jag någonsin har läst och jag har läst dem.
Jag snubblade över detta igår på nätet - orden är Bodil Malmstens och det handlar om Roberto Savianos Gomorra. Året är 2008 och Malmsten skriver först varför man inte ska läsa Gomorra:
inte för sanningen om sophanteringen i världen, inte för att det är en bok som gör att man törs använda det hårt smutsade ordet sanning, inte för att det är en bok som det är varje ansvarskännande persons plikt att läsa, nej tvärtom.
Nej tvärtom. Läs Roberto Savianos bok Gomorra för underhållningsvärdet.
Läs den som en deckare.
Malmsten är en mycket omtyckt författare som funnit sig tillrätta i det kvinnliga B-laget. Det är svårt att inte tycka att hon är gullig. Den echaufferade Savianodyrkan hon bröt ut i när han blev mordhotad kan ha bestått av likadelar kåthet och moderlighet, våldstörsten sitter djupt i vår kultur och har antagligen nedärvda beståndsdelar.
Det mest intressanta med uttalandet är att det belyser en fråga som har diskuterats åtminstone lika länge som människan har bedrivit skönlitteratur och ägnat sig åt övertalningskonst, nämligen konflikten mellan förledande fiktion och icke-förförisk sanning. "Sanna ord är inte vackra, vackra ord är inte sanna" skrev Lao-tse; Sokrates är en annan som besatt en djup misstro mot fiktionens och retorikens förmåga att kollra bort. Att lägga undan skicklighet och välja det enkla, avskalade och oinsmickrande har varit en sträng väg även för många andra. Att välja det veka istället för det rappa. Vilket förstås inte innebär att text som är motsträvig att läsa nödvändigtvis har någon substans.
Att låta sig underhållas; att betrakta även verklighetens blodiga aspekter som en behovstillfredsställare.
Att försöka sig på motsatsen är värt att dö för.
Jag snubblade över detta igår på nätet - orden är Bodil Malmstens och det handlar om Roberto Savianos Gomorra. Året är 2008 och Malmsten skriver först varför man inte ska läsa Gomorra:
inte för sanningen om sophanteringen i världen, inte för att det är en bok som gör att man törs använda det hårt smutsade ordet sanning, inte för att det är en bok som det är varje ansvarskännande persons plikt att läsa, nej tvärtom.
Nej tvärtom. Läs Roberto Savianos bok Gomorra för underhållningsvärdet.
Läs den som en deckare.
Malmsten är en mycket omtyckt författare som funnit sig tillrätta i det kvinnliga B-laget. Det är svårt att inte tycka att hon är gullig. Den echaufferade Savianodyrkan hon bröt ut i när han blev mordhotad kan ha bestått av likadelar kåthet och moderlighet, våldstörsten sitter djupt i vår kultur och har antagligen nedärvda beståndsdelar.
Det mest intressanta med uttalandet är att det belyser en fråga som har diskuterats åtminstone lika länge som människan har bedrivit skönlitteratur och ägnat sig åt övertalningskonst, nämligen konflikten mellan förledande fiktion och icke-förförisk sanning. "Sanna ord är inte vackra, vackra ord är inte sanna" skrev Lao-tse; Sokrates är en annan som besatt en djup misstro mot fiktionens och retorikens förmåga att kollra bort. Att lägga undan skicklighet och välja det enkla, avskalade och oinsmickrande har varit en sträng väg även för många andra. Att välja det veka istället för det rappa. Vilket förstås inte innebär att text som är motsträvig att läsa nödvändigtvis har någon substans.
Att låta sig underhållas; att betrakta även verklighetens blodiga aspekter som en behovstillfredsställare.
Att försöka sig på motsatsen är värt att dö för.
söndag 19 december 2010
Bossa Nova Baby
Inte så mycket polemik idag. Bara en sak. En nödvändig distinktion.
Apropå litterära allfartsvägar och något mindre stigar.
"skriver fram den manliga heterosexualitetens mardrömslikhet".
En recensent om en julklappsbok.
(God jul...)
"Skriva fram" är en kritikerklyscha i sig. Jag är inte helt säker på vad "skriva fram" betyder. Suggerera, kanske. Frambesvärja. Möjligen konstruera. Jag tycker att "skriva fram" låter lite maskinellt. Ansträngt, som om kreativiteten aldrig tog sig några egna banor utan allt var mycket medvetet styrt.
Det är ett såpass vanligt förekommande uttryck att jag hoppas att ni ursäktar hårklyveriet.
"Skriva fram": det låter som aldrig åka skridsko utan bara gå på skenorna.
Det är varken sant, djupsinnigt eller genialiskt att skriva fram den manliga heterosexualitetens mardrömslikhet. Man kan om man så vill skildra sexualitetens mardrömslika aspekter, men kvinnor och bögar bör då inte automatiskt exkluderas.
Det är klart att det inte handlar om några av mina böcker. Det är omöjligt att säga så om någon av dem.
Det kunde vara en idé att göra en lista över vanligt förekommande kritikeruttryck.
"Men allt är inte helt nattsvart. Här finns också en glipa där nåden tittar fram" har jag redan nämnt, den förekommer i lite olika varianter. Och så finns det "knivskarpt". När det står knivskarpt i en recension, brukar det handla om böcker som jag tycker går på skridskoskenorna.
"Svidande vackert" är också vanlig. "Knivskarpt och svidande vackert". Kan förekomma i kombination. "Skriver knivskarpt fram en svidande vacker skildring av ondskan. Men allt är inte helt mörkt. Här finns hopp också, en glipa där nåden glimtar fram".
Här är en som dansar fram nåt, vad det är vet jag inte men bra är det.
Apropå litterära allfartsvägar och något mindre stigar.
"skriver fram den manliga heterosexualitetens mardrömslikhet".
En recensent om en julklappsbok.
(God jul...)
"Skriva fram" är en kritikerklyscha i sig. Jag är inte helt säker på vad "skriva fram" betyder. Suggerera, kanske. Frambesvärja. Möjligen konstruera. Jag tycker att "skriva fram" låter lite maskinellt. Ansträngt, som om kreativiteten aldrig tog sig några egna banor utan allt var mycket medvetet styrt.
Det är ett såpass vanligt förekommande uttryck att jag hoppas att ni ursäktar hårklyveriet.
"Skriva fram": det låter som aldrig åka skridsko utan bara gå på skenorna.
Det är varken sant, djupsinnigt eller genialiskt att skriva fram den manliga heterosexualitetens mardrömslikhet. Man kan om man så vill skildra sexualitetens mardrömslika aspekter, men kvinnor och bögar bör då inte automatiskt exkluderas.
Det är klart att det inte handlar om några av mina böcker. Det är omöjligt att säga så om någon av dem.
Det kunde vara en idé att göra en lista över vanligt förekommande kritikeruttryck.
"Men allt är inte helt nattsvart. Här finns också en glipa där nåden tittar fram" har jag redan nämnt, den förekommer i lite olika varianter. Och så finns det "knivskarpt". När det står knivskarpt i en recension, brukar det handla om böcker som jag tycker går på skridskoskenorna.
"Svidande vackert" är också vanlig. "Knivskarpt och svidande vackert". Kan förekomma i kombination. "Skriver knivskarpt fram en svidande vacker skildring av ondskan. Men allt är inte helt mörkt. Här finns hopp också, en glipa där nåden glimtar fram".
Här är en som dansar fram nåt, vad det är vet jag inte men bra är det.
lördag 18 december 2010
Det lilla lugna
Nu ska jag hörsamma statsministerns maning till lugn.
Inget mer om fiskpinnar, preussiska eller ej.
Det är bra när statsministrar manar till lugn. Det är patriarkat när det är som bäst. Det kan ju vara en kvinnlig patriark också, men ni förstår väl vad jag menar.
Hur har vi det här, då? Nu tar vi det lilla lugna.
Jag kan känna igen det Thente skriver om här. "Jag började fundera på varför jag alltid måste svara på en liten och elegant gliring med att dra fram bazookan och göra mitt bästa för att retoriskt fullständigt förinta motparten och samtliga hans släktingar, vänner, bekanta och bekantas ingifta onklar."
Aaaaa.... man kan fundera på det...
Krossa mediefeminismen! Mediefeminism är: "det är för dyrt att handla mattor på NK" (inte ens Katarina Lind-Riktelius skulle säga så, även om det samboskapliga sjöslaget i viss utsträckning rör sig kring den existentiella frågan klä om pianostolen eller ej - men då handlar det om en stuv, tjusig, tjusig, med frans! För övrigt har Oscar gnuggat på den där pianostolen länge, det är mycket hudavlagringar så det är Katarina som har rätt. Och så är den övernaturlig. Doideag bor ju där
O hohohohooooo! Akta er för Doideag....)
Mediefeminism är: "Har vi inte kommit längre än så här?" Vilka vi? Vadå kommit?
Jag är lite bekymrad för det här med Assange, det verkar överdimensionerat. Varför ska han ha elektronisk fotboja? Våldtäktslagstiftning är svårt, ibland mycket mycket svårt, men... internationella efterlysningar och fotbojor och borgen och annat, han är väl inte ens åtalad?
Nu verkar det som att hela Sverige håller på och tilta.
Men jag hade efter visst övervägande lovat mig själv att inte uttala mig om det här med Assange, förresten är det väl helt självklart att Sverige inte lämnar ut honom till USA. Så efter det här jätterabaldret så blir det helt enkelt en fråga om juridik.
Men framförallt, inget mer om den negativa uppbyggligheten och provokationen som ideal no matter what.
Nä nnnn njae... bara lite till om fiskpinnar, preussiska eller ej:
Extrema handlingar är de svåraste att ”förstå”. Den förste självmordsbombaren blir ett sådant fall. Någon rationell ingång till en sådan världsbild finns inte, händelsen blir en singularitet som befinner sig utanför även den mest förstående och toleranta modernitet. I andra kontexter är det mindre extremt, i Pakistan och Aghanistan är det vardagsmat. Men i inte i en modern demokrati som står för en öppen och liberal världsbild.
/.../
Något övertygande svar finns inte, inte förrän en sådan händelse blir en del av också den svenska tillvaron så att man kan säga att ”sådant förekommer ibland”.
Jag ber om ursäkt om mitt försök att tolka uttalandet jag citerar blir taffligt. Det kanske blir långtråkigt också.
Jag tror att det står att det extrema är obegripligt just för att det är ovanligt. Först när det blir vanligt kan man söka efter förklaringar, eller rättare sagt man kan säga: "sådant förekommer ibland".
Jag tror att det är tvärtom: det vanliga är mer svårtolkat eftersom man knappt ser det.
Och "sådant förekommer ibland" tror jag inte är en ingång till förståelse utan till likgiltighet.
Det är ruggigt att bli mordhotad så jag förstår att skribenten känner sig trängd. Folk dör som flugor eftersom det tydligen är meningen att vi alla den vägen ska vandra - har vi inte kommit längre än så här? Varför finns döden fortfarande? Finns det målsmans underskrift på det? - men det finns ingen anledning att avböja poliseskort. Skattebetalarnas pengar går ju till så mycket provokationsindustri ändå och det här med skattebetalarnas pengar är så otroligt lumpet som argument. Jag tror inte på något vis att det där uttalandet är skribentens personliga svanesång. Jag är övertygad om motsatsen. Jag tror däremot att just den passagen vittnar om oförståelse för att stora känslor kan ta sig oerhörda uttryck.
Om man tänker på det lite mer noga, det som står där är väl: "jag begriper det inte, därför går det inte att förstå".
Jag tycker att att polisen och SÄPO med flera verkar sköta det här bra, och jag tror också att det kommer att ordna sig. Är det ingen som vet att man kan BE också?
Vad heter hon den religiösa, Ann Heberlein, hon tycker om att gå i kyrkan den första advent. Hm, jag uppskattade att sjunga Bereden väg för Härran en gång om året när jag var liten. Men... jag kommer att tänka på Kirkegaard (tanken flyger och far i alla riktningar idag uppenbarligen) och hans drift med dåtidens danskars inställning till kyrkan som en behovsuppfyllare.
Han skrev nåt kul om det där, men han var ju också ganska sträng. Och nu kommer jag att tänka på att Kirkegaard och HC Andersen tydligen var fiender. Och nu får det vara nog för den här gången. Hello, hur står d'est-il?
Inget mer om fiskpinnar, preussiska eller ej.
Det är bra när statsministrar manar till lugn. Det är patriarkat när det är som bäst. Det kan ju vara en kvinnlig patriark också, men ni förstår väl vad jag menar.
Hur har vi det här, då? Nu tar vi det lilla lugna.
Jag kan känna igen det Thente skriver om här. "Jag började fundera på varför jag alltid måste svara på en liten och elegant gliring med att dra fram bazookan och göra mitt bästa för att retoriskt fullständigt förinta motparten och samtliga hans släktingar, vänner, bekanta och bekantas ingifta onklar."
Aaaaa.... man kan fundera på det...
Krossa mediefeminismen! Mediefeminism är: "det är för dyrt att handla mattor på NK" (inte ens Katarina Lind-Riktelius skulle säga så, även om det samboskapliga sjöslaget i viss utsträckning rör sig kring den existentiella frågan klä om pianostolen eller ej - men då handlar det om en stuv, tjusig, tjusig, med frans! För övrigt har Oscar gnuggat på den där pianostolen länge, det är mycket hudavlagringar så det är Katarina som har rätt. Och så är den övernaturlig. Doideag bor ju där
O hohohohooooo! Akta er för Doideag....)
Mediefeminism är: "Har vi inte kommit längre än så här?" Vilka vi? Vadå kommit?
Jag är lite bekymrad för det här med Assange, det verkar överdimensionerat. Varför ska han ha elektronisk fotboja? Våldtäktslagstiftning är svårt, ibland mycket mycket svårt, men... internationella efterlysningar och fotbojor och borgen och annat, han är väl inte ens åtalad?
Nu verkar det som att hela Sverige håller på och tilta.
Men jag hade efter visst övervägande lovat mig själv att inte uttala mig om det här med Assange, förresten är det väl helt självklart att Sverige inte lämnar ut honom till USA. Så efter det här jätterabaldret så blir det helt enkelt en fråga om juridik.
Men framförallt, inget mer om den negativa uppbyggligheten och provokationen som ideal no matter what.
Nä nnnn njae... bara lite till om fiskpinnar, preussiska eller ej:
Extrema handlingar är de svåraste att ”förstå”. Den förste självmordsbombaren blir ett sådant fall. Någon rationell ingång till en sådan världsbild finns inte, händelsen blir en singularitet som befinner sig utanför även den mest förstående och toleranta modernitet. I andra kontexter är det mindre extremt, i Pakistan och Aghanistan är det vardagsmat. Men i inte i en modern demokrati som står för en öppen och liberal världsbild.
/.../
Något övertygande svar finns inte, inte förrän en sådan händelse blir en del av också den svenska tillvaron så att man kan säga att ”sådant förekommer ibland”.
Jag ber om ursäkt om mitt försök att tolka uttalandet jag citerar blir taffligt. Det kanske blir långtråkigt också.
Jag tror att det står att det extrema är obegripligt just för att det är ovanligt. Först när det blir vanligt kan man söka efter förklaringar, eller rättare sagt man kan säga: "sådant förekommer ibland".
Jag tror att det är tvärtom: det vanliga är mer svårtolkat eftersom man knappt ser det.
Och "sådant förekommer ibland" tror jag inte är en ingång till förståelse utan till likgiltighet.
Det är ruggigt att bli mordhotad så jag förstår att skribenten känner sig trängd. Folk dör som flugor eftersom det tydligen är meningen att vi alla den vägen ska vandra - har vi inte kommit längre än så här? Varför finns döden fortfarande? Finns det målsmans underskrift på det? - men det finns ingen anledning att avböja poliseskort. Skattebetalarnas pengar går ju till så mycket provokationsindustri ändå och det här med skattebetalarnas pengar är så otroligt lumpet som argument. Jag tror inte på något vis att det där uttalandet är skribentens personliga svanesång. Jag är övertygad om motsatsen. Jag tror däremot att just den passagen vittnar om oförståelse för att stora känslor kan ta sig oerhörda uttryck.
Om man tänker på det lite mer noga, det som står där är väl: "jag begriper det inte, därför går det inte att förstå".
Jag tycker att att polisen och SÄPO med flera verkar sköta det här bra, och jag tror också att det kommer att ordna sig. Är det ingen som vet att man kan BE också?
Vad heter hon den religiösa, Ann Heberlein, hon tycker om att gå i kyrkan den första advent. Hm, jag uppskattade att sjunga Bereden väg för Härran en gång om året när jag var liten. Men... jag kommer att tänka på Kirkegaard (tanken flyger och far i alla riktningar idag uppenbarligen) och hans drift med dåtidens danskars inställning till kyrkan som en behovsuppfyllare.
Han skrev nåt kul om det där, men han var ju också ganska sträng. Och nu kommer jag att tänka på att Kirkegaard och HC Andersen tydligen var fiender. Och nu får det vara nog för den här gången. Hello, hur står d'est-il?
fredag 17 december 2010
"I'm a manhater, mine was a traitor"
Well well well. Lite mer av den gudomliga Blanche Calloway har kommit in på YouTube.
"I'm a manhater", sjunger Calloway i sin komposition Misery från 1931.
Slår man upp "manhater" i The Urban Dictionary får man denna kanske inte helt neutrala definition:
"A person, usually female, who despises, hates, and loathes the entire male population for no valid reason. The person, again usually female, believes that all men are scum no matter what and that all men are all lying, cheating, no good assholes. This idea is usually formed at birth, or because of a bad relationship with one particular male."
Jag har aldrig hört det där om att det skulle vara medfött förut. Hur som helst, assholes eller inte, hennes Joy Boys sköter kompet till manshaterskan helt ok.
Här är hon nu. Blanche Calloway and her Assholes. Förlåt, Joy Boys.
Högersnubbar fighting for peace
Vilks och Lundberg kanske triggar igång varandra på nåt sätt. I alla händelser hörsammar de inte statsministerns maning till lugn.
De är preussiska fiskpinnar. Jag ska gräva fram "Den negativa uppbyggligheten": i synnerhet Vilks är en illustration av vad danskarna skriver om.
Lundberg påminner vagt om Per Ahlmark för några år sen: Sårad, kränkt och förolämpad: I'm yours! Glöm mig aldrig, jag har alltid haft mest rätt i hela världen.
Missnöjd med att aldrig få slutgiltigt rätt över vänstern, vilket kan vara ännu mer frustrerande nu då det knappt finns någon partipolitisk vänster.
Diskussionen uppehåller sig idag mycket vid statistiken. Det finns svårt jobbiga exempel på segdragna "räkna-lik-debatter": vem har dödat flest, kapitalismen eller kommunismen? Idag gäller frågan om terror med militant islamistisk motivering i förhållande till andra terrordåd. Enligt de siffror som presenteras är fundamentalistiska dåd försvinnande få vid en jämförelse med andra politiskt motiverade brott. Huruvida det stämmer eller ej vet jag inte.
Vilks är övertygad om att vara rationell. Det obehagligaste med Vilks och Lundberg menar jag är att det låter som att de verkligen vill ha mer. På så vis ska det bevisas att de är alltigenom rationella. Jag menar att de borde skämmas.
De är preussiska fiskpinnar. Jag ska gräva fram "Den negativa uppbyggligheten": i synnerhet Vilks är en illustration av vad danskarna skriver om.
Lundberg påminner vagt om Per Ahlmark för några år sen: Sårad, kränkt och förolämpad: I'm yours! Glöm mig aldrig, jag har alltid haft mest rätt i hela världen.
Missnöjd med att aldrig få slutgiltigt rätt över vänstern, vilket kan vara ännu mer frustrerande nu då det knappt finns någon partipolitisk vänster.
Diskussionen uppehåller sig idag mycket vid statistiken. Det finns svårt jobbiga exempel på segdragna "räkna-lik-debatter": vem har dödat flest, kapitalismen eller kommunismen? Idag gäller frågan om terror med militant islamistisk motivering i förhållande till andra terrordåd. Enligt de siffror som presenteras är fundamentalistiska dåd försvinnande få vid en jämförelse med andra politiskt motiverade brott. Huruvida det stämmer eller ej vet jag inte.
Vilks är övertygad om att vara rationell. Det obehagligaste med Vilks och Lundberg menar jag är att det låter som att de verkligen vill ha mer. På så vis ska det bevisas att de är alltigenom rationella. Jag menar att de borde skämmas.
torsdag 16 december 2010
- Det känns som science fiction! sa chefsåklagaren
- Kan man låsa in den där sista frågan i något giftskåp och aldrig släppa ut den igen?! skriver Johan Croneman i DN. Frågan i fråga: ”Trodde du att detta kunde hända i Sverige?”
Ja, det räcker nu. Listan på allt som inte kan hända i Sverige börjar bli lång. Ett axplock: Göteborgskravallerna. Lasermannen. Skytten i Malmö. Morden på Olof Palme och Anna Lindh. Den där lådplanen för Anna-Greta Leijon. Han som vansinneskörde bil i Gamla Stan.
Det är ju sånt som bara händer i konstiga länder.
Med den här videon vill jag inte underblåsa någon panik. Jag tycker helt enkelt att det är en bra låt.
Ja, det räcker nu. Listan på allt som inte kan hända i Sverige börjar bli lång. Ett axplock: Göteborgskravallerna. Lasermannen. Skytten i Malmö. Morden på Olof Palme och Anna Lindh. Den där lådplanen för Anna-Greta Leijon. Han som vansinneskörde bil i Gamla Stan.
Det är ju sånt som bara händer i konstiga länder.
Med den här videon vill jag inte underblåsa någon panik. Jag tycker helt enkelt att det är en bra låt.
onsdag 15 december 2010
Till en vän
Till en vän som nyligen kollapsat och hamnat på psyket skulle jag vilja rikta Stagnelius dikt -
Vän! I förödelsens stund, när ditt inre av mörker betäckes,
när i ett avgrundsdjup minne och aning förgå,
tanken famlar försagd bland skuggestalter och irrbloss,
hjärtat ej sucka kan, ögat ej gråta förmår...
Det vänder, vännen. Det blir bra igen.
Vän! I förödelsens stund, när ditt inre av mörker betäckes,
när i ett avgrundsdjup minne och aning förgå,
tanken famlar försagd bland skuggestalter och irrbloss,
hjärtat ej sucka kan, ögat ej gråta förmår...
Det vänder, vännen. Det blir bra igen.
Dagens citat
Att inte prisa den förtjänta förhindrar avund.
Lao-tse
Det finns inget mellan raderna där, jag lovar.
Men apropå detta med julklappar, så tillåt mig erinra om ett litet gediget arbete, där den absoluta litterära kvalitén står som spön i backen och där samtidens medvetandekris skildras genom ett psyke som har gått i tusen bitar.
Med detta inte sagt att det även finns många andra alldeles utmärkta böcker, men det är ingen annan som har just det som Mäktig Tussilago har.
Bortsett från att formen har romerskgrekiska inspirationskällor kan man nämna ett kinesiskt epos från femtonhundratalet, Färden till Västern, som skulle kunna kallas en menippéisk satir då den består av blandad vers och prosa, och är en satirisk sedesskildring.
Men det är framförallt innehållet som gör att jag utan att tveka kan rekommendera mitt lilla alster.
Det gör inget att jag skryter.
Lao-tse
Det finns inget mellan raderna där, jag lovar.
Men apropå detta med julklappar, så tillåt mig erinra om ett litet gediget arbete, där den absoluta litterära kvalitén står som spön i backen och där samtidens medvetandekris skildras genom ett psyke som har gått i tusen bitar.
Med detta inte sagt att det även finns många andra alldeles utmärkta böcker, men det är ingen annan som har just det som Mäktig Tussilago har.
Bortsett från att formen har romerskgrekiska inspirationskällor kan man nämna ett kinesiskt epos från femtonhundratalet, Färden till Västern, som skulle kunna kallas en menippéisk satir då den består av blandad vers och prosa, och är en satirisk sedesskildring.
Men det är framförallt innehållet som gör att jag utan att tveka kan rekommendera mitt lilla alster.
Det gör inget att jag skryter.
måndag 13 december 2010
FBI - nej tack
FBI hörde av sig efter bombådet i centrala Stockholm, skriver Expressen.
Tyvärr verkar det inte som om regeringen har avböjt hjälp därifrån.
Tyvärr verkar det inte som om regeringen har avböjt hjälp därifrån.
tunga fjät
Stor julstädning, inklusive skåpen, jag hittade en anteckningsbok som det står Artemisia på och som jag fick av en bokhandel med detta namn, skrivandet av Myggor och tigrar skedde både direkt på datorn (då sprang jag inte sällan från balkongen för att vara så omedelbar som möjligt) och i anteckningsböcker.
söndag 12 december 2010
Terrordåden i Stockholm
Dilsa Demirbag-Sten skriver bra i Expressen om attentaten i Stockholm.
Yrvaket uttalande av chefsåklagaren:
- Det känns som science fiction. Jag hade inte väntat mig att något sådant här skulle hända i Stockholms innerstad eller Sverige över huvud taget, säger chefsåklagare Thomas Lindstrand.
I själva verket var det givet att det skulle det, och nej - det beror inte på invandringen. Internationellt görs tydligare kopplingar till Sveriges närvaro i Afghanistan, kort om detta här. CNN går också in på provokationskonsten.
Det enda uttalande från Sverigedemokraterna jag sett är ett twitter: "Sverige har förmodligen utsatts för en av sina första terrorattacker. Jag hatar att säga det, men vad va det vi sa?"
I DN uttalar sig Abd al Haqq Kielan, ordförande i Svensk islamisk samling:
"Det ger en fullständigt felaktig bild av vad islam handlar om. Islam är en civiliserad religion, de här sakerna får det att framstå som om muslimer är barbariska och grymma. Men de här personerna gör saker som uttryckligen förbjuds i vår religion."
Han spekulerar om att det ska ha rört sig om en ensam förvirrad person. Man bör tillägga att även sådana kan ha politiska motiv: det är fortfarande svårt att tro att Mijailović inte till viss del agerade utifrån Sveriges stöd till bombningarna i Kosovo.
Fredrik Reinfeldt sitter ner i båten får man nog säga, då han påpekar att spekulationer och förhastade slutsatser kan låsa fast föreställningar som gör att spänningen ökar.
För övrigt anser jag att det är dags att börja lyssna på Tage G Peterson.
Yrvaket uttalande av chefsåklagaren:
- Det känns som science fiction. Jag hade inte väntat mig att något sådant här skulle hända i Stockholms innerstad eller Sverige över huvud taget, säger chefsåklagare Thomas Lindstrand.
I själva verket var det givet att det skulle det, och nej - det beror inte på invandringen. Internationellt görs tydligare kopplingar till Sveriges närvaro i Afghanistan, kort om detta här. CNN går också in på provokationskonsten.
Det enda uttalande från Sverigedemokraterna jag sett är ett twitter: "Sverige har förmodligen utsatts för en av sina första terrorattacker. Jag hatar att säga det, men vad va det vi sa?"
I DN uttalar sig Abd al Haqq Kielan, ordförande i Svensk islamisk samling:
"Det ger en fullständigt felaktig bild av vad islam handlar om. Islam är en civiliserad religion, de här sakerna får det att framstå som om muslimer är barbariska och grymma. Men de här personerna gör saker som uttryckligen förbjuds i vår religion."
Han spekulerar om att det ska ha rört sig om en ensam förvirrad person. Man bör tillägga att även sådana kan ha politiska motiv: det är fortfarande svårt att tro att Mijailović inte till viss del agerade utifrån Sveriges stöd till bombningarna i Kosovo.
Fredrik Reinfeldt sitter ner i båten får man nog säga, då han påpekar att spekulationer och förhastade slutsatser kan låsa fast föreställningar som gör att spänningen ökar.
För övrigt anser jag att det är dags att börja lyssna på Tage G Peterson.
lördag 11 december 2010
fredag 10 december 2010
Ge era vänner en menippéisk julklapp i år
Tiden har ingen dörr, men den har en hake. Vanan. Hur skulle han så här kort efteråt kunna veta vad som var vana och vad som var ovant?
Och det måste ju vara det senare Mister ville att han skulle sätta ord på.
Nu när det närmar sig jul skulle jag vilja komma med ett blygsamt förslag, nämligen att ni överväger att ge bort Mäktig Tussilago i julklapp. Den är inte tjock, men det är ändå mycket bok för pengarna.
Här finns hexameter om Rosemary Kennedys öde, här finns guldmyntfötter och samhällsgåtor. Här finns värdekollaps och märkliga nerstigningar och uppstigningar.
Och om den ni ger bort boken till skulle känna sig förbryllad på något vis, så kan ni alltid tipsa om den här bloggen.
Och det måste ju vara det senare Mister ville att han skulle sätta ord på.
Nu när det närmar sig jul skulle jag vilja komma med ett blygsamt förslag, nämligen att ni överväger att ge bort Mäktig Tussilago i julklapp. Den är inte tjock, men det är ändå mycket bok för pengarna.
Här finns hexameter om Rosemary Kennedys öde, här finns guldmyntfötter och samhällsgåtor. Här finns värdekollaps och märkliga nerstigningar och uppstigningar.
Och om den ni ger bort boken till skulle känna sig förbryllad på något vis, så kan ni alltid tipsa om den här bloggen.
torsdag 9 december 2010
Vilken mes!
En liten anekdot, apropå att Madeleine Grive rivit sönder en nazistisk flagga. Grive är med på ett litet hörn i Myggor och tigrar. Jag nämner att hon ringde och skällde ut mig efter Sprickan i ögat. Jag tyckte att det var obehagligt, jag skrev i hennes tidskrift 90-tal så det var ju så att säga en arbetsgivare som ringde och tog mig i upptuktelse. Hon uppskattade inte kvinnoporträttet i Sprickan i ögat. "Tjejen är en mes, klart att han inte ville ha henne".
Men det var inte det jag tänkte berätta, utan en annan sak, en bagatell som jag tycker är rätt festlig. Några av mina krönikor i 90-tal ägnade jag åt den falskt kramgoa svenska nedlåtande attityden mot invandrare, och åt den svenska självgodheten (föreställningen att svenskar är tolerantare, godare och mindre aggressiva och nationalistiska än andra folk). Jag skrev om självbildens förändring i rasande takt, och en formulering - att svenskar eventuellt börjar inse att svenskar inte är bättre än alla andra turkar - ville Grive att jag skulle ändra. Hon föreslog att jag skulle byta ut turkar mot japaner, eftersom turkar skulle kunna uppfattas som rasistiskt.
Jag tycker det är komiskt. Huruvida jag gick med på ändringen eller inte minns jag ej.
Den här erinran är bara en randanmärkning till diskussionen om vad rasism är, men utöver att det hela byggde på ett missförstånd (min formulering var inte rasistisk mot turkar) så anknyter episoden även till diskussionen om totalitära strömningar i nutiden. Det finns auktoritära tendenser inom kultursfären, ett slags myndighetsutövning som jag tror vittnar om ett annat slags främlingsrädsla. Rädsla för den mesiga främlingen, för avvikelsen, för det som icke går att etikettera eller underordna stolta paroller.
Men det var inte det jag tänkte berätta, utan en annan sak, en bagatell som jag tycker är rätt festlig. Några av mina krönikor i 90-tal ägnade jag åt den falskt kramgoa svenska nedlåtande attityden mot invandrare, och åt den svenska självgodheten (föreställningen att svenskar är tolerantare, godare och mindre aggressiva och nationalistiska än andra folk). Jag skrev om självbildens förändring i rasande takt, och en formulering - att svenskar eventuellt börjar inse att svenskar inte är bättre än alla andra turkar - ville Grive att jag skulle ändra. Hon föreslog att jag skulle byta ut turkar mot japaner, eftersom turkar skulle kunna uppfattas som rasistiskt.
Jag tycker det är komiskt. Huruvida jag gick med på ändringen eller inte minns jag ej.
Den här erinran är bara en randanmärkning till diskussionen om vad rasism är, men utöver att det hela byggde på ett missförstånd (min formulering var inte rasistisk mot turkar) så anknyter episoden även till diskussionen om totalitära strömningar i nutiden. Det finns auktoritära tendenser inom kultursfären, ett slags myndighetsutövning som jag tror vittnar om ett annat slags främlingsrädsla. Rädsla för den mesiga främlingen, för avvikelsen, för det som icke går att etikettera eller underordna stolta paroller.
onsdag 8 december 2010
tisdag 7 december 2010
Något för damerna
Favorit i repris, jag vet.
Han lyckas vara både sexig och elegant.
Johnny som tipsade om hur man lägger in videor utan att de blir avkapade: jag har glömt hur man gjorde, berätta gärna igen (problemet fanns inte tidigare, vet inte riktigt vad det beror på)
Huvudet är avkapat även i originalet, det är bredden jag talar om.
Han lyckas vara både sexig och elegant.
Johnny som tipsade om hur man lägger in videor utan att de blir avkapade: jag har glömt hur man gjorde, berätta gärna igen (problemet fanns inte tidigare, vet inte riktigt vad det beror på)
Huvudet är avkapat även i originalet, det är bredden jag talar om.
måndag 6 december 2010
Kamraterna poeterna och ruppeguppropet
Kamrater poeter! Det är hög tid att säga ifrån mot Sverigedemokraterna! Så det gör vi nu!
Fy bubblan för Sverigedemokraterna!
Vi tar strid vi! Vi tycker inte om rasism homofobi och misogyni! Och det står vi för!
Fy bubblan för Sverigedemokraterna!
Vi tar strid vi! Vi tycker inte om rasism homofobi och misogyni! Och det står vi för!
lördag 4 december 2010
Det går lika bra med gamla spetsar
Jag ber om ursäkt för den extrembilliga vitsen, happy hour-skämt liksom, men saken är den att forskare har hittat en bakterie som lever på arsenik.
Rubriken som någon på SVT har satt är rörande och har en gynnsam effekt på smilbanden: "Upptäckt banar väg för liv i rymden". Ja det är gripande, som om liv i rymden vore beroende av människans upptäckt.
Mina smilband är pavlovska hundar när det gäller det implicita, eller ska vi säga att de är knarkhundar.
En del har svårt att skaka av sig vanföreställningen att människan är alltings mått.
Mina smilbands knarkhundar antyder att måttbandet är för snävt.
Jag vet inte om detta är den första i en rad upptäckter som kommer att leda till ett paradigmskifte.
Oscar stampar med fötterna och gör åkarbrasa.
Apropå frekventa påståenden att den litterära modernismen vore död: man har hittat en smällfet bakterie i Knausgård kalsonger, mer välgödd än så kan en bakterie inte bli. Den har tidens tunga, livnär sig på allt utom oskuld och arsenik, och den trivs bäst i den "glipa där nåden skymtar fram" (standardformulering hos kritiker).
Och vad kan det vara för glipa, då?
Ni kan få en ledtråd: vem är det som djävlarna inte kommer att vilja rövknulla i Hades?
