"Osvenskt"

Uttrycket osvensk har länge använts positivt; osvenskt kallas det som är spontant och passionerat och bryter av mot den förmenta svenska tråkigheten. Det är knappt man tror att man är i Sverige! jublar någon när en helig eller kaotisk ande får folk att börja prata med främlingar på tunnelbanan. Om trygghet och försiktighet kallas svenskt, beskrivs frihet och risktagande som osvenskt (men som Zamenhof påpekat är det tveksamt om osvensk används positivt om beteenden som uppfattas som FÖR stökiga, i synnerhet om de är kombinerade med utländsk bakgrund).
Kopplat till detta har det funnits en föreställning om att Sverige skulle vara det enda land vars folk inte är patrioter. "Det finns ingenting så svenskt som viljan att var osvensk" skrev Fredrik Lindström, och där tycker jag att det börjar skorra. Jag ska inte säga att svenskar är mer nationalistiska, konformistiska eller självgoda än andra folk, men du hittar inte särskilt många vimplar med den franska eller italienska flaggan i trädgårdar och på balkonger i motsvarande länder.

Här nedan ser vi en annan användning av osvensk. Negativ. Den hakar mer i ordalagen om "svenska värderingar", som har använts från höger till vänster i förhållande till invandringen (eller ska vi säga från folkpartiet till Yrsa Stenius: höger och vänster är begrepp i uppluckring).

Från SVT Nyheter:

"Inte lägga sig i är osvenskt"

Socialdemokraternas utrikespolitiske talesman, Urban Ahlin, hävdade att det - på ett sätt - är ett lätt beslut för Sverige att delta i Libyeninsatsen.
-Vi ställer upp när FN kallar för att skydda civila, det är en svensk tradition, sade Ahlin och kommenterade Sverigedemokraternas hållning.
-Att säga att vi inte ska lägga oss i, det är osvenskt.

Det här kallas rättning i leden. Det har en mycket lång tradition detta att anklaga någon för antipatriotism, och den är varken svensk eller osvensk utan universell: i krig är det lätt att bli betraktad som landsförrädare. Högersossar är kusligare än moderater. Kanske för att S ägt landet så länge, att de inte vilar på en liberal tradition och att de vant sig vid att förväxla makt med godhet. Kom ihåg att krav på konsensus alltid är auktoritärt, och oftast en högerhistoria.
Läs gärna ett inlägg som varken är plakatvänster eller polemik, av Åsa Linderborg i Aftonbladet.