torsdag 2 april 2015

Be för min armbåge



Ni som är religiösa kan be för min vänstra armbåge i påsk. Ni andra kommer undan med att eventuellt tycka synd om mig. Eller inte, det går lika bra ändå. Iallafall, jag var med om en halkolycka i januari då jag oturligt nog hamnade med hela min kroppstyngd på armbågen, jag gick dessutom fort, det gjorde monsteront och armbågen gick i flera bitar, lite grann av överarmen gick sönder också tror jag, så det blev en lång operation då de gjorde en provisorisk armbåge av järnskrot. Komplicerat, och bra gjort. Nu tränar jag och med hjälp av min sjukgymnast är det tänkt att jag ska få tillbaks så mycket av rörligheten som möjligt.
Jag var och drog ut en skruv härförleden (den som korsar armbågen diagonalt på den nedre röntgenbilden till höger). Allt det andra ska sitta kvar, om jag inte får alltför mycket besvär av det. Inte för att brickorna och skruvarna behövs i längden - benet återskapar sig själv, men det finns risker med alla operationer och det är inte säkert att det blir så mycket bättre om järnskrotet plockas bort.
skillnad i rörlighet mellan vänster och höger armbåge
Än så länge har det gått ganska bra, men det är fortfarande lite svårt att äta och tvätta sig i ansiktet med bägge händer. Högerhanden får göra det mesta. Och det är inte självklart att det kommer att bli bättre.
Men jag anklagar inte den där Sebaot för det. Knappt ens sandningen och gatukontoret. Det är ganska svårt när det töar på dan och fryser till på natten, och det sedan lägger sig ett lager snö ovanpå det hala.
Nej, fördragsamhet och saktmod är a och o. Och styrketräning.

                                                                    * * *

Jag har åsikter också, minst ett par som är opassande. Om jag trots allt framför dem måste de omgärdas av förmildringar: massor med verbal bomull. Medan jag funderar på om det verkligen är nödvändigt att säga vad man tycker alla gånger, så dryftar jag en annan åsikt som nog inte kan uppfattas som stötande av någon: 
Det här med höjd bensinskatt, kom inte det i fel tid? Om man rent hypotetiskt tänker sig att det finns ett missnöjesparti i Sverige; om man ponerar att detta parti i ganska hög grad lockar till sig folk på mindre orter med större behov av bil än stockholmarna: kan det då inte finnas en risk att just en sådan skattehöjning får ett kraftigt symbolvärde: pk-stockholmare och miljöpartister som själva bor centralt och har höga riksdagslöner, de struntar fullständigt i hur vi har det - o.s.v. 
Nej, om det gick att införa en särskild bil- eller bensinskatt för storstadsbor, utan att det blev för mycket byråkratiskt krångel, så skulle det vara bättre. Trängselskatten är också lite omvänd - det borde väl vara storstadsborna som fick betala extra.
Sen undrar jag hur det går med förmögenhetsskatten och arvsskatten. Törs regeringen inte återinföra dem p.g.a att de fruktar att Alliansen spräcker decemberöverenskommelsen då? 
Någon av dem - arvsskatten eller förmögenhetsskatten - är det bara Sverige och Italien som har avskaffat i Europa. Just nu kommer jag inte ihåg vilken av dem. Jag ska kolla upp det. 

Apropå bensinskatt: den här biten från 1965 passar ju bra. 




De två lite jobbigare åsikterna: det har stått i tidningen att en del föräldrar tar sina barn ur den judiska förskolan i Malmö, och då tänker jag att det är bättre om förskolor överhuvudtaget inte delar in barn så tidigt på det sättet. Inga muslimska, judiska, kristna förskolor (t.ex inget Livets Ords Löfteslandets förskola). Jag vet inte om jag tycker att de ska förbjudas rakt av, eller att man borde införa krav på att förskolor är konfessionslösa. Men jag tycker att barn ska blandas så mycket som möjligt, och inte bara umgås med dem som antas vara mest lika dem själva (men barn är barn, det vill säga de är mycket lika varandra oavsett bakgrund; låt dem få chansen att upptäcka det).

Sen en nästan lika jobbig åsikt, och det är att… Nej jag är ingen Charlie, jag tycker inte att det har ett egenvärde att smäda och häda; och jag är långtifrån lika giftig som de franska surrealister som skrev pamfletten Ett kadaver, om en god och hyllad fransk författare och Nobelpristagare, Anatole France, strax efter att han hade dött. Det gjorde skandal då och motsvarande skulle göra skandal idag.
Men det är faktiskt så här, att jag inte tycker att Tranströmer är en särskilt bra poet. Hela världen och alla jag känner med god poetisk smak tycker tvärtom, mycket eftertryckligt dessutom, och det känns ju märkligt - lite grann som när alla skrattar åt ett skämt man inte förstår. Det är inte för att jag tycker att Tranströmer är borgerlig (han var anklagad för det från vänsterhåll tidigare, för mycket länge sedan). Det är inte för att jag tycker att han skriver för ljus poesi (tillit och förtröstan kan mycket väl vara poetiska). Och det är inte för att jag har något emot metaforer. T.ex Erik Beckman var väl kritisk emot Tranströmers bruk av metaforer. Men jag gillar metaforer och för övrigt tror jag inte att man kan dela in språket i figurativt och nonfigurativt på ett alldeles enkelt sätt, i synnerhet inte det poetiska språket.
Nå, om jag först betonar att jag även tycker att det finns vackra rader av Tranströmer, så kan jag väl säga att många av de dikter och rader som anses svindlande bra, tycker jag är medioker eller dålig poesi. Jag vet inte om jag kan leda i bevis att det är överlastat eller på annat sätt dåligt bildspråk, skulle jag försöka så skulle jag koncentrera mig på konkretionen: hur gör stjärnor när de stampar i sina spiltor, vad är det för bås som åsyftas; att jämföra stjärnor med otåliga hästar instängda i universum kanske är djärvt men… Jag har säkert missat något, och till slut är det väl bara att inse: det här är inte min grej.
Då är Ranelid roligare eftersom han är mer hejdlös.
Så var det med det. (Haikusarna är bättre eftersom de är enklare).
Jaja, det är inte första gången jag tänker "men gud, är de inte kloka" - men den här gången är det extra konstigt eftersom alla, från radikalfeminister som annars brukar avsky vita stora män som Ekelöf och liknande mossfarbröder till (enligt uppgift) dagisbarn, kineser och andra poeter är överens om att han har tillfört världen nya djup. Och jag som har lite svårt för vördnad reagerar mot det, men dessutom så förstår jag faktiskt inte storheten. Jag vet inte om det där var tillräckligt inlindat, för övrigt spelar det egentligen inte så stor roll - smaken är helt enkelt olika. Konstigare än så är det inte.
Basta och hasta la vista.



onsdag 25 mars 2015

Topplistan 2


Den senaste tiden så har jag börjat inse att topplistan måste göras om. En del av låtarna är inte mina personliga favoriter. The Who My generation, Rolling Stones Satisfaction - fantastiska,  men de har inte det där lilla speciella, oklart vad, som gör att de lattjar med nånting i mig.
Och när det gäller Beatles så är det I'll Follow the Sun som är min favorit. Paul McCartney komponerade den tidigt, medan de fortfarande hette The Quarrymen. Jag tycker om melodins sätt att klättra upp och ner. Det är väl inte tonartsbyte (eller är det?), men något åt det hållet och den är inte helt lättsjungen. Texten är konstig och grym - en dag kommer du att upptäcka att jag har lämnat dig, du kommer då att inse att jag var din stora kärlek (the one), men till slut kommer du att förstå mig; men i morgon ska det bli regn och jag väntar tills det blir vackert väder.
Ett svin? Eller vad säger man?
(*Tillägg 26/3: McCartney var 16 år när han skrev texten, det kan förklara en del av den förbryllande psykologin. Se kommentarfältet).
John Lennons You've got to hide your love away tycks tvärtom romantisk, ärlig och ädel: låt dem prata, jag står för min kärlek. Ändå är det I'll follow the sun som är min favorit - kanske för att den skaver, som det heter på kultursidorna när något stör på ett intresseväckande sätt.

Jag har också insett att Wooly bully är en favorit, och att France Gall ska vara etta.

1. Poupée de cire, poupée de son
2. We gotta get out of this place
3. Hang on Sloopy
4. Here comes the night
5. I'll follow the sun
6. Wooly bully

Jag är osäker på Little Honda, Eve of Destruction och Rescue me, nu när jag ändå nördar med millimeterprecision - kanske ska  California dreamin' in där nånstans i stället? Inte riktigt rätt, jag får leta vidare.
Jag har i alla fall kommit på en till, en hit från 1965 som verkligen är en favoritlåt, inte bara bland dem som kom 65 utan överhuvudtaget.
Titta här hur roligt alla generationer kan ha tillsammans. Tjuren verkar inte komma till skada, och publiken är såååå lycklig.






7. Spanish Flea

(återkommer med tre till, om det nu ska vara tio)

tisdag 24 mars 2015

Några ord om att använda "liberal" som glåpord



"Liberal" är ett adjektiv som används som skällsord från vänsterhåll, gärna i kombinationerna "liberala ledarsidor" eller "liberala skribenter". Det är tveksamt både som smädelse och politisk etikett.
Som smädelse har det kusliga associationer (Hitler använde det flitigt). Men framförallt är det väldigt oklart vad som menas.
Den som använder det som glåpord är själv inte är liberal, det måste man väl anta, men på vilket sätt är man antiliberal? Exakt vad inom liberalismen tar man avstånd ifrån - alltihop inklusive religionsfrihet och flerpartisystem? Eller används liberal som en synonym till borgerlig - vilket förr snarast betydde konservativ?
Förmodligen betyder liberal i dessa sammanhang ungefär "någon som har marknaden som gud och som vill minska Statens ägande, inflytande och stödinsatser till ett minimum". Kan också kallas nyliberal eller libertarian, beroende på grad av extremism.
Men det blir problem när man använder det äldre, vagare och mer omfattande begreppet liberalism, för att kritisera något som i själva verket är synnerligen auktoritärt.

Kungen skäller på sossarna för att Margot Wallström har förolämpat den saudiske kungen. PM Nilsson skäller på långhåriga spenatpartiet för att de skadat vapenindustrin. Är kungen och PM Nilsson liberaler? Är de inte djupt reaktionära?
Jag vet inte, jag har inte läst statskunskap. Kanske att våra opinionsbildare kan börja ta med i beräkningen att alla inte har det.

S har tidigare inte haft mycket att stoltsera med när det gäller vapenexportens moralskrankor, men jag håller tummarna för att den nya Wallströmlinjen tillåts vara djärv och progressiv.
Alliansen dabbade sig på ett allvarligare sätt med Tolgforsaffären, men glöm inte det här:

Urban Ahlin visar också överseende med handelsminister Ewa Björling, att hon 2009 inte berättade att Sverige exporterade krigsmateriel för strid till Saudiarabien, att hon bara sa att det handlade om övervakningssystem.
– Det är inte okej men bara för att man är i opposition behöver man inte slå på stora trumman varje gång.
Även om det gäller export av krigsmateriel till en diktatur? 
– Det är klart att man kan kritisera Ewa Björling för det. Men jag har den inställningen som oppositionspolitiker att ibland berömmer jag de politiska motståndarna när jag tycker att de gör rätt och kritiserar dem när jag tycker att de gör fel.
          S vill inte bryta militäravtal med Saudiarabien (31 mars 1912)
Bluddermoj av grövsta sorten. Ahlin säger att han tycker att Björling gjorde rätt, och att det är ok att exportera krigsmateriel till Saudiarabien. Resten är karamellpapper.
(Journalisten ställer här den nödvändiga följdfrågan, så allt är inte skrutt med journalistiken).
Ahlin säger också att det kan hända mycket med den arabiska våren, allt kan bli bra i Saudiarabien.
Ingenting har hänt, snarast har det blivit värre.

Mona Sahlin säger idag att hon är stolt över Margot Wallström, det stämmer nog och kanske har Sahlin internt hela tiden drivit linjen att Saudiarabien måste kritiseras skarpare och samarbetet avbrytas. Eller?
Se upp för brösttoner, än är det inte helt avgjort att vapenhandeln upphör.

Örhänge från 1965. Riktigt skön stil.






Ett till P.S till förra låten.

Det måste vara smickrande att bli censurerad för en nonsenstext. Man vet aldrig, det kan finnas ett farligt dolt budskap. Two big horns and a wooly jaw - vad är det, något slags knarkhallucination? Vilka är Matty och Hatty, är de kommunister?
Wooly bully wooly bully.

måndag 23 mars 2015

Detaljer om Wooly bully

Texten till Wooly Bully är såpass kryptisk att en del radiostationer bannlyste den för säkerhets skull, enligt Wikipedia.

Notera också att kvinnan som står på scenen i videon inte dansar utan står helt stilla och ser allvarlig ut.

Uno, dos, one, two, tres, quatro
Matty told Hatty about a thing she saw.
Had two big horns and a wooly jaw.
Wooly bully, wooly bully.
Wooly bully, wooly bully, wooly bully.
Hatty told Matty, "Let's don't take no chance.
Let's not be*L-seven*, come and learn to dance."
Wooly bully, wooly bully
Wooly bully, wooly bully, wooly bully.
Matty told Hatty, "That's the thing to do.
Get you someone really to pull the wool with you."
Wooly bully, wooly bully.
Wooly bully, wooly bully, wooly bully.




fredag 20 mars 2015

Svensk journalistik suger hästballe


Nu gäller det att hålla i minnet att det samarbetsavtal som stoppats inte har med vapenexporten att göra. Journalistiken har varit så usel i det här sammanhanget att många tror att Sverige inte kommer att sälja vapen till Saudiarabien längre. Men försvarsminister Peter Hultqvist har sagt att vapenexporten kan komma att fortsätta, och att det stoppade avtalet handlar om helt andra saker. 
Det skulle alltså mycket väl kunna bli så att "normaliseringen" med Saudiarabien som det talas så febrilt om nu, leder till att vapenhandeln inte bara fortsätter utan till och med utökas. Det gäller att hålla ögonen på det. Saudiarabien är ju en sällsynt vidrig regim som det fjäskats för alldeles för länge.

Läs även Per Gahrtons artikel Saudiaffären - en journalistisk kollaps  i Journalisten. 



Behåller temat hits från 65 ett tag. 

onsdag 18 mars 2015

Tio i topp 1965


Jag ska ha kalas i helgen men i kväll är jag hemma och degar.
 (Jag vet inte om ungdomar säger dega längre. Det är ungefär detsamma som att hänga, chilla, slappa och softa.
- Ska vi dega i eftermiddag? sa man i mitt plugg på åttitalet. Ett metaforiskt verb, det är minsann inte bara substantiv som är metaforer!)

Precis så här vill fira min 50-årsdag. Det känns roligt att fylla 50, det trodde jag nog inte när jag var yngre.
Så vad har jag gjort idag - jag har skrivit, fikat med en kompis, hälsat på hos min gamla pappa, och en ansenlig del av dagen har jag ägnat åt att grubbla. På avtalet. Se nedan.
Och jag har oroat mig en del - någon av de där despoterna som kallade hem sin ambassadör sa att Sverige har förolämpat alla muslimer, eller något åt det hållet, och då börjar jag tänka terrordåd, det är inga roliga snubbar det där, mäktiga religiösa fundamentalister, och när de tar till med sådana tongångar kanske någon arbetslös och kränkt ung man får för sig något. Det stämmer, jag oroar mig för terrordåd ibland.

Men det var egentligen inte det jag tänkte skriva, utan någonting lättsammare. Så nu byter jag ämne.
Tjoff!
1965 var ett riktigt bra musikår. Help! I can't get no satisfaction, Eve of destruction, California girls…  Titta bara på Billboardlistan, Englandslistan och Tio i topp: nästan bara popklassiker. Hit på hit.

En del av låtarna är utslitna, som Beatles Ticket to ride och Help. Eller ännu värre: Yesterday. Jag är inte säker på att jag hade gillat den särskilt mycket ens om jag hörde den för första gången. Den är lite beige.
Andra borde vara utslitna men är det inte - tycker i alla fall inte jag - t.ex Rolling Stones Satisfaction. I vissa fall är det svårt att välja mellan två hitlåtar från samma band (Animals Don't let me be misunderstood eller We gotta get out of this place? Beach Boys California Girls eller Help me Rhonda?) och jag vill inte låta samma band få med två låtar på listan. Ibland är det jätteenkelt - vilken Beatleslåt från det året som är min favorit vet jag omedelbart (även om I'll follow the Sun är en konkurrent).

OK, med reservation för att man inte kan tävla i musik, att valet är omöjligt etc etc: här kommer ett slags tio-i-topp-favoritlista:

10. Beach Boys Little Honda
9. Rolling Stones Satisfaction
8. France Gall Poupée de cire poupée de son
7. The Who My Generation
6. Fontella Bass Rescue me
5. Beatles You've got to hide your love away
4. Barry McGuire Eve of destruction
3. Animals We gotta get out of this place
2. McCoys Hang on Sloopy

På första plats placerar jag Them med Here comes the night.
(Det stod mellan den och Animals We gotta get out of this place).

Motivering - ja, det har att göra med att jag tycker att den är så originell. Det struttiga som påminner om en polka, det låter glatt och lite hurtigt trots att ämnet är ångestladdat; effekten blir ett slags ironisk grimas -  titta där, åååå vad rooligt, min flickvän tillsammans med en annan kille!
Sedan den suveräna övergången till ett långsammare tempo - det är nåt med trummornas och gitarrens sätt att samspela så att man knappt fattar hur det går till när det soliga "jag-håller-på-att-bli-galen"- gladlynta blir släpigare, det är kanske inte direkt melankoliskt men resignerat och dunklare, det blir mörkt och han kommer att ligga vaken hela natten och tänka på vad de gör. Just den där övergången från snabbt och hurtigt till långsamt och utdraget tycker jag är fascinerande.





Tillägg: nu har jag bara valt låtar från topplistorna det året. Musikkännare får gärna föreslå andra låtar från samma år, som kanske aldrig nådde topplistorna men var bra ändå.

tisdag 17 mars 2015

Än finns det tid att skämmas


Jag luskar vidare kring det här stoppade avtalet som inte handlar om vapenexporten. Varför har det framställts som att det gjorde det? Varför har borgerliga ledarskribenter, näringslivstoppar, Anna Kinberg Batra och Carl Bildt varit djupt upprörda - och å andra sidan: varför har Sjöstedt gratulerat fredsrörelsen?

Jag stirrar lite på en DN-artikel från januari i år, där det framgår att initiativet till att säga upp avtalet kom från Allan Widman. Kan det vara därför Fridolin slår ifrån sig och tonar ner miljöpartiets roll?
Nu varnar försvarsutskottets ordförande Allan Widman (FP) för att det nuvarande samarbetsavtalet med Saudiarabien måste sägas upp senast den 15 maj, annars förlängs det automatiskt i ytterligare fem år. På måndagseftermiddagen lämnade han in en interpellation, där han ställer frågan till utrikesminister Margot Wallström (S) om vilka åtgärder hon är beredd att vidta för att minska Sveriges uppbindning till diktaturen Saudiarabien.
– Min bedömning är att den allt mer omdiskuterade inrikessituationen i Saudiarabien har blivit sämre. Landet präglas rent allmänt av hårdhänt straffrätt, i synnerhet mot personer som vill utöva sin yttrandefrihet, säger Allan Widman.

Jag blir riktigt förvånad - jag hade aldrig trott att Allan Widman skulle föreslå stoppad vapenexport. Så jag undrar: visste Widman att det var ett skenavtal som inte berör vapenexporten när han lämnade in interpellationen? Var han ute och provocerade, som alla de gånger det ena blocket kräver högre moral av det andra än av sig själv?
Tjafs i Gaggböle, frågorna hopar sig. Hur det blir med exporten till diktaturer, bland dem Saudiarabien, kommer att presenteras i april. Fram till dess kan vi förvänta oss att Allan Widman gör mycket väsen av sig för att sätta press på regeringen. Och att borgerliga ledarskribenter angriper Fp i stället för Mp.
Eller hur? Visst låter det sannolikt?



måndag 16 mars 2015

Ett militäravtal som inte är ett vapenavtal

För säkerhets skull, så att ingen har missat det: avtalet som inte förlängdes har ingenting med vapenexporten att göra. Det finns alltså ingen anledning att vare sig gratulera eller skälla på miljöpartiet och fredsrörelsen.
Jag hickade till lite när jag läste den här artikeln, den tionde innevarande månad.

Påverkar inte exporten
Det är däremot oklart hur avtalet påverkar Sveriges vapenexport till Saudiarabien.
– När det gäller exporten regleras den i en annan lagstiftning. MOU:t* är inte kopplat till export, säger Hultqvist.

Hur gick det till när det här tydligen helt obetydliga och avsomnade militäravtalet hamnade i mediefokus i stället för det väsentliga - vapenexporten? Handlade det om något slags skicklig mediestrategi, som skulle få Sverige att framstå som en moralisk stormakt samtidigt som vapenhandeln fortsätter? Det återstår att se - såvitt jag förstår fortsätter utredningen om själva vapenexporten.

Sammanfattningsvis: Saudiarabiens ilskna reaktion hade inget med icke-förlängningen av avtalet att göra, avtalet hade ingenting med vapenhandeln att göra och svensk försvarsindustri påverkas knappt alls.
Tydligare än så kan det inte bli.
Frågan är helt enkelt inte avgjord än. Det finns fortfarande tid att skämmas.

I den största hafs,
Mvh
etc etc


söndag 15 mars 2015

Kattlöss????!!

Katterna brukar dra in loppor så här års. Lopporna övervintrar på fåglar, men när det blir lite varmare letar de reda på något större. En katt och i förlängningen kanske en matte eller husse. Jag brukar få några bett innan jag hunnit droppa anti-parasitmedel i nacken på kissarna. Sedan brukar det inte vara några större problem med att bli av med lopporna. Men i år vette sjutton vad det är de har dragit in. Möjligen löss - jag lyckades få syn på de rackarna innan jag drog igång den traditionella jättevårstädningen och de liknade bananflugor fast mindre, de hoppade inte utan kröp, och det verkar krävas dubbelt så mycket jättevårstädning för att bli av med dem - dammsugaren får helt enkelt stå framme och tvättstugan bokar jag nästan varje dag. Nu tror jag peppar peppar att de är väck.
Loppor är jämförelsevis gulliga. Självklart är jag en dålig buddhist och dödar dem men jag har inget emot dem egentligen. Nej, man kan inte förvänta sig moral av en hungrig liten loppa och de är lite söta när de hoppar. De här senaste som jag förhoppningsvis har blivit av med nu var helt charmlösa, de jävlarna.

Saneringen pågår ett tag till.

Under tiden är det bäst att vara restriktiv med kelandet.



Tycker inte om dammsugaren, den bullrar så läskigt



Nej matte inte vara restriktiv med kelandet

torsdag 12 mars 2015

P.M Nilsson håller i piskan


"nu låter man Miljöpartiet ge sig på försvarsindustrin, båda ivrigt påhejade av socialdemokratins oansvariga underavdelningar…" Sofistisk drapa här. 

Raif Badawis svenska fiender har det inte helt lätt. Alla riksdagspartier från V till SD ville nämligen säga upp saudiavtalet, undantaget var M och delar av S som ville omförhandla det. Moderatledaren beklagar att Löfven inte är envåldshärskare och att demokratiska diskussioner och menar att utredningar borde ha hoppats över. 
Men Saudiarabien har explicit sagt att det är Wallströms krav på mänskliga rättigheter de inte accepterar. De är förolämpade eftersom halshuggning, stympning och offentlig prygel är alldeles utmärkta medel för rättsskipning. Saudiernas hatattack mot Sverige har mindre med det uppsagda militäravtalet att göra än med hennes tal, det hon inte fick hålla, så vad ska då P.M Nilsson göra? Han hävdar att det stoppade talet var "beskedligt". 
Liksom moderatledaren påstår P.M Nilsson också att icke-förlängningen av ett i praktiken ganska menlöst avtal som egentligen bara handlade om genuskurser har skadat Sveriges "trovärdighet som fördragspartner" i allmänhet. Alltså: talet var för klent och avtalet bagatellartat, men samtidigt var talet för kritiskt och odiplomatiskt och avtalet borde ha förlängts: så trasslar högern in sig i sina kluvna tungor. 





Jo det blir förmodligen konsekvenser för svenskt näringsliv i regionen, även om det jobbas febrilt för att så inte ska ske; kanske finns det även risk för terrorangrepp på Sverige - det är väl inte direkt kungen i Saudiarabien som finansierar IS, men att finansörerna till stor del befinner sig i Saudiarabien är belagt, såvitt jag förstår. Men lägg nu inte skulden för detta på Sverige eller på den svenska regeringen. Jag tillhör dem som P.M Nilsson fegt nog kallar opportunister, och även om jag är skeptisk och misstänksam på vissa sätt, så skäms jag inte precis över att vara svensk i det här läget.
Så det så.



lördag 7 mars 2015

Värdegrundsrubbad


Nej, nu är bloggen lite väl försummad och det skulle vara tråkigt om någon fick för sig att den är nedlagd. Det är inte med sanningen överensstämmande - den lever fortfarande även om den inte har rört på sig på ett tag. Jag missade att fira sexårsjubiléet, det känns toppen att ha hållit en blogg kokande så länge (även om det finns betydligt äldre bloggar än så, bravo till dem).
Även en sengångare har åsikter. Tysta sengångare är något av mina favoriter, väl värda att vara totemdjur åt kommande eftertänksamma generationer. Men nu ska jag i all hast stöka undan några åsikter som jag måste få ur mig.

Det är inte en bra idé att göra staty av kvinnan med handväskan. Statyer är offentliga historier. Vad man än tycker om dem så avspeglar de av samhället godkända eller hyllade individer, så till vida det inte handlar om provokationskonst (men hade det varit en provokation avsedd att skaka om så hade aggressiviteten i kvinnans ansikte förstärkts, och hon hade inte gjorts gulligare och mjukare, som den här statyn har gjort henne).
Nu är det så att det öppna samhället, som det brukar kallas, tillåter nazistdemonstrationer. Det är en av de bisarra paradoxer som vårat samhälle står och vinglar på. Samtidigt som det pågår en massa räder mot hatiska uttryck på nätet, och samtidigt som Mona Sahlin turnerar för att motverka radikalisering bland ungdomar, och antisemitismen är ett samhällsproblem som uppmärksammas stort, så paraderar nynazister under polisbeskydd. Alla samhällen måste nog vara lite inkonsekventa, och "öppna" samhällen är kanske ovanligt osammanhängande.

Medan polisen skyddar nynazister kommer det alltid att finnas människor som fylls av skräck, hat och vrede över att de tillåts paradera, och en del av dem kommer att visa sitt missnöje handgripligen. Har de moraliskt rätt eller fel, och är det konstruktivt eller kontraproduktivt att jaga bort nazister, är ganska svåra frågor. Jag ska erkänna att jag inte riktigt har något svar. Däremot är det inget samhället kan sanktionera: det funkar inte att både ge klartecken för nynazister att paradera, och att uppmuntra våldsamma tilltag emot dem.
Men det var ju bara en tant med en handväska?
Ja just det. Låt oss säga att det varit en ung kille som kastade något betydligt mjukare än en handväska - ett ägg. Jag tror inte att den statyn hade fått lika stor uppbackning. Hela grejen vilar på en nedlåtande syn på kvinnor. Bara för att det är en tant med en handväska är det lite rörande och ofarligt. Såpass att en massa facebookmänniskor skickar handväskor hit och dit.
Nu verkar det hela ha gått i stöpet på grund av en upphovsrättslig kuriositet - fotografer äger sina motiv, åtminstone om motivet är unikt och tillfälligt.
Statyn kan placeras på ett museum, utan att samhällsinkonsekvensen blir särskilt skriande.

Det här var bara en åsikt. Jag hade tänkt beta av minst tre till, som även de har att göra med inkonsekvens och dubbelmoral: det går inte att förbjuda folk att kriga för IS samtidigt som det är tillåtet att kriga för Ukraina, är en. Sverige får under inga omständigheter göra vapenaffärer med Saudi Arabien, är en annan. (Anne Ramberg argumenterar väl  i sin blogg. Hon skriver bl.a: Förhoppningen om att vi skall förmå saudierna till bot och bättring genom att förse dem med kanoner jävas av historien. Det synes mig mest vara förhoppningar som betingas av andra syften än fromma.) 
Jag kommer att gå ur S omedelbums om kontraktet förlängs. De värderingarna kan jag aldrig vara en ambassadör för.

Och för det tredje tänkte jag efterlysa en förklaring från Björn Wiman om varför han plockade bort en Rocky-strip från DN, som han uppfattade som antisemitisk, samtidigt som han med imbecillens frenesi lovordar total yttrandefrihet.



Rubriken består av ett skällsord man ser ibland på nätet. Det ska vara kul med glåpord. Annars kan det kvitta.


Tillägg måndagen den 9/3: Hurra för Margot Wallström! Det här är stort.


torsdag 15 januari 2015

En tvivelaktig ambassadör

Två fula rubriker på raken - läsare som följt bloggen ett tag fattar nog att det är min reaktion på den nya plumpa konformismen. Jag kan vara ännu grövre utan några som helst besvär men istället påminner jag om två länkar värda att lägga ner lite tid på:  Sacco i The Guardian och Cole i The New Yorker. 

Idag, alltså ganska kort efter att jag satt rubriken över inlägget nedan, kom det ett brev där det bland annat stod:
"Du är en viktig ambassadör för våra gemensamma värderingar".
Välkommen till socialdemokraterna.
Oj, hur ska det gå. Jag överraskade mig själv lite när jag gick med i S, men den här bloggen kommer nog att vara bitvis dubiös även framledes, och det kanske är på sin plats att förtydliga att det är jag som bär ansvar för det som står här.

Andy Kirk och bandet "Twelve Clouds of Joy", med Mary Lou Williams på piano.



Specialblogg om Myggor och tigrar (klicka på bilden)