fredag 29 augusti 2014

Rekommenderar en film

Take shelter. Ligger kvar ett tag till på play. Curtis i Ohio får föraningar om en tornado. Mkt fängslande film. Jag vill inte komma med en spoiler men skulle gärna höra hur några andra tolkar slutet.

torsdag 28 augusti 2014

Brad Pitt och Angelina Jolie har gift sig

... i ett litet kapell i Sydfrankrike, under stort hemlighetsmakeri. Total frånvaro av paparazzi. Kan man läsa här.
Det är fint att de inväntade att samkönade par också får gifta sig.
En nyhet för mig är att paret redan har sex barn, och att sönerna heter
Maddox, Pax och Knox. 
(Jaja, det här är säkert alla andra redan på det klara med, men jag har ju redan förklarat att jag släntrar efter, så knorren icke).
Man tänker sig lätt att Hollywoodstjärnor ger udda namn åt sina barn, och ack så man inte bedrog sig i det här fallet.
Döttrarna heter Zahara, Vivienne och Shiloh, ovanliga namn det med om än inte lika speciella som Maddox, Pax och Knox.
Det är väl med människor som med katter, en del har rejäla namn och andra mer spektakulära. (En gång i tiden när jag bodde i Rom fanns det en flicka i min skola som hette "Diamante". Hon påstods ha nyrika föräldrar).
Man kan konstatera att Pax betyder fred, medan Fort Knox är en militärbas - Maddox är tydligen keltiskt och betyder god eller generös. De tre namnen skulle kunna associeras till något slags slängig, heroisk amerikansk näve i bordet - här kommer de trenne cowboysen Maddox, Pax och Knox.
Fast jag vet inte, jag bara spånar.
En sak är säker om allihopa barnen. De måste akta sig, akta sig för suset och duset i Hollywood! Ytligheten, drogerna, och all den där narcissismen!

Tigerbossen försitter aldrig ett tillfälle att ta på sig sin prinsessklänning.

försitter aldrig tillfälle





Rymden är skrämmande. Jag fick ett fint mejl av en bloggläsare som berättade att hen blir rädd när jag skriver om universum. Hen skrev också att h*n oroades av min vrede.
Det är lite svårt att svara, de som följt bloggen ett tag känner mitt temperament, som är både milt lindblomsgrönt och vulkaniskt rött. Det som är lite speciellt är ju att det här är en blogg och ingen bok, och dessutom en blogg med öppet kommentarfält (nästan ett unikum för författarbloggar, tror jag) och att den böljar med tiden: den är med andra ord omedelbar, "unplugged", spontan, samtidigt som den är en helhet och på något sätt bör förstås som en helhet.
Det jag vill säga till anonym bloggläsare är nog mest att jag måste låta min tanke vara helt fri här, men att jag vill vara mycket tydlig med vad det är jag eventuellt blir ursinnig på.

Paranoid är jag dock inte. Och det där som Fansfarbror på Flashback påstår, nämligen att jag nästan aldrig har rätt, stämmer inte.
Jag tror inte att jag hade direkt fel när jag menade att Sverige inte borde ha deltagit i Libyenkriget. Eller när jag säger att Expressens ledarsida är ute och cyklar när de hävdar att Sverige borde ha deltagit i Irakkriget.
Det skulle förvåna mig storligen om jag hade fel om att Sverige bör avlägsna sig från Nato. Eller att Reinfeldts ord om att vi måste närma oss USA, innebär en säkerhetsrisk för Sverige och inte tvärtom.

OK jag måste sluta nu, tangentbordets batteri håller på att ta slut.

Tjakloff så länge.


P.S

Pax Pitt?
Kommer frun byta namn till Angelina Pitt?
Varför heter ingen av sönerna Bix?



Rita Rio and her Orchestra - Feed the Kitty








What's in a name

"Knyta nya namn" är en bra märklig metafor.
Bäst att gå till Wikipedia och läsa på om knutar. Då hamnar jag raskt i "knutteorin".

"Ett fundamentalt problem inom knutteorin är hur man bestämmer om två representationer motsvarar samma knut. Ett sätt att särskilja knutar är genom en så kallad knutinvariant, en "kvantitet" som förblir densamma oavsett hur knuten representeras."

Ja, det tror jag. Jag tror att oavsett hur knuten representeras så är det på kulturfester som den representeras,  även om det inte motsvarar samma knut. Det är solklart, alltså. Hyperbegripligt.

Världens bästa redaktör Johan Hilton skriver i DN om något tabubelagt - så kallad svaghet - som inte är svaghet (man går inte in i väggen om det inte är skumma saker i görningen: stämningen på en redaktion, utbytbarhetsfaktorn, konkurrens, diss mellan raderna, nya direktiv, outhärdliga knutinvarianter - inte vet jag, men jag spår i tidens sand och lägger märke till skillnaden mellan den tid då jag lyxigt nog fick Thomas Manns En opolitisk mans betraktelser överbollad på mig av Hilton - som jag väl i princip aldrig träffat, jag tycker det blir bättre jobb om man inte känner varandra - och det senare kravet, när en helt annan individ siktade in sig på att ta över litteraturbevakningen och kanske chefsskapet, alltså, det senare kravet på att luncha , för att diskutera knutteorin, en lunch då jag nämnde recensionen av Mann som den typ av jobb jag ville göra och den nya individen markerade ogillande med hjälp av ett slags negativ skiftning i ansiktet). 

Så kan det gå, så att säga. Men knutkonceptet kan även generaliseras till högre dimensioner, meddelar Wikipedia. Skönt att höra. Det är bara att betrakta n-dimensionella sfärer i m-dimensionella euklidiska rum. 


Dagens astrobild (28/8): Trifidnebulosan skådad genom Hubbleteleskopet.
(Nebulosan befinner sig 5000 ljusår bort, så strängt talat visar nog bilden hur den såg ut för 5000 år sedan).

På återhörande, kära vänner. Himlen är hög och det är höst. 




onsdag 27 augusti 2014

seismografiskt

Dagens astronomibild (onsdag 27/8) visar Vintergatan över Yellowstones Nationalpark.
Yellowstone är en av världens farligaste vulkaner. Ett utbrott skulle kunna släcka så gott som allt liv på jorden.
Jag såg ett spännande program på Kunskapskanalen igår (finns på play, se länken ovan) där man förklarade varför marken gungar och vibrerar under fötterna i Neapel, gatstenen känns allt annat än livlös - hela Neapelbukten är en krater fylld med vatten. Magman kan ta sig ut genom Vesuvius, vilket är allvarligt, men också orsaka ett utbrott i havet utanför Neapel, ännu mer katastrofalt.
Elektriciteten, magnetismen, diaboliken - att nedgången till helvetet förlades just till den här trakten beror på att poeter har trampdynor som seismografer. (Märk väl, inte alla poeter och inte bara poeter).


Det här är också magi.





                                                      * * *

Må hin onde ta Expressen. De "knyter nya namn" till sidan. Mig knyter man ingenstans. Jag lunchar inte med skvallriga rävar.  Jag accepterar ingen vidare pennalism från avundsjuka dammråttor, strebrar och vindflöjlar.

lördag 23 augusti 2014

Ett påstående, och en till fadäs


Det krävs bildning för att vara kulturrelativist. Det krävs allra minst att man har läst Montaignes Om kannibaler, en av kulturrelativismens urkunder, och funderat på det som står där och begrundat det länge och vänt och vridit på det i sitt hjärta, eller var det nu är man bearbetar urkunder. 
Det krävs bildning för att vara kulturkonservativ också, och jag tycker nog att Om kannibaler är rekommendabel läsning för dem med.
Annars kan det hända att man plötsligt värderar ett människoliv högre på ett ställe än hundra på ett annat av något slags ideologiska skäl. 
Montaigne är ingen förebild, men han var åtminstone inte rätlinjig. 

                                           * * *


Ja, så Birgitta Stenberg har rest vidare. Konstigt.
Varför inte en anekdot. Det var "debutantfest" på Författarförbundet - d.v.s en tillställning för författare som debuterat på nittiotalet. Jag tror nästan säkert att Birgitta Stenberg sa att hon gillade Sprickan i ögat.
En annan sak minns jag tydligt - att jag gick fram till henne under inflytande av något slags alkohol, och sa:
- Du är så jävla snygg!
Ja, det var hon ju, hela livet. Men det är också en kommentar att fälla till en författare.

                                         * * *

Jag ska fixa till rubriken sen. Lyssna på den här så länge.

fredag 22 augusti 2014

De tog plats i offentligheten

Släng dig i väggen, Benny Goodman!



Nu orkar jag inte tänka tunga tankar på ett tag - på alla de här krigen. Så det blir lättsamt i bloggen en tid framöver. Nyckfullt och underhållande, som någon beskrev det (fast då blev jag nästan sur; det var då också ett sätt att beskriva min imposanta, aktningsvärda, ärevördiga, magistrala tungviktare till blogg).
Lättsamt, således. Eventuellt blir det knep och knåp. Musik utan tvekan. Eventuell polemik får hålla sig till kommentarfältet. 
Man behöver det underbara ibland. Återförtrollning. And all that jazz.

De här raderna påminner lite om Wolf Biermanns Ermutigung (nej låt dig ej förhårdna...):

Då allt som kämpade och sjöng skall stelna,
som strålade och slogs:
ögonens gröna färg, den mjuka rösten
(Marina Tsvetajena) 
                                            * * *

Dagens astronomibild visar kometen Jacques, som tydligen skådas bäst från Venus. Oh-là-là, så att säga. 
                                            
Medan Expressen hänger ut extremvädret idag (avslöjar alla subversiva temperaturer) låter jag bli att säga: "varför är vänstern så tyst om..." eller "varför är liberalerna så tysta om..."

Tystnad är ju bra. Det kan gärna vara knäpptyst hela tiden. Men i så fall ska det vara tyst om allting, inte bara om valda delar.

(Apropå nyckfull och underhållande: typsnitt och storlek på bokstäverna sköter sig själv i min blogg för tillfället: jag vet inte vad det beror på). 

Trevlig helg och keep cookin'




onsdag 20 augusti 2014

Lästips


Världens demokratier bör gå samman, ansluta sig till USA:s beslut och erbjuda den kurdiska armén humanitärt och militärt stöd, skriver Soran Ismail, Dilsa Demirbag-Sten, Özz Nüjen och Sakine Madon, i Akut läge i Irak kräver handlingskraft

Jag har en känsla av att yazidierna och de kristna i Irak, och palestinierna i Gaza, har lagts i två olika vågskålar. Engagemang för de ena verkar ibland utesluta engagemang för de andra. 
Islamiska statens folkmord ingår i deras program, de beskriver det alltså öppet som deras mål. Copyriot: Klart att Islamiska staten är fascister
(Fleischer är ovanlig inom vänstern eftersom han lutar åt att vara Israelvän.Själv har jag svårt att förstå den delen av vänstern som stödjer Hamas - det behöver man nämligen inte göra för att stödja palestinierna - men tycker samtidigt att Fleischer är  snudd på blind för staten Israels fascistiska tendenser). Och här skriver Mustafa Can om den uppenbarligen mycket särpräglade yazidiska religionen. 
                                              * * *Jag uppdaterar lite sporadiskt för tillfället, det kan tänkas att det mest blir lite musik, tips och kortare infall ett tag framöver, men häng kvar, det blir mer sen.

Plus att det automatiskt blir olika format och typsnitt, inläggen ser lite underliga ut således.





måndag 18 augusti 2014

KSMB En slemmig torsk


en till favoritlåt.



P.S
"Jag är ingenting" av samma KSMB, har en text som är baserad på en dikt från trettonhundratalet: "S'i' fosse foco" (Om jag var eld), av Cecco Angiolieri. Men originalet är en lite giftigare, hädisk/satirisk dikt, då är KSMB:s version sorgsnare.

S'i' fosse foco, ardere' il mondo;
s'i' fosse vento, lo tempestarei;
s'i' fosse acqua, i' l'annegherei;
s'i' fosse Dio, mandereil'en profondo;

s'i' fosse papa, serei allor giocondo,
ché tutti cristïani embrigarei;
s'i' fosse 'mperator, sa' che farei?
a tutti mozzarei lo capo a tondo.

S'i' fosse morte, andarei da mio padre;
s'i' fosse vita, fuggirei da lui:
similemente faria da mi' madre,

S'i' fosse Cecco, com'i' sono e fui,
torrei le donne giovani e leggiadre:
le vecchie e laide lasserei altrui.

(Det var när jag pluggade italiensk litteraturhistoria i Perugia som jag plötsligt kände igen en av dikterna vi läste. KSMB:s är delvis en översättning - men omkvädet "Jag är ingenting" finns inte i originalet, och inte heller slutraden om att Cecco ska ta alla unga och vackra kvinnor och lämna de gamla och fula åt de andra - kanske inte skulle funka i en punklåt :-)

torsdag 14 augusti 2014

En tänkt tanke och en drömd

Sakine Madon om att stoppa IS.
Men det där apologetiska tonfallet - att USA tvekar att stödja kurderna för att de fått mycket kritik för invasionen i Irak... Herregud. Det låter nästan som om kritikerna borde skämmas - stackars USA, vad otacksam världen är ändå!

Jag kan varken vänta med att bilda mig en uppfattning, eller inte vänta med det. Men jag tror att det skulle vara bättre om kurderna fick stöd av länder som inte har blod på händerna när det gäller just Irak. Var inte Tyskland extremt kritiskt till invasionen, t.ex - hur var det med Frankrike - kan man inte tänka sig att kineserna gör något, jag har noll koll på Kinas krigsindustri, deras armé, mer än att deras kolonisering av Afrika sägs vara konstruktivare än tidigare tafslabbar, men det handlar ju om investeringar och inte militär framryckning.
Indien, Kina, Frankrike, Tyskland, borde inte kurderna i Irak, och de riktiga revolutionärerna i Syrien som också bjuder IS ett relativt fungerande motstånd än så länge, kunna få stöd från annat håll?
Det är bråttom, ja det är bråttom, det är inte ens helt säkert vilka ISIS är: extremt effektiva, rika, fördömda av AlQuaida, inställda på utplåning av minoriteter.
Men jag tror att USA ska hållas utanför kampen mot ISIS.

Hypnagog mening igår:
"Det som måste portas är t.ex en fistlång drottning"

* * *

Tillägg: Maria-Pia Boëthius skriver här!

onsdag 13 augusti 2014

Ringnebulosan, din ringmuskel i rymden

(Ett dåligt skämt kan också pigga upp)

Ringebulosan enligt wikipedia.

Jag kommenterar dagens astronomiska bild ganska ofta (man kan gå ut i Nasas arkiv, där finns alla bilder dag för dag, till exempel gårdagens från mars) och tänker införa en ny etikett, Mikrokosmos och makrokosmos, eller nåt.


* * *

Så småningom ska jag förklara varför Expressen, som representant för dagens högersinnade medelklass, är ett hot mot världsfreden.

tisdag 12 augusti 2014

Elefantfittan, eller impulsen att hitta hem


Det är konstigt med vår tidsepok. Låt oss säga att någon är deprimerad eller förtvivlad; då brukar det idag antingen beskrivas som något medicinskt (brist på t.ex serotonin) eller något som har med bakgrunden att göra (olycklig barndom) eller möjligen något som har med nuvarande privata omständigheter att göra (tråkigt jobb, olyckligt äktenskap, ensamhet). Men - världsläget? Nej, det brukar inte beskrivas som en anledning till desperation, sorg, förtvivlan.
Jag tror att det var lite annorlunda förr med den saken - kanske för att religionen var något slags gemensam nämnare mellan individ och samhälle, och att en psykisk kollaps inte nödvändigtvis beskrevs ur en vetenskaplig synvinkel. Man kunde ju vara besatt av djävulen och gud förr i tiden, till exempel.
Nej, jag bara bluddrar.
Massakern på Utöya och utrotningen av kristna är två världshändelser som tagit hårdare på mig än många andra händelser, och det är inte lätt att veta vad göra. Demonstrera tror jag inte på.

Med detta sagt, så vill jag framföra min hyllning till djuren.
Här är Baby Elephant Walk.
En av mina allra första favoritlåtar.
Jag brukade tänka mig en miniatyrelefant som promenerade på vår spiselfris när jag lyssnade på den.
(Vi hade öppen spis, och av någon anledning fantiserade jag alltid om att den här låten ackompanjerade en pytteliten elefant som promenerade fram och tillbaks på spiselfrisen, rytmiskt gungande i take med musiken).



Det här kallas också elephant walk.






Nazareth brings us together

Mänskligheten kanske borde vänja sig av med impulsen att härmas helt och hållet.
Först då uppstår det inga kedjereaktioner.
(Trots att det är imitationen om något som är nedärvd, ursprunglig: kanske finns det inte särskilt många egenskaper vi ärver, men just härmandet är absolut).

Eller så räcker det med de gamla kinesernas råd: ser du en bra egenskap hos någon annan, efterlikna den; ser du en mindre bra, se till att inte efterlikna den.
Med andra ord: bromsa impulsen till omedelbar efterhärmning, och efterapa endast efter lång begrundan.

Eller så måste man välja den mer drastiska vägen, att kasta av sig all auktoritetstro, alla "tjänster och gentjänster", lukrativa lojaliteter och identifikationer, för att avskaffa den bymentalitet som råder så gott som överallt. Mänsklighetens framtid kanske ligger i autismen.

Jag blev lite nervös - jag la upp två bilder från Nasaret på Facebook. Ingen gillade. Det är ett idiotproblem (även om jag tror att facebook är ett väldigt avslöjande forum på många sätt). "Men herregud, varför gillar hundra personer det där!? och inte det här!!??" - det är larvigt och jag har skrivit om det förr, min mörka syn på fjäsk och kotterier är mycket äldre än facebook. Lite skeptisk mot mänskligheten var jag redan som barn. Med all rätt.
Jag tog i alla fall tillbaks bilderna från Nasaret, törs inte avgöra om det var för att det kändes förödmjukande att ingen gillade eller om det var för att jag inte ville trivialisera, profanera, skita ner dem bland den småskurna hedonism och idiotiska polemik som råder där.
Ingen aning och det är en bagatell. Det spelar i sig ingen roll.

För ISIS målar N på kristnas dörrar i Irak. N som i Nasaret. Det som sker ohyggligt, jag tycker inte att det är ett brott att tala om just grönska och träd, på något sätt menar jag faktiskt att just grönska och träd kan vara en oas att tala om.
På så vis har Becket lite fel. Eller vad fan han heter. Brecht.

I Nasaret bor främst kristna palestinier idag, och jag funderar på att flytta dit. Det är inte försvarbart att bo i Sverige längre.


Dagens astronomibild: något som kallas "Hebes Chiasma", en dalsänka på mars (påminner om en elefantfitta eller något åt det hållet, ursäkta grovheten).

söndag 10 augusti 2014

En kuriös dröm

Vad ska jag berätta då, jag kan väl nämna att jag drömde att jag hade en affär med Putin. Jag tror inte att det finns någon politisk innebörd i drömmen. Den psykologiska tänker jag inte ens försöka analysera. Han var mystisk och elegant och studsade omkring i ett mörkt rum.

Videon har ingenting med innehållet i inlägget att göra etc etc. Möjligen har de elegansen gemensamt.



Fasiken vad bra quien maneja mi barca är - det behövs inga reservationer i stil med "vem vet, jag kanske inte hade tyckt att den var lika bra om jag hört den för första gången idag".
Den håller.
Hej så länge.

Uppdatering

Gud är stor
Har en bror
Full med snor
.

söndag 3 augusti 2014

Äh låt dom få en ballong, en enda gång

Ännu under min barndom spelades denna på radio, som jag minns det helt utan ironi - med reservation för den godmodiga glimten i ögat-ironin, så att säga Hyland-ironin.
Nu är den i och för sig från tidigt femtiotal (glad efterkrigstid, folkhemmets blida tillförsikt, lojt och lalligt, bara i början av konsumtionshetsen - en rest av protestantisk stränghet och återhållsamhet kan anas, det var Spara som var idealet och inte Slösa, fast den här familjen har inte riktigt råd med ballonger och glass heller - om föräldrarna nu inte tar till ett fulknep mot barnen, de ska ju tydligen dricka vin på värdshus!), och den måste ha spelats en bit in på sjuttiotalet, ganska ofta som jag minns det.
Folkbildning för knatteöron, nostalgi för gammöron. Bloggen har en del besökare från fjärran land också, och jag vill bjuda på något riktigt exotiskt svenskt ibland.
Jag tycker även att denna familjehit passar när det är såpass varmt som det är svårt att förneka att det faktiskt är för tillfället. Och ändå har den verkliga hettan inte ens infunnit sig, enligt löpsedlarna.


torsdag 24 juli 2014

Fragment om pungråttorna

Några luddiga sengångartankar.
Hettan är en förevändning för att låta spökena visa sig mitt på dagen, som de gjorde under antiken.

Varför säger Thente att Knausgård är den första som gjort Hitler till en människa?
(Man kan annars t.ex nämna Alice Miller).

Varför skriver Tännsjö, psykkommunisten:

Märkvärdigt nog kommer detta slags antirasistiska retorik ofta från människor som ser sig själva som ”vänster”. Det är konstigt. Hur kan den som identifierar sig som vänster glömma klassfrågan?

(Jag lägger in länken sen, en konstig artikel på DN-kultur. Att den antirasistiska vänstern skulle glömma klassfrågorna - du kan fråga första bästa Flashbackhuligan så säger hen att det är tvärtom).

Fiskpinnerobotar. 

Som av en slump har jag just läst Bertolt Brechts Tredje rikets fruktan och elände. Det är fantastiskt att han så tidigt - eller tidigt och tidigt, 1938 var det - lyckades fånga in denna fruktan och detta elände och få det på pränt i en pjäs. Man tänker sig lätt att en viss typ av brutala skeenden undandrar sig diktandet, åtminstone det lite mer distanserade som dramatiken är, medan skildringarna lättare söker sig till lyrik eller dagboksanteckningar, till mer direkta vittnesbörd. Tredje rikets fruktan och elände är en kort, briljant pjäs, med inslag av dikt:

Vad är det för tider,
då ett samtal om grönska nästan är en förbrytelse,
därför att det innebär förtigande av så många ogärningar!

Så är det idag. Så var det igår, så var det i förrgår, så var det före Utöya, men det är ännu mer så efter Utöya. 
Om Tännsjö inte var medveten om att han sysslade med hittepå när han skrev den där artikeln, så är han det nog efter Athena Farrokhzads sommarprat. 

Nej jag har aldrig blivit ombedd att sommarprata, det är jag på tok för farlig för. Mouhahahahaha

Icke inbäddningsbar film från 1944. 








söndag 20 juli 2014

när solen sträcker ut tungan

Den 31 augusti 2012 gjorde solen sådär (se dagens astrobild). Och det gav så småningom upphov till norrsken på jorden.

Specialblogg om Myggor och tigrar (klicka på bilden)