Hyllning till Pride

Jag ritar fräcka teckningar ibland. "Det var bättre förr" är en jag haft på bloggen. Och den här får bli min hyllning till Pride. OBS det är ett helt oskyldigt skämt.

Namnlös men glad ändå

För att det inte ska bli för mansfixerat lägger jag in en bild på två gaggböleflator. De heter Berta och Wilma, tror jag.

Berta och Wilma i Gaggböle

* * *


Och nu blir det ytterligare lite tjöt om bloggproblem - eller mysterier kanske. Barrett Woodward i Georgia har gått in på MO:s läsande tiger, d.v.s gått in på "konfigurera bild", vilket man egentligen bara kan göra om man har administratörslösenord. Continuum Data Centers i Illinois har på motsvarande vis gått in på Anonym 19.11:s Rädd tiger. OK, båda företagen tycks ju bland annat hålla på med digitala medier. Kan det vara så att Blogspot anlitar dem för att rätta till problem på bloggar? Och i så fall, gick de in på Rädd tiger respektive Läsande tiger för att försöka flytta upp dem i marginalen igen, där de satt tidigare (liksom alla andra element i sidopanelen?)
Nämner inte det här för att sprida övervakningsnoja - jag tror inte att det handlar om hacking eller att placera trojaner eller något sånt, utan tvärtom något slags... nånting. Jag kollade upp aktiviteterna på bloggen eftersom det varit en del strul, och då upptäckte jag de här ungefär samtidiga försöken att konfigurera två tigerteckningar, från två olika företag i Georgia respektive Illinois.
Om någon vet vad det rör sig om så tipsa gärna.

Jag har inte lyckats flytta tillbaks kommentarer som hamnat i spamkorgen till bloggen, men det ska bli.

Musiken ädla känslor föder

Just for the record. Jag raderade några låtar på MuseScore och då dök Gaggbölevänsterns militärmarsch upp igen.
(Om man inte redan fått nog med ljud och oljud idag av olika slag, trycker man på pilen i vänstra hörnet).


Uppdatering 12/8: jag har precis upptäckt att det går att bädda in noterna.

Gaggbölevänsterns militärmarsch by majalu

Dagens citat

"A composer is someone who forces his will upon unsuspecting air molecules, often with the assistance of unsuspecting musicians."
Frank Zappa
Jag vet, men jag brukar köra utan musiker. Måste bara hosta upp så att jag kan spara lite mer grejer på MuseScore.

Fpöke

... jag menar Fansfarbror på Flashback brukar ju vakta den här bloggen som Pluto vid spiselfrisen. Inte tagit en liten skärmdump av Gaggbölevänsterns militärmarch?
Kanse går att ta fjam den ur cashen?



Blodet droppar blodet droppar...

En venetianare gör entré

"Kursivstilen uppfanns o. 1500, sannol. av venetianaren Aldus Manutius, efter vilken kursivtyperna förr också kallades aldiner" (läser jag i Svensk etymologisk ordbok).

Det halvspökar i bloggen igen - nu har en rad inlägg blivit kursiverade. Svårt att veta vad sånt beror på - en "bugg", ett virus? Hacker utesluter jag, om det nu inte är en venetianare från femtonhundratalet. Annars är det svårt att tro att någon skulle retas på ett så... liksom diskret raffinerat sätt. "Hehe jag går in och kursiverar lite, får vi se vad hon säger då".
Knappast.
Ett tag var det så, att det öppnades hundratals fönster när man gick in på den här bloggen, vet inte om ni minns det. Det var barockt. Och som sagt tigergalleriet och kompani har trillat ner i en lång snodd underst.
Det ÄR en ding ding värld. Jag bör kanske göra en genomsökning av bloggen, men tills vidare låtsas jag att det är Aldus Manutius som är på besök.

Efterlysning

Om någon händelsevis gjorde en skärmdump av Gaggbölevänsterns militärmarsch...?
Skojar bara.
Den är väck.
Men jag har gjort en annan som heter Gaggböle ödesmarsch. Den ligger kvar på MuseScore: här. Man bökar som ett svin i myllan och letar efter något som passar tidsandan. Jag valde

• Tinkle Bell

• French Horn

• Trombone

Ganska nöjd med den andra hälften.

Häromdagen skrev någon, apropå nedrustningen av försvaret, att om det hade funnits något slags pacifistisk tanke bakom - "våld löser inga problem, vi förlitar oss på diplomati istället" - då hade han kunnat förstå det. Kanske till och med gilla det. Men någon sådan idé handlar det inte om. Sverige ska inte ha just något försvar - däremot skicka iväg soldater för att förvärra oroshärdar utomlands. Det handlar varken om patriotism eller om ett fredsbevarande världssamvete.

Jag (som inte är någon expert, utan en enfaldig medborgare och demokratisk ensamätare) tror att det rör sig om det som Sverige kritiserats för tidigare - vinglighet, åka snålskjuts, opportunism, byta sida när vinden vänder, lita på att Nato rycker ut även om vi inte formellt går med - plus nyliberalism (sälj allt som går att sälja, business är business, vi kan sälja Norrland till vapenriskkapitalister och våra soldater till högstbjudande, territoriellt försvar är bara sååååå mossigt), och för det tredje utpressning (ungefär som då man sa att Sverige skulle gå under totalt om vi inte gick med i EMU, säger man nu underförstått att vi måste gå med i NATO eftersom vi inte har något eget försvar) och för det fjärde vänskapskorruption (Göran Perssons beundran för George Bush osv osv) och för det fjärde något som jag inte vill kalla islamofobi eftersom det är ett både slitet och vagt uttryck och därför kan betyda i princip vad som helst, så jag ska vara mer specifik: föreställningen att det går att kriga bort terrorism, inklusive tanken att det inte spelar någon roll hur många kollaterala offer det blir, eller om man råkar invadera fel land, det är försumbart om situationen förvärras eftersom de civila dödsoffren där borta inte räknas.
Vad hade hänt om USA:s drönarattacker i Pakistan ägt rum på 60-talet? skriver Carina Rydberg i sin blogg. Hon efterlyser demonstrationer, och menar att frånvaron av dem beror på okunnighet. Men det beror nog inte på så mycket på okunnighet, som på i sämsta fall likgiltighet och i bästa fall uppgivenhet. När det gäller svenska förhållanden så är den kraftiga repressionen efter Göteborgskravallerna, med internationellt sett ovanligt hårda och dessutom ofta godtyckliga domar, en orsak till att protesterna är mer dämpade. Attac i Sverige har haft svårt att återhämta sig, trots att Göteborgskommissionen helt frikände Attac från ansvar för kravallerna. Demonstrationerna är (det är mitt intryck) mindre idag än tidigare.
Inom parentes sagt, personligen är jag inte riktigt någon demonstrationsmänniska, jag tror egentligen inte att det beror på individualism så mycket som på att vissa aspekter av demonstrerandet - "Den som inte hoppar gillar Bush!" "Usch Bush!" känns lite enfaldiga, plus att man kan råka hamna bredvid några som har ett plakat med Saddam Hussein på - så var det när jag var med under demonstrationen mot Irakkriget, plötsligt stod jag under en stor hjältedyrkande bild av Saddam Hussein. Det kanske inte spelade en så stor roll men lattjo lajban kändes det ju inte. Det är sådana saker - totalt olika bevekelsegrunder för varför man protesterar - som gör att jag inte känner mig helt bekväm med att gå i demonstrationståg.

Hur som helst: politikerna i Sverige har seglat iväg en bra bit från folkopinionen både när det gäller Nato, när det gäller nedrustningen av försvaret, och när det gäller Afghanistankriget (insatsen i Libyen var däremot mer populär i Sverige än på andra håll i Europa, enligt en säkerhetsexpert jag talat med. Det är begripligt eftersom nödläget var akut, samtidigt ganska kortsiktigt, i synnerhet som det som händer i Libyen snarast handlar om klankrig än om folklig resning i egentlig bemärkelse).

Här är en av mina favoritlåtar, som i den här videon (lite godtyckligt kanske) har kopplats ihop med Vietnamkriget. Egentligen lite dumt - lite som när en del klassisk musik används i filmer, det kan kännas som om musiken låses fast vid bilder och föreställningar.





Och så en orange teckning på det, för att få något slags avslut på det här inlägget.

sora luna e le stelle

När jag läste italiensk litteraturhistoria i Perugia så var en av de första dikter vi fick läsa Cantico delle creature, av San Francesco d'Assisi.

Laudato si, mi Signore, per sora luna e le stelle; 
in celu l'ài formate clarite et pretiose et belle. 
Laudato si, mi Signore, per frate vento
et per aere et nubilo et sereno et onne tempo,
per lo quale a le tue creature dai sustentamento.
Laudato sì, mi Signore, per sor'acqua,
la quale è multo utile et umele et pretiosa et casta. 

Jag kanske försöker mig på att översätta den någon gång (det är tänkbart att det redan finns en svensk version) men jag tror att det går fram hur vacker dikten är även om man inte kan italienska.

Jag vill egentligen bara säga fortsätt sådär, Franciskus - man ska aldrig fästa alltför stora förhoppningar till en person, men allt den nye påven hittills gjort som jag har hört talas om i alla fall har varit ok.

p.s Man kan inte kräva av en troende att hen ska vara för abort, men man kan kräva att hen talar om annat.
(Vet för övrigt inte om påven sagt något om den frågan)

Lästips

Jag har en artikel inne på Expressens kultursida idag.

Inte ens en ruin av ett moln

Ni har säkert hört talas om risken med att arkivera sina grejor på digitala moln. Flyktigheten i det hela. Poff-faktorn. Om inte, så kan det vara en idé att läsa den här artikeln av Rasmus Fleischer om molnmodernism.

Jag tänkte på det när jag upptäckte att Gaggbölevänsterns militärmarsch, som jag hittade på när Sverige av någon anledning skulle delta i Libyenkriget, var försvunnen. Jag hade tänkt länka till den nu när sossarna har sagt ja till svenska övningar tillsammans med NATO, efter sitt tidigare motstånd (och efter en halvsmygig men intensiv kampanj i medierna). Nähä, borta, och tydligen hade jag inte sparat den på datorn, trodde att den skulle finnas kvar på MuseScore. Det är ingen musikhistorisk förlust, det är ju inte precis som om A Day In The Life gått förlorad, utan mer en påminnelse om att det man verkligen värdesätter, kanske bara för att det har lite affektionsvärde sådär, inte kan sparas på ett moln.

Jag tänkte på samma flyktighet när en mångbesökt bloggare, efter en katastrof i kommentarfältet, inte bara la ner sin blogg utan övervägde att ta bort den helt och hållet. Poff, borta? Och en annan bloggare, som var en rolig och välkommen kommentator här, och som gick bort tragiskt i höstas - hennes hemsida är försvunnen, går inte längre att läsa. Domänen "may be for sale", är det besked man får. Och det är olustigt, obehagligt.

Diskussioner på nätet kanske ska betraktas som lika obeständiga som det talade språket - hjärtan på Facebook finns knappast kvar om några år, de flesta Twittertrådar kommer nog att vara oläsliga, eller ha gått upp i rök helt. Så att skriva på nätet är inte direkt att rista in sina ord med kilskrift. Men om man tycker att ord är viktiga?

Nato-frågan: många andra har lagt fram bättre argument emot att Sverige överger alliansfriheten och neutralitetspolitiken, men i det här fallet är det inte som EMU, där svenskarna fick bestämma. Jag tror att majoriteten skulle vilja att Sverige inte krigade utomlands, utan att försvaret ägnade sig åt just territoriellt försvar, samt att Sverige såg till att vara alliansfritt och Finlands "strategiska djup". Istället är det fullt tänkbart att vi kommer att ha krig på hemmaplan, med svenska civila dödsoffer, inom en inte alltför avlägsen framtid. Och det är inte folckets fel.




Klart slut för tillfället.

Jobbsommar

Kvar i stan - roligt. Stockholm är ju som finast på sommaren.
Jag har tjuvstartat på en översättning som näst efter den underbara Nelly Kaplans Sinnenas brunn är det roligaste - och svåraste - jag givit mig in på i översättningsväg. Tjuvstartat eftersom det inte är klart med rättigheterna ännu, men jag tror att det kommer att gå vägen. Vad det är jag översätter säger jag alltså inte ännu, bara att det är en klassiker som betraktas som nästan oöversättlig. Jojo, vi får väl se.

Jag har promenerat runt lite i bloggvärlden, och just som jag hade tänkt länka till en blogg som hade ett klokt inlägg om Instagrammålet - det var ju häpnadsväckande hårda domar mot minderåriga, och tanken väcks direkt att upploppen på något sätt har vägts in i domarna, vilket borde vara juridiskt tvivelaktigt - så visar det sig att inlägget är bortplockat på grund av att kommenterandet spårat ur. En händelse som ser ut som en tanke. Det finns urspårade kommentarfält i den här bloggen också, jag borde antagligen gå igenom den någon gång, men jag tänker att det måste kunna få vara stormigt ibland, så länge det inte kör fast.
Och här vill jag inflika att det inte alltid är helt lätt att moderera - det är alltså bra om ni som kommenterar säger till om ni tycker att en tråd går överstyr.



Nu har Tingsrätten och polisen blivit anmälda till Justitieombudsmannen. Det som ifrågasätts är bland annat att domarnas hårdhet ska ha motiverats med upploppen.
Det råder moralpanik kring "näthat", och det kan verka lite absurt att det just är femtonåriga flickor som dömts. Annars brukar det sägas att det är svårt att få juridiskt rätt när det handlar om hat och förtal på nätet, det är en djungel.