När Ryssland inte varit inne här och läst på några dagar blir jag nervös, som om det vore ett tecken på att de repressalier som ännu inte ägt rum mot Sverige är på väg (jag räknar inte spioneri som repressalier, Öst spionerar på Väst och Väst spionerar på Öst och allt annat vore tjänstefel. Jag räknar inte heller sabotaget mot NordStream eftersom man inte vet - eller fått veta - vem som låg bakom, och jag för min del lutar åt att det var något pådrivande land i Östeuropa snarare än Ryssland, om det nu ens var "statsterrorism" och inte något mer privat initiativ).
Jag tycker att Sverige har betett sig korkat, och det beror inte på att jag inte tycker synd om ukrainare, utan det beror på att jag tycker att Sverige har betett sig korkat. Varken Sverige eller Ukraina är med i NATO och att ett icke-NATO-land engagerar sig så hårt i ett annat icke-NATO-land i ett över huvud taget skakigt skede i världshistorien gissar jag beror på att Sverige är vad som brukar kallas "proppmätt", eller "fredsskadat", nyckfullt i sin försvarspolitik, och givetvis med en gränslös tillit till och beundran för pappa USA. Hultqvist såg ut att våndas men på Magdalena Andersson och Ann Linde kunde man nästan tro att Sverige var osårbart. Jag vet att några av er oroat er men jag har tänkt över det här och kommit fram till att det är det säkraste för Sverige. Landsmoder? Enväldig? Försvarsminister Pål Jonsson säger nu att det vore katastrof för Sverige om Ryssland vann i Ukraina, vilket är ett uttalande som måste tolkas, det låter lika illavarslande för Sverige som för Ukraina. Och så kommer små tips och knep och knåp i medierna om hur man gör om det blir kärnvapenkrig, man går så långt bort från fönstret som möjligt.Jag tror att katastrofen om kriget kör fast i Ukraina eller Ryssland vinner i första hand inte är rysk invasion, utan att Sverige plötsligt bleve tvunget att fjäska lika mycket för Ryssland som för Erdogan. Eller mer. Skammen, ekonomiska investeringar som går åt pipan, om Sverige tvingas in på diplomatins väg i stället för att försöka hålla jämna steg med NATO med vapenleveranser under ett krig som kan pågå i många år, katastrofen att ha lämpat neutralitet och alliansfrihet över bord och engagerat sig i ett krig som likt Afghanistankriget inte går riktigt enligt planerna, man kan se det ur fågelperspektiv, kyligt, och då är det prestigeförlust, och säkerhetspolitisk felsatsning. Svansen mellan benen. Lite Kalle dussin i repris.
Jag är inte rädd, men jag tycker Sverige är pinsamt.
Det bor ju en del svenskar i Ryssland...
SvaraRaderaAnonym: Osäker på om jag förstått din kommentar?
SvaraRaderaEnligt Aftonbladets löp har Ryssland redan förlorat, inte otänkbart att det är så men jag hade lättare trott på det om inte sagts så redan för snart ett år sedan.
SvaraRaderaEtt väl beprövat knep när något är riktigt ruttet i ett land är att odla en image som förryckt.
SvaraRaderaAnonym: tror polletten trillade ner, du syftar på att de ryska besöken kan vara utlandssvenskar.
Men kultursidesknoddarna tror fortfarande att alltihop handlar om något ofarligt och lite fint. Yttrandefrihet.
SvaraRadera"Personligen anser jag att ett Natomedlemskap är den bästa vägen framåt för svensk säkerhet, men inte till priset av vår yttrandefrihet."
Men till priset av att kulturredaktörernas ungar sänds till Baltikum? Jag är helt övertygad om att de inte fattar att det här är på allvar. Då hade de inte kråmat sig så mycket med sin yttrandefrihet.
Blir det krig upphör eller begränsas yttrandefriheten, det blir undantagslagar. Det gäller även ett så kallat liberalt land.
Att ingå i samma militärpakt som en despot som bombar i Norra Syrien och exportera vapen till honom är alltså helt ok, så länge man kan sitta på avstånd och sträcka ut tungan lite överlägset upplyst.
SvaraRaderaHuka er grundligt, grabbar.
F.ö: ledarskribenten i SvD använder ett uttryck jag trodde var tabu - utvidgning.
Jag har nämligen sett NATO-anhängare hävda bestämt att det inte är NATO som utvidgar, det är en rysk vanföreställning att NATO utvidgar. NATO är nämligen ingen militärpakt enligt dessa, det är en fjäderlätt försvarsallians och ingen pansarvagn.
What do we say to death? Not today!
SvaraRaderaDet kan gå hur som helst i Ukraina. Det är krig mellan Ryssland och Väst på ukrainsk mark, även svenska politiker och opinionsbildare hävdar att det är vi som krigar där. Vi måste vinna över Ryssland. Men är de villiga att ta ett skålpund kött ur sina egna barn och pytsa ut i skyttegravarna?
Hur fan kan man med att säga till ukrainare, ni måste vinna det här för vår skull.
SvaraRaderaDet är ju det de där arslena säger.
Sverige har ju gjort sig av med sitt rykte som humanitär stormakt, konfliktlösare, fredlig, neutral diplomatisk inte kulturimperialistisk kolonisatör osv utan med ett intresse för för andra kulturer, och jag gissar att inte bara sd vid makten utan S med militärhjälm och hela retoriken, samt gängkrigen, har skakat om sverigebilden utomlands - till glädje för de skadeglada. Men en sak som man lätt glömmer när Sverige blir "ett normalt land", är att Sverigebilden, om så bara ett varumärke, medförde fred och trygghet, en viss respekt utomlands. Palme var älskad i många utomeuropeiska läånder. Idag sluter sig Europa runt mer eller mindre reaktionära ledare, Sverige hade haft mycket att vinna på, internationellt, att säga nej till NATO, och hålla stödet till Ukraina humanitärt och civilt.
SvaraRaderaEn ungefär samtidig händelse är att Lavrov närmar sig Sveriges fjäder i hatten Sydafrika, jag uttrycker mig lite ironiskt nu och det är egentligen inte meningen. Det Sverige som trampats ner i dyn nu är ju det land som kämpade mot apartheid. I stället för Sydafrika får vi nu samsas med jäkligt trista högerregimer i Europa, gå på tå för Turkiet, samtidigt som vi har rasister som begagnar tillfället att provocera i hopp om att reaktionen blir våldsam och leder till ökad sympati med hårda tag och högerextremism (klassisk högerextrem taktik).
Det är inte som att NATO är populärt överallt i världen, och går man in i den alliansen drar man på sig fiender.
Jag tycker inte att Kristersson är värre än socialdemokraternas nuvarande ledning, och jag tycker att det är bra att han koranbränningen, trots att jag hoppas att det leder till att Sverige de facto aldrig någonsin kommer med i NATO.
Fördömer.
SvaraRaderaUkraina har ingen fri press idag, såvitt jag förstår har Zelensky stoppat oberoende medier. Sånt händer i krig, Sverige hade kunnat fortsätta med humanitär hjälp trots att där inte finns fri press och att det snarare är en hybridregim än en demokrati. Rättare sagt, det klassas som en hybrid mellan diktatur och demokrati.
SvaraRaderaMen att skicka in mer och mer vapen i ett krig - och mer och mer, och fler och fler döda, är det cynism eller naivitet?
Men är det verkligen sant att västmakterna uppmanar Ukraina att ta tillbaks Krim nu? Är det ett gladiatorspel?
SvaraRaderaI det fallet får man väl nästan säga att NATO eldar under ett inbördeskrig, eftersom det aldrig har varit självklart att majoriteten på Krim velat tillhöra Ukraina. Hur är det tänkt att Ukraina ska hantera civila Krimbor som inte vill bli befriade?
Priset att exportera vapen till dödande av kurder i Syrien är inget problem, så länge meningslösa skribenter får stoltsera med tandlös yttrandefrihet.
SvaraRaderaFler ryssar vägrar strida, det är jättebra och gissa om det kommer att bli så i Sverige också, om musketörparagrafen träder in och svenskar förväntas åka till andra länder och slåss mot PKK eller IS eller serber eller vad det vara månde. Eller försvara något av de baltiska länderna som förbjudit ryska språket och vars regim blivit alltmer högervriden. Många länder i Europa är på väg åt fel håll, för att uttala det milt. Nästan som om det var Sovjetunionen som höll tillbaks fascismen i Europa (fast idag är även Ryssland nyfascistiskt).
SvaraRaderaJag lägger korten på bordet och upprepar att jag inte är med på USA:s plan, att Sverige får ansvar för Baltikum så att USA kan koncentrera sig på Kina. Jag köper det inte och jag köper inte att svenska politiker är beredda att sälja svenskar till det projektet.
Däremot skulle jag inte avråda ungdomar från att göra värnplikt om det var helt tydligt att det bara handlade om Sveriges gränser. För tillfället är just ingenting tydligt, utöver att Ann Linde förväntar sig ett svenskturkiskt soldatutbyte enligt musketörparagrafen, att statsministern lovat Baltikum marksoldater (enligt uppgifter i media, visst kan det vara fantasifoster det är en hel del sånt), och att det inte finns något akut, överhängande hot från Ryssland, att Ukraina känner sig sviket av Väst eftersom stödpaketen dröjer (det tar ju tid att utbilda folk i det där Archer också), men att västmakterna inte drar sig för att ge klartecken till återerövring av Krim, vilket inte kan handla om något annat än ett djupt liggande förakt för människoliv.
Det går inte att "kräva förhandlingar av Ukraina". Vet inte varför jag tycker Birger Schlaug och liknande känns så falska och töntiga. För det första - de håller upp en fasad av åsikter, anpassar det de säger och garderar sig, "ja jag tycker också att det hade varit jättebra om Ryssland fått kriga sig trött" - inlemmar det i en inrikespolitisk debatt, det är något klibbigt över tonfallet. Men för det andra, tror de verkligen att Sverige och svenska debattörer har ett så stort inflytande på kriget i Ukraina? Dessutom tror jag att han har fel, NATO kommer inte hellre välja storkrig än att dra sig ur Ukraina med svansen mellan benen, och Ryssland kommer inte hellre välja kärnvapenkrig än att dra sig ur Ukraina med svansen mellan benen.
SvaraRaderaNATO kommer köra "öppna och stänga kranen"-politik, som i Syrien, tex som Sveriges relation till Rojava - pytsa in pengar och vapen ibland när det passar de egna intressena, vända på klacken när det inte längre gör det - utan att ta några risker för egen del. Ryssland tror jag kommer fortsätta som idag, och jag tror att de är beredda att göra det i princip hur länge som helst.
NATO kommer att öppet uppmana Ukraina att ta tillbaka Krim eller med halvkvädna visor, tala med hög röst om att NATO aldrig varit så enat, diskutera utvidgningen och hålla dörren halvöppen för Ukraina, det finns alltid en risk för eskalering och storkrig med tanke på alla oförutsägbara faktorer och irrationella moment, men att NATO som Schlaug skriver hellre skulle välja storkrig än skammen att dra sig tillbaks från Ukraina är helt osannolikt.
Såna där falska, hala och korkade halvvänsterskribenter. Håll sig till spenaten.
Sverige stödde väl inte Rojava med vapen, det gick snabbt där, men på annat sätt. Det gick snabbt att svika. Undrar om det inte var Kissinger som sa en gång att det var mer riskabelt att vara USA:s vän än USA:s fiende.
SvaraRaderaJag tror det heter någonting - en viss typ av försåtlig och raljant vänsterretorik, som utgår ifrån "jag har rätt men jag kan inte säga det jag tänker så jag måste linda in det så att motståndarna blir röda i ansiktet och framstår som löjliga"
SvaraRaderaMen någon riktigt skarpsynt och kunnig analytiker borde granska på mikro och makronivå VAD ett svenskt uttalande som "Ukraina måste vinna" och "det är katastrof för Sverige om Ukraina inte vinner", betyder, konkret, inte vagt och svepande utan noga, i alla dess ekonomiska, militära och politiska beståndsdelar, kontrakt av olika slag, löften och överenskommelser, investeringar, granska dominoteorin, sannolikheter, vad betyder utsagan "katastrof för Sverige?"
SvaraRaderaUtan att vädja till känslor, och utan att ha agendasättande journalistik (så här bör ni tycka hörni allihopa) för ögonen.
Katastrof för Ukraina och katastrof för Sverige. Finns det inte en markant skillnad mellan de katastroferna?
Tills vidare utgår jag ifrån att "katastrof för Sverige om Ukraina inte vinner" är ett krasst uttalande, en prestigefråga och plånboksfråga som rör utvidgningen och den svenska satsningen på utvidgningen, och i analogi med gladiatorspel - en förlustaffär för den som investerat pengar och prestige i en slagskämpe.
SvaraRaderaMen som jag känner Sverige kommer "vi" slingra oss ur det engagemanget om det inte lönar sig, för Sveriges vän är idag ingens vän.
Det här är intressant. För Sverige är NATO-frågan ideologisk, inte existentiell.
SvaraRadera"En existentiell fråga för Finland
Det talar också för en spegling av det faktum att Sverige och Finland valde att ansöka om medlemskap av så olika orsaker. För Finland är det en existentiell fråga och för Sverige är den mer ideologisk, påpekar Lindström.
– Därför var beslutet svårare för Sverige att fatta och därför ser vi också mer motstånd i olika former i Sverige just nu, säger hon."
Det vill säga: Finland har lång gräns till Ryssland och kan känna sig hotat av Ryssland.
Detsamma gäller inte Sverige. Det är en ideologisk fråga som drivits av högern - och de lyckades få med sig S-ledningen.
Dessutom har Sverige en större kurdisk befolkning, och det finns även andra minoritetsgrupper som inte bör spelas ut mot varandra.
Motståndet mot NATO är större i Sverige och det kommer att växa, även eftersom befolkningen blev överkörd. Det var inte alls panikbråttom att skicka in en ansökan.
En reporter jag tycker är helt ok Johanne Hildebrandt skrev i ett reportage nyligen att NATO-medlemskap kräver en stor mental omställning i Sverige - all right nu är jag tillräckligt gammal för att inte veta hur de yngre generationerna kommer att se på det, enl. Aftonbladets ledarsida ser de det som Sagan om ringen och arvfiende, vilket är väldigt illavarslande för det betyder att ungdomen har blivit vilseledd av cyniska och maligna opinionsbildare och politiker. Men den stora mentala omställningen om den nu kommer att äga rum, ställer alla dem utanför som inte är beredda att slåss mot serber på Kroatiens sida eller mot kurder på Turkiets, eller alla dem som inte känner sig besläktade med KarlXII (den svenska smygrasismen avslöjar sig på så vis också, alla dessa helvetes-vi:n).
Men notera presuppositionen - "påpekar Lindström".
SvaraRaderaPåpeka är ett sånt verb som förutsätter att det som följer är sant.
Ska det uttryckas mer neutralt är "säger" lämpligare. Vill man markera distans och en viss reservation, kan "hävdar" användas.
Det är sånt här elever borde få lära sig i skolan. Nu håller jag visserligen med om att det för Sveriges del är en ideologisk (och kanske ännu mer ekonomisk, synnerligen lukrativa vapenkontrakt) fråga och inte existentiell. Men jag vill ändå påpeka att påpekar inte är ett neutralt verb.
Och så får man se upp med socialdemokraternas iver att omhänderta barn som de menar löper risk att bli brottslingar. Man kan inte okritiskt förutsätta att landsmoderkandidaten M Andersson är särskilt demokratiskt lagd.
Sverige är en hybrid mellan Magdalena och Kristersson.
SvaraRaderaSverige utanför NATO är inget skräckscenario, som den där Knutson påstår. Om Ryssland skulle gå in i Baltikum, vilket förefaller osannolikt, kommer Sverige låna ut Gotland till NATO. Ingen förväntar sig en rysk attack på Sverige.
SvaraRaderaVarför ljuger de så mycket?
Motståndet mot NATO i Sverige kommer att öka när fler förstår vad det handlar om.
SvaraRaderaMen skönt att någon fick påpeka det uppenbara - det är inte en säkerhetsfråga för Sverige. Det är en ideologisk och framförallt ekonomisk fråga.
SvaraRaderaMagdalena Andersson är en orm, givetvis. Hon lyckas med att skylla Turkiets protester på den nuvarande regeringen. Även en kvinna med väloljat leende kan vara en hal maktmänniska.
SvaraRaderaNaivt tänka sig politik utan falskhet, ja jag tror i och för sig att ärligheten är den politiska karriärens första offer, men det finns gradskillnader. Jag tror det finns en liten tendens inom vänstern och vänsterliberalerna att se S som "det mindre onda alternativet", men jag betraktar de nya socialdemokraterna som lika rasistiska som sd, och de kan bygga vidare på en auktoritär tradition och från fornstora dar då de liksom ansåg att de var Sverige. Folkhemmet. På gott och ont, såklart att socialdemokratin gjort mycket bra för Sverige också. Det här nya gänget, Morgan Johansson, Magdalena Andersson, Ann Linde, Ygeman, är farligare än dagens moderater: de senare gör visserligen utspel som rimligen borde vara omöjliga att genomföra i en demokrati och rättsstat (som att låta skjutna tonåringar bekosta sin egen sjukhusvård). Men de senare för fram ungefär samma förslag, och de har fortfarande i Sverige någon form av rykte som lite snällare, tror till och med en del kallar dem vänsterblocket fortfarande. Det är helt fel, och det är lite skumt att se att kritiken mot Kristersson går enligt gamla hjulspår, som om moderaternas partiledning vore mer höger än socialdemokraternas idag.
SvaraRaderaUngefär så, fast mer stringent uttryckt.
SvaraRaderaDet står en air runt det nya S-gardet som luktar nyfascism.
Jag tror för min del inte att Ryssland kommer att använda kärnvapen om Tyskland skickar stridsvagnar. Däremot tror jag att de kan komma att användas för att återerövra Krim, och det är ju väldigt många cyniska politiker i Väst som blundar för komplikationerna (de flesta civila Krimbor vill troligen inte bli befriade av Ukraina). Jag tror heller inte att de skulle innebära ett slut på kriget.
SvaraRaderaSå jag tror att Tysklands försiktighet är korrekt, även i förhållande till opinionen på hemmaplan (det är verkligen inte bara högerextremister och vänsterextremister som kritiserar inblandningen i Ukrainakriget).
Leverans av stridsvagnar innebär en eskalering, en upptrappning av kriget mellan Ryssland och Väst. Det hade varit klokare tror jag om Tyskland hade ställt sig utanför tidigare. Boris Johnson hävdar ju att de var svåra att övertala.
Rent generellt hävdar jag att man ska hänga sina egna dockor - (även om jag stödjer Rojavakommittén till max i detta). Det vill säga, svenskar som hänger ett lands statschef upp och ner kan sägas hålla på med gammal vanlig krigspropaganda, nidbild av "den andre" osv.
SvaraRaderaSå innan man gör detta till en fin yttrandefrihetsfråga eller roar sig med att kalla det andra landets statschef lättkränkt, kan man ställa sig till intrycket av Anna Lindh och Ann Linde dinglande bredvid varandra utanför Rosenbad.
Stoppa vapenexporten, helt enkelt. Och NATO bort från Sverige.
Men aktionerna är inte ett hot mot vår demokrati, som Kristersson hävdar. Varken Koranbränning utanför Turkiets ambassad eller den hängda Erdogandockan utgör ett hot mot Sveriges demokrati.
SvaraRaderaVapenexport till Turkiet utgör ett hot mot demokratin och freden och det är en djupt omoralisk balansakt med kurdiska liv i strypsnara.
Jag har en ung anhörig fin omtänksam pojke, hederlig och rakryggad och ville vara med och skydda Sverige osv, som började utbilda sig till stridspilot men det visade sig att han inte riktigt hade fallenheten. Hur som helst: om han hade blivit det hade jag vänt upp och ner på himmel och jord för att få honom att hoppa av i det här läget, med politiker som inte går att lita på ett enda jävla dyft, skakighet och lögner, odemokratiskt skyndsam natoprocess, visst en musketörparagraf som inte innebär automatisk katapultering till andra länder men med tanke på de krassa aningslösa skitar som styr Sverige, finns ingenting att lita på. Så jag hade aldrig gått med på att någon ung människa i nuläget, då det inte heller föreligger något akut hot mot Sverige, lovade bort sig till ett gäng som säljer vem som helst vart som helst.
SvaraRaderaJag kommer slåss mot NATO långt efter alla opinionsbildares död.
"Hon skildrar de inre skeendena i Kreml" - Sverige är verkligen Grönköping många gånger.
SvaraRaderaFör att begripa det här skeendet måste man veta hur mycket vapenindustrin tjänar på kriget, och att respekten för människoliv är noll även från NATO:s sida - man räknar med många ukrainska dödsoffer för "vår" skull.
SvaraRaderaMen detta är (ungefär) sant som Anna-Lena Laurén säger: "Om Finland går med är Sverige skyddat ändå". Hur som, det är ingen som tror att Ryssland står i begrepp att invadera vare sig Finland, Baltikum eller Sverige. Det är inte bråttom eller det minsta säkerhetspolitiskt klokt att bryta vapenembargot mot Turkiet i all hast. Brådskan med NATO handlar om ideologi, hämnd på den gamla socialdemokratin, längtan efter att fyra av kanoner med de stora grabbarna, muskelspänning mot Ryssland, möjlighet till ännu mer lukrativa vapenkontrakt, men det handlar inte om Sveriges säkerhet eftersom den minskar till priset av att få brösta upp sig, och det handlar inte om medlidande med Ukraina. Försvar och säkerhetspolitik sköter man på helt andra sätt.
SvaraRaderaFör övrigt önskar jag att någon spelar in redaktionsmötena och de mer inofficiella samtalen, särskilt på kvällstidningarna, och publicerar snacket off the record. En upplyst värld, medborgarna har rätt att få veta hur de som anser sig ha uppdraget att styra in Sverige i NATO resonerar. Och hur kvällstidningsredaktörerna resonerar när de varvar skräcklöpsedlar med dom har redan förlorat.
Jag tror det finns kvinnor på redaktionerna runtom som är emot det här svulstiga löpsedelkrigandet.
"Om Finland går med är Sverige skyddat ändå" är dock ganska slappt, riktigt så enkelt är det inte och kanske inte världens schysstaste grej att åka snålskjuts på Finland. Sverige är rätt ok skyddat pga bilaterala avtal och var i praktiken skyddat under det kalla kriget, det har inte kommit några repressalier än och ifall de kommer blir det väl sabotage av olika slag, snarare än invasion.
SvaraRaderaPaludan verkar varken ha velat stoppa NATO-anslutningen eller framkalla kravaller för att öka ropen på hårda tag. Typ lite blek om nosen idag.
SvaraRaderaExistentiell fråga för Finland - tja, i den meningen att de inte vill finlandiseras. Dvs inte vara underdåniga mot Ryssland. Det är nog inte många som tror att Ryssland avser att invadera Finland. Ryssland vill bli betraktad som en stormakt igen och inte bli knäppt på näsan av USA, det handlar om ekonomiska intressen och så kallad geopolitik, och de länder som kan vara i farozonen är Moldavien och Georgien.
SvaraRaderaJag har givetvis ingen aning om hur det kommer att gå i Ukraina på sikt men det är svårt att tro att Ryssland kommer att acceptera en NATO-bas på Krim och det var ju bland annat på så vis det började. Sjöbrisrabaldret. Så vad kommer att hända om Ukraina återerövrar Krim, vilket landet fått klartecken för av flera västländer? Mer än att det kommer dö en herrans massa ukrainare och ryssar? Medan NATO och Sverige står i fönstret och känner sig generösa, och sedan?
Jag tycker egentligen att det är väldigt tokigt av Tyskland att skicka stridsvagnar, om de nu gör det, eftersom det inte längre går att kalla det något annat än ett världskrig, och eftersom man inte ska låta sig pressas på det sättet. USA kan få en isolationistisk president, eller tycka att det blivit för dyrt.
SvaraRaderaNu har det börjat bli lite väl mycket likhetstecken mellan extremism och NATO-motstånd, och frågan om t.ex vapenexporten till Turkiet har drunknat i den sekundära debatten om yttrandefrihet. Även om den senare inte heller är fy skam, eftersom det är en förutsättning för att det förra faktiskt skulle kunna diskuteras (även om det sällan gör det).
SvaraRaderaMen nu uttalar sig en amerikansk analytliger i SvD och säger att Sverige borde begränsa "extremisters" rätt att demonstrera mot Turkiet.
Det kom också en sorgesam statistisk undersökning i SvT som gjorde gällande att 63 procent av svenskarna fortfarande vill gå med i NATO, det är inte så konstigt i och med propagandan, men det är därför jag menar att elever borde lära sig argumentationsanalys, mediekritik och retorik i skolan. Då hade de haft en större chans att förstå vilken intensiv påverkanskampanj de blivit utsatta för. Och först därefter fatta självständiga beslut.
Svårt att förstå det där med statistik också. 1 043 personer låter väldigt lite för en opinionsundersökning.
SvaraRaderaMen det var i alla fall kul med den där journalisten som "påpekade" att för Finlands del handlar det om säkerhet.
För Sveriges del handlar det om ideologi.
Under det kalla kriget visste alla att Sverige hade överenskommelser off the record med NATO och USA. För att det låg i deras intresse minst lika mycket som i Sveriges. Det som retade borgerligheten var att Palme ändå tog sig rätten att kritisera Vietnamkriget. Det var som att spotta i tallriken: ska man förvänta sig stöd av någon får man inte samtidigt kritisera. Dessutom fanns en gammal harm över att Sverige inte gjorde sitt under andra världskriget utan berikade sig (vilket de borgerliga vill lägga socialdemokratin ensam till last, vilket givetvis varken är korrekt, sant eller hederligt, det var en blocköverskridande historia). Baltutlämningen är också en händelse som omhuldats särskilt av borgerligheten (PO Enquists skildring av baltutlämningen anklagades för att relativisera och gå sovjetunionens ärenden, fast det var en helt annan kulturell offentlighet än idag så anklagelserna knäckte inte knäskålarna på Enquist).
SvaraRaderaDen borgerliga ideologin idag går ut på att nu är det dags för Sverige att betala tillbaka. Det är där den ideologiska NATO-språngbrädan befinner sig. Rysslands invasion i Ukraina har också medfört en möjlighet att stryka ett streck över alla misstag och vidrigheter som begåtts av storebror - ilskan över att Palme kritiserade Vietnamkriget har aldrig givit med sig, det man nu så gott som lyckats genomföra är en total sammansmältning av proamerikanism, svenskt försvar och enögd antiimperialism. En förutsättning för det var givetvis nedrustningen, det är ganska sannolikt att om Sverige hade behållit sitt försvar, hade det framstått som ännu mer absurt att hasta fram en NATO-ansökan.
Jag tycker inte att man ska peka ut någon som agent utan att ha väldigt mycket på fötterna. Särskilt inte genom att hänvisa till främmande makts underrättelsetjänst, som SvD gör idag.
SvaraRaderaMen det finns såklart en motsägelse mellan att ta Paludan till Turkiets ambassad, och säga sig vara emot koranbränningar.
Men SvD är i stort den tidning som skött det här bäst - de har inte smetat ihop åsikter och rapportering i samma grad som DN, och är inte braskande löpsedelskrigare som kvällspressen.
SvaraRaderaVärldskrig (även utanför Ukraina) blir det om en symbolhandling sätter känslorna i svall lika kraftigt (som t.ex skottet i Sarajevo), så att det helt enkelt inte går att stoppa ursinnet och hämndspiralen: någon av parterna eller en provokatör som låtsas tillhöra den ena eller andra sidan.
SvaraRaderaVärldskrig utanför Ukraina kan det också bli på sikt om konflikten sipprar vidare, långsamt, med ökade spänningar i Baltikum (t.ex efter förbud mot användning av ryska), eller på Balkan, en rad mindre inbördeskrig där fler dras in successivt.
Det här är bra:
SvaraRadera"– Provokationen sitter i att du eldar. Vad du riktar provokationen mot beror på vad du eldar för något. Om du eldar en flagga blir den politisk, mot Turkiet och deras statsledning. Eldar du en koran så ger du dig på alla muslimer. Men muslimer i Syrien och Afghanistan har väl ingenting med Turkiet att göra? Diskussionen börjar handla om någonting annat."
https://www.svd.se/a/gEz3qJ/chang-frick-vill-sd-ha-mig-som-slagpase-lat-dem
SvaraRaderakanske har DN börjat inse att "agendasättande journalistik" precis som kampanjjournalistik har en doft av indoktrinering, så nu byter de till "Upplysning" - återstår att se vad det handlar om
Det senaste är tydligen att kriget förväntas ta några år, och att ukrainare så småningom ska ta över det svenska flygvapnet. Svenskar har vuxit upp med antimilitarism och är ganska curlade och de flesta antas vara slackers. Men ukrainare är beredda att betala i blod för Europa.
SvaraRaderaDen här samtidiga euforin över ChatGPT i Väst. Avskaffa både kropp och själ, blod, svett, tårar, och man kan märka en förtjusning över att erfarenhet, bildning, besinning, kan ersättasen alltmer meningslös europeisk överklass - medan det finns kroppar som far illa, slits ut, och en myndig kan ju till att inte jobba med sådana yrken i stället för att gnälla över pensionen. Det är samma grej, ett alltmer brutalt klassamhälle på vars topp det sitter själsdöda.
Man räknar cyniskt med att den fattiga fd sovjetstaten betalar med stora mängder blod för svenska intressen, och skryter i gengäld med sin vapenleverans. Det är det nya Sverige.
också talande att debattörer kan växla snabbt från beklagande över den skrotade svenska "fredstraditionen" till propaganda för LSD, som ett sätt att skaffa sig en "andlig dimension", även det hänger ihop - orkar inte hålla fast vid sina principer, MP orkar inte heller det, ingen orkar, men LSD orkar man med, det är ju upplevelser.
Mental omställning - nej, det behövs protester av parisiska dimensioner och mer än så, och kommer de inte idag så kommer de i morgon. Det som slängs ut genom fönstret stormar en dag in genom ytterdörren.
SvaraRaderaDet trillade bort några ord ur kommentaren: utmärkt.
SvaraRadera"...det faktum att" (apropå påpekandet, egentligen påståendet, att Sverige och Finland hade så olika anledningar att ansöka om NATO-medlemskap).
SvaraRadera"Det faktum att" är en blinkande lampa, dvs det som följer i att-satsen bör först granskas som påstående, för att se om det kan passera som ett konstaterande eller inte.
"Det faktum att Sverige har ansökt om NATO-medlemskap" kan ganska raskt läggas till högen av fakta, det vore så att säga lite over the top om t.ex journalister började gräva i det nu, ifrågasätta dokuments äkthet eller få för sig att ansvariga politiker helt enkelt bluffar om den saken. För att svenskar senare ska ställas inför rubriken: "Det var ingen NATO-ansökan".
Men det är väldigt mycket av faktiska presuppositioner som i själva verket är påståenden, det behöver alltså inte vara falska påståenden men de är inte så faktiska som det kan låta: "Det faktum att" är alltså en sån signal som slöläsare bör reagera på.
Jo, Sverige och Finland sökte NATO-medlemskap av olika orsaker, och själv håller jag med påståendet i att-satsen. För Sveriges del var det en ideologisk fråga (vilket numera är så gott som identiskt med en ekonomisk fråga).
Det är lite trist när en så obehaglig snubbe som PM Nilsson åker dit på något såpass futilt som ålfiske, det är också någon form av fokusförskjutning, jag skulle säga avtrubbning när det läggs mycket energi på en sån fråga.
SvaraRaderaJag skulle säga åtminstone från andra, tredje klass i skolan borde retorik och pragmatik vara skolämnen. Det behöver inte vara så väldigt invecklat och verkligen inte omöjligt för barn. Att t.ex resonera kring detta:
SvaraRaderaVad är ett normalt land?
Jens Liljestrands drapa mot Chang Frick och protesterande kurder visar varför S drar väljare från det illiberala moderata lägret: den auktoritära traditionen.
SvaraRaderaHan skriver (vilket efter en argumentationsanalys går att instämma med) att S hade skickat fram några Ygemän som knäppt bort Chang Frick som Putinkramare.
Nu kan moderaternas högerfalang och den socialdemokrati som hade medierna i sin hand och snabbt manövrerade ut Juholt ingå i symbios, med övertagen sd-retorik mot Somalitowns.
Samma vapenskrammel som mest var lite lövfrasande mot Enquist är idag allenarådande, taktfast, politiken skiljer sig inte mellan blocken och S har lagt om retoriken på ett sätt som ligger sd nära, och MP de meningslösa vissna morötterna förstår inte att principer är något man står för och är beredd att kämpa för.
Liljestrand är en sån som kan ersättas med ChatGPT.
SvaraRaderaCarl Bildt låter redan som ChatGPT, vilket är helt i analogi med hans slogan "den enda vägen".
SvaraRaderaFör en ganska stor del av befolkningen med minnen från det kalla kriget handlar det inte om någon mental omställning alls, utan om hämnd, skadeglädje - äntligen, Vietnamkriget liksom Irakkriget, Afghanistankriget och Libyenkriget är för dessa rättfärdiga specialoperationer, den stora triumfen var när den avdomnade delen av vänstern bejakade bombningarna av Libyen, för att de inte orkade analysera frågan innan de redan svepts med.
SvaraRaderaDet är sant att ord kan vara ena riktiga otäckingar, och i krig sägs saker som man nog bör skydda både LSD-tanter och herrgårdsdamer som ligger som höns på monarkin, "Du skadar dig själv, Harry!" Harry har väl dödat mängder, kan någon räkna ut varför det inte rör svenska rasister i ryggen?
Olika former av stöd till civila ukrainare, flyktingar och de som bor kvar i Ukraina, är bra och riktigt - men frågan är om känslovänstern har läst ukrainska författare och sett vad de skriver, är det någon form av narcissistisk grej, författare ska stödja författare, eftersom författare är lite mer värda?
SvaraRaderaJag är ju en betydligt kyligare person och just efter att ha läst ukrainska författare, har bilden av reaktionär ukrainsk nationalism bara skärpts, det är klart att de har rätt att uttrycka det där men vad menar luddsvenskarna med att inte diskutera det? Är "synd om" alltid det enda rättesnöret?
Hur kommer det sig att författare som är jätte, jättelångt ut på högerkanten bemöts med bleka medlidsamma leenden? Nedlåtande välvilja, eller handlar det om en strömkantring inom känslovänstern?
SvaraRaderaJa känslovänster är ett klyschigt uttryck, och både empati och känslor är fina grejer, i allra högsta grad, men när folk släpper intellektualiteten och struntar i svåra frågor för att få kramas, inom ett skrå, och tycker det är för jobbigt att diskutera vad folk egentligen skriver, eller tolkar det som "jo, visst, det är lite sådär, men det är för att det är synd om dem" - som om intellektualitet var uppdraget att pensla honung på hullingar.
SvaraRaderaProblemet blir också om man ser ukrainska författare som talespersoner för ukrainare: när jag skriver företräder jag inte svenskar som folkgrupp, när ukrainare skriver företräder de inte ukrainare som folkgrupp.
SvaraRaderaDet här är väl den tydligaste skiljelinjen mellan vänster och höger - när Prins Harry dödar afghaner tolkar högern det inte som imperialism.
SvaraRadera"Det är svårt att hitta någon här i Donetsk som inte är positiv till nyheten att Ukrainas västliga allierade nu också ska skicka moderna stridsvagnar som hjälp."
SvaraRaderaDet låter osannolikt.
Givetvis väldigt svårt att intervju människor i östra Ukraina, vad törs de säga, hur många är proukrainska och hur många proryska, vill de framförallt ha fred snarare än tillhöra den ena eller andra sidan - och så vidare. Men att det skulle vara svårt att hitta någon som inte är positiv till stridsvagnarna från Väst, hur många har man intervjuat innan man går ut med ett sådant uttalande? Eller har man bara skummat sociala medier ytligt.
Peter Englund är ingen krigsreporter. Det är inte det han är i Ukraina för heller, utan för att komma de ukrainska soldaterna nära. OK.
Apropå när medier frångår publicistiska regler till förmån för kampanjjournalistik.
SvaraRaderaDet kanske kommer försök till intervjuer med folk som bor i Donetsk senare, även om det nu brukar vara en dålig förutsättning när det är övertydligt vad reportern vill höra, och att reportern är lierad med militär.
SvaraRaderaHittills låter det som hurtig krigspropaganda, det hade kunnat skrivas i början av det första världskriget - frånsett "en ytlig översikt" över sociala medier.
"Nyheten om stridsvagnshjälpen fick ett stort genomslag på sociala medier. Bland annat uppmanades folk att ta på sig något leopardmönstrat för att fira att nu skulle de tyska stridsvagnarna komma."
Uppmanades av vem då? Det framgår inte. Av militären?
Jag misstänker att folk håller på att bli lite avtrubbade så att de inte ser skillnad på journalistik och propaganda/indoktrinering, risken är kanske större nu när DN gått ut hårt och döpt om "agendasättande journalistik" till Upplysning.
Någon påpekar i kommentarfältet det skamliga med den här typen av propaganda, och en annan svarar - med militärdiktaturens logik:
"DN citerade en soldat som uttryckte sig så. Man kan anta, utan att de har intervjuat halva Donetsk, att detta är folkviljan."
Litet faktafel bara - Englund har varit krigsreporter i Irak och på Balkan.
SvaraRaderaI stort håller jag med om att just den artikeln var olyckligt formulerad.
Det han gjorde i Irak var väl extremt inbäddat i amerikanska armén, ett tag sen jag läste men det tangerade väl krigspropaganda.
SvaraRaderaKosovokriget har jag för mig att han skrev ganska nyanserat om, bland annat demoniseringen av serber.
Jag tror det är nåt som hänt, DN blir värre och värre och Englunds artiklar har varit svulstig chauvinism. Reportageresan beskriver han som "lite som en road movie".
Jämför det med hur seriösa krigsreportrar som Magda Gad skriver.
Eftersom jag inte kan vräka bort uppmärksamheten från det här kriget är jag tacksam över att SvD finns för de rapporterar mer mångsidigt. När man tror att man ska kvävas av krigspropagandan, dyker det upp en luftficka.
Det här är modigt skrivet i dagens debattklimat (och nej det är inte ett ställningstagande för Putins invasion).
https://www.svd.se/a/VPGGzW/jenny-nordberg-kanon-utan-kulor-gor-ingen-skillnad
Partiet som så småningom tog sig an Giuseppe Missos sak, I Radicali, hade drogliberalism på programmet, för att komma till rätta med camorran. Camorran är ju gammal i Neapel, den uppstod i och med med att Neapel styrdes av utländska kungahus som samarbetade med banditer för att hålla koll på lokalbefolkningen. Från medeltiden och framåt. Det är därifrån camorrans sentinellor härstammar. Däremot är drogerna nya och krigen mellan klanerna började inte i egentlig mening förrän på 70- och 80-talen. Idag är det mer och mer baby gangs, bl.a för att staten lyckats rätt bra i bekämpningen av familjerna. Tonåringarna tar över i stället.
SvaraRadera