Som svar på denna kommentar: "Ranelid kan ju alltid lyssna lite på den här That's Life-trudelutten." Så oerhört cyniskt och illvilligt. Ranelid såras av passagen om honom, hans hustru undrar hur det känns att förstöra en människas liv och en familj - och lättvindigt uppmanas han att lyssna på "That's life".
Låt oss göra ett tankeexperiment. En bok ges ut. I den utpekas Maja Lundgren som alkoholist. Vidare informeras läsarna om att alkoholismen resulterat i flera destruktiva förhållanden som aldrig varat speciellt länge och därmed medfört en ofrivillig barnlöshet, något som författaren lider så av att hon till och med tar illa vid sig av en kvarglömd barntröja på en säng. Dessutom påpekas det att Maja Lundgren är socialt inkompetent, har få nära vänskapsrelationer och uppfattas som amorf av de flesta som kommer i kontakt med henne. Inget av ovanstående är osant. Men icke desto mindre vore det ganska elakt att sätta det på pränt i en bok. Månne sved det till lite att läsa? Det är svårt att veta med tanke på författarens känslokyla. Men ponera att en sådan situation faktiskt skulle göra Maja Lundgren ledsen. Hur skulle det då kännas att få uppmaningen att "lyssna lite på den här That's Life-trudelutten"?
That's life, that's what people say. You're riding high in April, Shot down in May. But I know I'm gonna change their tune, When I'm right back on top in June.
Oj, jag trodde faktiskt du skämtade när du skrev om Ranelids fru. Jag har inte förstört Ranelids liv och familj. Har du inte tänkt på att han är överallt? Passagen om BR drog jag mig för att ta med eftersom det är rätt många i kulturen som tycker han är en uppblåst idiot och säger det också. Och jag brukar inte vilja haka på drev. Om du läser min bok ser du att jag nämner detta också. Men han var såpass jobbig i Värnamo att det hade varit fel att inte ta med det, tyckte jag. Den där boken du skisserar skulle jag inte bry mig om, eftersom den skulle vara osann. Nästan som om det var livsstilspsykopatpositivisten DJ som skrivit den. Anonyma böcker har ungefär samma trovärdighet som anonyma kommentarer, så egentligen borde jag inte svara. Men du får hemskt gärna skriva här om dina uppenbarligen mycket misslyckade möten med mig. Gärna under eget namn.
En självbiografisk bok kan knappast innehålla raden: "uppfattas som amorf av alla som kommer i kontakt med henne" - det är mer Eberhard/schotteniusprosa, socialstyrelsen självnazifierar sig, ormgänget, liksom. I en självbiografisk skrift kan Anonym inte uttala sig för "de flesta", moral majority, utan får uttrycka sig så här istället: "Jag uppfattade henne som amorf när jag kom i kontakt med henne".
En detalj som hade kunnat vara med i Myggor och tigrar: en ung tysk turist gick ut på Via Roma, han hade varit i de spanska kvarteren. Han såg arg ut och sa: "Sie haben keine Struktur!"
Sinatras låt är stoisk - eller grabbig kanske är närmare. Kunna ta stryk och samla ihop sig, borsta av sig, that's life. Nästan lite Nietzsche. Motsatsen till Ranelid.
Anonym skrev "de flesta som kommer i kontakt med henne", lite mildare än "alla". Jag blev också tvungen att googla amorf. Jag har läst lingvistik och vet vad morfologi är, så ett hum om vad det kunde vara förstod jag. Ostrukturerad, ungefär. Och det kan det ju ligga något i, men... Jag skulle kunna tänka mig att trycka upp en T-shirt med "amorf" på. Tycker det är gulligt.
zigge: Jo, man kan tycka att sinatralåten är nästan outhärdligt grabbig. Fast jag gillar den. I verkligheten lär Sinatra dock inte ha varit lika "that's life:ig" gentemot Mario Puzo. Han lär ha vrålat "pimp" på en krog. Och det kan man verkligen förstå - porträttet av Sinatra (om det nu verkligen är det) är väldigt motbjudande i boken Gudfadern. Min skiss av mina möten med Ranelid är mycket oskyldiga och snälla i jämförelse.
Jag har hört ordet amorf användas i vardagliga, psykologiska samtal förut, men det var ett par decennier sedan. Då menade man hur som helst ungf. oförutsägbart ombytlig eller känslomässigt opålitlig. Man syftade på människor med tvära kast, som kunde te sig lojalt vänskapliga i ena stunden bara för att bi tvärfientliga i den andra. Kalleankor.
Men de miljöer jag beskriver främjar inte vänskap, utan snarare fjäsk och underordning respektive myggighet. Om jag för en del framstod som amorf i den världen så... Men, jag har redan skrivit om detta: kvinnor som inte anpassar sig till det sociala spelet inom en viss ihoppressad sammanslutning uppfattas stundom som galna, män som - osv osv. Nu är de flesta scener jag beskriver i Myggor och tigrar flertydiga. Man kan se dem från flera håll. Tolka dem på olika sätt. Till exempel detta med den ljusblå tröjan. En pik, eller en välvillig knuff? Kvarglömd, njaaa...
Jag kan inte ta illa upp av det där. Inte heller när Ranelids fru kom fram och påpekade att jag var barnlös, och påstod att jag hade förstört Ranelids liv och familj. Det är klart att det är obehagligt, men det skulle vara fel att tystna av den anledningen.
Jo, den borde väl ha skrivits under ett gammalt inlägg, den 19 februari, där jag skriver varför jag inte gillar texten till en viss schlagerlåt. Men jag tyckte att jag borde bemöta den. Hur kan det vara cyniskt och illvilligt att rekommendera Sinatras That's life?
Maskroskofta. Det är obegripligt i viss mån det här. Jag förstår inte helt och mina ögon dallrar som aladåber då jag blir nervös, olycklig och fnirrig av det. Dessutom är jag lika förkyld som en man skulle ha varit.
Var ska jag få energi ifrån utbrister jag klagande?
Kan någon svara på det?
Det finns en skådespelare som har ögon som ser ut som ägg. En mörk man. Vet ni vem jag menar? Han är ofta argsint (i sina roller). Svensk.
Maskroskofta, Mimosa. Blir du lika förkyld som en man skulle ha varit, det var inte lite! Var ska du få energi ifrån - blåbär. Det är dyrt, men det funkar ganska bra. Börja varje dag med en skål blåbär och mjölk.
Å det var en rolig tävling du kom med nu! - en mör skådespelare med ögon som ägg, ofta argsint, åtminstone i sina roller. Den första jag kom att tänka på var Börje Ahlstedt (vet inte om han har ögon som ägg eller är argsint i sina roller, men det var den förste jag kom att tänka på. Den andre är Jarl Kulle, men det var nog mer huvudet som såg ut som ett ägg och argsint var han väl rätt sällan).
Jarl Kulle är ju ett huvudägg. Den här mannens ögon är perfekt äggformade. Och när han spelar arg så trycker han ut dem lite till ur huvudet. Så där så man nästan hoppas att de ska ploppa ut.
Han har samma efternamn som en svensk författare som är född på 40-talet och har skrivit arbetarlitteratur och kriminalromaner.
Jo jag är lika förkyld som en man skulle ha varit om han var så här förkyld. Det är för jäkligt det här.
Tror du det går lika bra med blåbärsdricka te möronen?
En mör skådespelare det låter det. "Är du mör nu knubbis?" så säger ju Jocke med kniven till Pippis pappa när han sitter i fängelsehålan. Och papegojan kraxar detsamma: "Är du mör nu knubbis? Vatten och bröd! Vatten och bröd!"
hahaha! Jag tror skådespelare kan känna sig ganska möra efter repetitionerna, kanske mer då än efter en föreställning, och allra mest om de blir sågade i pressen.
Ska du inte plocka bort den där första kommentaren... Du har inte ens någon skyldighet att acceptera anonyma kommentarer - och det här är någon som säger sig ha inblick i din närmsta krets. Men det kan lika gärna vara någon som aldrig träffat dig, och tycker du inte att det är obehagligt att inte veta vem det är?
zigge: Det är inte första gången Tristan blir efterlyst! Men jag tror man måste lämna folk i fred när de dragit sig tillbaks. Mariannesson: jag tror inte att det är någon jag känner, på sin höjd någon jag mött flyktigt. Kanske flyttar kommentaren till inlägget om schlagerlåten.
**I början av sin karriär fick Ragnerstam ofta roller som lite udda och blyga ungdomar. Med åren han blivit alltmer känd för att spela annorlunda karaktärer, vilka inte sällan tangerar gränsen till det psykotiska eller rent psykopatiska. En av sina kanske mest skrämmande roller gjorde Ragnerstam i TV-serien Sjätte dagen (1999-2000) då han spelade en psykopatisk studierektor. Han har dock även medverkat i lättsammare produktioner, exempelvis som polisen Lasse i komedin Kopps (2003). Ragnerstam själv säger att han gillar att gestalta människor man inte riktigt förstår. Vilket delvis var hans motivering till att nyligen medverka i kortfilmen Johnny, en produktion av Molkoms Folkhögskola med regi av Erik Järnberg Rååd och producerad av Anna Tjernström. Den medverkade i Novemberfestivalen 2010.**
Och han är väldigt duktig på att spela på gränsen till psykotiska eller psykopatiska.
Hans ögon hjälper till här tycker jag. Han ser först ut som en normal och så händer något och han spärrar upp och visar äggen så där spännande.
Jag är mycket förtjust i honom. Jag tycker på sätt och vis fyller den funktion Ernst Hugo hade i mitt liv. Men jag skrattar mer åt Göran Ragnerstam. Kanske det är ögonen?
Hahahaha... Jag har sett alldeles för lite av Göran Ragnerstam, det är ju uppenbart! En maskroskofta till Anonym, så försvinner Anonym inte mängden! Strålande.
Ragnerstam är så speciell att han nog får många att vilja specialskriva serier/filmer för honom. Tror jag i alla fall. Och jag önskar fler gjorde det. Både allvar och komedi. Jag gillar polisen Lasse i Kopps. Det är en söt film.
Han gjorde ju en lite romantisk gestaltning av Lennart Geijer i filmen och Lillemor Östlin med samma ögon som han har annars.
Och som ond är han trovärdig.
Har heller inte sett så mycket men hans äggögon svävar framför mig titt som tätt.
Det kanske är som i Trollkarlen från Oz, att du alltid haft lingonbenshängslen. (Jag tänker på Plåtmannen, Lejonet och Fågelskrämman som hade hjärta, mod och hjärna hela tiden, visade det sig). Inom oss har vi alla lingonbenshängslen. Oooooh... Sommargardiner - förr i världen tog man ut innerfönstren, har jag för mig. Fint att ha olika gardiner olika årstider.
Som svar på denna kommentar:
SvaraRadera"Ranelid kan ju alltid lyssna lite på den här That's Life-trudelutten."
Så oerhört cyniskt och illvilligt. Ranelid såras av passagen om honom, hans hustru undrar hur det känns att förstöra en människas liv och en familj - och lättvindigt uppmanas han att lyssna på "That's life".
Låt oss göra ett tankeexperiment. En bok ges ut. I den utpekas Maja Lundgren som alkoholist. Vidare informeras läsarna om att alkoholismen resulterat i flera destruktiva förhållanden som aldrig varat speciellt länge och därmed medfört en ofrivillig barnlöshet, något som författaren lider så av att hon till och med tar illa vid sig av en kvarglömd barntröja på en säng. Dessutom påpekas det att Maja Lundgren är socialt inkompetent, har få nära vänskapsrelationer och uppfattas som amorf av de flesta som kommer i kontakt med henne.
Inget av ovanstående är osant. Men icke desto mindre vore det ganska elakt att sätta det på pränt i en bok. Månne sved det till lite att läsa? Det är svårt att veta med tanke på författarens känslokyla. Men ponera att en sådan situation faktiskt skulle göra Maja Lundgren ledsen. Hur skulle det då kännas att få uppmaningen att "lyssna lite på den här That's Life-trudelutten"?
That's life, that's what people say.
You're riding high in April,
Shot down in May.
But I know I'm gonna change their tune,
When I'm right back on top in June.
Oj, jag trodde faktiskt du skämtade när du skrev om Ranelids fru. Jag har inte förstört Ranelids liv och familj. Har du inte tänkt på att han är överallt?
SvaraRaderaPassagen om BR drog jag mig för att ta med eftersom det är rätt många i kulturen som tycker han är en uppblåst idiot och säger det också. Och jag brukar inte vilja haka på drev. Om du läser min bok ser du att jag nämner detta också. Men han var såpass jobbig i Värnamo att det hade varit fel att inte ta med det, tyckte jag.
Den där boken du skisserar skulle jag inte bry mig om, eftersom den skulle vara osann. Nästan som om det var livsstilspsykopatpositivisten DJ som skrivit den.
Anonyma böcker har ungefär samma trovärdighet som anonyma kommentarer, så egentligen borde jag inte svara.
Men du får hemskt gärna skriva här om dina uppenbarligen mycket misslyckade möten med mig. Gärna under eget namn.
Men du skulle lika gärna kunna vara en provokatör från någon tidning, som låtsas vara en representant för livsstilspsykopatpositivisterna.
SvaraRaderaBrukar inte konstnärer vara lite amorfa?
SvaraRaderakram
"uppfattas som amorf av de flesta som kommer i kontakt med henne" - var tvungen att googla amorf. Lösdrivare. Haha...
SvaraRaderaEn självbiografisk bok kan knappast innehålla raden: "uppfattas som amorf av alla som kommer i kontakt med henne" - det är mer Eberhard/schotteniusprosa, socialstyrelsen självnazifierar sig, ormgänget, liksom.
SvaraRaderaI en självbiografisk skrift kan Anonym inte uttala sig för "de flesta", moral majority, utan får uttrycka sig så här istället:
"Jag uppfattade henne som amorf när jag kom i kontakt med henne".
Helt ok.
Varför inte en smurf på en gång.
SvaraRaderaEn detalj som hade kunnat vara med i Myggor och tigrar: en ung tysk turist gick ut på Via Roma, han hade varit i de spanska kvarteren. Han såg arg ut och sa: "Sie haben keine Struktur!"
SvaraRadera"Uppfattas som amorf av alla som kommer i kontakt med henne" Låter som en journalgroda från psykiatrin.
SvaraRaderaSinatras låt är stoisk - eller grabbig kanske är närmare. Kunna ta stryk och samla ihop sig, borsta av sig, that's life. Nästan lite Nietzsche. Motsatsen till Ranelid.
SvaraRaderaAnonym skrev "de flesta som kommer i kontakt med henne", lite mildare än "alla". Jag blev också tvungen att googla amorf. Jag har läst lingvistik och vet vad morfologi är, så ett hum om vad det kunde vara förstod jag. Ostrukturerad, ungefär. Och det kan det ju ligga något i, men... Jag skulle kunna tänka mig att trycka upp en T-shirt med "amorf" på. Tycker det är gulligt.
SvaraRaderazigge: Jo, man kan tycka att sinatralåten är nästan outhärdligt grabbig. Fast jag gillar den. I verkligheten lär Sinatra dock inte ha varit lika "that's life:ig" gentemot Mario Puzo. Han lär ha vrålat "pimp" på en krog. Och det kan man verkligen förstå - porträttet av Sinatra (om det nu verkligen är det) är väldigt motbjudande i boken Gudfadern. Min skiss av mina möten med Ranelid är mycket oskyldiga och snälla i jämförelse.
Äsch, nu blev det amorft. Man har ett hum, man förstår inte ett hum.
SvaraRaderaJag har hört ordet amorf användas i vardagliga, psykologiska samtal förut, men det var ett par decennier sedan. Då menade man hur som helst ungf. oförutsägbart ombytlig eller känslomässigt opålitlig. Man syftade på människor med tvära kast, som kunde te sig lojalt vänskapliga i ena stunden bara för att bi tvärfientliga i den andra. Kalleankor.
SvaraRaderaAha. Aldrig hört. Intressant.
SvaraRaderaMen de miljöer jag beskriver främjar inte vänskap, utan snarare fjäsk och underordning respektive myggighet. Om jag för en del framstod som amorf i den världen så... Men, jag har redan skrivit om detta: kvinnor som inte anpassar sig till det sociala spelet inom en viss ihoppressad sammanslutning uppfattas stundom som galna, män som - osv osv.
SvaraRaderaNu är de flesta scener jag beskriver i Myggor och tigrar flertydiga. Man kan se dem från flera håll. Tolka dem på olika sätt. Till exempel detta med den ljusblå tröjan. En pik, eller en välvillig knuff? Kvarglömd, njaaa...
Exakt och bra svar ... (jag skulle nog kunnat låta mig tystas av att bli kallad "amorf") ... heja Maja!!
SvaraRaderaIAMB (oinloggad, mailar för att bekräfta att det är jag)
Tack IAMB!
SvaraRaderaJag kan inte ta illa upp av det där. Inte heller när Ranelids fru kom fram och påpekade att jag var barnlös, och påstod att jag hade förstört Ranelids liv och familj. Det är klart att det är obehagligt, men det skulle vara fel att tystna av den anledningen.
SvaraRaderaOT-kommentarer raderas.
SvaraRaderaOm man inte säger lingonben?
SvaraRaderaJa lingonben, ja.
SvaraRaderaLingonben: är inte redan kommentar no.1 ngt OT?
SvaraRaderaJo, den borde väl ha skrivits under ett gammalt inlägg, den 19 februari, där jag skriver varför jag inte gillar texten till en viss schlagerlåt. Men jag tyckte att jag borde bemöta den. Hur kan det vara cyniskt och illvilligt att rekommendera Sinatras That's life?
SvaraRaderaJag ville bara kika in och säga lingonben.
SvaraRaderaMaskroskofta. Det är obegripligt i viss mån det här. Jag förstår inte helt och mina ögon dallrar som aladåber då jag blir nervös, olycklig och fnirrig av det. Dessutom är jag lika förkyld som en man skulle ha varit.
SvaraRaderaVar ska jag få energi ifrån utbrister jag klagande?
Kan någon svara på det?
Det finns en skådespelare som har ögon som ser ut som ägg. En mörk man. Vet ni vem jag menar? Han är ofta argsint (i sina roller). Svensk.
Febriga hälsningar Mimosa
Maskroskofta är ett mycket fint uttryck.
RaderaLingonben, Mariannesson.
SvaraRaderaMaskroskofta, Mimosa. Blir du lika förkyld som en man skulle ha varit, det var inte lite!
Var ska du få energi ifrån - blåbär. Det är dyrt, men det funkar ganska bra. Börja varje dag med en skål blåbär och mjölk.
Å det var en rolig tävling du kom med nu! - en mör skådespelare med ögon som ägg, ofta argsint, åtminstone i sina roller.
Den första jag kom att tänka på var Börje Ahlstedt (vet inte om han har ögon som ägg eller är argsint i sina roller, men det var den förste jag kom att tänka på. Den andre är Jarl Kulle, men det var nog mer huvudet som såg ut som ett ägg och argsint var han väl rätt sällan).
Rättelse: mörk, inte mör.
SvaraRaderaHehe. En mör skådespelare.
SvaraRaderaJarl Kulle är ju ett huvudägg. Den här mannens ögon är perfekt äggformade. Och när han spelar arg så trycker han ut dem lite till ur huvudet. Så där så man nästan hoppas att de ska ploppa ut.
SvaraRaderaHan har samma efternamn som en svensk författare som är född på 40-talet och har skrivit arbetarlitteratur och kriminalromaner.
/Mimosa
Jo jag är lika förkyld som en man skulle ha varit om han var så här förkyld. Det är för jäkligt det här.
SvaraRaderaTror du det går lika bra med blåbärsdricka te möronen?
En mör skådespelare det låter det. "Är du mör nu knubbis?" så säger ju Jocke med kniven till Pippis pappa när han sitter i fängelsehålan. Och papegojan kraxar detsamma: "Är du mör nu knubbis? Vatten och bröd! Vatten och bröd!"
/Mimosa
hahaha! Jag tror skådespelare kan känna sig ganska möra efter repetitionerna, kanske mer då än efter en föreställning, och allra mest om de blir sågade i pressen.
RaderaMankell, kan det väl inte vara.
SvaraRaderaJag tror Mimosa är Fia (tandemcykel-Fia) med nytt nick! Men var är Tristan?
Ska du inte plocka bort den där första kommentaren... Du har inte ens någon skyldighet att acceptera anonyma kommentarer - och det här är någon som säger sig ha inblick i din närmsta krets. Men det kan lika gärna vara någon som aldrig träffat dig, och tycker du inte att det är obehagligt att inte veta vem det är?
SvaraRaderazigge: Det är inte första gången Tristan blir efterlyst! Men jag tror man måste lämna folk i fred när de dragit sig tillbaks.
SvaraRaderaMariannesson: jag tror inte att det är någon jag känner, på sin höjd någon jag mött flyktigt. Kanske flyttar kommentaren till inlägget om schlagerlåten.
"Nervös, olycklig och fnirrig" - träffande beskrivet av Mimosa.
SvaraRaderaGöran Ragnerstam!
SvaraRaderaMimosa? Hoho?
SvaraRadera(Jag har ju inte facit, men jo, perfekt äggformade ögon verkar stämma)
Ha ha ja se där ja!
SvaraRaderaGöran Ragnerstam, så här står det på wiki:
**I början av sin karriär fick Ragnerstam ofta roller som lite udda och blyga ungdomar. Med åren han blivit alltmer känd för att spela annorlunda karaktärer, vilka inte sällan tangerar gränsen till det psykotiska eller rent psykopatiska. En av sina kanske mest skrämmande roller gjorde Ragnerstam i TV-serien Sjätte dagen (1999-2000) då han spelade en psykopatisk studierektor. Han har dock även medverkat i lättsammare produktioner, exempelvis som polisen Lasse i komedin Kopps (2003). Ragnerstam själv säger att han gillar att gestalta människor man inte riktigt förstår. Vilket delvis var hans motivering till att nyligen medverka i kortfilmen Johnny, en produktion av Molkoms Folkhögskola med regi av Erik Järnberg Rååd och producerad av Anna Tjernström. Den medverkade i Novemberfestivalen 2010.**
Och han är väldigt duktig på att spela på gränsen till psykotiska eller psykopatiska.
Hans ögon hjälper till här tycker jag. Han ser först ut som en normal och så händer något och han spärrar upp och visar äggen så där spännande.
Jag är mycket förtjust i honom. Jag tycker på sätt och vis fyller den funktion Ernst Hugo hade i mitt liv. Men jag skrattar mer åt Göran Ragnerstam. Kanske det är ögonen?
Författaren är Bunny Ragnerstam.
/Mimosa
Anonym vinner en maskroskofta!
SvaraRaderaHahahaha... Jag har sett alldeles för lite av Göran Ragnerstam, det är ju uppenbart!
SvaraRaderaEn maskroskofta till Anonym, så försvinner Anonym inte mängden! Strålande.
Tusen tack, jag ska bära den med stolthet. Såväl i mängden som i min splendida ensamhet.
SvaraRaderaRagnerstam är så speciell att han nog får många att vilja specialskriva serier/filmer för honom. Tror jag i alla fall. Och jag önskar fler gjorde det. Både allvar och komedi. Jag gillar polisen Lasse i Kopps. Det är en söt film.
SvaraRaderaHan gjorde ju en lite romantisk gestaltning av Lennart Geijer i filmen och Lillemor Östlin med samma ögon som han har annars.
Och som ond är han trovärdig.
Har heller inte sett så mycket men hans äggögon svävar framför mig titt som tätt.
/Mimosa
Anonym: tacka Mimosa för maskroskoftan.
SvaraRaderaMimosa: vad dumt, jag har inte sett någon av filmerna du nämner.
Mimosa måste ju få pris för överraskningstävlingen med maskroskofta som första pris. Lingonbenshängslen, kan det passa?
SvaraRaderaLingonbenshängslen! Förstår inte hur jag klarat mig utan det så länge!! Tackar.
SvaraRaderaHar bytt till sommargardiner nu. Det känns mycket bättre. Ljuset liksom silas.
/Mimosa
Det kanske är som i Trollkarlen från Oz, att du alltid haft lingonbenshängslen.
SvaraRadera(Jag tänker på Plåtmannen, Lejonet och Fågelskrämman som hade hjärta, mod och hjärna hela tiden, visade det sig).
Inom oss har vi alla lingonbenshängslen.
Oooooh...
Sommargardiner - förr i världen tog man ut innerfönstren, har jag för mig.
Fint att ha olika gardiner olika årstider.