Här är Drottning Kill. Det är väl den första dikt jag gjorde, jag var fyra år och sjöng den ibland. Jag tror att melodin gick så här - det är i alla fall så jag minns den.* Jag har lagt till lite tuba och orgel, det blev fel med tuban på slutet men jag ska försöka rätta till det sedan.
Jag har lärt mig hur man lägger in texten under noterna nu.
Drottning Kill by majalu
Jag vet inte om det handlade om något slags "radikal negativ kvinnlighet", som man brukar tala om ibland.
Drottning Kill
Drottning Kill
Ingenting att vara.
Drottning Kill
Drottning Kill
Kan man inte vara.
*
Vilken melodi jag sjöng den på minns jag inte riktigt, förmodligen var det lite olika, improviserat. Den här melodin är väldigt lik "Spanien är ett land där man dansar tango", påpekade IAMB. Det kanske inte var till exakt de tonerna men något åt det hållet som jag sjöng Drottning Kill-dikten.
Kul att du nu lagt till musik till en av dina första dikter du skrev och sjöng som 4-åring.
SvaraRaderaLeroy
Ja, visst är det lite kul? Melodin (som ju är väldigt enkel) hittade jag också på då, och klinkade den på piano.
RaderaSådär höll jag också på, vi hade inget piano men jag sjöng ramsor. "Jag går uppför trappan äpplet går ner för trappan. Jag går ner för trappan äpplet går uppför trappan". Hehe...
RaderaCalamity
Du verkar ha varit ett deprimerat barn.
RaderaDet var jag inte alls. Jag var väldigt utåtagerande alltså hyperaktiv, när jag fick diagnosen sen föll pusselbitarna på plats, vad är det för deprimerat med att sjunga om äpplen som går upp för trappan? Är du psykolog? Verkar inte så.
RaderaCalamity Jane
Fniss
RaderaJätteanonym
Är inte melodin väldigt lik nybörjarblockflöjtspelarens "Spanien är ett land där man dansar tango. Allra bäst en spanjor dansar sin fandango." (Viss reservation för texten.)
RaderaDin 4-års text var ju jättehäftig.
Jo det är det ju! Jag minns faktiskt inte riktigt vilken melodi jag sjöng den på - det kan ha varit lite olika. Texten minns jag däremot, mina storasystrar brukade småretas lite med mig för den och min mamma har påmint mig om den på senare år.
RaderaEh, alltså ljög jag för Leroy! Men omedvetet!
Radera(Ska fråga syrrorna om de minns)
Det skulle vara intressant att höra fler synpunkter på polisens film - den finns på YouTube. Är den OK eller inte? Kan man veta hur den används sedan, i skolorna?
RaderaMan kanske kan ifrågasätta att det är just polisen som gör den - och uppmaningen att anmäla om man så bara är lite orolig skulle kunna leda till överanmälningar.
Hemskt gärna flera infallsvinklar!
Jätteanonym + Calamity Jane: mouahahaha... "Det var jag inte alls jag var hyperaktiv så det så"
Radera:D
Det känns fint med anonyma fnissalisor på bloggen. Som små glada spöken höll jag på att säga.
RaderaUnder fel inlägg men jag lägger in den här länken här - Sakine Madon svarar Stefan Jonsson.
SvaraRaderahttp://www.expressen.se/ledare/sakine-madon/jonssons-snomos-i-hedersdebatten/
Bra artikel.
"Hedersvåldets nyttiga idiot" var tydligen felciterat, det var en formulering på Avpixlat.
Som sagt jag har tittat på polisens film och tycker att den är saklig, lugn och informativ. Det är förstås tänkbart (som jag skrev i en kommentar tidigare) att uppmaningen att anmäla mer även kan leda till misstag, myndighetsövergrepp, som vid andra fall då barn befaras fara illa, men som helhet tycker jag inte att filmen borde kunna leda till sådant.
Däremot tar Johanne Hildebrandt till brösttoner på Facebook, om man nu har rätt att citera från Facebook: "Alltid lika lika underhållande att de en kulturrelativist bli krossad av fakta och verklighet". Underhållande, krossa, wow.
Calamity Jane: jag syftade på den "radikala negativa kvinnligheten" i Majas barndikt. Men för all del jag är inte psykolog.
RaderaBrösttoner? Om en professor ljuger medvetet om en meningsmotståndare, är det inte tillåtet att tycka att det är aningen underhållande att se honom krossad?
Det kan tyckas handla om nyanser. Är det verkligen belagt att Stefan Jonsson ljuger medvetet?
Radera"Alltid lika underhållande att se en kulturrelativist bli krossad" är ruggiga tongångar.
Skillnaden mellan att säga "ruggiga tongångar" och att säga "krossa en kulturrelativist" - det är sklllnaden mellan kritik av något som sägs eller skrivs å ena sidan, och personangrepp å den andra.
RaderaAlgot
Kunde inte ha sagt det bättre själv. Men det finns en annan skillnad också: att säga "krossa en kulturrelativist" är något som jag i brist på bättre vill kalla antiintellektualism (det är inte ett helt lyckat uttryck så jag ska återkomma till vad jag menar senare, hoppas jag, när jag har tid att tala om vad jag menar med kulturrelativism och varför den inte bör kastas ut med badvattnet - jag kan förstås inte säga att kulturrelativism egentligen är något annat än hur det används, men jag kan försvara den utifrån vad jag menar med den, och det är allt annat än hårklyverier ).
RaderaÄven bland kommentarerna dök det förstås upp såna här "så kallad fil kand!"-tongångar, som har obehagliga anor (även om det självklart finns en del enkelspåriga och förstelnade akademiska attityder och skriverier).
Anonym 18.12: "radikal negativ kvinnlighet" var ett skämt (man brukade prata om det tidigare, i samband med en del poesi). Nej det här var en skämtvisa som jag sjöng med gott humör.
RaderaLite hårklyverier kanske... inte för att jag är odelat förtjust i Johanne Hildebrandt, eller bör jag skriva inte odelat förtjust i det Johanne Hildebrandt skriver för att undvika personangrepp :-) men jag uppfattar en skillnad mellan att säga "bli krossad" och "bli krossad av fakta och verklighet". Jag tycker inte att det är så farligt, och lite skadeglädje och pajkastning kan väl vara ok i en debatt. Äsch, jag är lite för trött för att utveckla tror jag.
RaderaJo det har du nog rätt i - och det är att dra det ytterligare ett varv att säga "krossa en kulturrelativist". Men det är något med Facebook också, som jag inte kan med. Alltid lika underhållande att se kulturrelativisten göra bort sig skriver Hildebrandt, och hundra facebooksoldater gillar.
RaderaDet var Algot som fick det till "krossa en kulturrelativist". Han är lurig.
Radera@Anonym. Deprimerat barn? En fyraåring som sjunger om att det inte är kul med folk som killas och att det är inget att vara bäst på. Deprimerat?
RaderaMaja, kittlades dina systrar mycket? Storasyskon kan vara jäkliga på det sättet.
Maxen Mask
Precis sången handlar om att killas. Jag tror du har rätt i din tolkning :-)
RaderaFast jag minns inte om mina syrror kittlades mycket - det kanske var jag som killades?
Raderahttp://www.aftonbladet.se/kultur/article17316554.ab
RaderaNy artikel i aftonbladet om hedersvåldet och Stefan Jonssons uttalanden
Ja, även om det kan tyckas vara att gå lite väl långt att se samma vita maktblick hos Stefan Jonsson som på Avpixlat... Avsnittet om den ortodoxa kyrkan, ambivalensen och irritationen över kritik som riktats mot den för dess homofobi (i artiklar jag inte läst) är intressant - för det är skillnad mellan att kritisera inifrån och att kritisera utifrån. En jämförelse som kanske är långsökt men ändå: jag kan bli irriterad över sättet att skriva om italiensk politik, t.ex berlusconi, i svenska medier - en tvärsäkerhet och en förträfflighet som jag uppfattar som stöddig och förenklad. Och Sverigekritik i t.ex franska medier, ofta med en skadeglad biton - haha! - ni tror ni är så bra men se där - !
RaderaPar exemple
Efter en snabb genomläsning alltså... Det krävs minst två långsamma genomläsningar för att se vad som står i en text, och för att verkligen begripa den bör man även läsa de artiklar den är ett svar på, och sedan läsa om den efter de svar den fått för att se om den på något sätt ändrat innebörd. Puh, så att säga.
RaderaJag har alltid fått lära mig att skilja på sak och person. Nuförtiden tycks sak och person vara så tätt och intrikat sammanvävda att rätt kan bli fel därför att fel person säger rätt saker.
RaderaÅtminstone får jag den känslan när jag läser Lidijas artikel.
Jo, överhuvudtaget är det en ganska vinglig artikel - jag försökte vara lite välvillig men det är väl det sämsta man kan vara som "vit". För övrigt kan man se det som om hon kapar Jonssons kulturrelativistiska resonemang (hon säger ju att patriarkatet är kulturöverskridande) men att hans största fel är att han är vit. Om man buntar ihop Stefan Jonsson med Avpixlat avskaffar man alla distinktioner till förmån för ett enda grums.
RaderaDet allra mest trista med den typen av resonemang är kanske att de utgår ifrån att det inte finns något gemensamt. Ingen gemensam diskussion. Inget samhälle.Bara snäva särintressen där alla ska tala i egen sak.
RaderaI vissa fall måste man fundera över om en eristiker är kopplad till krigsindustrin. I hildebrandts fall är det mer än tydligt , hon backas ständigt upp av sitt soldatfölje på facebook.
RaderaKillas?! Och jag som trodde låten var en föregångare till "Killer Queen".
SvaraRaderahttp://www.youtube.com/watch?v=BAf2S6ij2gk
Pompe
Åh Freddie Mercury... Hjärta hjärta... Hehe, det är väl inte helt otänkbart att jag visste vad "kill" betyder på engelska, man snappar upp saker och fyraårsåldern är ju en frågvis ålder, en varför varför- ålder då man börjar fundera på vad saker egentligen betyder, och hur allt hänger ihop. Det kan ha varit en kombination av olika gåtfullheter, på nåt sätt.
RaderaTror jag lägger ut videon när jag sitter vid dator tack pompe
RaderaNu har jag också tittat på polisens film och ja, jag håller med dig - jag tycker inte att det är några större konstigheter med den, annat än att uppmaningen att anmäla till polisen eller socialtjänsten vid minsta oro skulle kunna leda till överanmälningar. Det finns en rättssäkerhetsaspekt också som inte får glömmas bort, jag menar föräldrarnas rättssäkerhet. Och ju mer laddat ett ämne är desto större är risken att man överreagerar. Men i stort tycker jag att filmen är ok.
RaderaJo precis. Man måste fundera över det finstilta också. Jag tänker lite på två omdebatterade böcker - Marklunds Gömda, och Donya Wihbis bok Horungen. Den senare debatten har jag inte följt, inte läst boken och kan alltså inte ta ställning till någonting, däremot kan man säga att det finns en risk att föräldrar ur "hederskulturer" blir dömda på förhand. I polisens film är det ett lite lustigt exempel, en flicka får poliseskort till en pub, hon får inte gå på pub för sina föräldrar, stränga föräldrar som inte vill att hon ska delta i studentpartajandet överhuvudtaget. OK, det låter lite som Sverige på fyrtiotalet, när Alice Babs gjorde skandal, och då undrar jag lite var gränsen går - varje enskilt fall är givetvis konkret och har sina egna förutsättningar, det tokiga som skulle kunna uppstå är om man tror att varje flicka som inte får gå på krogen för sina stränga föräldrar riskerar att bli dödad. Och så är det ju inte. Det finns lite såna undertoner i filmen, så helt oproblematisk är den nog inte tror jag.
Raderaoch folkpartisten som "väljer att lämna hederskulturen" i dn - hm, känns som "freedom fries".
SvaraRaderaUttrycket "medelklass" la°ter rätt sa° vanligt i svensk samhällsdebatt (oftast med en negativ klang, om jag första°r rätt). Undrar varför. Maybe a loan from the USA (where the middle class is a kind of a happy ideal)?
SvaraRaderaFrom the 70's, in France or Italy, you would hardly refer to "classe moyenne" ou "classe media" (not to mention "classe operaia", absolutely outdated!) in the press, when you talk on present day's world. If the autor is not a professor in sociology or political science - and then ...the purpose is often to say that all this belongs to the past :-)
ps: vad har Lidija för hudfärg?
Zamenhof: Idag är det en sån rubrik igen (som småbåtsägare protesterar, mjölk kan vara farligt osv):
Radera"Cykelsatsning i fara".
Lidija är vit. Och jag tror att hon kommer ur den övre medelklassen (gissning) men att föräldrarna gjorde en klassresa neråt när de kom till Sverige från Serbien, och nu är angelägna om att hon gör karriär - hon lusläste väl DN kultur på pendeln till Södertörn och lärde sig vad som är gångbart.
Rättelse: inte Södertörn, utan Biskops Arnö.
RaderaEnligt en anonym här var Lidijas mamma väldigt pådrivande för att hon skulle göra karriär som balettdansös först. Hur det än är så hänger hennes argument inte ihop - ena dagen attackerar hon Sveland för att hon går på fest och försvarar skilsmässa, andra dagen tar hon ställning för polisens film.
RaderaDvs det kan mkt väl vara synd om henne men på ett lite annat sätt - den vita maktblicken kanske är hennes morsas.
RaderaPlus det självklara: erfarenheten att befinna sig mellan två kulturer kan nog kännas sönderslitande, men oxå vara en tillgång. själv skulle jag tex gärna läsa mer om ortodoxa kyrkan. Jag har inte läst hennes första bok ska jag tillägga
RaderaAlltså forna Jugoslavien (de kom väl t Sverige före Jugoslaviens delning)
SvaraRaderaZamenhof: some people, mainly liberals, including social democrats (högersossar) mean that class is outdated in Sweden as well, istället pratar man om "utanförskap" för folk som inte har jobb, eller är sjukpensionärer, t.ex.
RaderaMen finns det inte kvar en enda marxist i Frankrike/Italien?
Zigge
Sure Zigge (sorry for answering in english but I feel more safe), and I was certainly exagerating. But one thing is maintaining that social classes do exist, and another thing is the rhetoric use of "medelklass" or "arbetarklass" as a sort of aestetic or ethnic-cultural definition (reminds me of the way of "petite bourgeoisie" was used in the 70's, it was always about the others, it meants in fact "bad", "untasteful", "reactionnary" etc., and it was mostly used by some bourgeois against others). So ...that's about an un-marxist use of marxist terminology, to sum up.
SvaraRaderaSomeone: "I wanna travel to Berlin"
SvaraRaderaMe: "Nice. What are you gonna do there?"
Someone "come sei BORGHESE"
(real conversation, many years ago)
I agree. In Sweden at the moment there's this tendency that your personal background is what's most important. More important than what you actually say or do. Maybe I exagerate a bit, I guess most people in the cultural sphere, newspapers etc have a middle class background. But I think Åsa Linderborg for example, at Aftonbladet, prefers to chose skribenter som är "äkta proletärer", hon framhöll det när det gällde Lidija P iallafall, att hon hade ett äkta underdogperspektiv (mamman invandrad städerska). Jobbigt när det sen, på nåt sätt, underförstås att man inte kan kritisera en viss skribent på grund av hennes/hans bakgrund: är man dotter till en städerska slår man alltid underifrån, no matter what. So the "vita maktblicken", it could be Maria Sveland, or Stefan Jonsson, it could be anyone who for one reason or another has a "privileged background". It could be vänster, it could even be marxists, but they should shut up because they all have the vita maktblicken because they're born with it and there's no way they can say or do anything that is accepted by "authentic underdogs". A bit scary, in a sense.
RaderaZigge
In a way (I don't want to credit you my own views, Zigge, this is just my feeling about the all story) what Lidija/Götaland is doing towards a part of the establishment is turning back their own discourse strategy. Namely: YOU try to define me and my people out of the debate - stating / or implying / I belong to an underdeveloped culture, religion etc. ? Well, then I exclude you, saying you are by definition inapt to understand what you are talking about...
RaderaI should read more about this querelle, but it's just like many others, and the framework is quite usual in political positioning of ethnic minorities. What the lady is writing about (no matter if she's right or not in this particular case), is a form of violence, she is reacting to with a counter-violence.
Do I think it is a healthy way of polemise? Of course not, it comes nowhere. But a question to be asked is also : what other choice is offered to her on the public arena?
To be clear: could have she / or another, less angry Lidija / entered the public by arguing - hopefully with some rational arguments - in prise of Serbian vision of sexuality, religion, human rights etc?
If she cannot chose to take the floor as an antifeminist, she will logically chose to do it as a SUPERfeminist who's the only one who knows right.
This pattern was common in communist underground movements - as in every dogmatic situation. Jan Myrdal, to take a Swedish example, has been a specialist of selling out pure - and legitimate - conservative argument as "my stuff is more revolutionary than any other".
We are talking about L., but some of this possibly apply (...approaching dangerous ground...) to M.L. as well (both beeing found "guilty" to discredit people who appearently share their own ideological background)
Din kommentar hade hamnat i spamkorgen, Zamenhof.
RaderaSorry about that, det är inte jag utan det blir så ibland.
Radera"To be clear: could have she / or another, less angry Lidija / entered the public by arguing - hopefully with some rational arguments - in prise of Serbian vision of sexuality, religion, human rights etc? " this is interesting - but I'm not so sure that's what Lidija P wants, or would like to do. And as I'm a cultural relativist I'm not sure there even is an exclusively serbian vision of sex, religion, human rights... But I think that surely she and her parents have met a lot of prejudice. Suspicion, stupid questions, and other stuff. And of course, that is a more important issue than her eventually being rude or "too angry" in the cultural debate. Och polemiken, ramarna för kulturdebatten är väldigt snäva, så det vettigaste är förstås att försöka lyssna på vad det är hon vill säga, genom bruset och motsägelsefullheterna.
RaderaZamenhof: I'm not sure what you're getting at, my feeling is more or less that when says that Stefan Jonsson and Avpixlat are the same, she's just mixing things up. But what the heck, she's an angry young woman, I'm not saying she should be less angry.
RaderaZigge
Den här diskussionen är väl schysst? Jag menar ju inte att Lidija P ska sluta skriva. Lite osäker, omdömesgilla kommentatorers synpunkter välkomna.
RaderaI all hafs.
Nä du är väl mild men skarp. Tror jag.
RaderaSerbian vision of human rights, sorry can't help giggling... No offence, Zamenhof.
Zigge var det.
RaderaHm ja jag tror Zamenhof har dålig koll på debatten.
RaderaMen nog är det lätt att tänka sig att serbisk bakgrund blir bemött med misstänksamhet. Den ene kanske tänker Mijailovic, den andre Srebrenica. På något sätt bidrar säkert detta till Lidija P:s ursinne även om hon såvitt jag vet aldrig skrivit om gliringar, rädda blickar eller undvikanden. Men det är säkert en del av det "skitliv" hon skriver att föräldrarna fick efter flykten till Sverige.
Apropå det, är inte Lemmy i Mäktig Tussilago ett stort fan till serberna?
:-)
Algot
No offence Anonym, it was slarvigt written (late at night). And a bad association of ideas, misplaced humour or ideas running faster than the keyboard.
RaderaDebattens snävhet, Maja, det var det jag menade, jag uppskattar att du sa°g det.
In other contexts - I say it as an example - suspiciousness (misstänksamhet as Algot mentioned) is frankly expressed, and the results can be surprising.
Let's take this extreme counter-example. A few days ago an italian politician compared a (black) minister to an ape. On the meantime ...that made perfectly legitimate for the political establishement to compare the racist to some other animal, to say he looked like a pig and so on. Finally the guy was obliged to say he was sorry and the case was closed. The lady he insulted will write no debattartiklar, she is probably convinced more than ever that she's a better human beeing then the guy (°)
Well, I absolutely don't mean it is a better way of debatting, but maybe it helps people to let their anger to come out...
° As a matter of fact (it's my personal opinion) he's not really a racist, he's rather a pig. In the sense he said that because he knew some of his countrymen would appreciate, that's all.
Algot: det är rätt att jag har dålig koll om det här.
RaderaTo be honest, I commented this having in mind a long story of cases of "angry" debattörer with unswedish roots, when they take the floor on ethical, hot and polarising topics, and realise they are not really welcome in the discussion - except as happy followers.
On the meantime, a "halfswedish" collegue of mine used to tell me that the debate climate in Sweden is always more tolerant for immigrants going against the stream than for Svensson's.
And I can confirm, for my own short experience.
At the end of the game Lidija can shout "ni vita fattar ju ingenting" and throw the game upside down - but what about a Lidia Svensson from Svedala?
Here Maja has probably more experience than anybody else.
God natt
Lidia Svensson from Svedala is maybe Therese Bohman. But i think both you and your halfswedish kompis are right, återkommer måste jobba
RaderaAlgot: jepp Lemmy är serbfantast
RaderaJag tycker själv att det är rätt mycket "freedom fries" över en del skribenter med utländsk bakgrund, om man nu får bunta ihop på det sättet, men det gäller då inte Lidija P eftersom hon angriper vit politisk korrekthet på ett lite annat sätt
Radera"Jag menar ju inte att Lidija P ska sluta skriva" nej det framstår det inte heller som, tycker jag. Däremot är det ju en del som ropar på att Stefan Jonsson inte ska få skriva i DN längre...
RaderaHär hänger jag inte med - "rätt mycket freedom fries över en del skribenter med utländsk bakgrund" - hm?
slarfvigt uttryckt, ber att få återkomma
Raderaeder tillgifna, etc etc
Men Algot får en åttondels varning nu igen: det går inte att "ha koll" på debatten, ingen har det. Och nu syftar jag inte bara på sociala mediers oöverskådlighet, att debatterna svämmar över alla gränser, utan på att man för att kunna ta ställning måste ge sig in i en labyrint - alltså det ena är ett svar på det andra som i sin tur är en reaktion på något tredje osv. För tillfället kan man säga att det är polisens film som är i fokus för en del av debatten, jag tycker att den var bra men man måste samtidigt minnas att det finns risk för överanmälningar och myndighetsövergrepp, justitiemord med mera. Det är ju just när ett ämne är extremt laddat, och "hedersvåld" (ber om ursäkt för att jag sätter det inom citattecken, det beror inte på att jag bagatelliserar det utan möjligen för att man iså fall måste hitta på ett begrepp för vanligt västerländskt husvåld också) är lika laddat som incest, det gör folk lika förbannade och lynchmobbsbenägna, och likaväl som ett fenomen existerar så existerar också misstag, falskanmälningar, kollektivt skuldbeläggande, eller medborgargardereaktioner. Det är alltså viktigt med både-och-perspektivet. Så jag tycker att Stefan Jonsson har lite rätt här och där i sin artikel. Men i en vanlig mediedebatt handlar det om att visa att motståndaren har helt fel, det går liksom inte att säga att han har lite rätt där, helt fel där, osv. och "AVGÅ!" brukar vara det underliggande budskapet, en skribent kan inte avgå så då säger man att han eller hon inte ska få skriva i tidningen längre.
RaderaEh?? Var det där ett svar på vad du menade med freedom fries? Om det inte betydde något alls men du tyckte det lät bra varför inte bara säga det? Alla kan skriva betydelsetomt i hastigheten. Ingen big deal.
RaderaACE
Nä det var det inte - "freedom fries" är inte helt betydelsetomt även om det är lite väl klatschigt, ungefär som att kalla folk med motsatta åsikter för "hipsterister" eller "rödvinsvänster", "bor på Söder", typ. "Freedom fries" brukar väl användas som skällsord, mer eller mindre en synonym till bombliberaler, men det är bättre att ta var sak för sig och undvika förenklande etiketter, det håller jag med om.
RaderaSå länge jag slipper bli kallad Pisk-Algot går jag med på vad som helst.
RaderaT.S Älgot
Nu blir även jag lite konfunderad. Jag vet vad freedom fries står för politiskt i USA och kanske har de motsvarigheter i Sverige, men i det här sammanhanget? Jag läste artikeln i DN (var det väl) av killen som kom ut som homosexuell och jag tyckte både å ena och å andra sidan om den artikeln
Radera- jag hoppas t.ex att hans familj var medveten om att han tänkte skriva den. Men bombhöger? Republikanska hökar? Jag förstår inte alls. Jag såg ingenting sådant i den artikeln. Jag tycker också jämförelsen med "bor på Söder" haltar betänkligt.
/P.....
"Freedom fries" syftar väl på att French fries döptes om till Freedom fries i USA, när Frankrike hade protesterat mot Irakkriget.
RaderaÅh... tack Anonym 12:50 för den upplysningen! Det hade vi ingen aaaning om. Hahahaha, en del är för roliga.
RaderaDen här bloggen är riktigt underhållande. Stort fniss.
Nej, jag medger att det är långsökt och slarvigt uttryckt. Vad jag menade var inte att skribenten var en hök eller bombliberal, och det krävs personligt mod att komma ut som bög, mer så i en "hederskultur" än i en Västerländsk, även om jag tror att skribenten när han beskriver skolgårdslagen, bortser ifrån att bög är ett skällsord även på "helsvenska" skolgårdar. Han beskriver det som om homofobi var något som fanns i Sverige på 80-talet, och det skulle man kunna tro när man tittar i medierna, men i verkligheten finns den kvar. (Det blir mycket citattecken här...). Om jag ändå ska försöka förklara vad jag menade, så handlade det om sättet att "lämna hederskulturen bakom sig" (det plockades förstås upp av ledarsidor, inte skribentens fel) och att homosexuellas rättigheter OCKSÅ används i ett politiskt spel, precis som "befria kvinnorna" kan användas i ett politiskt spel. Och genom att han betonar "hederskultur" så starkt i artikeln kan det låta som om homosexualitet inte var förbjudet i vår kultur fram till ganska nyligen, och därefter sjukdomsklassat.
RaderaUngefär så, men självklart är det bra att han jobbar för homosexuellas rättigheter bland kristna assyrier, och vem vet om det inte finns folk i hans släkt som hade reagerat på ett helt annat sätt än han skriver att han trodde att de skulle göra (hemlighetsmakeri och skam, vad ska släkten säga, jag håller tyst för mammas skull, kanske farbror NN också är bög egentligen, jag testar att berätta - eller så skriver jag en artikel i DN)
Anonym 12.50: ja det vet nog alla, frågan här var alltså varför jag kopplade freedom fries till en artikel i DN, och i vilken mån det var vilt skenande projektioner.
RaderaJag visste inte vad freedom fries var...
RaderaArtikeln i DN tyckte jag modig. Fast jag tyckte faktiskt lite synd om hans släkt också, det är som att han tar avstånd från dem. Man får inte veta om de verkligen hade fryst ut hans mamma om det kommit fram, han tror att de ska göra det. Några i släkten vet redan. MEN ok det vet säkert han bäst.
Calamity Jane
Han kommer väl ut ur garderoben i DN för att kunna vara en förebild för andra män och kvinnor ur hederskulturer så att de också vågar tala om att de är homosexuella. Man kan ha invändningar mot detaljer i artikeln, bland annat att det framstår som om det bara finns homofobi i hederskulturer. Det vet alla homosexuella att det inte är sant. Ni andra som inte har stött på den personligen kan ta en titt på forum som Avpixlat för att upptäcka att homofobin i många fall till och med är viktigare för dem som skriver där än främlingsfientligheten. Men jag tror helt enkelt att skribenten i DN gör en Gardell, med syftet att höja taket för homosexuella i den religiösa minoritet han tillhör, och det hade han inte kunnat göra om han inte skrivit en artikel offentligt.
RaderaBra synpunkt.
RaderaOk för att försöka koka ner den här slarvigt använda metaforen freedom fries till ett vagare och därmed kanske bättre potatismos - att överskatta västerlandets upplysthet och tolerans, och ta avstånd från en "underlägsen kultur" på ett sätt som kan få det att framstå som om den är väsensskild, vilket i sin tur kan få det att framstå som om bara invandrarkillar använder bög och fitta som skällsord, till exempel. Och jag tyckte artikeln var åt det hållet, den var förenklad, vilket inte betyder att jag inte förstår att familjens och religionens tryck är svårare att bära för någon ur en mer gammaldags kultur om uttrycket tillåts, än för en som tillhör en sekulariserad kultur med sexuell frigörelse och fri livsstil på programmet.
RaderaJag fattar vad du menar. Anonym 16.10 har säkert rätt när det gäller intentionerna, alltså poängen med att komma ut ur garderoben offentligt. Samtidigt, även om det är oavsiktligt, är ju det här "lämna hederskulturen" ett annat slags politiskt statement. Mycket mer omfattande, eller hur jag ska säga. Men det är väl ett slags mediedramaturgi det med.
RaderaZigge
Jag tycker inte att Robert Hannah säger det där. Jag ser ingenting av "freedom fries" i hans resonemang. Det vet väl alla att det finns högljudda homofober i sd och på Avpixlat, men Robert Hannah talar ju om sin erfarenhet. När han säger att han lämnar hederskulturen menar han precis bara det, att han väljer att vara sig själv. Ingenting om att hans kultur skulle vara underlägsen eller att det inte skulle finnas homofobi även på annat håll. Där tycker jag att du läser in för mycket.
RaderaIA
IA: Du har säkert helt rätt i det. Det var nog bara några formuleringar som jag övertolkade, jag tyckte det lät som om han menade att homofobi idag bara finns inom hederskulturer. En del av det han beskrev tyckte jag lät som en ganska vanlig verklighet för homosexuella generellt. Men det var säkert en övertolkning.
RaderaJag röstar på övertolkning.
RaderaDå kanske vi kan låta det vara sista ordet. Första, andra, tredje, klubbat.
RaderaSlipper jag bli kallad Pisk-Algot skriver jag under på vad som helst.
RaderaT.S Älgot
Men man måste också sätta Robert Hannahs artikel i samband med folkpartiets gir de senaste åren. Jag återkommer till det när jag har läst artikeln noga igen.
RaderaOm man heter SVEALAND, det l°ater helt istinktivt provocerande för oss sydeuropeiska invandrarna och ska inte gnälla om man blir kritiserad...
SvaraRaderaps : "och lärde sig vad som är gångbart". Och hur skulle du sammanfatta det?
Hahaha Svealand...
RaderaÅterkommer om det, måste göra annat. Men fortsätt gärna diskussionen utan mig. Frihet under ansvar, givetvis.
Maja:
SvaraRaderaI'm not sure there even is an exclusively serbian vision of sex, religion, human rights..
Me neither, but in some of her articles she's speaking as an outsider, and reacts about the way some un...conventional values (ortodox marriage or whatever) are discredited in a Swedish debate.
But (here is the point) instead of putting her own values or beliefs against other values, she counter-attaks. And the game is lost in advance, because Ms Svealand or Norrland will always be the ideal female intellectual she dreamed to be.
I knew a Lidija (bosnian refugee in Denmark), many years ago. This is the romantic explaination of everything above ;)
Yes! And this was an interesting part of the svealandcritique : natalia kazimirskaja hade skrivit om sitt katolska bröllop där man spelat ave Maria och att hon trodde på evig äktenskaplig trohet - Svealand scorned this in a way that was arrogant, i thought. And even if lidija herself doesnt want to forbid divorce of course she could point out the kulturkrock
RaderaBut the thing that goofed in that article was that she implied that "invandrartejer" was a more or less homogenous group who did't mind double standards - it was a curious piece of writing..
RaderaIMHO ...the first problem with invandrartjejer (or invandrarelever, invandrarföräldrar, invandrarkvinnor etc.) it is just the name "invandrartjejer".
SvaraRaderaI mean, it was not their own idea to call themselves like this, they got it from the society they came to. And they developed a common identity accordingly.
This is the drama (or simply the fate) of many minority identities, they are "invented" from their counterpart so to speak. Take black americans for instance. Even a sicilian could be changed into a "colored" over there...
Nej men jag vet, men det var ju Lidija P som skrev invandrartjejer. "Som alla vet gillar jag invandrartjejer" skrev hon ungefär, har inte artikeln framför mig nu. Och det är nog är ett slags anpassning till mediedramaturgin, och kanske protesterar hon mot att bli "inkvoterad" som "invandrartjej" genom att hojta: GODDAG ETABLISSEMANGET DET ÄR EN INVANDRARTJEJ SOM TALAR
RaderaYes, I mean it is a part of the same vi-och-de stereotype.
SvaraRadera"You know, I'm not antiSwedish as Gino". It was 1990 and I was introduced to Lunds universitetsmiljö by some south american/italian researchers. "AntiSwedish", "ProSwedish", what the f... do they it mean? - I was thinking. Talk about crazyness. They live here, are married (with a Swede), have children here and they are "anti-this"? It took me time, but I realised that in fact there was a kind of constant, objective pressure to take position for/against many aspects of swedish society. You can't be neutral, so to speak. Not if you are an intellectual, at least.
I know my observation point is limited and partial, but take it as a contribution.
To take another example, I think I've never heard someone saying "I'm antibelgian" here (°), and I've been living in Brussels for 9 years. Among foreigners (and I meet ONLY foreigners, in fact), we never talk about good or bad sides of belgianess. Almost never, and mostly for fun.
I think it is simply so that beeing belgian ...it is so vaguely defined, so little normative, that you don't have to take a stand against it, you can even forget what country you happens to live in.
In Sweden I could never forget I was living just in Sweden. But I found it fascinating, det är kul när man kan bli ständigt arg pa° n°anting, med pa° gott humör!
(°) except Flemish nationalists, of course. Who do ARE Belgian :-)
It's not more limited or partial than anybody elses and it's extremely inteteresting!
SvaraRaderaSveland har ingen "priviligieradbakgrund", som jag förstått det. Hon har i någon artikel (minns tyvärr ej var) jämfört sig och sin egen ängslighet att klä sina barn "rätt" med jag tror det var Siri (eller Fanny?) Ambjörnssons mer obekyrade stil. Siri och Fanny, barn till Ronny, som i sin tur har arbetarbakgrund. Kan det ha varit ang jag läste detta? Undrar verkligen vad Maria S själv tycler om att bli uppfattad på dettavis? Hon kanske tycker det är kul? Babbis
SvaraRaderaLidija P feltolkar en del som medelklass tex att tatuera sig, gå på fest och åka på charter, gå på fest är klassöverskridande tatuera sig folkligt och charter är inte heller riktigt "fint", bortsett möjligen från Thailand så åker medelklassen hellre på lite mer egna resor för att inte verka som får
Raderamåste jobba fortsätt men gärna diskussionen
Jag raderade några oförargliga skojkommentarer (även några egna).
SvaraRaderaSpontant - jag kan bli irriterad över artiklar som handlar exempelvis om ängslighet att klä sina barn rätt - nu har jag inte läst just den du nämner, så jag menar lite i största allmänhet. Även artiklar som handlar om konsumtionshysteri ("väskdebatten" tex för några år sedan).
Därför att det kan låta som Monty Pytonsketchen om vem som bodde i minsta skokartongen som liten, och därför att sådana artiklar ofta blir lite ytliga. Tycker jag.
RaderaVad tror du om kvinnan i hijab som ska ha blivit attackerad i Farsta? Hijabuppropet? Skulle vara intressant att höra...
SvaraRaderaKalenderbitaren
Jag vet inte, mitt första intryck var att det var arrangerat, det lät lite för mycket. Någon rycker sjalen av gravid kvinna, säger såna som du hör inte hemma här, dunkar hennes huvud tills hon blir medvetslös. Även när hon ska ha blivit attackerad igen - jag vill inte vara överskeptisk men det kändes som om något inte stämde. Det har väl inte riktigt klarats ut än. OM det är frågan om något slags aktivism, alltså en iscensättning, så är det väldigt, väldigt dumt. Men det vet man väl inte än
RaderaMåste tillägga att det ju mycket väl kan vara sant - och då är det ju helt fruktansvärt.
RaderaPå Flashback har de redan "bevisat" att det är Muslimska brödrarskapet som arrangerat det. Liksom, va? Men håller med om att det nästan lät för grovt för att vara sant. Särskilt när hon blev attackerad en andra gång, då började jag känna att det inte verkade stämma. Men gillar inte att det direkt blir en sanning på nätet att det var fejk. Låt polisen utreda det, säger jag.
RaderaCalamity J
Ja, det måste ju utredas, jag skulle inte ha sagt nåt alls om inte "Kalenderbitaren" frågat, eftersom det väl inte går att veta någonting i det här läget. Inte min mening att misstänkliggöra alltså, berättade bara om vilken känsla jag fått.
RaderaJag tror inte att man kan ta tillbaka en polisanmälan heller. Polisen är skyldig att utreda brott.
RaderaCalamity
Det enda man kan säga om det i nuläget - och jag känner mig lite skurkaktig som ifrågasätter det - är att det inte spelar så stor roll om det är sant eller inte, ur politisk synvinkel. Jag tror inte att polariseringen vare sig ökar eller minskar av det. Israel/Palestinakonflikten påverkas inte av det i någon riktning, sd får kanske fler väljare om det skulle visa sig vara ett propagandaknep, än om det är sant, men det är nog bara marginellt.
RaderaPolisutredningen kommer kanske fram till att det ligger organiserad höger bakom, eller till något helt annat, eller så kommer de inte fram till någonting. Det värsta skulle väl vara om de som stödjer hijabuppropet säger att det inte spelar någon roll om det är sant eller inte... Men jösses, det håller ju på att utredas. Hur det än är så... jag gillar faktiskt inte Twitter, haha.
Jo jag kände mig också lite tveksam när hon blev angripen andra gången. Men man vet faktiskt inte ett jota egentligen. Det skrivs inget nu och det tyder väl på att polisen är nåt på spåren som gör att de inte vill göra några uttalanden. för att inte sabba utredningen.
RaderaAl Manaca
Jag ska inte säga vad jag tror men kan berätta att du är lite efter Maja. Det har redan sagts att det inte spelar någon roll om det är sant eller inte från Hijabupprorshållet. Om det inte är sant den här gången är det sant andra gånger är tanken. Jag hör ett eko..gömda gömda.
RaderaInger Mesanälv
Klart jag är efter, jag är alltid efter. Följer sällan Twitter för att jag inte gillar det.
RaderaSkulle vilja precisera en sak - jag skrev att det inte spelar någon roll om det är sant eller inte. Det är klart att det gör, OM det är något slags bluff (vilket jag alltså inte vet om det är) måste det fram. Att hävda något annat är propagandism, politisk luddighet, blind tro, ändamålen helgar medlen osv. Frångår man det konkreta hamnar man i ett hemskt ingenmansland. Det jag menade var att jag tror att händelsen, oavsett vad som hänt, inklusive hijabuppropet, inte kommer att minska polariseringen, eller öka nyanseringen. Ungefär så. Men man bör väl avvakta polisutredningen.
Och skulle det vara en verklig attack, inklusive föregripande av rättssak (heter det tror jag) så är det oerhört viktigt att det kommer fram. Självklart kan man inte säga att det inte spelar någon roll. Har någon verkligen sagt det?
Radera"jag tror att händelsen, oavsett vad som hänt, inklusive hijabuppropet, inte kommer att minska polariseringen, eller öka nyanseringen"
RaderaSjälvklart är det så och likadant tvärtom. Det skulle vara ytterst marginellt i så fall. Skiljemurarna har byggts under flera år och är snart färdigbyggda. Det bygget påverkas inte av plötsliga händelser eller vad folk säger på twitter.
Vad jag kan tycka om själva händelsen är att om - jag säger OM nu - det hela är en bluff och ett rop på hjälp, så har uppropet snarast gjort det värre för kvinnan. Man ska akta sig för att ställa enskilda i fokus för politiska manifestationer när man inte vet vad som hänt. Det kan få följder man inte räknat med, eller så kanske man inte bryr sig och ser det högre syftet som överordnat.
Hur som helst kan man inte låta bli att vara nyfiken och vilja veta när hon nu exponerats så hårt.
Inger Fockfors
Ja, hon är väldigt ung också, som jag fattat det - tjugo år?
RaderaHåller med om skiljemurarna, tragiskt nog.
Jadå, någon har verkligen sagt så. Jag skulle inte orka leta upp det igen. Det flödar över av blogginlägg, facebookar, twitter, intervjuer, och åsiktsförklaringar från olika grupperingar så hälften kunde vara nock, och jag kan inte hålla reda på vem var och när längre. Riktigt så intresserad är jag väl inte heller. Det är som det brukar; några stycken hårdföra härförare ställer sig i frontlinjen och går på i ullstrumporna och då låter det sådär. Det är väntat och inte så mycket att bry sig om. Eller jag vet inte, det kanske det är. Apropå att bygga murar menar jag.
RaderaInger Igen
Man får hoppas att det klaras upp.
RaderaDet är lustigt hör fördomar styr ens tänkande. Jag hörde Maria Svelands sommarprogram där det klart framgick att hon kom från ganska torftiga förhållanden. Jag som tyckt ganska illa om henne, tyckte att hon framstått som en bortskämd kvinna som vuxit upp i en skyddad medelklasstillvaro.
SvaraRaderaNu kände jag plötsligt värme för henne, kunde förstå att hon gjort en klassresa, att hennes position var skör. Jag kände igen mig själv. Att hennes ibland dryga, aggressiva tonfall inte handlade om översitteri utan om självförsvar.
Jag tycker fortfarande att hon kan vara inskränkt, men nu färgas inte min bedömning av "klasshat". Det var en nyttig erfarenhet, ibland tror jag att jag frigjort sig mer från sin bakgrund än jag gjort
Jag tyckte också om Maria Svelands sommarprat. Annars tycker jag att det ofta har varit hemskt låg nivå på sommarpratet i år. Människor som inte haft något att berätta, bara skryt om framgångar.
RaderaJag kunde inte låta bli att googla och fann att hennes mamma är läkarsekreterare och pappan egenföretagare. Jag ska erkänna att jag inte vet var klassgränserna går riktigt i dag, men det är väl medelklass? Ja, klass är mer än ekonomi, det handlar även om böcker, bildning. Men Reinfeldt läser bara Läckberg, ja enligt egen uppgift alltså - tillhör han för den sakens skull inte medelklassen? Jag tycker att sådana här frågor är otroligt spännande. Jag kommer själv ur medelklassen, så klasshat mot dem som inte gjort en klassresa (det du antyder att du känner, Purusha) kan göra mig lätt nervös. Då minns jag mitt inte alltför angenäma sjuttiotal...
Jag vet inte heller var klassgränserna går, gissar alltid fel.
RaderaEller - jag brukar inte gissa så mycket.
Raderajag vet att barn kan vara väldigt snobbiga, även i tidig ålder. Och konformistiska. Så visst förstår jag att det kan vara svårt för föräldrar, de vill inte att deras barn ska bli retade, även om de kanske vill stå emot modefixeringen. Tror vi diskuterat det här förr. Dags för skoluniform? :-)
SvaraRaderaÄlskar att den här tråden heter "Det blev fel med tuban".
RaderaCalamity
Mariannesson: Det där med klasshat från min sida ska du snarast se som en metafor för avundsjuka, för att ha saknat den materiella trygghet som ger självsäkerhet senare i livet. Jag fick intrycket att Maria Sveland hade haft det osäkert på den punkten vilket punkterade avundsjukan. Klasshatet som politiskt begrepp finner jag fånigt och kunde aldrig förlika mig med på 60_70-talet.
SvaraRaderaDet här med bildning är intressant. Jag kan ibland känna mig mer bildad än yngre generationer i medelklassen, samtidigt som jag själv är en obildad tölp i förhållande till exempelvis Eyvind Johnson som växte upp under mycket knappare omständigheter än jag nånsin gjort.
Vi lever i en utförslöpa, Kali Yuga den okunnigaste och mest demoniska tidsåldern enligt hinduisk lära.
Att döma av årets sommarpratare som till stor del bestått av obildad medelklass skulle man lätt kunna tro att det ligger något i den hinduiska läran.
Radera:-)
Jag fick också intrycket att de haft det knapert. Allt sånt är ju relativt, jag tyckte bara att föräldrarnas yrken lät mer medelklass än arbetarklass. Men vad vet jag.
Vad vet man kanske handlade det om den där Monty Pytonsketchen och tävlan om vem som haft det svårast, men likafullt lät jag mig bevekas av hennes röst i radion:-)
RaderaAvundsjuk på Sveland ??? - skulle aldrig vilja byta plats med henne.
RaderaJag tror LP menade att sveland var jämförelsevis privilegierad. Och kanske att LP genom dn-läsning lärt sig att "medelklass" oftast är pejorativt menat i svensk debatt - vilket eveventuellt Svealand själv lärt sig, och överproletariserat sin bakgrund? Hörde inte programmet men om de.flesta som pratade var miljonärer kanske sveland satsade på nåt som åtminstone delvis anses ha kulturellt cred i sverige, förresten i Usa oxå där man gärna ska ha kämpat sig upp från enkla förhållanden, istället? Det kan ha varit en bugning för protestantismen, eller ett sätt att beveka? Hörde som sagt ej. Kom att tänk på att Nina björk beskrivit sitt hem som slitet och fattigt men i själva verket lär det inte vara det. Jag tror det anses vara god protestantisk eller postsocialistisk ton att kraftigt betona ytan på det sättet. Bara en tanke
SvaraRadera06.39 var jag... jag menade inte så mycket hat och hot osv, mer att ja hon är kändis (och rik?) men nä, jag skulle inte vilja vara Sveland. Jag har haft en MYCKET tuffare uppväst, säger inte det som Monty Python-sketch nu men jag tycker inte synd om mig själv för det. Alla har ett val i livet, man ska inte tro att man ska få allting gratis. Det enda jag fick gratis är min adhd och JAG GILLAR DEN.
RaderaYou Svealand Me Calamity Jane
"Det enda jag fick gratis var min adhd".
RaderaDär har du titeln till en självbiografi, Calamity! :-)
med underrubrik: "och jag gillar den".
RaderaGiven storsäljare. Sen blir du sommarpratare, och säkert mycket intressantare än gänget i sommar (lyssnade inte på ett enda sommarprat, har nog inte gjort det sen jag var liten ärligt talat)
Men i presens som du skrev är nog bättre: Det enda jag fick gratis är min adhd.
RaderaSommarpratare nej tack, skulle aldrig klara det. Bli helt stum. Jag har ingen snygg röst heller, den är pipig.
RaderaStorsåljare, miljonär ja tack. MOUAHAHAHA
Nej jag vill ha "VAR min adhd ", det blir bättre så. En snyftare.
Jag "fick" min adhd i våras. Min kille tyckte att en del saker hade blivit för mycket och hade ställt några villkor... som att jag redde ut mig :D Det var jobbigt att vänta på utredningen men skönt att få beskedet.
CJ
Låter schysst att du redde ut dig :-)
RaderaZigge
Japp! Och i höst börjar min terapi!
Radera:D
Calamity Jane
Jag tror jag fattar vad Purusha menar - ska erkänna att jag också har tänkt "bortskämd" om Sveland. vet inte riktigt varför. Kollektivintervjun "Tjejerna som tar pungrepp på etablissemanget" i VI var hemsk, självgod, pladdrig, men mediebilder har mycket lite med folk att göra.
SvaraRaderaI hafs, eder etc etc
Oj vad tiden går!! Det var 2008 artikeln stod i tidningen Bang (nr 2/3 2008). Här finns en artikel av Sveland ("Gotland, Stephen king och alla de intellektuella") uppdelad i två delar. Del 1 kan man läsa på nätet. http://www.bang.se/artiklar/2008/gotland-stephen-king-och-alla-de-intellektuella-del-1-2008-09-12
SvaraRaderaMen det är i del 2 som hon skriver det där med att hennes son hade en Polarn och Pyret-tröja, medan Fanny Ambjörnssons son hade Spiderman-t-shirt.
Babbis
Å det var en bra artikel, tycker jag. Jag vet faktiskt inte varför jag skrev att jag tänkt bortskämd om Sveland, vet knappt om jag tänkt så, väldigt orättvist på alla sätt. Men det får väl stå kvar. Ja det finns snobberi i litteratursfären. För inte så längesen var det en artikel i Svenska Dagbladet - någon, minns inte vem, hade hört en annan säga att hen bara hade läst två delar av Proust. Skribenten skrev: åh, alla har vi väl våra bildningsluckor, men HUR kan man bara ha läst två delar av Proust?! Haha...
RaderaAha, Spiderman vs Polarn och Pyret. Jag har ganska dålig koll på klädkoder överhuvudtaget, hade alltså inte kunnat gissa vilket som var mer medelklassigt :-)
Jag tycker att Happy Happy var en illa vald titel. Det kanske var förlaget som valde den, det vet jag förstås inte. Det kan hända att det är såna saker som gör att man kan få ett intryck av bortskämdhet eller lättsinnighet. Att det skulle kunna finnas helt lyckliga skilsmässor är väl för mycket sagt, men att hålla ihop ett olyckligt äktenskap för barnens skull - det kan skada dem mer. Men det är nog tabu att uttrycka känslor av frihet och eufori efter en skilsmässa, och det gäller nog både för män och kvinnor.
RaderaJag skulle nog inte kunna förmå mig att läsa en bok med titeln Happy Happy vad den än handlade om... Så jag har inte läst den. Ja, det är nog såna saker som påverkar. Men man ska aldrig ha åsikter om böcker man inte läst, och romanen kan vara bättre än sin titel. Har du läst den?
Radera"Cigaretten efteråt" är en ännu hemskare titel.
Hm nej jag har inte läst den... Det var bara en fundering.
RaderaJan Söderqvist skriver en krönika i Svenska Dagbladet idag där han kallar Svelands sommarprat "sommarens pärla". Han frågar om man inte också har rätt att skriva om "skilsmässans eufori", och menar att Sveland bjuder in till diskussion om ojämlikheten mellan könen som den återspeglas i obalansen i relationer. När jag läste Söderqvist kom jag att tänka på att Happy Happy antagligen är en onödigt provocerande titel. Men jag har som sagt var inte läst den.
Tänkt på det purusha skrev. Att materiell trygghet ger säkerhet senare i livet. För mig var inte den ekonomiska otryggheten värst utan att det inte fanns några vuxna att lita på under min barndom. Jag vet inte hur Svealand hadedet på det viset men i artikeln handlar det mest om stil, att hennes hem hade "dålig smak", porslinskaniner t.ex. I mitt hem fanns det inga gulliga kaniner. Men jag ska inte skriva om det där sorry sorry sorry Calamity
RaderaDu behöver inte alls be om ursäkt.
RaderaJag törs faktiskt inte uttala mig om förhållandet mellan ekonomisk trygghet och självförtroende. Däremot håller jag ju helt med om att vuxna som man kan lita på är viktigt för ett barn - om föräldrarna har "god smak" utifrån vad som gäller i Stockholms kulturmedelklasskretsar är ju egentligen helt ovidkommande.
"cigaretten efteråt" är en ännu hemskare titel - jag håller med dej 100%-igt maja! - jag känner avsmak helt enkelt av bara titeln på boken! - skulle aldrig falla mej in att läsa en sånn bok! - men boken kanske riktar sej till sånna som har rökning som en last... - och som inte kan klara sig utan cigaretter... ps: en bok med titeln 'Happy Happy' skulle jag heller inte vilja läsa... jag avstår!
SvaraRaderaJa, en unken titel... Jag har faktiskt läst i den här och där, den är lite, lite bättre än sin titel men det är ganska marginellt. Borde nog titta i Happy Happy också, fast det finns ju så mycket man vill läsa, så...
Radera