Mordhot har blivit ett marknadsföringsknep

Jag tror att ganska många tycker att det har gått inflation i mordhot. Det har blivit en retorisk gest att vifta med ett mordhot, eller varför inte femhundra.
Varför inte tre tusen miljarder mordhot.
Men ett hot bevisar inte att den hotade har rätt. Det går alltså inte att knipa politisk poäng genom att peka på sin mejlbox och säga ujuj, det här är ju rena metafysiken.
Men inom media verkar man njuta av att måla upp hotbilder och framställa journalister som ljusets riddare omringade av våldsamt slödder.  På ganska klen grund sätter man likhetstecken mellan sd och näthat. Enligt den senaste statistiken jag såg, är det inte kvinnliga vänsterpartister utan manliga sverigedemokrater som är mest hotade. Mauricio Rojas blev mordhotad och hoppade av politiken. Roberto Saviano blev mordhotad, rik och berömd. 
Näthat måste definieras. Är det näthat att säga att en viss person är ondskan själv, eller klassas det inte som hat så fort denna person är dum och värd att hata? Obs ironi?
Det jag är ute efter är absolut inte en förfining av det offentliga samtalet. Det får andra syssla med.
Jag är bara lite trött på allt tjat om mordhot. Det betyder ingenting längre.

i all hafs
eder

Ank-Käthe grubblar över opinionens vindar 

etc etc.