knätofs på eder alla

Jag längtar något fruktansvärt efter att blogga - får egentligen inte eftersom jag måste rikta min koncentration etc etc, så detta är bara att betrakta som en okynnig tjuvstart.

Den som just nu blir tilltalad
Som har existerat under lång tid
Den som just nu blir tilltalad
Som ej är fysiskt instängd

Denna soliga, lite loja och fridfulla dag - en klart effeminerad dag - är exakt rätt tillfälle att påminna om att arméchefen herr Anders Brännström har sagt att Sverige mycket väl kan vara i krig om några år. Det kunde man läsa i en artikel i januari, eller om det var februari eller något åt det hållet. Det får ni kolla efter själva. Rubriken lydde påpassligt nog Vi kan vara i krig om några år. Ibland är det lätt att vara redigerare.

Den som just nu blir tilltalad, som har berg som når över trädgränsen
med stor utsträckning i riktning uppåt.
Nordlig del av visst område...

En naiv läsare kanske tänker att arméchefens dystopiska uttalande har något att göra med att detta Sverige (gammalt, fritt, fjällhögt, tyst, glädjerikt, skönt osv) står i begrepp att ytterligare avlägsna sig från den alliansfrihet och neutralitet som i viss mån lyckats hålla Sverige utanför krig i evärderliga tider, för att i stället (tyst, fornstort) ytterligare närma sig en militärpakt vars medlemmar - för att ta ett par exempel - omfattar Erdogans Turkiet, med betoningen på Erdogans, och inom kort kan komma att omfatta Trumps USA.
Vilket osvikligt omdöme denne arméchef måste ha, som tar bladet ifrån mun och varnar för den utvecklingen.
Men fan, det verkar ju vara tvärtom. "Vi kan vara i krig om några år" är uppenbarligen ett förhoppningsfullt uttalande. Om vi sköter oss, satsar på vapenindustrin, rustar upp o.s.v o.s.v kan vi i bästa fall vara indragna i krig inom några år. Men i såfall måste vi avskaffa alliansfriheten, neutraliteten och det nationella oberoendet, och ansluta oss sig till en militärpakt vars framtida excesser utan tvivel har många uppiggande överraskningar i sitt sköte.
Annars går det inte, och då kommer framtidens besvikna rubrik att lyda:
Nej, det blev inget krig nu heller...

Den som just nu blir tilltalad, som inte ger något nämnvärt ljud ifrån sig
Den som just nu blir tilltalad, som är mycket väl försedd med känsla av upprymdhet och tillfredsställelse, och som är fulländat vacker

Jag råkade titta på firandet på Skansen och blev faktiskt rörd - det var gulligt när karosserna kom åkande, jag gillar kungen och Victoria, "det där är helt ok" tänkte jag, och jag har inget emot att Victoria blir drottning.
Men det kändes mycket avlägset att tänka sig bomber över Stockholm, så jag gissar att den där längtan efter krig, som märks då och då, handlar om att få härja på bortaplan.

Den som just nu talar ger artigt och personligt tecken på igenkännande eller uppmärksamhet genom handskakning, bugning, nick e.d. eller genom att säga "hej", "goddag", åt den som just nu blir tilltalad, som är det mildaste vackraste område som utgör en självständig politisk enhet i läge mot ovansidan av den planet vi lever på.

Artikeln från januari i år torde ha varit något slags lobbyism inför Riksdagens omröstning om värdlandsavtalet. Och tyvärr, mer långsiktiga är tydligen inte majoriteten av Riksdagsmännen och kvinnorna, än att de röstar igenom en sådan galenskap.

Den starkt lysande och värmande centrala himlakroppen som har samband med dig,
Den skenbart valvformiga begränsning av rymden som har samband med dig,
Det markområde, som huvudsakligen är bevuxet med tätt gräs och örter men knappast med träd, som har samband med dig,
och som har färg
som friskt gräs.

* * *

Klart slut för tillfället. Jag kanske skriver färdigt inlägget i morgon, rättar stavfel, putsar och donar men jag lovar inget.

Den här biten hade jag tänkt ha på långfredagen, men eftersom jag inte bloggade då, tar jag den nu i stället.