Det säger jag: Den som sår sparsamt skall skörda sparsamt, och den som sår rikligt skall skörda rikligt. Var och en må ge vad han har beslutat sig för i sitt hjärta, inte med olust eller av tvång. Ty Gud älskar en glad givare.
J'ai toujours eu un gros problème avec la doctrine chrétienne selon laquelle "donner, c'est plus beau que recevoir". Je sais, mon argument est un peu idiot mais ...si vraiment recevoir ce n'est pas aussi cool que donner, on comprend que si je donne, je ne fais du bien qu'à moi me^me, car celui qui reçoit, s'il est un bon chrétien, il s'en fout. Ce qui serait vraiment généreux, c'est mettre les autres en conditions de donner. Par exemple, e^tre dans la misère, voilà ce qui est cool, car ça permet aux autres de te donner. Si je veux faire une chose moralement vraiment "bien", je fais une fe^te pour mon anniversaire, comme ça tout le monde va me donner des cadeaux, et seront hereux. Moi, qui les reçois, je serais moins hereux (mais alors, il vaut mieux se faire inviter...)
Bref, j'ai toujours eu un petit problème anthropologique avec l'altruisme :) Surtout quand il se tranforme en doctrine.
Jovisst, och att vända andra kinden till och älska sina fiender. Om någon ber dig om dina vantar ska du erbjuda mössan åsså. Kan lätt spåra ur. Men "det är saligare att giva än att taga", som mycket riktigt skulle kunna ställa till med enorma problem eftersom ingen då skulle vilja ta emot något alls utan alla bara ge, även när ingen något hade, det betydde inte riktigt det - ska kolla upp det lite i morgon men jag har för mig att det egentligen anspelade på något ganska konkret, där "taga" syftade mer på att roffa åt sig än att ta emot en gåva. Som sagt jag kolla i morgon. "Gud älskar en glad givare" kan missbrukas av kollektsamlare också :-)
Nämen kolla kolla det verkar ha något med Hesekiel att göra... Men det är party i mina bihålor så jag orkar inte riktigt teologisera. Det här citatet är ingen order, för övrigt, det centrala kan ju sägas vara att ingen ska ge av olust eller tvång.
...et entre tout ça et le tyggeri-f:orbud (ou le tyggeri-fo:rbund), peut-on voir un rapport?
En réalité, 25 ans après le train de Copenhague et 28 après mon premier voyage en Suède, je ne comprends presque rien à ce dont on parle dans ce blog. Mais ce n'est pas grave!
C'est vrai, quand j'ai découvert la Suède, à la fin des années 80, j'ai trouvé qu'il n'y avait pas de pauvres demandant de l'argent aux passants. Mais j'ai tout de suite pensé qu'ils devaient e^tre internés quelque part, dans des champs surveillés par des S(S)-are. Tu vois, tout ce qui compte est dans le regard :)
A propos : la thèse a été envoyée aux membres du jury. Biento^t elle sera accessible aux aspirants lecteurs. Ou aspirants voyageurs.
Aha. De som ville slopa avdraget menade kanske att den som ger en gåva borde nöja sig med att HERREN blir jätteglad (och givetvis mottagaren av gåvan)? Det här avdraget, gällde det bara gåvor till välgörenhetsorganisationer, eller även privata gåvor?
Om det gällde även privata gåvor, måste jag säga att det låter som en klassorättvisa. Alltså, om folk med mycket pengar kunde ge en del till sina barn - och dra av det på skatten. Tycker inte om, tycker inte bra.
Avdraget gäller nog organisationer som har 90konto eller vad det nu heter. Fanns väl för länge sedan något som hette avdrag för periodiskt understöd ...
ok. Ja, och för länge sedan fanns det sambeskattning också, men det togs bort när alla kvinnor skulle ut i arbetslivet. Ganska intressant att tänka på hur nyligen det är.
Thank you for the attention, Maja. C'est clair que c'est un paradoxe, que "donner" est beau dans un sens spirituel, mais seulement parce qu'on sait que "recevoir" est très beau dans tous les autres sens. Si recevoir se dévalorise (par exemple dans la société consumériste), la valeur "sanctificatrice" de donner se déprécie aussi.
Mais comme tu dis, il faut faire attention aux "missbrukare" de ces concepts.
J'ai toujours le souvenir de certaines émissions religieuses de radio (pourquoi j'écoutais? car j'aime souffrir, c'est religieux :). Les auditeurs téléphonaient pour dire tout ce qui leur arrivait de mal ("mon fils est drogué, j'ai un cancer etc.") et les prêtre leur répondait "mais c'est merveilleux! Quelle chance".
Je ne sais pas si cette perversion est spécifiquement catholique (intégriste) ou aussi protestante. Je trouve assez de mauvais goût de célebrer le malheur comme source d'élévation. Est-ce qu'on aurait du aller sous la croix de Jésus et lui dire "tu as beaucoup de chance, ta souffrance est très belle ?"
Ah oui, c'est horrible. Le christianisme pourrait bien être la religion plus facilement missbrukad. Dans un sens. Den är väldigt paradoxal. Asketisk och extatisk, även om jag nog alltid kommer att tycka rätt bra om den. Je viens d'entendre parler d'un roman de PC Jersild, Klostret eller Munkarna, den lär handla om den här paradoxen, kristendomen dragen till sin spets (det är saligare att giva än att taga).
C'est intéressant, PC Jersild aime les paradoxes (je crois).
Le christianisme facilement missbrukad. Oui, c'est le paradoxe de son succès. Un idéal très exigent, mais aussi une volonté "impérialiste", pour ainsi dire. Et un rapport très étroit avec le pouvoir, depuis très longtemps.
Mais au fond je parle du "commen sens" chrétien, qui n'a pas beaucoup à voir avec la théologie. Exemple : dans les émissions de TV italiens, dans un fait divers un père ou une mère perdent leur fils. Tout de suite la question "est-ce que vous pouvez PARDONNER aux assassins?" Mais si le fait divers a une dimension politique (voir attentat à Berlin), alors on ne parle plus de pardon. Au contraire.
Je crois que l'esprit de vengeance est très développé dans nos sociétés. On peut y voir un signe de l'actualité du Christianisme. Mais aussi de son échec total à changer l'etre humain...
Je crois aussi - mais Barnens Ö est le seul roman de Jersild que j'ai lu, maintenant j'ai envie de lire Munkarna eller Klostret (minns inte titeln), det verkar vara en idéroman. Oui c'est paradoxal, je n'ai jamais pu comprendre comment le christianisme a pu devenir l'idéologie du pouvoir. Och hur den kunnat bli en familjereligion. Upplösningen av familjeband är centralt inom kristendomen. Jesus vill inte prata med sin mamma och sina bröder för att "det här är min mor och mina bröder!" osv. Vägrar på på släktings begravning (låt de döda begrava sina döda), förmår fiskare att ge upp sina yrken och sin plikt som familjeförsörjare för att bli lösdrivare och tiggare i stället, osv. Umgås hellre med kriminella, prostituerade och ockrare än med vanligt gott folk. Det är liksom ingen statsreligion. :D
Samtidigt som det är väldigt mycket om onda andar och andeutdrivning, tydligt att det är många människor lärjungarna inte ska ha något med att göra alls (inte kasta pärlor åt svinen osv), vilket förstås öppnar upp för förföljelse av otrogna. "Du skall icke döda" är en gemensam lag för judendom, islam och kristendom, men det är ingen nyhet att det går att hitta massor av motsägelser av den parollen, både i det praktiska utövandet och i själva texterna. Jo, faktiskt även i det nya testamentet, det finns verkligen de som försöker få det till att det våldsamma utövandet av kristendomen var ett rent missförstånd, medan våldet är inbyggt i islam och/eller judendomen. Det är en grov förenkling.
J'ai toujours eu un gros problème avec la doctrine chrétienne selon laquelle "donner, c'est plus beau que recevoir". Je sais, mon argument est un peu idiot mais ...si vraiment recevoir ce n'est pas aussi cool que donner, on comprend que si je donne, je ne fais du bien qu'à moi me^me, car celui qui reçoit, s'il est un bon chrétien, il s'en fout. Ce qui serait vraiment généreux, c'est mettre les autres en conditions de donner. Par exemple, e^tre dans la misère, voilà ce qui est cool, car ça permet aux autres de te donner. Si je veux faire une chose moralement vraiment "bien", je fais une fe^te pour mon anniversaire, comme ça tout le monde va me donner des cadeaux, et seront hereux. Moi, qui les reçois, je serais moins hereux (mais alors, il vaut mieux se faire inviter...)
SvaraRaderaBref, j'ai toujours eu un petit problème anthropologique avec l'altruisme :) Surtout quand il se tranforme en doctrine.
Jovisst, och att vända andra kinden till och älska sina fiender. Om någon ber dig om dina vantar ska du erbjuda mössan åsså. Kan lätt spåra ur.
RaderaMen "det är saligare att giva än att taga", som mycket riktigt skulle kunna ställa till med enorma problem eftersom ingen då skulle vilja ta emot något alls utan alla bara ge, även när ingen något hade, det betydde inte riktigt det - ska kolla upp det lite i morgon men jag har för mig att det egentligen anspelade på något ganska konkret, där "taga" syftade mer på att roffa åt sig än att ta emot en gåva. Som sagt jag kolla i morgon.
"Gud älskar en glad givare" kan missbrukas av kollektsamlare också :-)
Nämen kolla kolla det verkar ha något med Hesekiel att göra...
RaderaMen det är party i mina bihålor så jag orkar inte riktigt teologisera.
Det här citatet är ingen order, för övrigt, det centrala kan ju sägas vara att ingen ska ge av olust eller tvång.
Radera"Den som förtrycker den arme smädar hans skapare, men den som förbarmar sig över de fattiga, han ärar honom.
Ordspråksboken 14.31"
Fast det har inte med saken att göra.
...et entre tout ça et le tyggeri-f:orbud (ou le tyggeri-fo:rbund), peut-on voir un rapport?
RaderaEn réalité, 25 ans après le train de Copenhague et 28 après mon premier voyage en Suède, je ne comprends presque rien à ce dont on parle dans ce blog. Mais ce n'est pas grave!
C'est vrai, quand j'ai découvert la Suède, à la fin des années 80, j'ai trouvé qu'il n'y avait pas de pauvres demandant de l'argent aux passants. Mais j'ai tout de suite pensé qu'ils devaient e^tre internés quelque part, dans des champs surveillés par des S(S)-are. Tu vois, tout ce qui compte est dans le regard :)
A propos : la thèse a été envoyée aux membres du jury. Biento^t elle sera accessible aux aspirants lecteurs. Ou aspirants voyageurs.
Ciao
Skatteavdraget för gåva lär vara avskaffat och det där
SvaraRaderamed vad Gud älskar användes väl i debatten då ...
Ah! Gjorde det.
RaderaJa det kan ju användas på flera sätt. Som reklamslogan under julhandeln t.ex...
Användes alltså av förespråkarna för slopat avdrag
Raderamot de som vill behålla/utöka det. Somliga av de
som ville behålla det hade partibeteckning KD.
Men det är alltså offentliga uppgifter vi talar om
så det går att få fram hur mycket rika/kända har
givit av sig själva ...
Aha. De som ville slopa avdraget menade kanske att den som ger en gåva borde nöja sig med att HERREN blir jätteglad (och givetvis mottagaren av gåvan)?
RaderaDet här avdraget, gällde det bara gåvor till välgörenhetsorganisationer, eller även privata gåvor?
Om det gällde även privata gåvor, måste jag säga att det låter som en klassorättvisa. Alltså, om folk med mycket pengar kunde ge en del till sina barn - och dra av det på skatten. Tycker inte om, tycker inte bra.
Avdraget gäller nog organisationer som har 90konto
Raderaeller vad det nu heter. Fanns väl för länge sedan
något som hette avdrag för periodiskt understöd ...
ok. Ja, och för länge sedan fanns det sambeskattning också, men det togs bort när alla kvinnor skulle ut i arbetslivet. Ganska intressant att tänka på hur nyligen det är.
RaderaThank you for the attention, Maja. C'est clair que c'est un paradoxe, que "donner" est beau dans un sens spirituel, mais seulement parce qu'on sait que "recevoir" est très beau dans tous les autres sens. Si recevoir se dévalorise (par exemple dans la société consumériste), la valeur "sanctificatrice" de donner se déprécie aussi.
SvaraRaderaMais comme tu dis, il faut faire attention aux "missbrukare" de ces concepts.
J'ai toujours le souvenir de certaines émissions religieuses de radio (pourquoi j'écoutais? car j'aime souffrir, c'est religieux :). Les auditeurs téléphonaient pour dire tout ce qui leur arrivait de mal ("mon fils est drogué, j'ai un cancer etc.") et les prêtre leur répondait "mais c'est merveilleux! Quelle chance".
Je ne sais pas si cette perversion est spécifiquement catholique (intégriste) ou aussi protestante. Je trouve assez de mauvais goût de célebrer le malheur comme source d'élévation. Est-ce qu'on aurait du aller sous la croix de Jésus et lui dire "tu as beaucoup de chance, ta souffrance est très belle ?"
Ah oui, c'est horrible. Le christianisme pourrait bien être la religion plus facilement missbrukad. Dans un sens. Den är väldigt paradoxal. Asketisk och extatisk, även om jag nog alltid kommer att tycka rätt bra om den.
RaderaJe viens d'entendre parler d'un roman de PC Jersild, Klostret eller Munkarna, den lär handla om den här paradoxen, kristendomen dragen till sin spets (det är saligare att giva än att taga).
C'est intéressant, PC Jersild aime les paradoxes (je crois).
SvaraRaderaLe christianisme facilement missbrukad. Oui, c'est le paradoxe de son succès. Un idéal très exigent, mais aussi une volonté "impérialiste", pour ainsi dire. Et un rapport très étroit avec le pouvoir, depuis très longtemps.
Mais au fond je parle du "commen sens" chrétien, qui n'a pas beaucoup à voir avec la théologie. Exemple : dans les émissions de TV italiens, dans un fait divers un père ou une mère perdent leur fils. Tout de suite la question "est-ce que vous pouvez PARDONNER aux assassins?" Mais si le fait divers a une dimension politique (voir attentat à Berlin), alors on ne parle plus de pardon. Au contraire.
Je crois que l'esprit de vengeance est très développé dans nos sociétés. On peut y voir un signe de l'actualité du Christianisme. Mais aussi de son échec total à changer l'etre humain...
Je crois aussi - mais Barnens Ö est le seul roman de Jersild que j'ai lu, maintenant j'ai envie de lire Munkarna eller Klostret (minns inte titeln), det verkar vara en idéroman.
RaderaOui c'est paradoxal, je n'ai jamais pu comprendre comment le christianisme a pu devenir l'idéologie du pouvoir. Och hur den kunnat bli en familjereligion. Upplösningen av familjeband är centralt inom kristendomen. Jesus vill inte prata med sin mamma och sina bröder för att "det här är min mor och mina bröder!" osv. Vägrar på på släktings begravning (låt de döda begrava sina döda), förmår fiskare att ge upp sina yrken och sin plikt som familjeförsörjare för att bli lösdrivare och tiggare i stället, osv. Umgås hellre med kriminella, prostituerade och ockrare än med vanligt gott folk.
Det är liksom ingen statsreligion. :D
Samtidigt som det är väldigt mycket om onda andar och andeutdrivning, tydligt att det är många människor lärjungarna inte ska ha något med att göra alls (inte kasta pärlor åt svinen osv), vilket förstås öppnar upp för förföljelse av otrogna. "Du skall icke döda" är en gemensam lag för judendom, islam och kristendom, men det är ingen nyhet att det går att hitta massor av motsägelser av den parollen, både i det praktiska utövandet och i själva texterna. Jo, faktiskt även i det nya testamentet, det finns verkligen de som försöker få det till att det våldsamma utövandet av kristendomen var ett rent missförstånd, medan våldet är inbyggt i islam och/eller judendomen. Det är en grov förenkling.
Radera