En tjuvstartsrecension, på min ära. https://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/bokrecension-maja-lundgren-gackar-lasarens-barbariska-forvantningar/ Ja, det stämmer: jag gäckar läsarens barbariska förväntningar. Hehe.
Men det finns faktiskt ett budskap, det är inte alltid det gör det, men här gör det det. Det är inlindat eller kanske snarare centrifugerat, ja, det är nog ett bättre uttryck; sensmoralen är centrifugerad men det går att dra etiska slutsatser av romanen. Den som lyckas formulera det etiska budskapet får första pris.
Riktig torrboll i SvD tror att "de språkliga infallen" (som han kallar dem) är oviktigare än intrigen. Men det finns en djupt rotad socialrealism i Sverige jämte abstrakta inomlitterära experiment - ett slags motvilja mot allt som uppfattas som barockt, eller preciöst... Ja det där tyckte jag var en dum recension. Men smaken är olika, och det kan vara väldigt svårt att formulera varför man inte gillar en bok - däremot bör varje recension innehålla minst ett par citat, det uppfyller väl den här, och kritikern bör helst inte skriva "läsaren" utan nöja sig med "jag". Läsaren har inte en chans, skrev visserligen Erik Beckman, men det är fåntrattigt när recensenter tror att deras läsning är den enda. Vad är det som säger att en okonventionell och aldrig tidigare skådad roman blir läst på samma sätt? Jaja. Om läsarna skräms bort av Läsaren har jag ändå min försörjning tryggad idag.
Men ser han då inte att form och innehåll hänger ihop som ler och långhalm? En så märklig invändning, att Pompeji och Myggor och tigrar har större tyngd än Den skenande planeten, eftersom Pompeji finns och camorran i Stockholm och Neapel finns. Vad är det som inte finns utanför Den skenande planeten, menar han?
Zarmina är en obekräftad och omstridd planet. Unconfirmed (and frequently disputed, det står att läsa i Wikipedia till och med. Det är ovisst om den finns, men det går verkligen inte att hävda, som Svenska Dagbladets recensent, att den inte finns!
Jag har börjat läsa nu. Beskrivningen av spacelag är grym! Utomjordingens berättarröst är löjlig och pompös, både gillar och retar mig på Ki! Jag tänker att det är en han. Svenskans recensent skriver hon? Gillar verserna. Det gjorde jag i Mäktig Tussilago också. De är väldigt ovanliga! "Gud ger sig tillkänna genom blinkningar, den nåderika flirtaren", "Paradis! Se Gilese glimrar" osv Det märks att du inspirerats av väldigt gammal litteratur som du sa i intervjun i Sydsvenskan... Jag blev tvungen att ta en paus för att smälta lite. Det händer väldigt mycket på kort tid, snabbt tempo... Har precis kommit till det här: - En planet utan sex och våld måste vara bra stillsam. - Vi eldar för kråkorna. Älskar det! Natti natti sluta aldrig skriva!
:-) Tack Calamity. Ja, en del av det där uppfattas nog som "blomsterspråk", utifrån det dominerande litterära ideal idag som man skulle kunna kalla falliskt, och med det menar jag inte att inga män kan uppskatta det osv. Lite för trött för att utveckla detta nu men - jag gillar det larviga, det finns de som inte ens står ut med titeln Mäktig Tussilago (andra gillar mycket) och Den skenande planeten går välan på tvärs mot en del litterära ideal idag också. Jag tänker mig också Ki som en han, för övrigt. Men det är valfritt. Det finns mycket att ta anstöt av i Den skenande planeten - ett tips är att dröja, tempot är visserligen mestadels ganska snabbt men det går att dröja. De språkliga infallen är inte bara infall, det går att dröja vid dem också. Aversion mot en text, en stil, osv, är inget fel alls, självklart inte hård kritik heller, men Svenskans recensent pratar liksom bredvid boken på något sätt. Hur som, simma lugnt, vi kan hemskt gärna prata mer om boken här sen
Den här typen av attacker med syftet att sätta skräck i befolkningen (för att folk inte ska våga vittna, eller för att de ska betala vid utpressning) påminner om s.k "stese" i Neapel. Det är något ganska nytt och kopplat till den yngsta generationen camorrister. Det kan handla om att skjuta på måfå in i affärer, eller vandalisera, men inte bara sådär lite allmänt bråkigt destruktivt (à la kravaller i Kungsan) eller riktat uppåt mot stat, samhälle osv osv utan med ett syfte, att kontrollera kvarteret.
OBS jag vet inte om det handlar om det, eller hurpass kopplade de här gängen är till drogkarteller och liknande kriminella organisationer.
Jo, riktat uppåt är det förstås också, dvs mot polis och myndigheter, men i första hand mot kvarterets egen befolkning. Jag tror inte alls att det räcker med fler poliser och hårdare straff, om det bara blir ökad repression, sänkt straffmyndighet t,ex, kan tvärtom en situation liknande den i Neapel befästas. Misso satt i fängelse första gången när han var tretton, t.ex. Om ett kvarter överges av samhället och straffen blir för hårda, godtyckliga eller rättsosäkra kan det också bli mer lojalitet med de lokala banditerna (som från början var klasskompisar, söner, bröder osv) än med samhället runtomkring. Ambivalensen: en del av de som dras in i kriminaliteten är klassens bråkstakar, andra lugnare och vanligare killar som hakar på av tusen olika anledningar. Att främlingsfientliga försöker utnyttja sånt här är förryckt eftersom det går mest ut över personer med invandrarbakgrund, medan droghandeln och de kriminella organisationerna frotterar sig med personer i samhällets alla skikt.
Det gäller bara att vänstern (Pasolini kunde skriva "vänstern" lite väl svepande, det är ännu vanskligare idag och kanske borde undvikas men jag är ruskigt trött på uttrycket "delar av vänstern") inte använder sig av klyschor och plakat, eller drar förhastade slutsatser - terrordådet i Norge trodde kanske de flesta var IS och de senaste bilbränderna trodde en del var inhemska högerextremister, men klyftigare att vänta tills saker börjar klarna.
Jag vill ha totalförbud mot väljarundersökningar. Det skulle vara jävligt skönt att slippa, och mig veterligen finns det ingen som helst demokratisk poäng med dem. Det är bara för att det finns alldeles för många människor i medie-informations-opinionsbranschen,
Läste OM amerikanska undergroundserier för länge sedan, troligen i tidningen THUD. Tecknaren Robert Crumb hade alltså gjort en serie om vad som händer när Jesus kommer åter till jorden och får ett omilt bemötande, klädd som på den gamla goda tiden när han gick runt i Galileen ...
En tjuvstartsrecension, på min ära.
SvaraRaderahttps://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/bokrecension-maja-lundgren-gackar-lasarens-barbariska-forvantningar/
Ja, det stämmer: jag gäckar läsarens barbariska förväntningar. Hehe.
Men det finns faktiskt ett budskap, det är inte alltid det gör det, men här gör det det. Det är inlindat eller kanske snarare centrifugerat, ja, det är nog ett bättre uttryck; sensmoralen är centrifugerad men det går att dra etiska slutsatser av romanen. Den som lyckas formulera det etiska budskapet får första pris.
RaderaJag menar på allvar att det verkligen gör det (kommentaren lät ironisk men det var den inte).
RaderaRiktig torrboll i SvD tror att "de språkliga infallen" (som han kallar dem) är oviktigare än intrigen. Men det finns en djupt rotad socialrealism i Sverige jämte abstrakta inomlitterära experiment - ett slags motvilja mot allt som uppfattas som barockt, eller preciöst... Ja det där tyckte jag var en dum recension. Men smaken är olika, och det kan vara väldigt svårt att formulera varför man inte gillar en bok - däremot bör varje recension innehålla minst ett par citat, det uppfyller väl den här, och kritikern bör helst inte skriva "läsaren" utan nöja sig med "jag". Läsaren har inte en chans, skrev visserligen Erik Beckman, men det är fåntrattigt när recensenter tror att deras läsning är den enda. Vad är det som säger att en okonventionell och aldrig tidigare skådad roman blir läst på samma sätt? Jaja.
RaderaOm läsarna skräms bort av Läsaren har jag ändå min försörjning tryggad idag.
Jaja.
RaderaMen ser han då inte att form och innehåll hänger ihop som ler och långhalm? En så märklig invändning, att Pompeji och Myggor och tigrar har större tyngd än Den skenande planeten, eftersom Pompeji finns och camorran i Stockholm och Neapel finns. Vad är det som inte finns utanför Den skenande planeten, menar han?
RaderaZarmina är en obekräftad och omstridd planet. Unconfirmed (and frequently disputed, det står att läsa i Wikipedia till och med. Det är ovisst om den finns, men det går verkligen inte att hävda, som Svenska Dagbladets recensent, att den inte finns!
RaderaNej, det där var ju som om Dengbu Shark skrivit recensionen. Märkligt.
RaderaJag har börjat läsa nu. Beskrivningen av spacelag är grym!
RaderaUtomjordingens berättarröst är löjlig och pompös, både gillar och retar mig på Ki! Jag tänker att det är en han. Svenskans recensent skriver hon? Gillar verserna. Det gjorde jag i Mäktig Tussilago också. De är väldigt ovanliga! "Gud ger sig tillkänna genom blinkningar, den nåderika flirtaren", "Paradis! Se Gilese glimrar" osv Det märks att du inspirerats av väldigt gammal litteratur som du sa i intervjun i Sydsvenskan... Jag blev tvungen att ta en paus för att smälta lite. Det händer väldigt mycket på kort tid, snabbt tempo... Har precis kommit till det här: - En planet utan sex och våld måste vara bra stillsam. - Vi eldar för kråkorna.
Älskar det! Natti natti sluta aldrig skriva!
:-) Tack Calamity.
RaderaJa, en del av det där uppfattas nog som "blomsterspråk", utifrån det dominerande litterära ideal idag som man skulle kunna kalla falliskt, och med det menar jag inte att inga män kan uppskatta det osv. Lite för trött för att utveckla detta nu men - jag gillar det larviga, det finns de som inte ens står ut med titeln Mäktig Tussilago (andra gillar mycket) och Den skenande planeten går välan på tvärs mot en del litterära ideal idag också. Jag tänker mig också Ki som en han, för övrigt. Men det är valfritt. Det finns mycket att ta anstöt av i Den skenande planeten - ett tips är att dröja, tempot är visserligen mestadels ganska snabbt men det går att dröja. De språkliga infallen är inte bara infall, det går att dröja vid dem också. Aversion mot en text, en stil, osv, är inget fel alls, självklart inte hård kritik heller, men Svenskans recensent pratar liksom bredvid boken på något sätt.
Hur som, simma lugnt, vi kan hemskt gärna prata mer om boken här sen
Sådär. Nu är jag en hybristomte igen.
SvaraRaderaDen här typen av attacker med syftet att sätta skräck i befolkningen (för att folk inte ska våga vittna, eller för att de ska betala vid utpressning) påminner om s.k "stese" i Neapel. Det är något ganska nytt och kopplat till den yngsta generationen camorrister. Det kan handla om att skjuta på måfå in i affärer, eller vandalisera, men inte bara sådär lite allmänt bråkigt destruktivt (à la kravaller i Kungsan) eller riktat uppåt mot stat, samhälle osv osv utan med ett syfte, att kontrollera kvarteret.
SvaraRaderaOBS jag vet inte om det handlar om det, eller hurpass kopplade de här gängen är till drogkarteller och liknande kriminella organisationer.
https://www.svt.se/nyheter/alla-poliser-jag-pratar-med-skriker-efter-mer-resurser
Jo, riktat uppåt är det förstås också, dvs mot polis och myndigheter, men i första hand mot kvarterets egen befolkning. Jag tror inte alls att det räcker med fler poliser och hårdare straff, om det bara blir ökad repression, sänkt straffmyndighet t,ex, kan tvärtom en situation liknande den i Neapel befästas. Misso satt i fängelse första gången när han var tretton, t.ex. Om ett kvarter överges av samhället och straffen blir för hårda, godtyckliga eller rättsosäkra kan det också bli mer lojalitet med de lokala banditerna (som från början var klasskompisar, söner, bröder osv) än med samhället runtomkring.
SvaraRaderaAmbivalensen: en del av de som dras in i kriminaliteten är klassens bråkstakar, andra lugnare och vanligare killar som hakar på av tusen olika anledningar.
Att främlingsfientliga försöker utnyttja sånt här är förryckt eftersom det går mest ut över personer med invandrarbakgrund, medan droghandeln och de kriminella organisationerna frotterar sig med personer i samhällets alla skikt.
Det gäller bara att vänstern (Pasolini kunde skriva "vänstern" lite väl svepande, det är ännu vanskligare idag och kanske borde undvikas men jag är ruskigt trött på uttrycket "delar av vänstern") inte använder sig av klyschor och plakat, eller drar förhastade slutsatser - terrordådet i Norge trodde kanske de flesta var IS och de senaste bilbränderna trodde en del var inhemska högerextremister, men klyftigare att vänta tills saker börjar klarna.
RaderaOch så går det inte att undvika maffiafrågan, drogfrågan, maffiaromantikfrågan, drogromantikfrågan.
RaderaDe flesta av oss har fortfarande aldrig varit i en rymdfarkost.
SvaraRadera"But I'm the saviour of Mankind. I thought that would give
SvaraRaderame automatic citizenship !"
Är det ett citat ur något?
RaderaJag vill ha totalförbud mot väljarundersökningar. Det skulle vara jävligt skönt att slippa, och mig veterligen finns det ingen som helst demokratisk poäng med dem. Det är bara för att det finns alldeles för många människor i medie-informations-opinionsbranschen,
Tyckte att det där låg lite i linje med rubriken ...
RaderaOch jo, det är ett citat.
"Boy, are You in for it", tror jag svaret löd.
Vild gissning: Life of Brian? Låter inte riktigt så, menkanske något annat åt det satiriska hållet?
RaderaLäste OM amerikanska undergroundserier för länge
Raderasedan, troligen i tidningen THUD. Tecknaren Robert
Crumb hade alltså gjort en serie om vad som
händer när Jesus kommer åter till jorden och får
ett omilt bemötande, klädd som på den gamla goda
tiden när han gick runt i Galileen ...