Jag tänker ibland att unga människor idag kanske inte ens har hört en massa grejer.
Jag träffade en ungdom för ett tag sedan som inte kände till en hel rad ordspråk, bondska, bibliska och andra förmoderna talesätt, som är självklara för alla ur den snäppet äldre generationen - inte köpa grisen i säcken (nä, aldrig hört), högmod går före fall (eh, va?), det ska böjas i tid som krokigt ska bli, binda ris åt egen rygg, själv är bäste dräng, tomma tunnor skramlar mest, morgonstund har guld i mun - osv. Okända.
En hel språkskatt kan vara på väg att gå förlorad tänkte jag. Shit va sorgligt.
Men det var förmätet tänkt, för man måste lita på att yngre människor gräver fram det förgångna i framtiden.
Vacker musik! Men precis som du säger så här ungdomarna blicken någon annanstans.
SvaraRaderaEn del av dem kanske lyssnar på Franska trion till exempel.
https://m.youtube.com/watch?v=-jih6GiRM0A
Tack för tipset, aldrig hört. Haha, den är väl på skämt? Kääärlek
Radera"Jag brukade va en glad grabb men det var innan jag träffade dej."
RaderaKontrar med den här, Blanche Calloway med Misery:
https://www.youtube.com/watch?v=nxLkuNxFDew
Å så Frank Zappas Broken hearts are for asswholes
https://www.youtube.com/watch?v=Byvu5k9oupU
Det stavas assholes, givetvis.
RaderaGudars alltså, den låten - hur man dechiffrerade den med lexikon, ögon som tefat och inkredula öron
Ska kolla in Frank Zappa. Fast jag gillar nog Personen Frank Zappa mer än Artisten Frank Zappa.
RaderaFranska trion är på riktigt. Hans röst rör sig absolut i gränslandet men sången är allvarligt menad.
Zappa har gjort en del väldigt jobbig musik, alltså det mesta är för krångligt för mig. Det är egentligen bara det första albumet Freak Out, och så Sheik Yerbuti, som jag lyssnar på med jämna mellanrum. Ska lyssna lite mer på Franska trion, råkade överrösta låten med fnitter men tror visst det är allvarligt också.
RaderaJesus Thinks you´re a Jerk är bra också.
Raderahttps://www.youtube.com/watch?v=-79uI_u9Src
Jesus thinks youre a jerk från skivan Broadway the hard way är fantastisk. Fin uppgörelse med kristna högern!
RaderaJoe's garage är också fin.
Yep.
RaderaUngdomarna KANSKE kommer att gräva fram det förflutna. Men de där uttrycken du skriver om överlever nog inte länge till. Språket förändras när verkligheten förändras.
SvaraRaderaSmäktande och vacker musik!
Lite därför jag hade "Hugsvala" som signatur, förvisso inget ordspråk, men ett vackert gammalt ord är det ;)
SvaraRaderaHugsvala
Hej igen Hugsvala, ja det är ett ord som borde tas i bruk igen!
RaderaJag skulle gärna använda varsko i stället för informera. "Sköterskan är varskodd", men det skulle nog ingen begripa :-)
Jag använde överantvarda inte mindre än 2 gånger i min bok Den skenande planeten.
RaderaDen skenande planeten är för kort. Borde ha varit minst hundra sidor till. Gillar den men man har börjat fästa sig vid de här karaktärerna när den tar slut.
RaderaMen kolla in din tråd på Flashback. Där nämns överantvarda. Kul eller hur?
Förstår synpunkten men den ska vara sån. Sluta tvärt, snopet. Om du tänker efter lite på delarna och helheten och (host host) budskapet, gillar inte att använda ordet budskap men ändå, så kanske du fattar att det är den här författarens intention att läsaren inte ska känna sig tillfreds, mätt och belåten. Men så är det med ungefär allt jag skriver... betraktar mig som modernist. Inte postmodernist och inte "traditionell" författare.
RaderaMen ibland blir jag avundsjuk! Många skriver böcker som omedelbart blir film och teater. Men inte jag. Linda Boströms Oktoberbarn kommer garanterat också att bli film. Fast den är bra, jag missunnar inte henne det. Jag har också problem med elektriciteten. En annan typ av problem, som kanske har med bioelektricitet att göra. Bland annat elbrand. Det är fascinerande i Oktoberbarn, att det är just när hon är i Jerusalem som et tas över av diagnostiken och interneringen med elektricitet. Och en intressant gemensam nämnare med hennes före detta mans bok- där är det Fadern som raljerar över sin sons jesussyn. Ja, egentligen har jag inte mycket emot Knausgård, kulten är däremot extremt obehaglig, jag tvang mig att lyssna på ett program i P1, Min kamp tio år, det var mycket skitprat men det märkliga var, det intensiva illamåendet jag kände, det borde kunna diagnosticeras avund eller missunsamhet eller något - samtidigt skulle jag inte för mitt liv vilja att det talades om mig på det där sättet, så var det verkligen avund? Den där migränliknande hopplöshetskänslan, ok jag slutar skriva nu, de får dyrka sina köttberg bäst de vill - ofantligt obehagligt. Men det spelar ju liksom ingen roll. Man får inte låta fienden rycka sitt medvetande med sig, eller vad det heter... Dyrka, kanonisera, fyll ut,
SvaraRaderaElbrand och blod som rann ur örat.
RaderaJag kommer också att tänka på Frostensons K. Oktoberbarn och K påminner om varandra på något vis utan att förta varandra. Jag buntar inte ihop nu alltså, jag nämner korrespondensen
RaderaMen det här var ju kul, gillar folk som törs skriva om hela boken.
SvaraRaderahttps://in-spite-of-it-all-trots-allt.webnode.se/products/not-me-om-framlingsskap-och-maja-lundgren/