Nej låt dig ej förhärdas i denna hårda tid. Et cetera.
En anledning till bloggpausen är arbetsro, en annan att jag tycker att jag blir för hård i bloggen, påstridig, ältar saker jag ändå inte kan påverka, t.ex något som börjar på n och slutar på o, en tredje att jag känner mig snål (varför ska jag bjussa på ord???), en fjärde att jag tycker att det blir för mycket manér - ibland i alla fall - som om det handlar om nåt slags uppvisning.
Hur svag får man bli? Skör, bräcklig?
Vad händer om man sänker tempot, blir fragmentarisk, skapar en illusion av förvirring?
Kan man vara något annat än påstridig, när det handlar om saker man inte kan påverka?
Om jag åtminstone vore pacifist. Det skulle vara mycket enklare.
Jag tycker om Mäster Eckhart.
Du bör veta att benägenheten till synd aldrig är utan stor välsignelse och nytta. Märk nu! Vi tänker oss två människor: den ena är så beskaffad att hon icke alls eller endast helt lite anfäktas av svagheter. Men den andra har en sådan natur att hon har anfäktelser. Genom tingens yttre närvaro påverkas den yttre människan, och om det är till vrede, fåfänga eller sinnlighet beror på vad som kommer emot henne men i sina högsta krafter står hon helt fast och opåverkad och vill icke begå felet, varken vreden eller någon annan synd, och kämpar alltså med kraft mot svagheten. Ty måhända rör det sig om en i naturen liggande svaghet, såsom ju mången människa av naturen är snar till vrede eller högmod eller vad det nu är och likväl icke vill begå synden. En sådan är mycket mera lovvärd, och hennes lön är mycket större, hennes dygd är ädlare än den förstes. Ty dygdens fullkomnande kommer endast genom kamp, som Sankt Paulus säger: Kraften fullkomnas i svaghet.
mvh. Mäster Eckhart
Bortsett ifrån det där med att stå helt fast och opåverkad tycker jag att det är bra skrivet. Helt fast och opåverkad är inget för tuffingar som mej.
Idag ses svaghet som en synd. Alltså svaghet svaghet, inte vrede och högmod eller vad det nu är. Utan bräcklighet, osäkerhet, tvekan. Förvelning. Brrr, förvelning! Men dem vill jag ha. Det enda jag inte vill ha är triumf. Och det, usch, att inte vilja ha triumf låter väl lite kristet sådär.
Många får kalla kårar och blir spyfärdiga bara de hör ordet kristen. Jag tycker inte att det går att säga kristen, eftersom det betyder så många olika saker. Används på så många olika sätt. Jag kan inte säga att jag är det idag. För att det är belamrat. Och för att jag inte är pacifist.
Atossa är femton år idag men pigg och skuttig.
Hon är katt. Det räcker långt.
Tillfälligt slut på pausen i pausen.
Det är en stor första värld som susar i en kvinnas hatt.
SvaraRaderaPudeln är ingen polishund.
SvaraRaderaJag såg en tröja med röda pudlar på, second hand, funderade en stund på att köpa den men den var missklädsam på ett sätt som liksom inte tillförde så mycket
"Vi är säkert båda lika förtvivlade, men vi skriver ur helt olika källor. Kyrka och ruin. Ruinkyrka. Ruinernas kyrka".
SvaraRaderaJo. Ruinkyrka. Ruinernas kyrka.
SvaraRaderaMen jag kan inte säga att jag är "kristen".
Buon compleanno, Atossa!
SvaraRaderamiao e grazie
SvaraRaderaCiao Zamenhof! Det var inte igår :-)
Jag har blivit rått utskälld för att jag trodde på Jesus, av personer som senare är angelägna om att flagga med krucifix.
SvaraRaderaJag skriver inte för etablissemanget, men vet att en del där läst boken om och om igen och tagit stora intryck.
”Det ska kosta att bryta med en värld” är ett inlägg jag skrev i bloggen, rubriken är onödigt heroiserande, brukar undvika sånt. Det var irritation över Forumskandalen. Yrvakenheten.
Det som framstår som löjligt i efterhand är att många som var ute och vevade i offentligheten inte hade läst boken. Vissa hade läst några understrukna rader som deras polare stuckit till dem. Det är vad man kan kalla bränsle för debatten.
Men ursinnet var uppriktigt, både bland dem som läst boken och de som läst ett par sidor.
Att ta till sig helheten tar tid, och att skriva om boken kräver ett annat språk än det som är nertyngt av etiketter och schabloner.
Upprättelse i förhållande till kulturetablissemanget i stort är omöjligt. Rätt stor del av litteraturkritiken är programmerad för att utkora en vinnare. Du kan läsa en recensent som skriver att den och den sopar banan med alla andra, lämnar alla andra långt efter sig, till skillnad från alla andra meningslösa författare är den här författaren stor, den här författaren har satt ner foten och sagt sista ordet, och jag gissar att det kommer fortsätta så. Flip eller flop, schlagerfestival.
Kulturkritiken laborerar också mycket med stämplar, pga tids- och platsbrist men också för att kunna avfärda, som när en sån många fjäskar för föraktfullt kallade Myggor och tigrar "kränkthetskultur".
Det går snabbt idag och är nischat, de väntade på att jag skulle konvertera till katolicismen eller något annat som är lätt att sätta ord på.
Den kollektiva metoovärmen kunde jag inte gå in i eftersom den blev för enkel. Och kortvarig givetvis, åtminstone i massmedierna. Men jag har skrivit om det där i bloggen, det är sant att jag blev väldigt berörd och grät i början, när alla berättelser välde fram. Men vad ska man säga när gräshoppssvärmen dragit förbi? Kommer det inte fortsätta kosta om någon vill bryta mot tystnadskultur? Jo. Det kommer alltid att vara ensamt att bryta mot tystnadskultur.
Om du har läst boken ser du att jag skriver om mekanismer när det plötsligt blir ok att många flyger på samma. Vill nämna att när Åsa Linderborg skriver om det gräsliga begreppet autofiktion i en antologi, hävdar hon att ingen skriver av nödvändighet och att ingen ska tro på den som säger att hn skriver av nödvändighet.
Varför är det angeläget om att ljuga om den saken - för givetvis är det en lögn, det finns de som skriver av nödvändighet. Så vilken typ av prästerskap riktar sig nedåt till allmogen med en sån förmaning? Talande är det även att vältra över ansvaret för en persons död från sig själv och från drevjournalistik, till metoorörelsen, och till råga på allt kräva medlidande för ett "personligt skitår".
Det här skriver jag mest för att påpeka att det är ofrånkomligt att boken fått bestående negativa konsekvenser i en viss mening, i förhållandet till etablissemanget etablissemang så att säga, även om jag inte är en paria överallt, men att det finns mycket universellt, även bortsett från kön, att hitta i min bok för den som vill, och att den är väldigt annorlunda.
Men det är bra - jag brukar säga att man aldrig ska försöka ta ifrån människor deras tro. Det är fruktansvärt smärtsamt. Men i offentligheten är det viktigt att ställa kritiska frågor, det behöver då inte handla om att "ställa mot vägen" eller krossa barnatron.
SvaraRaderaok, det är mitt svar till Anonym under inlägget Systemet
SvaraRadera:-)
Nej, hon hade rätt i att man ska ifrågasätta dem som säger att de skriver av nödvändighet. Det är stora pretentioner på att påstå nåt sånt och dessutom underförstår det ju att alla eller de flesta andra INTE skriver av nödvändighet.
SvaraRaderaDessutom heter det: dömen icke! så att påstå att någon bär ansvar för en annans död är grymt. Dömen icke, vänden andra kinden till, jag tror det finns folk som är såna helt spontant, de hörs inte ens. Om det är nånting att ångra så är det inte att boken inte slipades till större perfektion, och inte att den inte landade i en entydig moralisk slutsats - tvärtom tar den en dubiös vändning där på slutet, dubiös och ambivalent, men är jag inte det då? Jag ska egentligen inte prata om den, det är därför mitt svar blir styltigt, livlöst.
Och lite löjligt.
SvaraRaderaMan kan inte göra revolution utan att göra omelett - heter det inte, men det har fastnat i skallen. Både omeletten och revolutionen kommer från Frankrike.
SvaraRaderaKnäcka samma ägg många gånger, det var i alla fall rätt bra, det hittade jag på att man inte ska göra.
Jag tycker Sofia Lilly Jonsson skriver väldigt bra.
SvaraRaderahttps://www.aftonbladet.se/kultur/a/y6Q9LE/sofia-lilly-jonsson-om-joel-halldorf-malin-ullgren-och-det-lilla-livet
Påminner om att Mäster Eckhart gör en konstig tolkning av Maria/Martagruffet
Likt en Professor Higgins - "Where the devil are my slippers..." - kan gubbar som föraktar kvinnor tillräckligt djupt få en stjärnögd svans av kvinnor efter sig, små guldhjärtan som blir rörda och tror att de gjort framsteg i förstockningen
SvaraRadera
SvaraRaderaDet var inte iga°r, you're right. Not even l'altro ieri. We have no direct channel, and a scattered and inkonsekvent communication pattern :) Having said so : great (good? bad?) news from Budapest, today! What does Atossa have to say about it? Ciao, Z.
J'ai déjà oublié si j'ai signé le message précédent, ou pas. Préoccupant :(
SvaraRaderaAtossa se ne frega. Io, invece...
SvaraRaderaÄgnar mig åt lite jem'enfichisme, ville brysej, intresseklubben antecknar: annars skulle jag kräkas med öronen och gråta blod genom näsan.
SvaraRaderaDet äckligaste av allt är själva processen, korruptionen, svenska businessen, krigskåtheten som finns är inget vidare den heller men det är sättet att slå blå dunster i svenskarnas ögon som är den riktigt stora skändligheten.
SvaraRaderaTackar som frågar, som sagt var :-) Jag har i alla fall slutat sopsortera, det var mitt nyårslöfte, och ska börja flyga utan samvetsbetänkligheter.
SvaraRaderaInte bara barnslig hämnd, det var ett rationellt beslut. Konsekvenslogik.
SvaraRaderaCome sai probabilmente, sono dell'opinione che si tratta di tango, it takes two to tango, la guerra in Ukraina avrebbe potuto essere evitata, ma ci sono interessi anche nell'Ovest che hanno fatto di Ukraina una vittima. Negli USA si parlano di war by proxy, in Svezia questo aspetto non si discute. Si può dire che la skenhelighet svedese si è sciolto, det kanske leder till något annat och bättre i längden - kristallkulan är inte kristallklar, men den svenska natoprocessen liknar inga andra länders med tanke på "vår" historia, på hur det stökades undan, eftergifterna, den orealistiska hotbild som målades upp, förlamningen, osv.
Shame on them.
SvaraRaderaMen eftersom frågan slukat mig helt och hållet måste jag skita i den, och strängt taget är det inte min fråga - det är ju de som är barn och unga nu som ärver det här beslutet.
SvaraRaderaDiceva BertolDO (non dico che sia quello che succcede adesso ...dico / forse / che è quello che succede SEMPRE) :
SvaraRaderaAl momento di marciare
molti non sanno
che alla loro testa marcia il nemico.
La voce che li comanda
è la voce del loro nemico.
E chi parla del nemico
è lui stesso il nemico.
Nel frattempo, Trump ha già detto che se c'è un problema in Europa, ce la vedremo da soli
SvaraRadera"annars skulle jag kräkas med öronen och gråta blod genom näsan. "
SvaraRaderaL'Esorcista non è un film da guardare la sera tardi, avant de se coucher
non so chi è BertoIDO ma secondo me ha ragione
SvaraRaderaÄven om det beror en del på omständigheterna - det är lite för enkelt. Fighting for peace is like fucking for virginity, våld föder våld, osv. Ok. Inget fel med radikalpacifism men för min del är det inget som tar tag. I fallet NATO/Ryssland är det inte det som är grejen, jag ser det som en ömsesidig upptrappning men det betyder inte att jag är radikalpacifist.
SvaraRaderaÄven Polen har varit pådrivande.
SvaraRaderaInte en tango utan en danse macabre, för att tjusa till det.
Men det är verkligen skönt att ha slutat sopsortera, det sparar tid, och det gör varken till eller från.
Macron kan tänka sig att skicka marktrupper till Ukraina - sånt tal var helt uteslutet tidigare. Jag har svårt att tro att den franska folkopinionen är pigg på det, men i Sverige kommer folk nog gå med på det motståndslöst.
SvaraRaderaDet är väl sällan någon majoritet GILLAR att gå ut i krig, de kommenderas ut. Så var det under de svenska fälttågen och så kommer det bli igen, tidigare kryddat av svensk lydnad och numera kryddat av den svensk tillit. Fransmännen har inte den svenska tilliten. Inte italienarna heller. Tillit kan bli en exportvara. Det är en bristvara i Europa.
Jag hatar sossejävlarna, håll koll på om de köper frisedlar åt sina ungar.
Medierna har redan tjuvstartat kampanjen "invandrarungdomar är inte lika beredda att dö för Sverige", vilket är en absurditet eftersom det inte är mer än cirka 17 procent av svenska ungdomar som är positiva till att göra värnplikt.
Någon av kvällstidningarna har på löpet: Putins plan, splittra Väst. Med Väst avses regimerna i väst. Inte befolkningarna, medborgarna eller vad man vill kalla dem. För de är redan splittrade, många vill inte dra ut i krig mot Ryssland.
SvaraRadera"Putin alltmer paranoid" har den andra kvällstidningen, men det är inte paranoia. Sverige blir NATO:s uppmarschområde.
Se lo chiamo Bertolt è più chiaro? :)
SvaraRaderaPS : una volta si traducevano sempre i nomi dei poeti e filosofi, VOLFANGO GOETHE, GIULIO Verne (ho visto la sua casa un paio di settimane fa, carina) etc. etc. Ma con Ingmar Bergman come si farebbe?
Har man slutat sopsortera? Explique mieux la question...
SvaraRaderaA Bologne nous avons le RUSCO-robot, le SOP-robot, un truc futuriste! En fait tu ne peux plus jeter les poubelle si tu n'as pas une carte magnétique spéciale. Que je n'ai pas...
ahahah, vabbè. Sí Brecht mi piace molto, èvidemment -
SvaraRaderaVolfango o Volfgango?
No, io ho smesso. ero abbastanza samvetsgrann prima. Vaffanculo sopsortering, ormai
SvaraRaderaIl était très sophistiqué, lui. C'était l'époque où il y avait des guerre, une autre ère.
SvaraRadera"We attacked a foreign people and treated them like rebels. As you know, it's all right to treat barbarians barbarically. It's the desire to be barbaric that makes governments call their enemies barbarians".
Ma non c'è stato un ORDINE di smettere di sopsortera, spero!
SvaraRaderaSarebbe uno shock (des civilisations) tremendo
VOLFANGO in italiano, VOLFGANGO in esperanto (veramente!)
SvaraRaderaA volte le due lingue si confondono :)
se non c'erano due capi di stato in Svezia e Finlandia non avrebbero mai potuto vendere l'Otan così velocemente al publico, almeno non in Svezia. Colpa della TV anche, intensiv fördumningsapparat.
SvaraRaderase non fossero stato due capi femminili - blablabla.
SvaraRaderaFossero state?
Devo passare un lungo tempo in Italia
se non ci fossero state due donne capi di stato in Svezia e Finlandia, och om man inte hade tyckt synd om den yngre för att hon gick på party samtidigt som ryssen påstods stå för dörren, då hade det varit svårare att sälja in natoidén till åtminstone svenska kvinnor, även om sanningen är den att det inte spelar någon roll vad befolkningen tycker i den här frågan.
SvaraRaderaGår kristendom ihop med surrealism?
SvaraRaderaAnonym: går ihop hur bra som helst, kolla
SvaraRaderahttps://www.wikiart.org/en/max-ernst/the-virgin-spanking-the-christ-child-before-three-witnesses-andre-breton-paul-eluard-and-the-1926
Zamenhof: yes, he said that. Every angel is terrifying was somebody else.
SvaraRadera"se non ci fossero state due donne" - perfetto. Anche se nella lingua parlata si direbbe (sbagliando) "se non c'erano". Ti ricordi bene, quindi.
SvaraRaderagrazie e scusa della risposta tardiva :-) il congiuntivo italiano è stupendo, ma se lo usi nella lingua parlata può sembrare un po snob, o almeno molto formale, stiff?
SvaraRaderao magari completamente normale, allora sono soltanto io che mi lascio impressionare perché è così elegante,
SvaraRaderaMmmmh, bella domanda. Direi che dipende molto dalla persona con cui parli. Come per tanti altri casi - un modo di esprimersi che puo' sembrare snob in un contesto, è invece semplicemente "normale" in un altro. E ovviamente dipende anche dall'età, della generazione. In generale, direi che il congiuntivo imperfetto suona snob o ricercato in francese, ma in italiano no.
SvaraRaderaMais pas depuis toujours. Parfois je m'étonne de voir des anciens réportages télé français où des personnes utilisaient tout à fait "normalement" le subjonctif imparfait dans la langue parlée, comme la chose la plus normale du monde.
Moi même je passe d'une forme à l'autre "se fossi venuto a trovarmi" / "se venivi a trovarmi" - "se l'avessi saputo" / "se lo sapevo" sans même m'en appercevoir, en fonction du "style" de la conversation, ou de l'interlocuteur. Ou de combien tu veux souligner ta phrase, le subjonctif la rend plus exacte.
Peut-être que c'est plus difficile à imaginer en suédois, qu'on tend plus à "normalisera" la manière de s'exprimer (voire la question du "ni"/"du" etc.). En tout cas en italien c'est toujours difficile de parler d'une "norme" linguistique (en fait des normes existent, mais elles sont cachées et compliquées), et si tu vois les films de Massimo Troisi encore plus :))
Oui, plus difficile à imaginer en suédois, il y a eu cette campagne pour minimer les différences entre les "sociolectes" - je me souviens que quand j'allais à l'école la professoressa a corrigé les élèves qui parlaient stockholmska (qui disaient éta au lieu de äta, durr au lieu de dörr). Homogénéisation. Et quant au subjonctif, il y a beaucoups de formes vieilles suédoises qui malheureusement sont disparues. "Om jag finge..."
SvaraRadera"je me souviens que quand j'allais à l'école la professoressa a corrigé les élèves qui parlaient stockholmska"
SvaraRaderaEt beaucoup plus tard - je crois - on est passé à l'autre extrême avec la mode multiculturelle - qui comprend aussi la promotion des accents régionaux (j'ai l'impression qu'à la télé vous avez une grande diversité d'accents maintenant, n'est-ce pas?)
Ce qu'on peut aussi interpréter comme une forme d'homogénéisation de la diversité (la mettre en toutes les sauces pour ce qu'elle ne dérange plus), mais là ça devient compliqué et complotiste (mais peut-être juste :) )