Men jag är irriterad på ett fenomen - det rör en kontroversiell fråga, svår, allvarlig, låt oss för resonemangets skull anta att det handlar om synen på Ukrainakriget, hur stort hotet mot Europa Ryssland egentligen utgör, om upprustningen är överdimensionerad militär keynesianism eller om den är för liten, om NATO är en del av problemet eller inte:
det funkar inte att dela inlägg och länkar och sen reservera sig med att det ändå är intressant att "höra den andra sidan" utan att utveckla några egna resonemang, klargöra sin egen ståndpunkt och svara på kritiken.
Det är inte svårare än så här:
"Jag tycker", "jag tror", "det här är min övertygelse", "så här ser mina tvivel ut", "allt detta baserar jag på det här", "du kan dra åt fanders, jag kommer inte ändra mig", "du har fel din jävel".
Ryta till eller vara nyanserad. För varför inte? Man hamnar inte i fängelse. Om så vore: om man anser det tillräckligt viktigt bör man väl ta risken att tala fritt ändå?
"Jag menar, anser, tycker och jag står för det". Det kanske låter både klent och subjektivt? Mothuggen och kritiken landar då på en själv, inte på den man gömmer sig bakom?
Om man inte kan visa att "vi är många" eller ännu bättre: hänvisa till en förment auktoritet, blir det kanske inte mer än en askflaga upp i krigets stora skorsten?
Kritik blir det ändå, självklart, särskilt om länkarna känns lite suspekta sådär. Och särskilt om visan går "nä jag har aldrig... jag bara..."
I hafs skrivet efter en runda i sociala medier, där en del trampar ner sig i grumligheter i stället för att klart och tydligt redogöra för vad de tycker.
Måste pusta ut med en favoritlåt.
"Jag menar, anser, tycker och jag står för det". Det kanske låter både klent och subjektivt? Mothuggen och kritiken landar då på en själv, inte på den man gömmer sig bakom?
Om man inte kan visa att "vi är många" eller ännu bättre: hänvisa till en förment auktoritet, blir det kanske inte mer än en askflaga upp i krigets stora skorsten?
Kritik blir det ändå, självklart, särskilt om länkarna känns lite suspekta sådär. Och särskilt om visan går "nä jag har aldrig... jag bara..."
I hafs skrivet efter en runda i sociala medier, där en del trampar ner sig i grumligheter i stället för att klart och tydligt redogöra för vad de tycker.
Måste pusta ut med en favoritlåt.
SvaraRaderaVet inte riktigt vad du syftar på här. Sociala medier är en djungel. Många kan vara rädda att bli kallade putinkramare. Frustrerade över en situation som inte går att påverka. Dela länkar för diskussion är väl aldrig fel i sig? Men visst. Det bör backas upp av egna ord och argument. I stort måste jag säga att debattklimatet i sociala medier är precis motsatsen till det du skriver här. Polariserat, men det bottnar i att människor har djupa övertygelser. Min uppfattning är att frasradikalitet inte existerar längre. Framförallt inte när det gäller Israel/Palestina. Inga posörer. Det är allvar.
Mariannesson
RaderaHej Mariannesson,
Det tror jag du har rätt i - om det nu har funnits frasradikalitet eller om det rentav är en myt, så är den rätt bortblåst nu. Nej det här var kanske lite dunkelt skrivet, det handlar inte om "någon har fel på internet" som är världens tjatigaste grej, utan halvkvädna visor. Typ. Hej så länge.
Håller helt med dig, Maja! Men fegt folk kommer man aldrig att kunna förändra och det är de flesta.
SvaraRadera
RaderaDet finns de som inte vet vad de tycker, som inte orkar sätta sig in i frågor ordentligt, som fokuserar på annat, som är auktoritetstroende, som har åsikter de inte vågar uttrycka, som bara tänker på sig själva, som menar att det ändå inte spelar någon roll eftersom de inte har något inflytande, som misstror sitt eget omdöme och inte "tar ställning" för bu eller bä av den anledningen, och de som framställer upphöjd likgiltighet som ett ideal (värsta sorten egentligen, som tror sig stå högt ovan rök och damm?) osv - Dante placerade dem allihop i helvetets förgård tror jag. Men enligt sitt eget system hamnade Dante själv i helvetet, den som gräver en grop osv. Hur som, drar mig för att kalla alla fega, och det går såklart alltid att ställa nån mot väggen och säga: varför har du inte tagit ställning emot just det här? Men just detta jag skriver om här, att gömma sig bakom andras resonemang och aldrig tala ur skägget, vika undan, osv, är inte precis intellektuellt hederligt.