På tal om hissar så handlade en av min barndoms läskigaste tv-upplevelser om en hiss. Det programmet ledde förresten senare till en av min barndoms värsta mardrömmar.
Läskigt var ordet. Jag var ocså ganska rädd för hissar, eller snarare hisstrummor när jag var liten. Undrar om det kan vara p.g.a det där programmet. Minns inte riktigt. Det är inte meningen att nån ska få mardrömmar. hm. Det finns både klaustrofobi och hissfobi. Jag tänkte krympa ett gäng hissar med muzac till frimärksstorlek och att man skulle få rösta på den värsta, vet inte vilka nuffror man ska fylla i på bredd och höjd för att bilden ska bli liten.
Angående frimärksstora filmer. Om du, på youtube-koderna som du klistrar in i din blogg, ändrar "width" till 126 (så här), då borde du kunna klistra in tre filmer efter varandra på bredden. Ja, jag antar att du bara klistrar in kod efter kod efter kod i bloggen, hur många som helst, så hamnar de nog i rader om tre.
IAMB: jag vet, det var inte meningen... men jag blev själv totalt vimmelkantig, som efter ett mindre lyckat besök på Gröna Lund... Hissidén var inget bra faktiskt... Maja
Aha, Hissen som gick ned i helvetet! Det ultimata trångkammarspelet. Nej, den ska man nog inte låta mindre barn se. Men jag tror att den skulle kunna göras ordentligt(galg)humoristiskt, som klaustro-fars.
Hissmusik är inte min likör riktigt. Men det där TV-programmet verkar intressant. Minns Johnny eller Claes möjligen vad det handlade om? Det verkar ju vara ett avsnitt av TV-teatern som fanns på den tiden.
Jag blev en gång instängd i en hiss som stannade mellan två våningar. Det var jag som var höggravid, mina två helt ouppfostrade hundar, och fyra fulla ungdomar som rökte oavbrutet allihop. Hissen var pytteliten och jag borde ha fått hissfobi i all evighet efter den upplevelsen, men fick det märkligt nog inte.
Aud Djupaudga: Som jag minns saken - fast jag var väldigt liten - var det ett sällskap som tog hissen från övervåningen - kanske i ett varuhus - nedåt. De stod och babblade och tjafsade med varandra. Efter ett tag började de undra om de inte borde ha nått nedersta våningen, men deras osämja - som jag som sagt minns saken - gjorde att det tog ett bra tag innn de riktigt förstod allvaret, för hissen bara fortsatte nedåt och nedåt och nedåt. Till slut blev de väl rätt skraja ändå, tror jag. Efter ett bra tag nådde de botten, som visade sig vara helvetet, och togs där emot av djävulen. Jävligt creepy. Men ännu en gång - som jag minns saken. Mitt minne kan vara förorenat av alla möjliga läskiga grejor som jag har sett sedan dess.
Hissen som gick ner till helvetet är en historia av Pär Lagerkvist, den finns med i samlingen Onda sagor. Sonen Bengt gjorde TV-föreställningen efter den någon gång på 60-talet, med Harriet Andersson och Gunnar Björnstrand. Och så Åke Fridell som en riktig jäkel.
Tack Johnny! Då har jag ialf en idé om vad det gick ut på. Dessutom är de ju minnet som är det betydelsefulla i såna här sammanhang och inte vad regissören menat.
Cleacnut Claes: jo såna rutor finns det, men jag lyckas inte få det att funka. Nåja, jag hade gärna sett en rad med små hissar med muzac, och att man fick rösta på den mest klaustrofobiframkallande musiken, eller vilken av hissarna som skulle få äran att kallas hissen till helvetet, till exempel. Men det får väl förbi ett tankeexperiment. Aud Djupaudga: ja det låter fullständigt outhärdligt, men fobier uppstår kanske inte på grund av obehagliga upplevelser alltid, autminstone inte automatiskt. Mariannesson: jag tog bort en hiss för att det nästan blev hypnotiskt... Eller som Lustiga huset, kanske. Jag blev direkt vimmelkantig,. Johnny: tror att jag sett den. Men jag tror också att jag förväxlar den med en annan - har inte Stig Järrel spelat jävul också? (Jag syftar inte på Caligula)
Jag råkade skriva Cleacnut Claes. Vet ej vad en cleacnut är. Johnny; det råder väl ingen annan bot än att man ser filmen. Jag är nästan säker på att Järrel har spelat djävulen i en film som liknar den du beskriver. Men det kan givetvis ha varit en annan. Maja
Vad vet jag? Järrel kan väl ha gjort samma roll i någon annan version? Bra idé i så fall. Järrel tyckte nog att den var jävligt rolig att göra i så fall.
Rydeberg kunde leva djävulen på scenen, slöseri om han aldrig fick vara Den onde. Men även om han inte gjorde själva Satan så gjorde han säkert nån annan djävel.
Oj! Först nu läser jag rubriken till den här bloggposten rätt. "If you like it, LIKE it" står det ju, men jag har hela tiden antagit att det har stått: "If you like it, LICK it". Nåt slags freudianskt feltänk från mig där. :D
Det finns svårare upplevelser än en trång hiss, till exempel en trång hiss med trummaskinen inställd på bossanova.
SvaraRaderaJa, sannerligen...
SvaraRaderaPå tal om hissar så handlade en av min barndoms läskigaste tv-upplevelser om en hiss. Det programmet ledde förresten senare till en av min barndoms värsta mardrömmar.
SvaraRaderaLäskigt var ordet. Jag var ocså ganska rädd för hissar, eller snarare hisstrummor när jag var liten. Undrar om det kan vara p.g.a det där programmet. Minns inte riktigt.
SvaraRaderaDet är inte meningen att nån ska få mardrömmar. hm. Det finns både klaustrofobi och hissfobi.
Jag tänkte krympa ett gäng hissar med muzac till frimärksstorlek och att man skulle få rösta på den värsta, vet inte vilka nuffror man ska fylla i på bredd och höjd för att bilden ska bli liten.
Det är ju bara på skoj alltså.
SvaraRaderaDet ska inte vara läskigt. Bara loligt.
SvaraRaderaAngående frimärksstora filmer. Om du, på youtube-koderna som du klistrar in i din blogg, ändrar "width" till 126 (så här), då borde du kunna klistra in tre filmer efter varandra på bredden. Ja, jag antar att du bara klistrar in kod efter kod efter kod i bloggen, hur många som helst, så hamnar de nog i rader om tre.
SvaraRaderapratet om att KRYMPA hissarna gör ju det hela ännu läskigare...
SvaraRaderaIAMB: jag vet, det var inte meningen... men jag blev själv totalt vimmelkantig, som efter ett mindre lyckat besök på Gröna Lund...
SvaraRaderaHissidén var inget bra faktiskt...
Maja
Aha, Hissen som gick ned i helvetet! Det ultimata trångkammarspelet. Nej, den ska man nog inte låta mindre barn se. Men jag tror att den skulle kunna göras ordentligt(galg)humoristiskt, som klaustro-fars.
SvaraRaderaKlaustro-fars: där har vi det.
SvaraRaderaJag provar med att krympa dem iallafall. Tog bort en nu, men ska försöka fixa så att det blir en liten lagom rad.
Maja
Tyvärr, de blir monsterstora ändå. Lite synd för det skulle vara rätt kul. Vertigo går på TV ikväll också...
SvaraRaderahoho...
Maja
Haha, nu minns jag själva föreställningen också! Åke Fridell gjorde Djävulen. Sötaste Satan man sett!
SvaraRaderaDet finns en hel uppsjö av hissar med muzac på YouTube som jag skulle vilja krympa. Fasiken då.
SvaraRaderaMaja
Finns det inte en blå ruta där man kan kostymisera höjd och bredd?
SvaraRaderaHissmusik är inte min likör riktigt. Men det där TV-programmet verkar intressant. Minns Johnny eller Claes möjligen vad det handlade om? Det verkar ju vara ett avsnitt av TV-teatern som fanns på den tiden.
SvaraRaderaJag blev en gång instängd i en hiss som stannade mellan två våningar. Det var jag som var höggravid, mina två helt ouppfostrade hundar, och fyra fulla ungdomar som rökte oavbrutet allihop. Hissen var pytteliten och jag borde ha fått hissfobi i all evighet efter den upplevelsen, men fick det märkligt nog inte.
Aud Djupaudga: Som jag minns saken - fast jag var väldigt liten - var det ett sällskap som tog hissen från övervåningen - kanske i ett varuhus - nedåt. De stod och babblade och tjafsade med varandra. Efter ett tag började de undra om de inte borde ha nått nedersta våningen, men deras osämja - som jag som sagt minns saken - gjorde att det tog ett bra tag innn de riktigt förstod allvaret, för hissen bara fortsatte nedåt och nedåt och nedåt. Till slut blev de väl rätt skraja ändå, tror jag. Efter ett bra tag nådde de botten, som visade sig vara helvetet, och togs där emot av djävulen. Jävligt creepy. Men ännu en gång - som jag minns saken. Mitt minne kan vara förorenat av alla möjliga läskiga grejor som jag har sett sedan dess.
SvaraRaderaJag blev lite illamående av att titta på videorna med hissar... Men om du lyckas krympa dem kanske det blir mer uthärdligt...
SvaraRaderaMariannesson
Hissen som gick ner till helvetet är en historia av Pär Lagerkvist, den finns med i samlingen Onda sagor. Sonen Bengt gjorde TV-föreställningen efter den någon gång på 60-talet, med Harriet Andersson och Gunnar Björnstrand. Och så Åke Fridell som en riktig jäkel.
SvaraRaderaTack Johnny! Då har jag ialf en idé om vad det gick ut på.
SvaraRaderaDessutom är de ju minnet som är det betydelsefulla i såna här sammanhang och inte vad regissören menat.
Cleacnut Claes: jo såna rutor finns det, men jag lyckas inte få det att funka. Nåja, jag hade gärna sett en rad med små hissar med muzac, och att man fick rösta på den mest klaustrofobiframkallande musiken, eller vilken av hissarna som skulle få äran att kallas hissen till helvetet, till exempel. Men det får väl förbi ett tankeexperiment.
SvaraRaderaAud Djupaudga: ja det låter fullständigt outhärdligt, men fobier uppstår kanske inte på grund av obehagliga upplevelser alltid, autminstone inte automatiskt.
Mariannesson: jag tog bort en hiss för att det nästan blev hypnotiskt... Eller som Lustiga huset, kanske. Jag blev direkt vimmelkantig,.
Johnny: tror att jag sett den. Men jag tror också att jag förväxlar den med en annan - har inte Stig Järrel spelat jävul också? (Jag syftar inte på Caligula)
Maja
I mitt minne var just Järrel djävulen. Men här sägs ju Åke Fridell. Uppenbarligen spelar minnet spratt mellan olika roller.
SvaraRaderaJag råkade skriva Cleacnut Claes. Vet ej vad en cleacnut är.
SvaraRaderaJohnny; det råder väl ingen annan bot än att man ser filmen. Jag är nästan säker på att Järrel har spelat djävulen i en film som liknar den du beskriver. Men det kan givetvis ha varit en annan.
Maja
Vad vet jag? Järrel kan väl ha gjort samma roll i någon annan version? Bra idé i så fall. Järrel tyckte nog att den var jävligt rolig att göra i så fall.
SvaraRaderaDet är den här TV-teatern jag talar om:
http://www.imdb.com/title/tt0248866/
Så här ligger det tydligen till.
SvaraRaderaDjävulens öga
(http://www.imdb.com/title/tt0053772/)
1960
Stig Järrel: Satan.
Hissen som gick ner i helvetet
(http://www.imdb.com/title/tt0248866/)
1969
Åke Fridell: Djävulen.
Jag hade för mig att den oförliknelige Georg Rydeberg också har spelat jävel, men det hittade jag inget om.
Rydeberg kunde leva djävulen på scenen, slöseri om han aldrig fick vara Den onde. Men även om han inte gjorde själva Satan så gjorde han säkert nån annan djävel.
SvaraRaderaJa, han har förstås gjort en massa andra djävlar.
SvaraRaderaOj! Först nu läser jag rubriken till den här bloggposten rätt. "If you like it, LIKE it" står det ju, men jag har hela tiden antagit att det har stått: "If you like it, LICK it". Nåt slags freudianskt feltänk från mig där. :D
SvaraRaderaTvå olika filmer alltså!
SvaraRaderaDet finns säkert någon avvikelse som går ut på att slicka hissar. En fruktansvärt sorglig kortfilm skulle det kunna bli.
Kortfilmen blev inte så tragisk - men kanske lite rörande.
SvaraRaderahahhaha! Den blev ju väldigt, väldigt rolig. Fin grön klänning också.
SvaraRadera