Redobogen

Den kristdemokratiska toppledarstriden skulle kunna missförstås som en yttring av Jag har inte kommit med fred utan med svärd. Men den ofrånkomliga söndring som den raden handlar om är givetvis en helt annan, och snuddar inte vid partikarriärens skosnören.
Socialdemokratin å sin sida fick antagligen en riktig snilleblixt när de valde en man som får moderaternas "Sveriges nya arbetarparti" att framstå som samma blåställsmaskerad som delar av medelklassen höll på med på sjuttitalet. Haha! Vad säger ni nu då, broilers och pianofingrar! Som en Deus ex svetsarmaskinen, duktig, skötsam och reko med en mamma som kvalar in som landsmoder. ("En bra karl. En sån som jag", har Leif GW uttryckt det -  jag vet inte om Löfven påminner om en ruffig murvel och kriminalare egentligen, men alla har rätt till sin självbild). I SvD blev Löfven överöst med hyllningar, det är nästan så att man anar dåligt samvete. Det ena karaktärsvittnet efter det andra fick intyga att det här är ingen slarver utan en som alltid har gjort rätt för sig och varit schysst mot sina medmänniskor. Och det är bra. Men man får hoppas att allmogen inte bara ser till personen, karisman och karaktären när de röstar, utan som vanligt sätter sig in i sakfrågor och realpolitik. Det kan hända att socialdemokraterna planerar att bli Sveriges nya moderater. Eller så planerar de något annat - vilket återstår att se.