fredag 24 februari 2012

En okynnesuppdatering

Vem i Bibeln var det som gömde en husgud under kamelsadeln? Och när någon (hennes far?) bad henne kliva ner från kamelen, eftersom all packning skulle genomsökas på jakt efter husguden, så sa hon att hon hade "såsom kvinnor pläga hava" eller något åt det hållet. Hon hade stulit en kanaaneisk husgud och skyllde på mens för att slippa kliva ner från kamelen.
Och sedan finns det de som påstår att det inte finns humor i Bibeln.
Bibeln är ofta burlesk och nästan alltid bortom gott och ont. Till och med sandskriverierna.
 "Laban". Det är det första namn som dyker upp när jag trevar i minnet. Laban var pappan till kvinnan som stal husguden - tror jag. Men jag vet inte om det hela handlade om att Laban ville fördriva polyteismen, att alla husgudarna skulle brännas. Eller om dottern stulit husguden av någon annan anledning. De exakta omständigheterna har jag glömt! (Och min Bibel är i min arbetslokal).
Jag säger inte att "kvinnor vill ha många gudar", på grund av att kvinnor är blommigare och plottrigare, mer närsynt vardagliga - en gudinna för sömnad, en gud för matlagning, en mot spöken och en för trevnad - och att monoteismen skulle vara en preussisk steloperering som den helige ande inte kan göra något åt, när man tänker lite på det. Som en variant av "Rosa, den farliga färgen" (där får man ju faktiskt säga att Ranelid är väldigt rosa, han är antagligen missförstådd i all sin utsträckning, det där med atombomben står ju i kontrast till gammaldags lutande skrivstil).
Jag vill ha namn! Utan namn blir det ingen ordning och reda.
Rebecka? Rakel?
Mitt minne säger mig att svärsonen (Isak?) hade slavat för Laban, stulit av Laban, lurat Laban, slitit dräng för Laban. Att det var något jobbigt med Laban. Men jag kommer inte ihåg om Laban var monoteist. Jag minns inte heller vad svärsonen hette. Eller om det var Baal som dottern stal. HERREGUD! WOW WOW WOW! Det står mycket om säd i Bibeln. Joseph Heller har skämtat om det i Gud vet. En av de roligaste Bibelparodier jag känner till. Sprida sin säd... tävla i barnafödande... lägga sin hand under någons lår....
Nej, det enda jag minns är att någon stal en husgud, gömde den under kamelsadeln och skyllde på "laga förfall" för att slippa hoppa ner.
* * *
Från det ena till det andra (och då menar jag verkligen från det ena till det andra, det finns ingen koppling för det här är ett osammanhängande slöinlägg, som började med att jag letade efter namn på en biblisk listig kvinna och sedan bara rullade på).
"Hon är väldigt söt och betedde sig precis som man ska göra och allt vad det innebär" - uttalande från en morfar. Men vad innebär det att bete sig som man ska göra med allt vad det innebär - utöver det spädbarn alltid gör?
Jag har inte slutat hoppas på republik.
Leroy påpekade att det var längesedan det var disco i bloggen. Och föreslog Who started it, med
Laleh. Den tar vi.

Tillägg 25/2: det var Rakel! John Bunyan Esq 12 points. Se kommentarfältet.



24 kommentarer:

  1. Det var Rakel:
    1 Mos 31:34-35
    "Men Rakel hade lagt husgudarna i kamelsadeln och satt sig på dem. Laban sökte igenom hela tältet men fann ingenting. Rakel sade till sin far: ”Ta inte illa upp, herre, men jag kan inte resa mig för dig, jag har mina dagar just nu.” Och hur han än letade hittade han inte husgudarna." (Bibeln 2000)
    Fast hon satt i sitt tält, inte på sin kamel.

    Angående husgudar finns det en notis om dessa i uppslagsdelen för Bibeln 2000:
    "Kultföremål som användes i hem­met och ärv­des in­om fa­mil­jen. Ut­om­bib­lis­ka källor vi­sar att in­ne­ha­vet av dem ha­de ju­ri­disk och eko­no­misk be­ty­del­se; jfr 1 Mos 31:19. De­ras funk­tion och ut­se­en­de är ofullständigt kända. En­ligt Hes 21:21 och Sak 10:2 användes de till spådoms­konst, och i 2 Kung 23:24 förknip­pas de med av­gu­dar. I äld­re tid har is­ra­e­li­ter­na tyd­li­gen använt dem ut­an betänk­lig­he­ter (1 Mos 31:19-35; Dom 17:5; 18:14-18; 1 Sam 19:13-16). Det hebre­is­ka or­det kan ha både en­tals- och fler­tals­be­ty­del­se. I 1 Mos 31 tycks det röra sig om ett fler­tal små fi­gu­rer, i 1 Sam 19 kanske om en större gu­da­bild. Yt­ter­li­ga­re en möjlig­het är att hus­gu­dar­na var ett slags masker."

    För övrigt är väl hela berättelsen om Laban, Jakob, Lea och Rakel minst sagt... pikant? När jag var liten minns jag att jag tyckte synd om Lea och blev lite smått förbannad å hennes vägnar. Hon hanteras som något slags 2:a sortering som man vill bli av med först. Identifikation kanske?

    PS Här har du Bibeln (2000) på nätet om du skulle behöva leta upp något någon gång och inte har din med dig: http://www.bibeln.se

    SvaraRadera
  2. Hej John Bunyan. Aha! Det var Rakel - hade just för mig det. Och flera husgudar var det alltså - funderade på att skriva husgudarna.

    Jaså satt hon inte på själva kamelen. Då blir scenen lite mindre dråplig. Det är mer komiskt att tänka sig att hon sitter däruppe, och vägar komma ner från kamelen, tycker jag.

    Vad intressant, de här små husgudarna (lite som romarnas larer och penater kanske) uppfattades alltså inte självklart som avgudadyrkan eller skrömt. Det verkar ju stämma, det är något i den där passagen som ger myror i huvudet - inte säkert att Rakel gick bakom sin makes rygg (Isaks?) och smusslade med sig avgudar (lura både pappan och mannen), det kanske kvittade i sig att hon ville ha med sig de där små skyddsandarna (bortsett från att hon stal dem, då).

    Ola Wikanders översättning av Kanaaneiska myter och legender är förresten lite kul, om du inte läst den: handlar om Baal, Inanna och de andra gudarna som Jahve måste vinna över

    http://www.svd.se/kultur/kanaaneiska-gudamoten_85719.svd

    Men det verkar inte som om det var Baal som Rakel stal.

    Ja jösses, hela den historien om hur de tävlar - och använder sig av tjänsteflickor som får föda barn åt dem dessutom. Jag har för mig att jag tyckte synd om Lea när jag var liten också. Men jag tyckte synd om Marta i NT också ("Marta Marta, du bekymrar dig för så mycket, men Maria har valt den roliga biten och den ska ingen ta ifrån henne..." på ett ungefär... Idag är det en av mina favoriter, åtminstone varje gång någon försöker drämma riktiga kvinnor i huvudet på såna här intellektuella narcissister.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Rena såpan! Tittar just nu på ett program där en brittisk vetenskapsman (?) leker med såpa. Tydligen är hexagonen (som i en bivaxkaka)en av de mest grundläggande, starkaste och energisnålaste formerna? Det kan man komma fram till om man leker med såpvatten! :)

      Ola Wikanders bok låter väldigt intressant! Får kolla efter den.

      Marta dök upp i tankarna även hos mig, men jag tyckte att min kommentar var lång nog. ;)

      PS Tack för poängen! Så många poäng har jag nog aldrig fått någon gång. "Douze points!" :D

      Radera
    2. Jakob och Esau. Synd om Esau som blir så lurad. Batseebas man, hettiten... Urua? Vägrar googla, när det gäller Bibeln tycker jag att man letar i minnet eller sätter sig och bläddrar.

      Radera
    3. "Esau var luden och Jakob var slät.", sade min mormor ibland av outgrundlig anledning. Själv föredrar jag nog ludet när det kommer till karlar... om det inte sitter på ryggen och axlarna *ryser*.

      P g a min sjukdom är mitt minne/hjärna tämligen sönderfrätt. Fruktansvärt jobbigt och irriterande när jag tidigare har haft ett alldeles utmärkt minne, särskilt för kuriosa och "onödigt vetande" (fast det mesta vetande är väl inte onödigt egentligen). Även mitt vokabulär har börjat att krympa och emellanåt "blandar jag ihop" ord. Numera säger jag lite skämtsamt att jag har glömt mer än jag någonsin har kommit ihåg. Då kan google el dyl vara ett välkommet hjälpmedel. Så länge man åtminstone vet inom vilket område man skall söka infon.

      Vad gäller David så har jag aldrig riktigt förstått hans storhet. Visst besegrade han Goliat, men i övrigt verkar han mest ha varit en uppkomling som blev alltmer bortskämd och odräglig ju längre han var kung. Försonande med honom var väl att han hade rejvparty "inför Herrens ansikte"?

      Radera
    4. Alltså, google är ju bra. Det är fantastiskt.
      I Gud vet är David gammal och ser tillbaks på sitt liv: en rolig detalj är att han inte gillar sin son Salomo. Baatseba intrigerar för att göra Salomo till tronarvinge, men David vill inte. Han menar att Salomos vishet är ett missförstånd (boken är rolig på så vis att David vet vad som kommer att stå i Bibeln även efter hans död, resonerar anakronistiskt osv). Salomo var inte alls vis utan tvärtom stenkorkad: hans förslag om att dela ett barn i tu, ett test för att kunna skilja den verkliga modern från den falska, var i själva verket helt allvarligt menat. För att Salomo var så korkad att han inte fattade att barnet skulle dö om man delade det i två delar. Det här "minns" David i förväg, liksom. Det är kul. Och så är det väldigt mycket om att jaga förhudar. Det är det ju i Bibeln också. David har tagit sjutusen filistéers förhudar och kommer hem med alla förhudarna som trofé, liksom.

      Radera
  3. Bibeln på nätet?!?! I den pissrännan?
    Nåja.
    Det är bra. Sen har jag svårt att acceptera den nya översättningen. Men det kanske vi har diskuterat förr. Jag tycker t.ex inte att fåfänglighet kan ersättas med tomhet, bland annat för att tomhet är ett buddhistiskt begrepp som är klart positivt. Nej, gamla översättningen luktar kamel och ökendamm, därför är den bättre. Nya översättningen är för pastöriserad.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att vi har diskuterat "Biblia, Thet är: All then Helgha Scrifft, På Swensko" och apokryfer.
      Är väl själv mer van vid att läsa 1917 års översättning och känner mig ibland vilsen när jag läser Bibeln 2000 - den känns så torftig på något sätt. Men, det är ju bara i jämförelse förstås.

      Är det nätet du kallar "pissrännan"? Då befinner vi ju oss alla här i samma pissoar. Eller är det ett uttryck för panteism? ;)

      Radera
    2. Jag kallar inte nätet för pissrännan, det var ett skämt. Men det händer ju att andra gör det.
      Fast jag ska erkänna att det inte känns som samma sak att läsa Scrifften på nätet.

      Radera
    3. "Man skall inte lyssna till andra utan att samtidigt lyssna till sig själv", var något min mormor också kunde säga. Något förnumstigt men inte lika outgrundligt.

      Är inte heller så förtjust i att läsa Bibeln på nätet. Vill jag läsa den har jag min "pappersbibel". Men, den har å andra sidan inte ett sökverktyg och vill man snabbt och lätt hitta något är Bibeln på nätet bra istället för att skumma och bläddra i den andra.

      Radera
  4. Från den ena till den andra…

    Isaiah 63:17
    O LORD, why do you make us wander from your ways and harden our heart, so that we fear you not? Return for the sake of your servants, the tribes of your heritage.

    Simon says:
    And I never forget who we are now…
    And I never forget, nobody knows who we are now.

    SvaraRadera
  5. Tack Maja!

    Oj, förlåt! Jag missade ”disco partyn”…
    But You Ain’t Seen Nothing Yet… (Du älskar ju dubbel negation ;) )

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det smarta med många negationer är att det saktar ner tankeprocessen: man måste tänka flera varv extra. Jag tror det är nyttigt.
      Det var trögtänkt av mig att missa anspelningen på Tyskland förra inlägget - "vad hände med den tyske presidenten" - efter avskaffandet av monarkin dök det upp något värre. Antar att det var det du menade. Så ja, man kan rentav leka med tanken att om man drar ur monarkins bottenpropp nu, så kommer något värre eftersom människor inte är färdiga att avvara auktoriteter. Hellre då att det är ett dockspel, och om det ska vara ett dockspel är det långt bättre med drottningar än med en kung (en kung utan makt är en förödmjukande position, medan en drottning kan fylla sin funktion som landets värdinna: Dick Harrisson gjorde en träffsäker analys av detta igår eller idag eller när det nu var: ska det vara monarki nuförtiden så ska det vara drottningar.)

      Radera
    2. Ain't seen nothing yet - fantastisk låt.

      Radera
    3. Jag läste också Dick Harrissons krönika, och visst ligger det mycket i att det måste vara svårare att födas till den positionen som man. Vad man än tycker om könsrollerna så har monarken idag en funktion som symbol, han eller hon ska bara representera och vara värd/värdinna. Bör inte uttala sig i politiska frågor, utan ska nöja sig med att vara en prydnad för Sverige... Nu får vi antagligen två drottningar i rad, men jag känner mig personligen ganska säker på att monarkin inte kommer att fortsätta efter det.
      Mariannesson

      Radera
  6. Självklart är det nyttigt (ibland, om inte alltid) att tänka flera varv extra.
    Helt rätt Maja.
    Människor är inte färdiga att avvara auktoriteter. Inget nytt under solen att man upplever det i ”Ja sägarnas land”…
    Men det största problemet är att en alldeles för stor förmögenhet står på spel som gör att de flestas integritet är hotad, minst sagt.
    Think Twice! ;)

    (Ah. Fast dubbla eller trippla negationer, då menar DU kanske mer)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det förmögenheten och tillgångarna är ju absurda.
      Jag tycker att kommenterandet har blivit krångligare med det här nya systemet.

      Radera
    2. Det är rörigare. Svårare att läsa tråden från början till slut eftersom diskussionen är uppbruten och okronologisk.

      Radera
    3. Ja, jag är benägen att hålla med. Det blir hackigare så här. Ofta funkar det, men ibland hamnar nyare kommentarer över äldre, osv. Jag har inte bytt själv, det var något som skedde automatiskt.

      Radera
  7. det förmögenhetet, menar jag givetvis.

    SvaraRadera
  8. Ja, det kan bli rörigt… Ibland.
    But not always what you see is what you get! ;)

    SvaraRadera
  9. Jag tror att det bästa trots allt är att "börja på ny kommentar" - som Valens precis gjorde. Det kan bli "okronologiskt" och hackigt om man skriver "underkommentarer" (eller hur man ska uttryca det).

    SvaraRadera