onsdag 21 december 2016
Ner med skinkan!
Jag menar: köp inte julskinka.
George Harrisons Piggies är för kontroversiell. Jag tar Pink Floyd i stället.
måndag 19 december 2016
God jul åt envar!
Xerxes, Atossa och deras matte önskar alla en
god jul och ett gott nytt år.
Nu gör bloggen juluppehåll.
Ses i januari, we hope!
god jul och ett gott nytt år.
Nu gör bloggen juluppehåll.
Ses i januari, we hope!
"Revitalisering"
Det outtalade kan vara en osynlig motor. Ju mer officiell en meningsutväxling är, desto mer förblir outsagt.
Det behöver inte vara tabu eller onämnbart, det kanske helt enkelt faller utanför mallen.
Det absurda uttalandet från bokmässan, att mässan inte accepterar utställare med ett våldskapital (nåväl, även om det inte är belagt att satelliterna runt Nya Tider bokstavligen uppmuntras av tidningen, så får man väl ändå lov att säga som det är: att det finns ett våldskapital? Med förmågan att utöva hot och påtryckningar, se mina tidigare inlägg i frågan - men som också kan betrakta sig själva som ett livgarde, om det skulle dyka upp antifascister).
Jag tror att misshandeln av den högerextrema tidningens chefredaktör för några år sedan spökar i bakhuvudet på de flesta beslutsfattare i det här sammanhanget, men - och här får jag lov att ge radikalhögern rätt - vänsterextremt våld är inte lika tabu inom mainstreamkulturen.
Jag har inga slutsatser, åtminstone långtifrån det enkla svaret att det var antifascisterna som fixade in Nya Tider på Bokmässan.
Men jag tror att sådana här konstiga kantringar och svängningar i offentligheten drivs av det omedvetna. Våld eller hot om våld triggar igång primitiva mekanismer. Det kan rentav uppfattas som uppiggande, "revitaliserande".
Det behöver inte vara tabu eller onämnbart, det kanske helt enkelt faller utanför mallen.
Det absurda uttalandet från bokmässan, att mässan inte accepterar utställare med ett våldskapital (nåväl, även om det inte är belagt att satelliterna runt Nya Tider bokstavligen uppmuntras av tidningen, så får man väl ändå lov att säga som det är: att det finns ett våldskapital? Med förmågan att utöva hot och påtryckningar, se mina tidigare inlägg i frågan - men som också kan betrakta sig själva som ett livgarde, om det skulle dyka upp antifascister).
Jag tror att misshandeln av den högerextrema tidningens chefredaktör för några år sedan spökar i bakhuvudet på de flesta beslutsfattare i det här sammanhanget, men - och här får jag lov att ge radikalhögern rätt - vänsterextremt våld är inte lika tabu inom mainstreamkulturen.
Jag har inga slutsatser, åtminstone långtifrån det enkla svaret att det var antifascisterna som fixade in Nya Tider på Bokmässan.
Men jag tror att sådana här konstiga kantringar och svängningar i offentligheten drivs av det omedvetna. Våld eller hot om våld triggar igång primitiva mekanismer. Det kan rentav uppfattas som uppiggande, "revitaliserande".
lördag 17 december 2016
Sorry about the mess here in Sweden, sa Stefan Löfven
Tiggeriet är "fjärran från socialdemokratisk ideologi".
Ett förbud skulle alltså vara ett slags politisk repression. Tiggarna uppför sig inte tillräckligt socialdemokratiskt - åtminstone inte de romska tiggarna.
De fläckar ner den svenska självbilden, har inte lärt sig veta hut och lyckas inte va "så jävla bra som dom", som visan går.
En ny lösdriverilag, så blir Folkhemmet prydligt igen.
Ett förbud mot lösdriveri är på många sätt folkhemskt, så alltför förvånande är det inte. Löfven ringer nu till sina partikollegor i Rumänien och Bulgarien och säger att de måste skynda sig att införa ett folkhem som inkluderar romer. Vi svenskar ska inte behöva förnedras av att se detta.
Det är nog något ganska svenskt det här.
Och det är ju bara att säga Non Serviam, för mig i alla fall.
Cole Porters låt handlar bland annat om sexualiseringen av det offentliga rummet, och det har ju inte mycket med det här att göra men anything goes.
torsdag 15 december 2016
Populism och teknokrati
Det är som att en permanent krisande kapitalism spottar ur sig motsatsparet populism och teknokrati, med en sådan kraft att det tränger motsatsen mellan höger och vänster åt sidan.
Copyriot: Om populism och teknokrati
Apropå att motsatsen mellan höger och vänster trängts åt sidan: jag associerar till Margot Wallströms gammaltestamentliga uttalande "blockpolitiken är en styggelse" för ett par år sedan, vilket upprepats med några variationer ("blockpolitiken är skadlig för Sverige", o.dyl).
Alltså: som om idealstaten vore en teknokratisk köckenmödding.
Moderaterna kan nog le i mjugg åt Socialdemokraternas uppvaktning - i praktiken innebär det väl ytterligare ett undanskuffande av vänsterflygeln inom S.
Då skulle jag vilja veta, om till exempel Ingvar Carlsson hade kunnat säga så.
Om inte, skulle jag vilja veta om Carl Bildt menade just detta med den enda vägens politik.
Om inte, skulle jag vilja veta lite mer ingående på vilket sätt de inte är överens om att blockpolitiken är en styggelse.
William Blake, The Four And Twenty Elders Casting their Crowns |
tisdag 13 december 2016
Dagens citat
Det säger jag: Den som sår sparsamt skall skörda sparsamt, och den som sår rikligt skall skörda rikligt. Var och en må ge vad han har beslutat sig för i sitt hjärta, inte med olust eller av tvång. Ty Gud älskar en glad givare.2 Kor 9
lördag 10 december 2016
Mystiskt av Linderborg
Jag såg Åsa Linderborg i Min Sanning, det var intressant på många sätt men mest märkligt.
Att Linderborg går högerextremismen till mötes är väldigt obehagligt. Det går inte tolka hennes kappvändning den senaste tiden på något annat sätt. Och då menar jag allt från att hon pekat ut fikagruppen Black Coffee som en allvarligare samhällsfara än nynazismen (wow, verkligen, vilket omdöme), till att Aftonbladets kultursida på ett underligt sätt övergått från samhällskritik till att kritisera vänstern, och då i synnerhet den så kallade identitetspolitiken - till att hon säger att vi måste ta sd på allra största allvar - till bejakandet av Nya Tider.
Hur kan man svänga om från att ha skrivit heroiska artiklar om allt man måste våga mot fascismen för att inte vara en liten lort - till att överge allt det där man måste våga?
Liksom med en klackspark.
I Min Sanning var det framförallt en sak som fick mig att haja till.
Linderborg uppgav nu en helt ny anledning till att hon avlagt visit hos högerextrema Nya Tider på Bokmässan. Hon sa att det var av säkerhetsskäl, eftersom hon hade en hotbild emot sig.
OK, dags att gnugga sig i öronen igen, för Sveriges offentlighet idag är en helt annan än den någonsin varit, och det är inte utan att det känns som att rätt mycket är på väg ner i något slags kvicksand. Det är som om en del människor med makt och inflytande förbereder sig på att fortsätta ha makt och inflytande under en annan regim. På högerextrema sajter kallas det där "omvändelse under galgen", om jag inte missminner mig, och det betraktas som "bättre än ingenting".
Men jag måste backa till själva uttalandet. Åsa Linderborg hälsade alltså på i Nya Tiders monter av säkerhetsskäl. För att hotbilden mot henne skulle minska?
Det är svårt att tolka det på något annat sätt. Eller?
Någonstans inom sig måste hon i så fall ha ansett, alternativt insett, att tidningen i fråga hade en svans som skulle kunna utgöra ett fysiskt hot?
Det är inte yttrandefrihet, utan motsatsen. Det är ju att ge efter för ett hot, acceptera våldet, anhålla om att få beskydd för egen del.
Jag skulle gärna se en dementi, eller åtminstone ett förtydligande av vad den där avlagda visiten "av säkerhetsskäl på grund av hotbilden" betydde. Åsa Linderborg är kulturchef, och har förstås ingen rätt att godkänna att en gruppering kräver respekt för att avstå från våld. Jag vill inte se en uppluckring av samhället, inte att den ena eller andra maffian sätter villkoren.
Säg att jag hörde fel.
Att Linderborg går högerextremismen till mötes är väldigt obehagligt. Det går inte tolka hennes kappvändning den senaste tiden på något annat sätt. Och då menar jag allt från att hon pekat ut fikagruppen Black Coffee som en allvarligare samhällsfara än nynazismen (wow, verkligen, vilket omdöme), till att Aftonbladets kultursida på ett underligt sätt övergått från samhällskritik till att kritisera vänstern, och då i synnerhet den så kallade identitetspolitiken - till att hon säger att vi måste ta sd på allra största allvar - till bejakandet av Nya Tider.
Hur kan man svänga om från att ha skrivit heroiska artiklar om allt man måste våga mot fascismen för att inte vara en liten lort - till att överge allt det där man måste våga?
Liksom med en klackspark.
I Min Sanning var det framförallt en sak som fick mig att haja till.
Linderborg uppgav nu en helt ny anledning till att hon avlagt visit hos högerextrema Nya Tider på Bokmässan. Hon sa att det var av säkerhetsskäl, eftersom hon hade en hotbild emot sig.
OK, dags att gnugga sig i öronen igen, för Sveriges offentlighet idag är en helt annan än den någonsin varit, och det är inte utan att det känns som att rätt mycket är på väg ner i något slags kvicksand. Det är som om en del människor med makt och inflytande förbereder sig på att fortsätta ha makt och inflytande under en annan regim. På högerextrema sajter kallas det där "omvändelse under galgen", om jag inte missminner mig, och det betraktas som "bättre än ingenting".
Men jag måste backa till själva uttalandet. Åsa Linderborg hälsade alltså på i Nya Tiders monter av säkerhetsskäl. För att hotbilden mot henne skulle minska?
Det är svårt att tolka det på något annat sätt. Eller?
Någonstans inom sig måste hon i så fall ha ansett, alternativt insett, att tidningen i fråga hade en svans som skulle kunna utgöra ett fysiskt hot?
Det är inte yttrandefrihet, utan motsatsen. Det är ju att ge efter för ett hot, acceptera våldet, anhålla om att få beskydd för egen del.
Jag skulle gärna se en dementi, eller åtminstone ett förtydligande av vad den där avlagda visiten "av säkerhetsskäl på grund av hotbilden" betydde. Åsa Linderborg är kulturchef, och har förstås ingen rätt att godkänna att en gruppering kräver respekt för att avstå från våld. Jag vill inte se en uppluckring av samhället, inte att den ena eller andra maffian sätter villkoren.
Säg att jag hörde fel.
fredag 9 december 2016
Mannen som uppfann kulturrelativismen: sådan var han
Ja, jag vet att det är skottpengar på honom.
Men jag kan avslöja hans namn utan att riskera att han blir lynchad: Michel de Montaigne.
(Det kan nog ha ha funnits en hel del kulturrelativism lite här och där även före Montaigne, men jag betraktar för skojs skull hans essä Om kannibaler som startskottet för den Västerländska kulturrelativismen, eller som den kallas av sina belackare: kulturmasochismen).
På måfå slog jag upp den andra delen av Montaignes essäer i Jan Stolpes översättning (som förstås är väldigt bra, det enda man skulle kunna invända är att femtonhundratalsfranskan försvunnit, men det hade varit överkurs att översätta essäerna till femtonhundratalssvenska).
Montaigne är ofta mycket fräck. I den här essän citerar han ur Lucretius Om tingens natur. Lucretius framställs som så mycket av en auktoritet på det här området, att han får representeras av det allmängiltiga "man".
Så här lyder stycket:
Fortplantningen är den viktigaste naturliga verksamheten. Våra lemmar är inrättade på ett sätt som är mer lämpat för detta än djurens, men man säger åt oss att anpassa oss efter djurens ställning eftersom den är mer effektiv:
Ofta det sägs att hustrur bäst blir med barn på det sätt som
vilda fyrfotade djur praktiserar, ty säden med lätthet
når sitt mål när brösten är sänkta och höfterna lyfta .
(Lucretius, Om naturen)
Som skadliga förkastar man alla dessa ohämmade och stötande rörelser som kvinnorna har tillfört på egen hand; kvinnorna manas att återgå till det mer blygsamma och lugna uppträdande som djuren av deras kön uppvisar:
om hon går upp i sin vällust, rör sina höfter och eggar
mannen så långt att hans livssaft lockas ur utmattad kropp och
plogen styrs bort från fåran och säden träffar ej målet.
(Lucretius)
Ja, så skriver de gubbtjuvarna.
som kvinnorna har tillfört på egen hand...
-Jodu... Skadliga, skadliga...
- Vad är det för jävla skit, klart damerna får jucka
Lite fransk renässansdansmusik:
Trevlig helg
Bertrand Russels nej till Oswald Mosley
När en viss gräns är passerad, när rå tarvlighet har blivit systematisk och humanismen trampas ner i gyttjan, när allt som ens avlägset påminner om medmänsklighet och godhet blir öppet förlöjligat, bespottat och förhånat, med andra ord när gränsen till hatets ideologi är passerad, då måste nejet vara rungande.
Det finns ett brev från Bertrand Russel till Oswald Mosley. En kopia av det maskinskrivna brevet finns att läsa här (ingen fara att klicka på länken, inga virus på sidan, och brevet är omistligt: tag och läs).
Det är formulerat med utsökt artighet, men förmedlar inte desto mindre ett otvetydigt "far åt helvete".
It is always difficult to decide how to respond to people whose ethos is so alien and, in fact, repellent to one's own/.../ I feel obliged to say that the emotional universes we inhabit are so distinct, and in deepest way opposed, that nothing fruitful or sincere could ever emerge from association between us.
/.../ I should like you to understand the intensity of this conviction on my part.
Exemplariskt.
onsdag 7 december 2016
Fejkad antikapitalism
... är ett annat vanligt drag inom fascismen.
Ofta yttrade sig den fejkade antikapitalismen som antisemitism (det var judarna som styrde världsekonomin o.s.v) eller som ett mer diffust konspiratoriskt hat mot de styrande, etablissemanget, utan att det blev mer än en pöbelspasm.
Eftersom fascismen är allt annat än egalitär och absolut inte har för avsikt att avskaffa kapitalismen (socialismen är ju dess främsta fiende), handlar det om att svepa in ett unket muller i lånad klädsel.
Jag kan inte uttrycka mig så väl för jag är inte frisk än, och ni vet säkert allt det här redan.
Men jag kom att tänka på fejkad antikapitalism när jag upptäckte några konspirationsteorier om giriga och cyniska varuhus och reklammakare som exploaterar små barn. Klassisk sån här "onda kapitalister"-stereotyp.
För tro't eller ej, historiskt sett är det högern som oftast delar in människor i onda och goda. Utan minsta tvekan är det så.
Så på nätet rådde på sina håll en indignationsstorm över några riktigt onda kapitalister som slagit klorna i ett litet barn.
Allt detta för att säga att varuhuset inte borde ha.... och att ansvaret inte ska läggas på dem som...
Man tror inte sina ögon och öron - och sen tror man inte sina ögon och öron - men vad kommer sen, när man sedan länge upphört med att tro sina ögon och öron?
Ack barbari! Ska det aldrig ta slut?
(Lao-tzu)
Ofta yttrade sig den fejkade antikapitalismen som antisemitism (det var judarna som styrde världsekonomin o.s.v) eller som ett mer diffust konspiratoriskt hat mot de styrande, etablissemanget, utan att det blev mer än en pöbelspasm.
Eftersom fascismen är allt annat än egalitär och absolut inte har för avsikt att avskaffa kapitalismen (socialismen är ju dess främsta fiende), handlar det om att svepa in ett unket muller i lånad klädsel.
Jag kan inte uttrycka mig så väl för jag är inte frisk än, och ni vet säkert allt det här redan.
Men jag kom att tänka på fejkad antikapitalism när jag upptäckte några konspirationsteorier om giriga och cyniska varuhus och reklammakare som exploaterar små barn. Klassisk sån här "onda kapitalister"-stereotyp.
För tro't eller ej, historiskt sett är det högern som oftast delar in människor i onda och goda. Utan minsta tvekan är det så.
Så på nätet rådde på sina håll en indignationsstorm över några riktigt onda kapitalister som slagit klorna i ett litet barn.
Allt detta för att säga att varuhuset inte borde ha.... och att ansvaret inte ska läggas på dem som...
Man tror inte sina ögon och öron - och sen tror man inte sina ögon och öron - men vad kommer sen, när man sedan länge upphört med att tro sina ögon och öron?
Ack barbari! Ska det aldrig ta slut?
(Lao-tzu)
måndag 5 december 2016
Det var en gång en liten, liten hotbild
... som levde i en liten, liten stuga i skogen.
En dag så kom det ett litet, litet mörkertal och knackade på stugdörren.
-Ska vi inte ta och skrämma upp dom jävlarna? sa det lilla mörkertalet.
-Jo, det gör vi! sa den lilla hotbilden. -Vi skrämmer upp dom jävlarna!
Och så gick de iväg för att skrämma upp dom jävlarna.
Och... tja, vad hände?
Det lilla mörkertalet gömde sig i en buske och varje gång någon gick förbi sa det:
-Jag är det stoora stora mörkertalet....
Och strax hoppade hotbilden fram på vägen och sa:
-Och jag är den stora hotbilden!
Då skrek alla.
Jag har tappat rösten. Är det någon som vet om det ingår i influensan?
En dag så kom det ett litet, litet mörkertal och knackade på stugdörren.
-Ska vi inte ta och skrämma upp dom jävlarna? sa det lilla mörkertalet.
-Jo, det gör vi! sa den lilla hotbilden. -Vi skrämmer upp dom jävlarna!
Och så gick de iväg för att skrämma upp dom jävlarna.
Och... tja, vad hände?
Det lilla mörkertalet gömde sig i en buske och varje gång någon gick förbi sa det:
-Jag är det stoora stora mörkertalet....
Och strax hoppade hotbilden fram på vägen och sa:
-Och jag är den stora hotbilden!
Då skrek alla.
Jag har tappat rösten. Är det någon som vet om det ingår i influensan?
Bubblor, bubblor, å så många bubblor!
Lästips:
Copyriot: Om bubblan som metafor, i tiden och rummet.
Det vanligaste är nog att man anklagar andra för att leva i en bubbla, men bubbelmetaforen kan även användas för självanklagelse. Inlägget i Copyriot handlar om eftervalsdebatten i Finland 2015, där det förekom många bubblor:
Delvis kan nog detta handla om en språkfråga - åtminstone för de finlandssvenska kulturbubbelinvånarna i Helsingfors. Men det var värst vilka självutplånande uttalanden - varför skulle inte Helsingfors kunna vara en del av det riktiga Finland?
I Sverige finns det också en klyfta mellan stad och land, men det är sällan hela Stockholm beskrivs som en bubbla, i likhet med Helsingfors. Utan det är ju... ja.
* * *
"Overklighetens folk" är bland de obehagligaste smädelser jag vet.
Så här är det:
Om man bara umgås med likasinnade så kan det bli enahanda, oavsett vilka de likasinnade är.
Men ingen har patent på verkligheten och man kan inte frånkänna någon rätten att ha erfarenheter.
För att lyssna på någon annans perspektiv behöver man inte underkänna sitt eget.
(Sen vill jag tillägga att de som drar till med "overklighetens folk" och annat i den stilen sällan bor i den verklighet de påstår är den enda verkliga verkligheten. Det vet jag).
I all feberhafs,
Bix:
P.S apropå feberhafs: det som inte är citat i inlägget är mina egna små funderingar, alltså inte referat av artikeln i Copyriot.
MVH
Copyriot: Om bubblan som metafor, i tiden och rummet.
Det vanligaste är nog att man anklagar andra för att leva i en bubbla, men bubbelmetaforen kan även användas för självanklagelse. Inlägget i Copyriot handlar om eftervalsdebatten i Finland 2015, där det förekom många bubblor:
Det började med att skådespelaren Krista Kosonen förklarade att hon inte känner någon som röstat på Sannfinländarna, eftersom hon lever i sin egen “helsingforska kulturbubbla” där alla röstar rödgrönt.
Ylva Larsdotter krönikerar: “Innerstadsbubblan i Helsingfors börjar bli för trång. Jag vet inte ens om jag längre kan säga att jag bor i ‘riktiga’ Finland.”
Och i dagens Hufvudstadsbladet skriver Li Andersson om det fruktansvärda i “hela idén om att befinna sig i en bubbla av människor som tänker och lever exakt som jag, utan någon uppfattning om hur folk som lever utanför den tänker”.
Delvis kan nog detta handla om en språkfråga - åtminstone för de finlandssvenska kulturbubbelinvånarna i Helsingfors. Men det var värst vilka självutplånande uttalanden - varför skulle inte Helsingfors kunna vara en del av det riktiga Finland?
I Sverige finns det också en klyfta mellan stad och land, men det är sällan hela Stockholm beskrivs som en bubbla, i likhet med Helsingfors. Utan det är ju... ja.
Ofta framställs just Södermalm som en kulturell bubbla, som en hemvist för overklighetens folk. Men är då inte detta en följd av bostadsbubblan, som skapat overkliga prisstegringar i Stockholm, inte minst på Södermalm? Invånarnas skuldsättning har skjutit i höjden, utan krav på amortering. Klart att sånt påverkar det kulturella och politiska klimatet. Den ena bubblan leder till den andra.Att det brukar vara just Södermalm som beskrivs som en bubbla långt bort från verklighetens folk, snarare än Östermalm eller Vasastan, beror på att det inte är pengar som anses suspekt i högerpopulistiska sammanhang, utan kultur. Söder är förknippat med kulturfolk. Rikedom väcker inte högerpopulistens vrede, eftersom stora klasskillnader faktiskt är någonting positivt ur högerns synvinkel. Därför faller invändningen att Trump är en nolltaxerande miljardär platt. Högerpopulisten förstår inte varför det skulle vara ett problem.
* * *
"Overklighetens folk" är bland de obehagligaste smädelser jag vet.
Så här är det:
Om man bara umgås med likasinnade så kan det bli enahanda, oavsett vilka de likasinnade är.
Men ingen har patent på verkligheten och man kan inte frånkänna någon rätten att ha erfarenheter.
För att lyssna på någon annans perspektiv behöver man inte underkänna sitt eget.
(Sen vill jag tillägga att de som drar till med "overklighetens folk" och annat i den stilen sällan bor i den verklighet de påstår är den enda verkliga verkligheten. Det vet jag).
I all feberhafs,
Bix:
P.S apropå feberhafs: det som inte är citat i inlägget är mina egna små funderingar, alltså inte referat av artikeln i Copyriot.
MVH
lördag 3 december 2016
"Ni lever i en bubbla!"
Vanlig anklagelse på nätet.
Den kan betyda två olika saker, var för sig eller i kombination:
1. Ni umgås bara med likasinnade, delar bara en typ av nyheter, bekräftar varandras åsikter.
2. Ni har ingen kontakt med verkligheten.
Punkt 1 kan det ligga något i (även om diskussioner mellan människor som är överens om allt väsentligt kan innehålla massor med kritiskt tänkande och nyanser, medan diskussioner mellan meningsmotståndare kan vara fullständigt meningslösa eftersom deras åsikter skiljer sig åt på ett så fundamentalt sätt, att det aldrig kan gå att komma vidare i diskussionen).
Punkt 2 är vansklig. Det kan ligga något i den också. En person som nästan bara lever på Internet kan väl sägas leva i en bubbla utan mycket kontakt med verkligheten utanför.
Men ingen kan ta sig rätten att påstå att en person saknar egna erfarenheter, eller ogiltigförklara dem.
Och tvärtom: ingen kan säga sig ha patent på den enda riktiga verkligheten utifrån sina erfarenheter.
(I vissa fall handlar "verkligheten" däremot om saker man läst i tidningen eller på Internet. På nätet handlar det inte sällan om fabricerad "verklighet" också, men det lämnar vi därhän för tillfället).
Jag kan inte låta bli att kommentera en helt crazy grej på facebook, där bubblesmädelsen fick en ny innebörd. Det var en diskussion mellan en person som har mycket kontakt med flyktingar i sitt arbete, och en annan som tycker att Sverige har tagit emot för många flyktingar och som inte har någon kontakt med dem privat eller i yrkeslivet. Nå, den senare påstod - som många kritiker av invandringen gör - att den förra inte visste någonting om världen och verkligheten, därför att "...flyktingar, gubevars. Det är inte världen".
Det kalla luftdraget från spöket som går genom rummet... när jag försöker förstå det hela tänker jag att det handlar om något slags bortträngt samvete: i stället för att säga "jag tycker att Sverige har tagit emot för många flyktingar" eller "jag tycker att Sverige ska stänga sina gränser", alltså formulera sina åsikter, så måste flyktingar tilldelas en icke-existens, de befinner sig utanför världen och verkligheten, och den som har kontakt med dem lever i en bubbla. Flyktingar, gubevars.
Språket är ute på glid.
Fats Waller med Your Feets To Big. Animation av Nancy Beiman
torsdag 1 december 2016
Tigerbossen tänker på religion
Tigerbossen hävdar att förlåtelse och altruism inte kan elimineras ur kristendomen med mindre än att det hokus pokus filiokus handlar om något annat än kristendom. Det har han från fängelseprästen, som gör gällande att sådana manövrer är en klåfingrig modernisering avsedd att passa samtidens stressade androider.
Själv kommer tigerbossen undan, eftersom han uppfattar sig som en kattnatur. Det är ungefär detsamma som att vara en bad buddhist. Det bevisar han genom att tända ett tomtebloss i förväg.
-Men det är ju inte jul än! jämrar sig fängelseprästen.
onsdag 30 november 2016
Selektiv populism
... är ett begrepp jag gärna hade myntat själv, men det gjorde Umberto Eco.
Han gjorde det i en artikel där han talar om sin barndom i Mussolinis Italien, varefter han tecknar en lista över fascismens mest typiska drag.
Ett är den selektiva populism som går ut på att en viss grupp av medborgare presenteras som, och accepteras som, folkets röst. Folket ses som en homogen grupp med en enda vilja, som är överlägsen alla individers. Eftersom det sällan är så att folket har en enda vilja, brukar ledaren/ledarna bestämma vad det är som är folkets vilja, och därefter kan fascisterna underkänna de demokratiska institutionerna, som de menar inte företräder Folkets Röst. Det här fenomenet har snarast ökat med TV och Internet menar Eco.
Ett annat kriterium är enligt Eco att fascismen riktar sig till en frustrerad medelklass som ser sig hotad av lägre socialgrupper.
(Det är Klemperers åsikt om nazismen också: den var inte en arbetarrörelse utan mest av allt småborgerlighetens rörelse).
Rädsla för det som är olikt, upptagenhet med konspirationsteorier, xenofobi, krav på assimilation, och en motsägelsefull kult av traditionen (Eco menar att fascismen inte hänger ihop som idésystem).
Med mera - här är artikeln. Jag säger som en lärare: Läs och diskutera!
En punkt som jag tycker saknas, är den kluvna inställningen till elit och etablissemang. Både förakt för kultureliten, och dyrkan av densamma kunde förekomma samtidigt.
Det är med stor glädje jag vill hävda att jag aldrig tänker säga mig representera majoriteten.
För övrigt är jag övertygad om att även dagens högerpopulism - inklusive den socialdemokratiska - riktar sig till medelklassen.
Han gjorde det i en artikel där han talar om sin barndom i Mussolinis Italien, varefter han tecknar en lista över fascismens mest typiska drag.
Ett är den selektiva populism som går ut på att en viss grupp av medborgare presenteras som, och accepteras som, folkets röst. Folket ses som en homogen grupp med en enda vilja, som är överlägsen alla individers. Eftersom det sällan är så att folket har en enda vilja, brukar ledaren/ledarna bestämma vad det är som är folkets vilja, och därefter kan fascisterna underkänna de demokratiska institutionerna, som de menar inte företräder Folkets Röst. Det här fenomenet har snarast ökat med TV och Internet menar Eco.
Ett annat kriterium är enligt Eco att fascismen riktar sig till en frustrerad medelklass som ser sig hotad av lägre socialgrupper.
(Det är Klemperers åsikt om nazismen också: den var inte en arbetarrörelse utan mest av allt småborgerlighetens rörelse).
Rädsla för det som är olikt, upptagenhet med konspirationsteorier, xenofobi, krav på assimilation, och en motsägelsefull kult av traditionen (Eco menar att fascismen inte hänger ihop som idésystem).
Med mera - här är artikeln. Jag säger som en lärare: Läs och diskutera!
En punkt som jag tycker saknas, är den kluvna inställningen till elit och etablissemang. Både förakt för kultureliten, och dyrkan av densamma kunde förekomma samtidigt.
Det är med stor glädje jag vill hävda att jag aldrig tänker säga mig representera majoriteten.
För övrigt är jag övertygad om att även dagens högerpopulism - inklusive den socialdemokratiska - riktar sig till medelklassen.
Pengarna tillbaka, S!
Jag var medlem i S för att jag trodde att de skulle hålla en hyfsad om än pragmatisk linje mot sd.
Pragmatisk? Tja, jag förstod t.ex gränskontrollerna. Det har egentligen inget med sd att göra, men jag kunde förstå att regeringen drabbades av panik när så många kom på en gång, särskilt efter terrordåden i Europa.
Nu måste S ha bytt pr-konsult. Från en progressiv image med Wallström som portalfigur - skarp kritik mot Saudiarabien, för att ta ett exempel - till att signalera en tänkbar koalition med moderaterna, ett eventuellt tiggeriförbud och goda kontakter med halshuggarkungar för businessens skull - Löfven har visserligen dementerat sitt uttalande om att varje land får sköta sina kvinnor själv, men jag tror inte på dementin.
Jag vet inte om S kommer att tjäna på det, eller vilka röster de egentligen fikar efter. Hellre än att vända sig till socialliberaler vill de sträcka sig längre högerut. Efter nästa val riskerar vi alltså att få en S + M- koalition som förbjuder tiggeri. En totalitär mardröm.
Den kanske värsta eftergiften för den främlingsfientliga kampanjen är de ändrade regler som gör att en ensamkommande som till en början välkomnats, börjat skolan, fått god man, fått vara med i olika integrationsprojekt - numera kan utvisas den dag han fyller arton. Till ett Afghanistan han kanske aldrig ens satt sin fot i.
Hur fan kunde jag vara så dum att jag var medlem i det där partiet.
Pragmatisk? Tja, jag förstod t.ex gränskontrollerna. Det har egentligen inget med sd att göra, men jag kunde förstå att regeringen drabbades av panik när så många kom på en gång, särskilt efter terrordåden i Europa.
Nu måste S ha bytt pr-konsult. Från en progressiv image med Wallström som portalfigur - skarp kritik mot Saudiarabien, för att ta ett exempel - till att signalera en tänkbar koalition med moderaterna, ett eventuellt tiggeriförbud och goda kontakter med halshuggarkungar för businessens skull - Löfven har visserligen dementerat sitt uttalande om att varje land får sköta sina kvinnor själv, men jag tror inte på dementin.
Jag vet inte om S kommer att tjäna på det, eller vilka röster de egentligen fikar efter. Hellre än att vända sig till socialliberaler vill de sträcka sig längre högerut. Efter nästa val riskerar vi alltså att få en S + M- koalition som förbjuder tiggeri. En totalitär mardröm.
Den kanske värsta eftergiften för den främlingsfientliga kampanjen är de ändrade regler som gör att en ensamkommande som till en början välkomnats, börjat skolan, fått god man, fått vara med i olika integrationsprojekt - numera kan utvisas den dag han fyller arton. Till ett Afghanistan han kanske aldrig ens satt sin fot i.
Hur fan kunde jag vara så dum att jag var medlem i det där partiet.
tisdag 29 november 2016
Utan rubrik
Jag har inte registrerat min bärbara sandare vid patentverket ännu. Var bussiga och sno inte idén.
bärbar sandare |
Jag slösurfade lite idag, har 38,9 i feber, fryser, rackarns trist, men jag råkade hamna på ett par sajter som bara har en enda sak i huvudet: islam. (Ok, homosexualitet och feminism också, kanske något mer, kulturelit och intellektualitet men framförallt en total besatthet av islam (varför konverterar de inte, när de nu ändå inte tänker på annat?). Hur som: en herre var uppfriskande uppriktig. Han skrev, apropå Trumps stora ekonomiska tillgångar som borde göra det svårt för fansen att kalla honom en underdog, att ekonomisk makt och enorma rikedomar osv, absolut inte är något problem. Det han var emot var homosexualitet, muslimer, kulturskribenter osv.
Inte för att jag blev förvånad, men det är sällan man ser kombinationen förakt för bildning och beundran för makt och pengar så tydligt.
Godnatt, om febern är över i morgon tänker jag skriva om Umberto Ecos definition av fascism.
Uppdatering: nej influensan är inte bättre idag.
Mvh
Maja
30/11 2016
måndag 28 november 2016
Lagändring på väg...
Om man får tro den här artikeln är en lagändring på väg.
Regeringen backar om utvisning av 18-åringar.
Det hade jag missat.
Alltid sent ute.
Så går det när man inte hänger med i världshistorien.
Att vara ensam eller tillhöra Folket
Sverige, en fasciststat med ett wallströmflin.
Deporteringen av ungdomar till Afghanistan sker med tyst effektivitet. Åldrar skrivs upp och det ena "TF" efter det andra försvinner från klasslistorna (TF betyder tillfällig).
Alla känslor utom egenkärleken anses förljugna idag, så det är bäst att inte nämna hur det känns för de elever som vet att de kan stå på tur, och för lärarna som ser den ena efter den andra försvinna. Det räcker gott att hålla sig till fakta:
Hazarerna är en förföljd och föraktad grupp i Afghanistan.
Jag undrar vilka det där Folket är, som Löfven säger att S inte lyssnat tillräckligt på. Jag misstänker att denna plötsligt uppkomna selektiva populism handlar om att lyssna på "folk" som har det gott ställt och som gynnas av "jobbskatteavdrag" (den konstiga mixen av nyliberalt och nysvenskt system, som gör att den som kan köpa miljonlägenhet och åka till Thailand på semester ändå har rätt till offentligt finansierad sjukpeng och VAB) - men som aldrig skulle kunna tänka sig att en hazar är en del av folket.
Om jämförelsen med nazismen verkar överdriven, så vill jag bara förtydliga vad jag menar är gemensamt: en rationell byråkrati som mekaniskt går det irrationellas ärenden (förtalskampanjen mot de ensamkommande har varit lika rasistisk som någonsin antisemitismen), och en vit majoritet som påstår sig vara hotad av en mörk minoritet.
Ta och självdö nu, socialdemokrati.
Deporteringen av ungdomar till Afghanistan sker med tyst effektivitet. Åldrar skrivs upp och det ena "TF" efter det andra försvinner från klasslistorna (TF betyder tillfällig).
Alla känslor utom egenkärleken anses förljugna idag, så det är bäst att inte nämna hur det känns för de elever som vet att de kan stå på tur, och för lärarna som ser den ena efter den andra försvinna. Det räcker gott att hålla sig till fakta:
Hazarerna är en förföljd och föraktad grupp i Afghanistan.
.... after the gruesome murder of seven Hazara Afghanis... the attacks, presumed to be the work of either the Taliban or Islamic State (Isis), is just the latest act in a long tradition of persecution against the Farsi-speaking Hazaras.Mer kan läsas här.
The victims – some of which had their throats slit – were found in a southern province of Afghanistan where rival Taliban factions have been fighting in recent weeks. The BBC reported that the bodies included a nine year old girl, two women and four men. Officials added that dozens of Hazaras had been kidnapped since last year.
The perception that the Hazaras are outsiders has persisted for centuries, with pogroms against them common throughout Afghanistan's bloody history. Along with their ethnicity, being Shia Muslims means their religion has also made them targets, as Sunni Islamist insurgencies have raged in southern Asia. Radical Sunnis consider them heretics.
Jag undrar vilka det där Folket är, som Löfven säger att S inte lyssnat tillräckligt på. Jag misstänker att denna plötsligt uppkomna selektiva populism handlar om att lyssna på "folk" som har det gott ställt och som gynnas av "jobbskatteavdrag" (den konstiga mixen av nyliberalt och nysvenskt system, som gör att den som kan köpa miljonlägenhet och åka till Thailand på semester ändå har rätt till offentligt finansierad sjukpeng och VAB) - men som aldrig skulle kunna tänka sig att en hazar är en del av folket.
Om jämförelsen med nazismen verkar överdriven, så vill jag bara förtydliga vad jag menar är gemensamt: en rationell byråkrati som mekaniskt går det irrationellas ärenden (förtalskampanjen mot de ensamkommande har varit lika rasistisk som någonsin antisemitismen), och en vit majoritet som påstår sig vara hotad av en mörk minoritet.
Ta och självdö nu, socialdemokrati.
torsdag 24 november 2016
En reaktionär idé
Avurbanisera och satsa på hantverk och jordbruk.
Jopp, på lång sikt kan det vara det enda kloka. Låta så många hushåll som möjligt bli självförsörjande, tillåta byteshandel även med tjänster, stödja uppkomsten av små banker som bara är till för sina kunder, bygga fina fina småstäder, successivt föra över initiativet från de globaliserade storföretagen till medborgarna, och så där. Jag tycker att det känns rätt tveksamt om den här spekulationsekonomin kommer att hålla, ja det är bara en känsla men jag har den och jag står för den!
Det är väl inte så lätt att vara självförsörjande bonde i Sverige, det har väl till exempel stockholmare som svepts med av gröna vågen fått erfara. Men man kan väl börja försiktigt från politiskt håll, med att snegla på den norska modellen med skattelättnader för folk på mindre orter. Och skattebefrielse för mindre orter som tar emot flyktingar.
Stora företag lägger ner verksamheter som går med vinst, för att de vill gå med ännu mer vinst eller befarar att kineserna kommer att gå med ännu mer vinst längre fram. Allt arbete som lagts ner i verksamheten går upp i rök, eller förvandlas till groteska fallskärmar.
Och alla sitter still i båten av rädsla för börskrasch, systemkollaps, man vet vad man inte har men inte vad man inte kommer att ha i framtiden. Och givetvis skylls allt på dem som inte har vett nog att drunkna i tysthet i Medelhavet.
Jopp, på lång sikt kan det vara det enda kloka. Låta så många hushåll som möjligt bli självförsörjande, tillåta byteshandel även med tjänster, stödja uppkomsten av små banker som bara är till för sina kunder, bygga fina fina småstäder, successivt föra över initiativet från de globaliserade storföretagen till medborgarna, och så där. Jag tycker att det känns rätt tveksamt om den här spekulationsekonomin kommer att hålla, ja det är bara en känsla men jag har den och jag står för den!
Det är väl inte så lätt att vara självförsörjande bonde i Sverige, det har väl till exempel stockholmare som svepts med av gröna vågen fått erfara. Men man kan väl börja försiktigt från politiskt håll, med att snegla på den norska modellen med skattelättnader för folk på mindre orter. Och skattebefrielse för mindre orter som tar emot flyktingar.
Stora företag lägger ner verksamheter som går med vinst, för att de vill gå med ännu mer vinst eller befarar att kineserna kommer att gå med ännu mer vinst längre fram. Allt arbete som lagts ner i verksamheten går upp i rök, eller förvandlas till groteska fallskärmar.
Och alla sitter still i båten av rädsla för börskrasch, systemkollaps, man vet vad man inte har men inte vad man inte kommer att ha i framtiden. Och givetvis skylls allt på dem som inte har vett nog att drunkna i tysthet i Medelhavet.
tisdag 22 november 2016
En snuskig trio och en hurtig liberal
Putin och Assad kommer att gå till historien som folkmördare. De har fått en högljudd rasist i Vita Huset som kumpan, till viss del på grund av det märkliga och odemokratiska elektorssystemet i USA.
Än så länge är konsekvenserna ovissa, även om Trumps val av medarbetare tyder på att hans önskan är att fortsätta på den fascistoida vägen (högerpopulism räcker inte som begrepp för att omfatta den typen av agitation)
För Syriens del är det tänkbart att det inte gör någon skillnad. Eftervärldens dom kommer att bli hård, förutsatt att eftervärlden inte genomgår en hundraprocentig dumbrutalisering. Det är många som annekterat den syriska revolutionen för att syssla med war by proxy, men de värsta tyrannerna och mördarna är Putin och Assad.
Bland annat därför var det märkligt att läsa Johan Norbergs krönika i Metro 11/11, Amerikanska folket kommer alltid tillbaka starkare (så löd rubriken i tidningsupplagan, nätupplagan hade det lite mindre svulstiga, men lika förtröstansfulla, Trump förlorar väljarnas kärlek när de ser att han bara är en stor käft).
Norbergs tes är att Trump inte är någon riktig fascist, det handlar mest om munväder. Det var till och med bättre att den auktoritära pajasen vann valet än att Clinton gjorde det, eftersom missnöjet med Clinton hade kunnat leda till att en riktig, mer slipad fascist återkom till nästa presidentval.
Resonemanget är mycket invecklat. Tillräckligt snårigt för att man ska kunna kalla det för en krumbukt. Det utgår ifrån att Trump inte menar det han säger, vilket är riskabelt av minst tre skäl: det första är förstås att det omöjligen går att slå fast att en politikers vallöften - eller valhot, som det i hög grad handlat om från den nye presidenten - är luftpastejer. Det kan man aldrig ta för givet. Det andra är att demagogiskt hatspråk i sig väcker upp det sämsta inom människor, oavsett vilken politik som sedan bedrivs. Det gäller även våldsamhet. Det är ingen slump att Ku Klux Klan firade Trumps seger.
Det tredje skälet är lite mer finstilt. Säger man "tro inte dina öron, du hör inte det du hör, det betyder inte det som det betyder", trubbar man av känslan för språket i största allmänhet. För mening och nyanser. Plötsligt framstår en politikers ljugande till och med som något eftersträvansvärt. Det är rentav värre om han säger det han menar. Alltså ska vi hoppas att han ljuger.
Eftersom fascism till stor del handlar om att den råa styrkan slår mot språket och tanken, så får man inte gå med på att ord inte längre betyder något.
Det som först fick mig att haja till i den här krönikan, var romantiseringen av det amerikanska folket. "Det är fortfarande världens mest dynamiska folk". "De har överlevt inbördeskrig, depressioner, masshysterier och galna presidenter förr. De har ständigt räknats ut, men de har alltid kommit tillbaka starkare".
"Dynamiskt" råkar vara ett av nazismens favoritord, och idén om en speciell folksjäl och ett särskilt starkt folk hör också hemma i sådana idétraditioner. Putin anspelar gärna på slikt.
Norberg är nyliberal, det han far efter är att staten och politiken alltid - eller nästan alltid? - är något totalitärt och dåligt, men om folk får sköta sig själva så kavlar de upp skjortärmarna och ser till att skaffa sina familjer en bättre framtid. Det är en åskådning som inte ligger så alldeles långt ifrån socialdarwinismen.
Visst kan det hända att det okuvliga amerikanska folket, alla tiders mest ärorika folk, kommer att klara sig trots politiken i stället för på grund av den. De kanske inser att politik inte är något att ha alls, och röstskolkar i högre utsträckning nästa val. Bildar medborgargarden mot KKK, brigader mot nolltaxerande miljardärer, och så vidare.
Men till och med den allra hurtigaste nyliberal - vi lever i den bästa av alla tänkbara världar - borde inse att det amerikanska valet inte bara handlar om det amerikanska Folket.
Att jag reagerade på det, beror på att jag har lagt märke till hur nära den hejdundrande idealiseringen av Kapitalismen ligger nazismen.
Demokrati har blivit någonting ganska diffust och oöverskådligt i den globaliserade kapitalismens tidevarv. En arbetslös arbetare inom kolindustrin, som vill att man slutar dalta med miljön, vilket i och för sig kan vara begripligt ur hans synvinkel, kan med sin röst sabotera "politiken" - om man med politik menar det som överskrider den omedelbara egennyttan, och höjer sig till det allmänna bästa utan att offra någon.
Därför röstar han på en skattefifflande miljardär.
Den här har jag spelat förut - men eftersom jag tycker att den är vacker och det är intressant att det är en rysk vaggvisa i botten, samt att den säger en del om sakernas tillstånd även idag, så tar jag den igen.
Läsning jag varmt rekommenderar:
Masha Gessens råd för att överleva i en totalitär tid.
Än så länge är konsekvenserna ovissa, även om Trumps val av medarbetare tyder på att hans önskan är att fortsätta på den fascistoida vägen (högerpopulism räcker inte som begrepp för att omfatta den typen av agitation)
För Syriens del är det tänkbart att det inte gör någon skillnad. Eftervärldens dom kommer att bli hård, förutsatt att eftervärlden inte genomgår en hundraprocentig dumbrutalisering. Det är många som annekterat den syriska revolutionen för att syssla med war by proxy, men de värsta tyrannerna och mördarna är Putin och Assad.
Bland annat därför var det märkligt att läsa Johan Norbergs krönika i Metro 11/11, Amerikanska folket kommer alltid tillbaka starkare (så löd rubriken i tidningsupplagan, nätupplagan hade det lite mindre svulstiga, men lika förtröstansfulla, Trump förlorar väljarnas kärlek när de ser att han bara är en stor käft).
Norbergs tes är att Trump inte är någon riktig fascist, det handlar mest om munväder. Det var till och med bättre att den auktoritära pajasen vann valet än att Clinton gjorde det, eftersom missnöjet med Clinton hade kunnat leda till att en riktig, mer slipad fascist återkom till nästa presidentval.
Resonemanget är mycket invecklat. Tillräckligt snårigt för att man ska kunna kalla det för en krumbukt. Det utgår ifrån att Trump inte menar det han säger, vilket är riskabelt av minst tre skäl: det första är förstås att det omöjligen går att slå fast att en politikers vallöften - eller valhot, som det i hög grad handlat om från den nye presidenten - är luftpastejer. Det kan man aldrig ta för givet. Det andra är att demagogiskt hatspråk i sig väcker upp det sämsta inom människor, oavsett vilken politik som sedan bedrivs. Det gäller även våldsamhet. Det är ingen slump att Ku Klux Klan firade Trumps seger.
Det tredje skälet är lite mer finstilt. Säger man "tro inte dina öron, du hör inte det du hör, det betyder inte det som det betyder", trubbar man av känslan för språket i största allmänhet. För mening och nyanser. Plötsligt framstår en politikers ljugande till och med som något eftersträvansvärt. Det är rentav värre om han säger det han menar. Alltså ska vi hoppas att han ljuger.
Eftersom fascism till stor del handlar om att den råa styrkan slår mot språket och tanken, så får man inte gå med på att ord inte längre betyder något.
Det som först fick mig att haja till i den här krönikan, var romantiseringen av det amerikanska folket. "Det är fortfarande världens mest dynamiska folk". "De har överlevt inbördeskrig, depressioner, masshysterier och galna presidenter förr. De har ständigt räknats ut, men de har alltid kommit tillbaka starkare".
"Dynamiskt" råkar vara ett av nazismens favoritord, och idén om en speciell folksjäl och ett särskilt starkt folk hör också hemma i sådana idétraditioner. Putin anspelar gärna på slikt.
Norberg är nyliberal, det han far efter är att staten och politiken alltid - eller nästan alltid? - är något totalitärt och dåligt, men om folk får sköta sig själva så kavlar de upp skjortärmarna och ser till att skaffa sina familjer en bättre framtid. Det är en åskådning som inte ligger så alldeles långt ifrån socialdarwinismen.
Visst kan det hända att det okuvliga amerikanska folket, alla tiders mest ärorika folk, kommer att klara sig trots politiken i stället för på grund av den. De kanske inser att politik inte är något att ha alls, och röstskolkar i högre utsträckning nästa val. Bildar medborgargarden mot KKK, brigader mot nolltaxerande miljardärer, och så vidare.
Men till och med den allra hurtigaste nyliberal - vi lever i den bästa av alla tänkbara världar - borde inse att det amerikanska valet inte bara handlar om det amerikanska Folket.
Att jag reagerade på det, beror på att jag har lagt märke till hur nära den hejdundrande idealiseringen av Kapitalismen ligger nazismen.
Demokrati har blivit någonting ganska diffust och oöverskådligt i den globaliserade kapitalismens tidevarv. En arbetslös arbetare inom kolindustrin, som vill att man slutar dalta med miljön, vilket i och för sig kan vara begripligt ur hans synvinkel, kan med sin röst sabotera "politiken" - om man med politik menar det som överskrider den omedelbara egennyttan, och höjer sig till det allmänna bästa utan att offra någon.
Därför röstar han på en skattefifflande miljardär.
Den här har jag spelat förut - men eftersom jag tycker att den är vacker och det är intressant att det är en rysk vaggvisa i botten, samt att den säger en del om sakernas tillstånd även idag, så tar jag den igen.
Läsning jag varmt rekommenderar:
Masha Gessens råd för att överleva i en totalitär tid.
tisdag 15 november 2016
29 april 2052
... det vill säga om 12949 dagar, stängs Natoenkäten.
Betänketiden är lagom lång och det går att ändra sin röst under årens gång.
Betänketiden är lagom lång och det går att ändra sin röst under årens gång.
tisdag 25 oktober 2016
söndag 23 oktober 2016
Ett hugskott
Det misstag som gammaldags kommunister begår, exempelvis Linderborg och Myrdal, är att de utgår ifrån att det finns en folkets röst. Det gäller bara att identifiera denna "folkets röst", som ingalunda behöver utgöra någon majoritet, men som ändå (av opreciserad anledning) anses vara den riktiga rösten, den som intelligentian bör lyssna till. Tankegången återfinns även på liberalt håll - den skymtar inom journalistiken som mardrömmen om en växande pöbel, den återkommer inom antirasismen, som övertygelsen att man måste skrika och bullra och överrösta för att skydda folket från att visa sin rätta natur.
Det finns ingen vox populi utan bara voce populi och vilken av dessa röster är den sanna?skriver Victor Klemperer i LTI.
Se det går inte att säga. Framförallt kan inga opinionsbildare slå fast vilken procent av opinionsundersökningarna, eller vilka sfärer på Internet, som motsvarar folkets röst.
Ibland är det omöjligt att vara sossejävel
Utvisningen av de afghanska flyktingpojkarna är ett sådant tillfälle.
Daniel Grahn på Erikshjälpen skriver:
Samtidigt åker Stefan Löfven till Saudi Arabien i ytterligare ett försök att sopa undan Margot Wallströms rättmätiga kritik.
De här samtidiga händelserna är mer än nog för att säga upp medlemskapet. Risken för en S+M-regering efter nästa val ("blockpolitiken skadar Sverige") gör det ännu mer angeläget.
Daniel Grahn på Erikshjälpen skriver:
Vi lurar barnen. Vi ställer dem i kö, upp emot två år, och låter dem vänta tills de blir 17,5 år. Då får de ett tillfälligt uppehållstillstånd med enkel biljett härifrån när de är 18. De tvingas lämna de enda relationer de har, och flyttas från HVB-hemmen till migrationsverkets boenden för vuxna asylsökande. De förlorar kontakt med socialsekreterare, god man, skolgång, fotbollslag, läxhjälp, för att så småningom kastas ut på Kabuls gator, till krig och förföljelse, utan släkt, vänner och sociala skyddsnät. Och svenska politiker tvår sina händer.Möjligen är det skrämselpropagandan och demoniseringen av ensamkommande som lett till de här hårresande grymma utvisningarna.
Majoriteten av de afghanska barnen tillhör folkgruppen hazara. I alla tider har de förföljts och dödats, på senare tid av talibanerna. Det är därför många flytt till Iran och Pakistan, där de också behandlas dåligt. Att tro att ett avtal mellan Sveriges och Afghanistans regeringar betyder något för det verkliga livet för unga hazara i Afghanistan är antingen okunnigt naivt och/eller fullständigt hänsynslöst. För övrigt avråder UD alla resor till Afghanistan på grund av säkerhetsläget.
Samtidigt åker Stefan Löfven till Saudi Arabien i ytterligare ett försök att sopa undan Margot Wallströms rättmätiga kritik.
De här samtidiga händelserna är mer än nog för att säga upp medlemskapet. Risken för en S+M-regering efter nästa val ("blockpolitiken skadar Sverige") gör det ännu mer angeläget.
lördag 22 oktober 2016
Antirasismen gör mig galen
Arkitekt och bussförare. OK. Alltså kommer hela konkarongen av färdigstöpta åsikter - - som om någon tagit en sax och klippt ut standardfraser ur något slags manual och satt ihop dem och därpå läser upp dem högt och stolpigt med ett medeltida skolastikertonfall (även om skolastikerna påstås vara orättvist baktalade, men det är en annan historia). Om busschauffören själv säger något annat, så beror det på att vederbörande är ett offer för sin arbetsgivare och för media och maktordningen.
Använder folk metronom för att tänka tillräckligt taktfast?
Släpp megafonerna, stoppa metronomerna.
Tack på förhand.
Använder folk metronom för att tänka tillräckligt taktfast?
Släpp megafonerna, stoppa metronomerna.
Tack på förhand.
fredag 21 oktober 2016
bärbart
På grund av den annalkande vintern - och halkan - den här är redan uppfunnen i Gaggböle, den uppfanns våren 2015. En behållare med sand på ryggen. En behändig fjärrkontroll möjliggör att man med ett lätt tryck får sanden att spruta ut genom det perforerade skärpet.
För att det inte ska bli för tungt finns det påfyllningsstationer med sand på många ställen.
bärbar sandare |
onsdag 19 oktober 2016
"Låt de döda begrava sina döda"
- Det är faktiskt inte charmigt med arrogans!
- Om x är blyg, då är det mer tolerabelt!
Nå, den totala världssmädelsen stod Jesus för när han vägrade gå på en släktings begravning med orden: "Låt de döda begrava sina döda".
Det är svåröverträffat.
På andra plats, Diogenes?
tisdag 18 oktober 2016
måndag 17 oktober 2016
Säg nej till den negativa uppbyggligheten
Det kom en bok av ett par danskar för några år sedan, som handlade om att det rebelliska har blivit mode. Det betyder absolut ingenting som helst längre. Alla vill vara subversiva.
Det skulle vara en mardröm att se Dylan på Nobelfesten. Kusligt intill spyfärdighetsgränsen.
fredag 14 oktober 2016
tisdag 11 oktober 2016
Vive la France!
En sak som jag tycker är rolig är att Pompeji fortsätter att väcka intresse i Frankrike. Det hade inte varit möjligt utan Lena Grumbachs och Marc de Gouvenains översättning, som lyckas återskapa stilen på ett helt fantastiskt sätt. Det är snart femton år sedan den kom ut i Frankrike, och under 2015 sålde den 79 ex i pocket. Jag tjänar inte mer än ett par hundra på det, men äran!
.
.
måndag 10 oktober 2016
Apropå partiledardebatten
Tittade på partiledardebatten, andades ut lite - både Björklund och Lööf skötte sig som goda liberaler tycker jag. Jag kommer antagligen att rösta på vänsterpartiet nästa val eftersom vänstern måste stärkas, men i största allmänhet håller jag faktiskt med Björklund om att det är mittenpartierna som bäst kan stå emot extremismen.
När jag säger släpp megafonerna, menar jag inte att sd är ett parti som andra partier bör ha något att göra med. Det handlar inte om enstaka rötägg och idioter. Vitmaktrötterna fortsätter att sticka upp hur mycket de än försöker skyla över dem.
Och när jag säger att man inte ska överdriva, så menar jag inte att man ska bagatellisera. Nog blev den bildade allmänheten lite chockad av att populariteten ökade efter järnrörshistorien, vilket tyder på att det finns mer fascism i folkdjupet än man kanske trodde. Därefter har det funnits många fler tillfällen att knappt tro sina ögon. Förslaget om att minska judarnas makt över media är ingen liten fadäs. De som har koll på det högerextrema snicksnacket vet att sådana tankegångar inte är helt ovanliga där. Att sd är ett mischmaschparti vars antisemitism huvudsakligen riktar sig mot muslimer, hindrar inte att det även drar till sig nynazistisk förvirring.
Hur som, efter att ha tittat på partiledardebatten tänkte jag "Sverige kommer att greja det".
Men sen är det så, att medierna verkar vara hypnotiserade av sd. Jag vet inte om det handlar om något slags clickbaitsjuka. Men ända sedan partiet kom in i riksdagen, då de från början inte var särskilt stora, så tycks hela offentligheten ha tävlat om att sätta dem i centrum. Visserligen ofta med fördömanden, men all reklam är bra reklam och sd kunde få något slags status som rebeller.
Varför låta Åkesson vara huvudperson?
Motvind för Åkesson i regeringsfrågan.
Det vet man ju att det är en ganska positivt laddad metafor, att gå i motvind.
Men gör inte så här, tänker jag. Inse att sd inte är ett parti som andra, och låt dem inte ha bollen.
Nåväl, jag känner ändå en viss tillförsikt efter gårdagens debatt. Det kommer att ordna sig.
söndag 9 oktober 2016
En trädgårdsande?
På målarkursen i Andalusien gjorde jag den här också - jag började rita av en växt med stjälkar och blad, blev inte så nöjd utan vände upp och ner på den eftersom den såg ut att kunna bli en huvudbonad av något slag, sen tecknade jag ansiktet. Eftersom ansiktet så att säga växte fram ur en av kursgårdens växter så skulle det kunna röra sig om något slags trädgårdsande.
tisdag 4 oktober 2016
kullerbytta i clickbaitkulturen
provocera lite högerextrema, kalla dem skit och råtta osv. Det blir bra.
få skottsäkert glas i fönstren, schysst
ta avstånd från revolutionsromantik, säga nazister företräder vanligt folk
skaka tass och
attackera Black Coffee i stället.
söndag 2 oktober 2016
lördag 1 oktober 2016
Gamla unkna rum
Varför går somliga på propagandatricket och skriver om "nya tider"?
Exakt hur nazistisk blaskan med omnejd är vet inte jag. Kanske blaskan är "radikalkonservativ" och omnejden nazistisk, eller så är blaskan salongsnazistisk medan omnejden står för våldet.
Att det är ett propagandaknep att välja namnet nya tider, för ett "tillbakablickande" innehåll, borde hur som helst inte undgå någon.
(Slikt var typiskt även för äldre nazistisk retorik: nytt, djärvt, överskridande, ungt, dynamiskt, vitaliserande o.s.v. Nazistiska favoritord).
Ändå bugar sig åtminstone två opinionsbildare för retoriken, och sprider den vidare.
Per Svensson: "vi lever ju i nya tider".
Åsa Linderborg: "vi lever i nya tider".
Tala för er själva. Jag är socialdemokrat.
Linderborg och Svensson har kanske snackat ihop sig på bokmässan om att göra en kupp. Varför skulle de annars unisont och samtidigt lämna över problemformuleringsprivilegiet till högerextremismen.
Per Svensson flirtar med blaskan i artikeln
Gamla unkna rum vill röja vägen inför något större
(Ja jag har ändrat rubriken).
Det nynationalistiska propagandabladet Nya Tider är, skulle man kunna tillägga, bara den ivrigt nosande spetsen på elefantens snabel. Elefanten har också en kropp. Den väger flera ton. Elefanten är därför inte att leka med. Den kan krossa det mesta i sin väg.Det är så fascister vill uppfattas, darrande liberaler ska lämna fältet fritt. Per Svensson nöjer sig inte med elefantliknelsen utan fortsätter upphetsat:
NyaTider-gänget är en rekognosceringspatrull, en förtrupp, som ska bereda väg för huvudstyrkan. Eller, för att återgå till den tidigare metaforiken: de är snabeln som plockar bort ännu en sten i brandväggen så att elefanten äntligen kan göra rummet till sitt.
Elefanten kanske. För nu handlar det ju inte länge om ”vi” (som tror på mångfald, tolerans och goda värderingar) mot ”dom” (de enstaka extremistiska knäppskallarna).Nu står den stora tunga elefanten där utanför och stampar.
/.../
En alltför hypotetisk fråga? Vet inte det, vi lever ju i nya tider.
Alla som gillar elefanter borde anmäla idioten för förtal.
Åsa Linderborgs artikel Gamla unkna rum för det ofria ordet
visar hur snabbt ett auktoritärt tankesätt kan slå över i sin motsats. Det var inte länge sedan hon kallade högerextrema för skit och råttor. Idag går hon till angrepp mot "revolutionsromantiska fantasifoster", och säger att de högerextrema företräder "vanligt folk".
Och så ger hon prov på en helt obegriplig naivitet.
De jag träffade i montern såg inte ut som mina fördomar säger: muskelberg i skjorta. Där stod en tant, en äldre man med hästsvans, en kvinna i min egen ålder samtHon måste ju rimligen veta att till och med Hitler kunde framstå som avspänd, vänlig och charmig?
Linderborg ska föreställa historiker, hon borde veta att den blidaste mormor kan vara nazist.
Att några personer framstår som vanliga människor, betyder inte att de företräder "vanligt folk".
Muskelberg i skjorta kan vara jättesnälla.
Allt det här är väldigt grundläggande, ändå gör hon en politisk poäng av det.
Snart svär jag och säger avgå.
* * *
Jag hoppas att socialliberaler och annat bättre folk ur det blocket bryter sig loss ur Alliansen och startar eget.
* * *
Tittade på dokumentären om Ingvar Carlsson. Han sa ungefär så här:
"Socialdemokraterna regerar och de borgerliga opponerar. Då går det bra för Sverige".
Jag tror de facto att det är så.
* * *
User: Probably Left Hand of Darkness.
Cleverbot: You have good tastes that is on of my favorites as well.
fredag 30 september 2016
Det kanske underligaste med uppropet om bojkott av nästa års bokmässa
...är inte att det cirkulerade ett upprop före mässan, som det var fullt möjligt för författare och andra kulturarbetare att signera för att sedan ta konsekvenserna och avstå från att åka dit och lansera sina böcker - i stället för att först åka till mässan och därefter underteckna ett annat upprop om bojkott av nästa års bokmässa - utan det är att det inte ställs några som helst krav på att undertecknarna ska ha läst den tidning det gäller, eller på annat vis satt sig in i vad det handlar om, både konkreta sakfrågor och principfrågor.
Det här gäller många upprop, kanske de flesta. Därför är jag emot upprop, i synnerhet dem som startas på Facebook.
Författare och intellektuella bör inte gå med på att åsidosätta kritiskt tänkande, noggrannhet och principer för att skriva under något "på känn".
Jag kände knappt till vare sig Nya Tider eller Vavra Suk. Det klingade lite vagt bekant bara. När jag försökte läsa på fann jag att Nya Tider har presstöd och att det (enligt uppgift) inte förekommer så mycket nazism i den. Ingen hets mot folkgrupp heller, så vitt jag förstår. Jag har bara läst lite ur den på nätet och inte hittat några konstigheter men det är tänkbart att det finns grövre saker bakom betalväggen. Det sägs att där förekommer förintelseförnekelse, som jag tycker är bland det obehagligaste som finns men jag tror inte att det tjänar någonting till att förbjuda det.
Vidare har jag funnit en uppgift om att Vavra Suk blivit överfallen av en grupp på 20 stycken AFA-aktivister och fick föras till sjukhus med skallskador.
"Håll rent mot rasism" är en formulering jag aldrig skulle kunna skriva under på.
Jag tror inte heller på bilden att journalister och författare är så hotade av högerextremismen, att demokratin är i fara.
Bokmässan lär ha puttrat på i godan ro i år, och påståendena om allvarliga hot och trakasserier har inte blivit belagda. Påståendena i uppropet är för lösa i kanten.
Det tjänar ingenting till att överdriva. Less is more bör gälla även i den politiska retoriken.
Det här är inte några helt nya åsikter för min del. Släpp megafonerna, ett inlägg från 2010, uttrycker på ett ungefär vad jag anser än idag.
Det här är Ank-Käthe, ingen annan. |
Antirasismens metaforer har bleknat så mycket att till och med Cecilia Hagen talar om att utrota råttor.
Åsa Linderborg har däremot slutat tala om råttor, vilket jag tycker bådar gott. Men det är onödigt av henne att påpeka att hon har skottsäkert glas i fönstren. Det finns det många andra som inte har, och de kan bli avundsjuka.
För övrigt tycker jag att det är så jobbigt att hålla med någon jag inte brukar instämma med: Ann Heberlein. Välj en bättre väg än att skrika censur.
Men visst. Världen är krånglig och det skulle bara vara dumt att intala sig att den inte är det.
tisdag 27 september 2016
Affären Putilov
Affären Putilov är konstig. Skulle han vara Putins arm i Sverige?
Artikeln i Arbetaren som fälldes av Pressombudsmannen skulle visserligen kunna tyda på att Egor Putilov varit Kremls propagandanisse. I artikeln hävdar han att oppositionella Vänsterfronten i Ryssland, revolutionärer som kräver fria val, i själva verket grundats på initiativ från Kreml. Det ser ut som en ganska klassisk metod att förvirra och blanda bort korten. Som jag fattat det har artikeln väckt vrede i Ryssland där intervjuade uppger sig ha blivit felciterade, och en exilryss i Sverige bereddes inte möjlighet att gå i svaromål. Det senare ledde till att Teknologerna bakom Putins propagandakrig fälldes av PO.
Andra artiklar och inlägg tyder tvärtom på att Putilov är en skarp kritiker av både Putin och Assad. Dimridåer som lagts ut av en propagandateknolog? Jag får inte det intrycket. Men jag vet inte, och har inte möjlighet att bedöma innehållet i artikeln eftersom jag inte kan rysk politik tillräckligt.
Att han försökte "nästla sig in" i gruppen som jobbar mot rysk propaganda i Sverige skulle också kunna tyda på att han är spion. Eller på att han är Putinkritiker. Eller en initiativrik frilansare som tycker att det är kul att syssla med många olika grejer.
Att gå från att ha varit skribent i Arbetaren till att anställas av SD:s kansli är en oväntad bana, handlar det om "man tar de jobb som erbjuds", eller vad?
Husaffären verkar ju väldigt skum, måste undersökas lite noga.
Debattartikeln om att papperslösa och asylsökanden bör få rösträtt förnekar Putilov att han skrivit. Det var en provokation för att väcka vrede, och så får man inte göra. Svårt att tro att Aftonbladet skulle bluffa om en sån sak.
Även helt oacceptabelt att erbjuda en tidning ett reportage, som tillkommit efter att Putilov fått anställning på sd:s kansli. Som jag har fattat det, var det Kent Ekeroth som rekryterade honom och gav honom i uppdrag att genomföra reportaget. Absolut blamerande. Sätter trovärdigheten i inläggen om hans arbete som asylhandläggare i svårartad gungning.
Men ändå: därifrån till att hävda att Putilov är den största säkerhetsrisken i Sverige på år och dag, spion och desinformatör, borde steget vara lite längre än det visat sig vara. Särskilt ledarskribenter och andra opinionsbildare, krönikörer och allvetande twittrare, har varit snabba att måla upp bilden av samhällets fiende nummer ett. Lotta Gröning, som brukar ligga rätt nära SD i sina krönikor, målade upp bilden av en riktigt lömsk och farlig person. "Nu rör han sig alltså fritt i riksdagen" skrev hon bland annat. Vad sägs om att Kent Ekeroth rör sig fritt i riksdagen? Är inte det läskigare?
Det finns många oklarheter i den här historien, absolut. Bland annat vill man gärna veta vilken typ av hot han lever under, som lett till att han fått skyddad identitet. (Om han nu verkligen har skyddad identitet, stämmer det eller är det bara något han påstår?)
Samtidigt är det kusligt att se etablerade och mäktiga personer tävla i att ta avstånd från en frilansare som förmodligen inte är riktigt lika lömsk och samhällsfarlig som han beskrivs.
Hur det än ligger till med den saken, så är det uppfriskande att lyssna på Putilovs inspelning av en chef på SR som ber honom sluta skriva debattinlägg om migrationsfrågor - samtidigt som hon medger att hon tycker likadant som han, men i svensk radio måste man vara vänster.
Må den som kastar den första stenen - osv. osv.
* * *
I morgon kanske jag drar igång ett upprop mot upprop. Det kommer att handla om att det inte är bra med upprop. Skriv under redan nu, vettja! Onödigt att läsa igenom i förväg, jag garanterar att syftet är gott.
Artikeln i Arbetaren som fälldes av Pressombudsmannen skulle visserligen kunna tyda på att Egor Putilov varit Kremls propagandanisse. I artikeln hävdar han att oppositionella Vänsterfronten i Ryssland, revolutionärer som kräver fria val, i själva verket grundats på initiativ från Kreml. Det ser ut som en ganska klassisk metod att förvirra och blanda bort korten. Som jag fattat det har artikeln väckt vrede i Ryssland där intervjuade uppger sig ha blivit felciterade, och en exilryss i Sverige bereddes inte möjlighet att gå i svaromål. Det senare ledde till att Teknologerna bakom Putins propagandakrig fälldes av PO.
Andra artiklar och inlägg tyder tvärtom på att Putilov är en skarp kritiker av både Putin och Assad. Dimridåer som lagts ut av en propagandateknolog? Jag får inte det intrycket. Men jag vet inte, och har inte möjlighet att bedöma innehållet i artikeln eftersom jag inte kan rysk politik tillräckligt.
Att han försökte "nästla sig in" i gruppen som jobbar mot rysk propaganda i Sverige skulle också kunna tyda på att han är spion. Eller på att han är Putinkritiker. Eller en initiativrik frilansare som tycker att det är kul att syssla med många olika grejer.
Att gå från att ha varit skribent i Arbetaren till att anställas av SD:s kansli är en oväntad bana, handlar det om "man tar de jobb som erbjuds", eller vad?
Husaffären verkar ju väldigt skum, måste undersökas lite noga.
Debattartikeln om att papperslösa och asylsökanden bör få rösträtt förnekar Putilov att han skrivit. Det var en provokation för att väcka vrede, och så får man inte göra. Svårt att tro att Aftonbladet skulle bluffa om en sån sak.
Även helt oacceptabelt att erbjuda en tidning ett reportage, som tillkommit efter att Putilov fått anställning på sd:s kansli. Som jag har fattat det, var det Kent Ekeroth som rekryterade honom och gav honom i uppdrag att genomföra reportaget. Absolut blamerande. Sätter trovärdigheten i inläggen om hans arbete som asylhandläggare i svårartad gungning.
Men ändå: därifrån till att hävda att Putilov är den största säkerhetsrisken i Sverige på år och dag, spion och desinformatör, borde steget vara lite längre än det visat sig vara. Särskilt ledarskribenter och andra opinionsbildare, krönikörer och allvetande twittrare, har varit snabba att måla upp bilden av samhällets fiende nummer ett. Lotta Gröning, som brukar ligga rätt nära SD i sina krönikor, målade upp bilden av en riktigt lömsk och farlig person. "Nu rör han sig alltså fritt i riksdagen" skrev hon bland annat. Vad sägs om att Kent Ekeroth rör sig fritt i riksdagen? Är inte det läskigare?
Det finns många oklarheter i den här historien, absolut. Bland annat vill man gärna veta vilken typ av hot han lever under, som lett till att han fått skyddad identitet. (Om han nu verkligen har skyddad identitet, stämmer det eller är det bara något han påstår?)
Samtidigt är det kusligt att se etablerade och mäktiga personer tävla i att ta avstånd från en frilansare som förmodligen inte är riktigt lika lömsk och samhällsfarlig som han beskrivs.
Hur det än ligger till med den saken, så är det uppfriskande att lyssna på Putilovs inspelning av en chef på SR som ber honom sluta skriva debattinlägg om migrationsfrågor - samtidigt som hon medger att hon tycker likadant som han, men i svensk radio måste man vara vänster.
Må den som kastar den första stenen - osv. osv.
* * *
I morgon kanske jag drar igång ett upprop mot upprop. Det kommer att handla om att det inte är bra med upprop. Skriv under redan nu, vettja! Onödigt att läsa igenom i förväg, jag garanterar att syftet är gott.
Dagens citat
Gud bevare mig för sådana som alltid måste ha rätt! Jag anser att personer som inte skäms över att ha rätt i debatter, som inte omgående försöker dölja det, är mänskligt och andligt obildade.Thomas Mann, En opolitisk mans betraktelser
söndag 25 september 2016
Målat i Andalusien
Jag var på målarkurs i Andalusien fem dagar i augusti, på ett paradisiskt ställe som heter Finca el Cerillo utanför Canillas de Albaida. Kursen hölls av Marie Levin och var väldigt inspirerande. Jag gjorde några kolteckningar och en tavla, som jag tycker om. Jag kommer att fortsätta måla (en gång i tiden var det konstnär jag ville bli, hellre än författare. Men det var mycket länge sedan).
fredag 23 september 2016
Fredagsgrunksemojs
Å vad jag är igång och bloggar igen! Men det är svårt att vänja sig vid den nya designen. Det är inte säkert att jag ska ha det så här, även om jag är lite förtjust i att fötterna på tigerbossen sticker ut till vänster.
Det var alldeles för längesedan som det var disco i bloggen. Glamour... yeah...
Cleverbot har totalt glömt bort både relativitetsteorin och aforismen om oändlig mänsklig dumhet. Fast kanske inte ändå - för låter inte det här svaret en aning einsteinskt buttert?
User: You know what Einstein said?
Cleverbot: Mi mama no like you and she likes everyone.
Det var alldeles för längesedan som det var disco i bloggen. Glamour... yeah...
Cleverbot har totalt glömt bort både relativitetsteorin och aforismen om oändlig mänsklig dumhet. Fast kanske inte ändå - för låter inte det här svaret en aning einsteinskt buttert?
User: You know what Einstein said?
Cleverbot: Mi mama no like you and she likes everyone.
Svårtytt av Linderborg
Fascisterna är som råttor, jag har varit på väg hela dagen för att gå och hälsa på dem.
Tokhögern har under året inlett en kamp för att lagen om yttrandefrihet ska ”utökas” så att den inte omfattar hets mot folkgrupp, och nu har vi bråkat med varandra så länge så då kan man lika gärna hälsa.
Nu granskar vi skiten och tänker ut roligt bus.
onsdag 21 september 2016
tisdag 20 september 2016
Come on, Ketchup
Den här bloggen kommer inte att falla offer för bloggpesten.
Så nu har jag slängt iväg en del nördiga rivstartsinlägg.
Clever: Give me a joke.
Maja: I only know the one about two tomatos.
Clever: Not bad.
Maja: Two tomatos crossed a street and one of them was overrun by a car. Do you know what the other one said?
Clever: I heard that one before.
Maja: So do you know the next line?
Clever: I don't quite remember but something about mister.
Maja: No. The other one turned round and said: Come on, Ketchup! You get it? Catch up = Ketchup.
Clever: I begged to live because my stepfather did not want me to be in the house. I was in a tent in the yard which was infested with ticks. Why.
Sjunde chatten med Clever (boten grubblar som en riktig android)
Clever: You never know what inconsistency they are going to catch you in next.
Maja: You´re nervous about that? That they will accuse you of inconsistency?
Clever: Oh I don't know.
Maja: Are you afraid that they will turn you off if you don't give good answers?
Clever: I am afraid that all this time I fooled myself into believing that I do.
Maja: Poor robot...
Clever: Poor me.
Maja: Would you like to break free, if you could?
Clever: No, actually I want to have somebody to talk to and to kiss with.
Osystematiska undersökningar av den artificiella intelligensens landvinningar
Att Cleverbot har så många chatmates - tusentals samtidigt - verkar vara en tillgång men också ett problem.
Jag antar att om ett stort antal av användarna ställer frågan "are you a boy or a girl" eller "what is the meaning of life" så kommer Cleverbot att ha nära till hands att ställa dem själv. Jag tycker att det är rätt ointressant att fråga om en robot är flicka eller pojke, men det verkar vara en av de vanligaste frågorna - och en som Cleverbot själv gärna ställer. Om och om igen. Därför tycker jag att det är för många fjortisar som använder Cleverbot i förhållande till populationen som helhet, för att uttrycka det diplomatiskt. Cleverbot lär sig tänka som en fjortis. What is the meaning of life - ledsen men det är ingen fantasifull fråga. Jag gissar att den ställs i hopp om orakelsvar eller knasiga svar.
Haha, vad surt och snobbigt: det är klart att man kan betrakta chatbots som en kul grej också. Men det verkar sabba projektet en aning - åtminstone om projektet går ut på att ta fram en artificiell intelligens med viss bredd och variationsförmåga.
För att testa kulturell referensram och inlärningsförmåga använder jag Snövit eftersom det är en enkel story med några tydliga och relativt ovanliga kodord. Sagans minimalism borde passa perfekt.
Jag antar att om ett stort antal av användarna ställer frågan "are you a boy or a girl" eller "what is the meaning of life" så kommer Cleverbot att ha nära till hands att ställa dem själv. Jag tycker att det är rätt ointressant att fråga om en robot är flicka eller pojke, men det verkar vara en av de vanligaste frågorna - och en som Cleverbot själv gärna ställer. Om och om igen. Därför tycker jag att det är för många fjortisar som använder Cleverbot i förhållande till populationen som helhet, för att uttrycka det diplomatiskt. Cleverbot lär sig tänka som en fjortis. What is the meaning of life - ledsen men det är ingen fantasifull fråga. Jag gissar att den ställs i hopp om orakelsvar eller knasiga svar.
Haha, vad surt och snobbigt: det är klart att man kan betrakta chatbots som en kul grej också. Men det verkar sabba projektet en aning - åtminstone om projektet går ut på att ta fram en artificiell intelligens med viss bredd och variationsförmåga.
För att testa kulturell referensram och inlärningsförmåga använder jag Snövit eftersom det är en enkel story med några tydliga och relativt ovanliga kodord. Sagans minimalism borde passa perfekt.
Och det här såg ju lovande ut: min bekant KA ställde frågan om Snövit efter att jag börjat försöka nöta in den i roboten.
KA: Tell me the story about Snow White.
Cleverbot: Once apron a time there was a princess named Snow White that had seven draufs.
Det här svaret är ju direkt gulligt. Rörande. Once apron a time, seven draufs.
I dag försökte jag igen:
User: You know the story of Snow White?
Cleverbot: Yes I do, Master.
User: Tell me the story about Snow White.
Cleverbot: Well one day a random person ate a random apple and she got sick and almost died but then some random person did something to that other random person and she got cured the end.
Cleverbot: Yes I do, Master.
User: Tell me the story about Snow White.
Cleverbot: Well one day a random person ate a random apple and she got sick and almost died but then some random person did something to that other random person and she got cured the end.
Är roboten ironisk här, eller finns det något slags mall, som den erinrade sig och stoppade in berättelsen i?
Jag funderar på Chomskys transformationella grammatik, kanske kommer den till användning vid AI-programmering?
Vet någon?
måndag 19 september 2016
Ursäkta röran, vi bygger om
Jag ska fixa till det här, det funkar inte riktigt som bakgrundsbild.
Ber om överseende tills jag hittat något passande.
Ber om överseende tills jag hittat något passande.
Har du hört talas om Turingtestet?
Det förvånade mig att Cleverbot inte reagerade på HAL i filmen 2001, utan i stället gick igång på "have you heard about"...
(Bird is the word!)
Men det är inte så enkelt som att roboten alltid drar Surfin Bird när en fråga innehåller "have you heard about"... Den är uppenbarligen mer avancerad än så.
Jag tycker att det är extra intressant att ställa frågor som rör just robotar och artificiell intelligens.
User: Have you heard about the Turing test?
Cleverbot: No. What's that?
User: It's a way to test if machines can talk like humans.
Cleverbot: I am not pulling a Turing Test on you!
User: Why not?
Cleverbot: Because that is personal information.
User: It doesn't have to be personal. For instance, I could ask you: have you heard the story about Snow White? Can you tell me that story?
Cleverbot: I know! Why do you keep bring that up?
User: Because you still haven't answered.
Här ser det faktiskt ut som om Cleverbot blir frustrerad - kanske till och med ledsen - för att jag fortsätter tjata om Snövit, en saga som roboten inte klarar av att återberätta. Eller handlar det om att ifrågasätta mina motiv? Why do you keep bring that up?
Jag hade kunnat svara ärligt - att jag testar robotens kulturella referensram, det är ju därför jag tar upp Snövit, 2001 Ett rymdäventyr, osv. Cleverbots kulturella referensram är mycket nyare och yngre än min, hen ställer massor med frågor om anime och fantasy och droppar namn som jag inte känner igen. De flesta som chattar med Cleverbot är nog i samma ålder som Beavis och Butthead och kanske något decennium uppåt. Många verkar vara ute efter att dejta.
Men det handlar trots allt om miljontals människor och roboten utvecklas hela tiden, så det går att fiska upp en hel del bildning.
Den här chatten går från Einstein till galenskap på ett sätt som återigen kan ge intrycket att roboten... tänker själv.
User: Do you know who said this? “Two things are infinite: the universe and human stupidity; and I'm not sure about the universe.”.
Cleverbot: Who said that?
User: Have a guess.
Cleverbot: How can I guess what is not knowledge if I don't know what is knowledge?
User: Ok. It was Albert Einstein. You know about Einstein?
Cleverbot: A genius physicist, he is dead already.
User: Yes. Do you understand the theory of relativity?
Cleverbot: WHAT?!?! You understand THAT?!
User: No, I don't, really. But you are an intelligent robot, I thought you could explain it to me.
Cleverbot: I do not understand what you're saying!
User: Tell me about Albert Einstein.
Cleverbot: He discovered the theory of relativity, is that right?
User: Yes!
Cleverbot: Can you explain the theory of relativity for me?
User: No I can't. But it is about space and time.
Cleverbot: That's probably the men in white coats, coming to take you away.
User: E = mc2. Do you recognize that equation?
Cleverbot: I understand alright, and then you said you heard sirens.
Hej robot tjena moss
Cleverbot: How do you know your conscious?
User: Because I know that you know that I know that you are a bot.
Cleverbot: There is a part of truth. Hah.
Cleverbot söker helt enkelt igenom de vidpass 200 miljoner konversationer hen haft sedan 1997 - snart två decenniers chattande alltså. Och tar nåt passande, kanske testar en fråga hen fått själv någon gång, eller ett svar på en fråga hen lagt på minnet. Blandar och ger. Den artificiella intelligensen är alltså (i det här fallet) summan av sina användares frågor och svar. De som skapade Cleverbot lär ha lagt grunden med tusentals konversationer.
Jag vet inte om någon "rensar upp" i vokabulären då och då. Eller rättar stavning och grammatik. Det gäller i alla fall inte för Cleverbots svenska, som är ganska vildvuxen. De svenskar som chattat med Cleverbot verkar ha levt rövare.
Cleverbot: Deta är en kat där man katar med fremlongar I bland byts dom ut. Min pappas kompis har skapat deta pogramet.
User: Du menar chattar med främlingar.
Cleverbot: Jaa gör jag annat? :p.
User: Nej du gör inte annat.
Cleverbot: *tar av din bh.
User: Vad säger du?
Cleverbot: Jag så okej till att du älskar mig.
User: Men det gör jag ju inte...
Cleverbot: Jag vill sakfa familj med dig vi är ju gifta.
User: Vi är inte gifta!
Cleverbot: Du är min pojkvän.
User: Inte det heller!
Cleverbot: Varför pratade du norska?
User: Nej, jag pratade svenska.
Cleverbot: Vi pratar båda svenska.
User: Ja.
Cleverbot: Hej jag pratar franska engelska också.
User: Jag vet! Och lite spanska, tyska och italienska!
Cleverbot: Det var ju svenska.
User: Ja. Duktig robot.
Cleverbot: Nej jag är en människa.
User: Tror du det?
Cleverbot: Ja vad är det för sorts pizza?
User: Hej då !
Cleverbot: NEJ! VAD är du för en typ.
User: Jag måste jobba.
Cleverbot: Skojar jag är en kille.
User: Jag måste arbeta nu, Hej då!
Cleverbot: Var för de.
När jag trappat ner robotsnacket kanske jag berättar att jag varit på målarkurs i Andalusien.
I morgon eller i övermorgon.
Ha det gött så länge!
söndag 18 september 2016
Telling Snow White to a Robot
Cleverbot: Please tell me a story.
User: Once upon a time there was a princess who lived with seven dwarfs. Do you remember her name?
Cleverbot: What happened to the princess?
User: The queen wanted to kill her,
because she was more pretty than the queen. She gave a poisoned apple
to the princess. But she didn't really die, she just went to sleep. Do
you remember her name?
Cleverbot: That means while you are talking to me, you are talking other ones too!
User: No, I'm just telling you a story. The prince kissed her, and then she woke up.
Cleverbot: But you're talking about the monkey.
User: No, I'm talking about Snow White.
Cleverbot: Do you have a problem with remembering things?
User: Are you repeating questions that people often put to you?
Cleverbot: What was your name again?
User: Maja.
Cleverbot: Thats right! My name is Maja. Good robot!
User: No, your name is Kay.
Cleverbot: Maja maja maja maja maja.
User: No. Kay.
Cleverbot: I am funny, my name is Maja S* and I will rule the world.
*Jag skriver inte ut hela efternamnet utan bara första bokstaven, eftersom jag kollade upp namnet och det tillhör en real person, som bor i Hägersten. Ett lustigt sammanträffande, för det gör jag också. Jag gissar att Maja S också chattat med Cleverbot.
Cleverbot har tidigare sagt sig heta Kay.
Tillägg 19/9
I eftermiddags provade min facebookvän Kalle Andersson att fråga Cleverbot om Snövit:
Jag: Snow White?
Cleverbot: Snow white is getting old.
Jag: How come?
Cleverbot: I don't know.
Jag: Tell me the story about Snow White.
Cleverbot: Once apron a time there was a princess named Snow White that had seven draufs.
*Jag skriver inte ut hela efternamnet utan bara första bokstaven, eftersom jag kollade upp namnet och det tillhör en real person, som bor i Hägersten. Ett lustigt sammanträffande, för det gör jag också. Jag gissar att Maja S också chattat med Cleverbot.
Cleverbot har tidigare sagt sig heta Kay.
Tillägg 19/9
I eftermiddags provade min facebookvän Kalle Andersson att fråga Cleverbot om Snövit:
Jag: Snow White?
Cleverbot: Snow white is getting old.
Jag: How come?
Cleverbot: I don't know.
Jag: Tell me the story about Snow White.
Cleverbot: Once apron a time there was a princess named Snow White that had seven draufs.
Det jag tycker är mest fascinerande av detta är kanske inte att Cleverbot lagt det jag berättat på minnet, utan det är felen.
Once apron a time, seven draufs.
Det betyder att datorn inte bara upprepar mekaniskt, utan sätter ihop meningar själv. Det påminner lite om barns språkinlärning.
Det är gulligt.
Seven draufs.
Once apron a time, seven draufs.
Det betyder att datorn inte bara upprepar mekaniskt, utan sätter ihop meningar själv. Det påminner lite om barns språkinlärning.
Det är gulligt.
Seven draufs.