Apropå sympatibomber

OK, igår ställde jag frågan (i en diskussion med Han1): varifrån får de libyska rebellerna sina vapen?
Jag har inte sett att frågan har ställts i svenska medier men det hindrar ju inte att den är både intressant och relevant. Nio av tio svenskar vill att någon bombar Libyen, typ FN eller Nato (enligt siffror i Expressen), vilket innebär att nio av tio svenskar inklusive Gaggbölevänstern vet mer än jag om vilka rebellerna är och varför det är så bra att sympatibomba Libyen.
Idag klarnar bilden åtminstone lite:
"Både rebellerna och regeringssidan är beroende av kontanter för att finansiera sitt krig. Förmodligen är det därför som rebelledningen på söndagen berättade om sitt avtal med Quatars statliga oljebolag.
Ett avtal som innebär att export från de östliga oljefälten ska inledas "om mindre än en vecka" enligt rebelledaren Ali Tarhouni, ansvarig för ekonomi och olja. Quatar deltar som ett av få arabländer med stridsflyg i FN-alliansens militära insats"".
(TT-AFP-REUTERS i Svenska Dagbladet).
I samma artikel säger en militärstrategisk expert om Natos insats, att den kan tolkas på två sätt: att flyg sätts in för att skydda civila eller att den är ett understöd för rebellerna. Vilket givetvis är två fullständigt olika saker. Frågan om revolutionära fredsbomber som inte har med olja att göra kan av allt att döma bordläggas.
Rapporteringen om Bahrain och Syrien framstår för den som har gått den minsta lilla grundkurs i mediekritik som tydligt vinklad. Om Syrien står det exempelvis i dagens Svenska Dagbladet att "demonstrationerna har krävt dödsoffer". Det är alltså demonstrationerna som dödar obeväpnade demonstranter?
Återstår att fundera över varför nio av tio svenskar (om Expressens siffror stämmer) har så skjutglada fingrar.