söndag 6 mars 2011
Ett möte
Det var ett starkt ögonblick. Jag hade varit och handlat i Liljeholmen och hade just kommit ut ur affären, då en äldre kvinna hejdade mig. Hon frågade om det inte var Maja Lundgren. Hon sa att hon inte ville störa, jag kanske hade bråttom. Det hade jag inte. Hon ville nu bara säga att hon älskade Myggor och tigrar. Hon köpte den och gav bort den till alla hon kände. Sedan presenterade hon sig som Olof Lagercrantz änka. Jo, hon sa sitt eget namn också - Martina.
Detta var väl för någon månad sedan och det tillhör egentligen sådant jag vill hålla hemligt - ropa ut det till hela världen men så tyst att det inte hamnar i den skräniga prestigeapparaten.
Så nu har jag berättat det på det tysta sättet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Underbart. Får jag svära? Det är fan underbart.
SvaraRaderaKunde du få en finare hedersbetygelse?
Zigge: nej det kunde jag inte. Men jag höll på att sabba det. För jag kunde inte låta bli att berätta för henne att när jag hade publicerat min första text, en essä i 90-tal, den hette Nehrslag i språket, så fick jag ett vykort från Olof Lagercrantz med beröm (det var essän värd för den var verkligen bra) - och det var verkligen stort då, för mig - men att berätta det blev som att bolla tillbaks allt till prestigecirkusen igen. Jag vet inte om du förstår vad jag menar, eller det gör du ju: jag menade allvar med Myggor och tigrar.
SvaraRaderajorå och bortsett modefeminismen menade DN allvar med majamassakern.
SvaraRaderaDet här är tungt.
modefeminism är up fly words, det är stelnad terminologi. Vid sidan av den finns förstås skandalskriverier, hyenaspråk, braskande eller exhibitionistiskt offersnack, min bok är ingetdera. Det är lite problems med anknytningen just nu, den här kommentaren kanske blir dubbelpostad.
SvaraRaderaOch jag blir tamejfan nästan tårögd. Jag ska säga upp DN efter 33 år som prenumerant. Bafatt!
SvaraRaderaVad jag anser generellt om dn kultur tror jag få kan ha missat, och nej - den ståndpunkten härrör inte bara ur det du kallar majamassakern, utan det tycks vara något som sitter i väggarna där.
SvaraRaderaSysterdyster: ja... alltså, jag kan ju bara säga vad jag tycker. Det är något slags strukturell katastrof, det som pågår i de flesta av de kulturartiklar i DN kultur jag läser. Jag läser dem på nätet, kanske finns det annat i papperstidningen. Jag ser nervös prestigefixering, olycka, en ofantlig massa besynnerligt tassande kring psykiska besvär, titelsjuka, högstämda hyllningar av manliga "genier", positionering, osv. Även artiklarna om Olof Lagercrantz har något skevt över sig, det är "storheten" som är i fokus.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaMaokostym, jo jag såg det där. Det stod på något vis i kontrast till den snajdiga sidenblåsa som var på kulturdelens omslag samma dag, om jag inte missminner mig (största kulturnyheten var vårmodet).
SvaraRaderaDN blåste upp några dagboksanteckningar av Lagercrantz som tydde på bitterhet mot DN, att han inte skulle ha fått tillräckligt med presenter därifrån.
Jag söker efter ett uttryck: "varav hjärtat är fullt, därom talar munnen" eller något åt det hållet - kan man få ner allt till rent materiella spörsmål, så kanske det kan skänka en tillfällig skadeglädje.
Det är klart att det heter chic och inget annat.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRadera"Above all, to thine own self be true".
SvaraRaderaTror det är ur Hamlet. Kom att tänka på det bara.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaeftersom redan så många andra kommenterat - så är väl egentligen min kommentar överflödig - men jag vill att du ska veta maja - att jag faktiskt gläder mig med dig i det du har upplevt - det var absolut inget fel av dig att berätta detta positiva du upplevt - tvärtom!
SvaraRaderaBra! Och det är fint att få beröm av äldre läsare. De är immuna mot prestigefixeringen, fäster sig vid andra saker och har andra referenser...
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaJa jag blev glad.
SvaraRaderaZigge: det är Polonius till Laertes, väl?
Beckman skriver om Lagercrantz:
"lyckas få den övervärderade August Strindberg att bli intressant"
alltså, man slår sig för pannan.
clam: ah, generation of vipers. Är det "i huggormars avföda" på svenska?
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRadera"huggormars avföda" är väl nära nog en felöversättning...
SvaraRaderamen jag tittar nästan aldrig i nyöversättningen av Bibeln ändå - ett alltför pastöriserat språk.
Man kan tänka: "huggormsavföring" (det betyder inte det, men det är ett rätt kraftfullt skällsord: ni huggormsskitar).
"lyckas få Strindberg att bli intressant" - avund, ytlighet, surhet, dammighet .
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaDet är alltid roligt med beröm och uppmuntran.
SvaraRaderaApropå att hemlighålla saker så hemlighöll Åsa Moberg sin debutroman i...35-40 år för oss läsare.
Anonymous:
SvaraRadera"Det är alltid roligt med beröm och uppmuntran"
Tycker du? ojojojoj...
Vilken kommentar. "Det är alltid roligt med beröm och uppmuntran".
SvaraRaderaJösses...
Jag måste lämna in datorn, anslutningen är mycket långsam.
Grattis!!!!
SvaraRaderaAnonymous: att jag blev vresig beror på att det inte alltid är roligt med beröm och uppmuntran. Jag tror det är Ivar Lo Johansson som har sagt det kan vara helt ok att bli sågad av någon vars omdömen man respekterar, men outhärdligt att få beröm av en idiot. Den exakta formuleringen minns jag inte. Det finns väldigt mycket tomhet i den här branschen.
SvaraRaderaTack Henrik.
Ivar-Los inställning är bara att beklaga. Det är hans förlust.
SvaraRaderaAnonym: å, det där är han inte ensam om - alla är inte jasägare.
SvaraRaderaJag fattar ingenting här inne. Du har fa°tt beröm fran en författares anka. Klart det är surrealistroligt !
SvaraRaderahttp://www.seriesam.com/p3/kalle_anka_i_vildmarken_68.jpg
Zamenhof: ah, men Martina Ruin är inte bara en författares änka! Eller inte vilken författares änka som helst, eller snarare, inte vilken författaränka som helst. Martina Ruin är inte vem som helst.
SvaraRaderaAlltså, det går bra med Kalle Anka-skämt, haha, det är inte det. Passar bra så att en inte blir storvulen eller så.
Om jag fick beröm av Martina Ruins diametrala motsats Maria Schottenius skulle jag kräkas, rättare sagt det har jag fått en gång - schotteriet kröp fram med ett leende som luktade slem, det var kort efter Pompeji och då var det ju en väldig blandning på folk bland gratulanterna, om man säger så. Det fanns ju de som gillade boken och det är ju jättehärligt men det fanns också det allra kletigast pleti. Och det är en lyx att känna till hur det är, jag vet, det är en lyx att veta hur det är när det kletigaste pleti "ler" åt en. Nu passar schotteriet på att skriva om schizofreni och prisutdelningar och allt vad det kan vara. Hon är ju så att säga en vindflöjel med ett bajshjärta.
Men - det här är viktigt - för det första trodde knappast schottet att jag var galen när det begav sig utan hon agerade utifrån vad hon trodde var opportunt, och det var det också (jag ska leta reda på den där artikeln där en rad förläggare säger att de aldrig skulle ha gett ut Myggor och tigrar).
Om det skulle visa sig att det är opportunt med någonting annat kantänka, så kan hon sniffa upp näsan i andra rövar. Det är så den typen av människor fungerar. Och lika lite som de här Beckman och Wiman och vad fan dom heter så förstår hon litteratur. De förstår helt enkelt inte litteratur. jag ska berätta lite mer om det här, t.ex om när nurse Rached slingrade sig fram till mig på dn:s redaktion.
Det är mycket talande att Wiman lyfte fram något förödmjukande för Olof Lagercrantz samtidigt som Beckman skrev att Strindberg är överskattad: Jante är dessvärre en kliché men det dn håller på med är rena folkfördärvet.
Det stämmer (googlade fram det) det är Polonius till Laertes:
SvaraRaderaPolonius:
This above all: to thine own self be true,
And it must follow, as the night the day,
Thou canst not then be false to any man.
Farewell, my blessing season this in thee!
Laertes:
Most humbly do I take my leave, my lord.
Apropå dn, bra artikel av Lappalainen om Italien idag.
http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/landet-som-icke-ar
Zigge
et Ruin le statsvetare?
SvaraRaderavous êtes un pays familiste, tout le monde fait partie de la même famille, bien plus qu'à Naples :-)
nog en bra artikel: generös och insiktfull
SvaraRaderabara som skämt (mais l'histoire est vraie): un journaliste anglosaxone avait visité l'Italie dans les années 30, et avait demandé à un haut fonctionnaire (je crois) comment les gens auraient voté s'il y avait eu la démocratie en italie. L'homme avait répondu: "ehm, 20 % voterait socialiste, 15 % communiste, il y aurait 30 à 40 pour cent pour un parti chrétien, 10/15 % pour les libéraux" (*) Et l'autre s'étonnait: "quoi??? Et les fascistes, dans ça?" "Eh bien, fascistes, c'est tout le monde".
(*) ce qui est fascinant est que ces résultats s'approchent beaucoup des premiers résultats des élections libres, en 46
zigge: Jag har bara skummat Lappalainens artikel än så länge, men visst verkar den reda ut ett och annat svårbegripligt.
SvaraRaderazamenhof: "vous êtes un pays familiste, tout le monde fait partie de la même famille, bien plus qu'à Naples" tu as raison là, et effectivement il y avait même une espèce de provocation ironique quand j'ai souligné qu'il ne s'agit pas de vem som helst. Pourquoi? Un point de vue aristocratique, comme une attaque aux culturella uppkomlings? Ha, non...
Du läser helt fel. Det är inget Jante i Wimans artikel. Tvärtom.
SvaraRadera"Olof Lagercrantz fick finna sig i att bli utan avskedssalut från DN:s ägare. Kanske var detta i själva verket den största hedersbetygelsen han kunde få. Som oberoende publicist och uppfinnare av den moderna svenska kulturjournalistiken förtjänar han nu, inför 100-årsdagen, desto fler kanonknallar. Det går för sig att varken bocka eller buga."
Algot
Algot! Vad roligt. Det var inte igår.
SvaraRaderaDu har faktiskt helt rätt - det där är inte Jante.
För övrigt menar jag nog att Åsa Beckman bör ha rätt att hävda att Strindberg överskattad. Om man nu inte bör se det hela som en provokation...
SvaraRaderaJaha, ja det har du kanske rätt i. Det kanske är vördnaden eller kulten hon är ute efter, inte författarskapet.
SvaraRaderaZigge: Polonius ord till Laertes: jag såg en tolkning någonstans som betonade att det inte handlar om en modern "hitta dig själv"- attityd, utan snarare en kombination av att leva ett enligt tidens sätt att se hedervärt liv, och att bevaka sina intressen. Vilket då när det gäller Ofelia handlar om att vakta sin dygd mot Hamlets uppvaktning - och för Laertes något liknande, varnar inte Polonius honom för ett utsvävande liv när han ska iväg och studera, eller något sånt?
SvaraRaderaMåste kolla upp det.
Jag tror att du bör välja dina strider. Det Zigge kallar "majamassakern" var intressant - om du ursäktar den ståndpunkten - då den sade oerhört mycket om vad som är acceptabelt för män och oacceptabelt för kvinnor. Du sammanfattade det väl i ett inlägg här tidigare ("Det är inte systemet, det är fan du"). Men jag antar att det idag ändå är fler som har fått upp ögonen för det. Jag tycker mig ana att du vill distansera dig från det självbiografiska kvinnliga skrivande som inte väcker upprördhet. Men också från geniförklaringarna av exempelvis Knausgård, Norén och Jönsson. Begripligt men jag tycker att du ska koncentrera dig på ditt egentliga författarskap och mindre på polemik.
SvaraRaderaAlgot
Algot. Jag förknippar dig med tigerteckningstävlingen och med den tid då det var hela havet stormar här. Även då var du klok. Har jag för mig.
SvaraRaderaJo du har säkert rätt - det där studeras ju nu. Som jag ser det är både skandaler och succéer till stor del mimetiska, d.v.s de bygger huvudsakligen på härmning.
Jo du har nog rätt, vi får se.
Sen kanske jag ska tillägga, apropå "Jag tycker mig ana att du vill distansera dig från det självbiografiska kvinnliga skrivande som inte väcker upprördhet", att det är mer invecklat än så. Den slarviga kulturjournalistiken buntar ihop författarskap. Jag vet inte hur många gånger jag har läst att Knausgård gör det Maja Lundgren, Lars Norén och Carina Rydberg redan gjort. Jag skulle vilja hävda att alla fyras självbiografiska alster har väsentliga skillnader.
SvaraRaderaHej så länge
Nå du kanske ska veva på. Vid ett tillfälle tyckte jag det var bra att du röt till mot DN. Hur var det nu, "det alltför självbiografiska väcker obehag". Sedan tycker jag personligen att Grimsruds tidigare böcker litterärt var bättre, men det är ändå glädjande att hon har så stora framgångar med denna. Ett steg i rätt riktning!
SvaraRaderaAlgot
Algot: Ja det behövde sägas.
SvaraRaderaDet behövs attitydförändringar, så det här är jättebra.
Grattis, för övrigt. Martina Lagercrantz var väl sin make Olofs första och viktigaste läsare.
SvaraRaderaAlgot
Majas kollega Carina Rydberg tipsar om ett program om hot och trakasserier på nätet.
SvaraRaderahttp://www.boktipset.se/medlem/carinarydberg
Det kunde vara något för Maja att beakta med tanke på vad hon kallar sina medmänniskor i Myggor och tigrar och här.
Å, Carina Rydberg är mycket snällare än jag. Och det menar jag inte som något förklenande.
SvaraRaderaVi skriver på ganska olika sätt, men om jag ska gissa vad den gemensamma nämnaren var när det gäller just det ursinne som väcktes så är det kombinationen av en kvinnlig blick och högmod.
"lyckas få den övervärderade August Strindberg att bli intressant" - skrev Åsa Beckman, se kommentaren ovan - DN:s programmatiska sänkning av nivån, tjuvnyp mot det alltför konstnärliga, idéstölder, uthängningar, beställningsjobb då tjugoåringar får ge sig på författarskap de tycker är en nagel i ögat, det har alltså ingenting med kön att göra, det är inskränkthet som medveten ideologi.
SvaraRaderaÄr det Ett drömspel som är övervärderat, Fröken Julie, Spöksonaten eller Ockulta dagboken? Och övervärderat i förhållande till vad - trojkan A Schulman, Å Beckman och D Lagercrantz?
SvaraRadera