Ett förtydligande

Några har förbryllats av det här inlägget, Mediekritik 1971. Det var ett inlägg i narcissismdebatten (narcissism är kanske den diagnos som "den vilda psykoanalysen" använder allra mest) och i debatten om traditionella medier kontra sociala medier. Jag vet inte om något klarnar med denna bildtext, eller om den ökar förvirringen och därmed kan vara ett alternativ till sudoko och andra hjärngympor. Eller om det helt enkelt kan betraktas som alldeles gratis public service, och erbjuda hulda läsare en möjlighet att fundera över hur diagnoser och moralbegrepp flätas in i varandra, så att det snart nog är omöjligt att skilja det ena från det andra. Det bör tilläggas att citatet är taget ur en lång artikel som i sin helhet inte är något försvarstal för narcissismen.

"Att barn är så förtjusande beror till stor del på deras narcissism, deras självtillräcklighet och otillgänglighet, detsamma gäller charmen med vissa djur som inte verkar bry sig om oss, som katter och stora rovdjur, ja det är till och med så att vi fängslas av att läsa om stora brottslingar eller om humorister i skönlitterära verk på grund av den konsekventa narcissism med vilken de lyckas hålla allt sådant på avstånd som förklenar deras jag. Det är som om vi avundades dem att de har lyckats vidmakthålla ett saligt psykiskt tillstånd, en oangriplig libidoposition som vi själva efterhand har givit upp. Den narcissistiska kvinnans stora charm saknar dock inte nackdelar; en stor del av den förälskade mannens otillfredsställelse, hans tvivel på kvinnans kärlek, hans klagan på det gåtfulla i hennes väsen har sin rot i denna inkongruens hos objektvaltyperna.
Det är kanske inte överflödigt att försäkra att varje tendens till förklenande av kvinnan är mig fjärran".
Sigmund Freud, ur Introduktion till narcissismen, 1914