Läck, patrioter, läck!

Det står ingenting i DCA-avtalet, ingenting finstilt, ingenting storstilat, om att svenskar kommer att få rösträtt i det amerikanska presidentvalet.

Vad som däremot står är att amerikanska trupper inte lyder under svensk lag när de är här, att USA kan föra med sig kärnvapen in i landet utan att berätta det för Riksdagen och än mindre för befolkningen, och att ett antal svenska militärbaser har överlåtits åt USA. Detta samtidigt som ändringen av yttrandefrihetsgrundlagen gör det möjligt att lagföra journalister och deras källor om de gör avslöjanden som kan skada Sveriges relation till Nato eller USA, till exempel om de berättar om ett kärnvapenbestyckat fordon på svensk mark, amerikanska soldater som begår brott,: USA har juridisk och så att säga journalistisk immunitet i Sverige, vem som än är och blir president i framtiden. 

Om en amerikansk soldat skulle våldta en svensk kvinna, kan han inte åtalas för det i Sverige. 

Om man tänker sig en amerikansk president som tycker att rättsapparaten är något man fibblar med efter eget behag, och kanske att svenskor kan man grab by the pussy?

Så. När det stod "försvarshemligheter läckte ut" på Expressens löp nyligen (Expressen som gick i täten mot den enligt dem löjeväckande idén om svenskt territoriellt försvar - "blågul försvarsnostalgi"- till förmån för deltagande i Afghanistankrig och liknande succéer), bör man ställa sig frågan: kan det handla om en patriot som läcker saker svenska medborgare bör få veta? 

Trump är inte den sista presidenten. Alla bror duktig som dansar runt elefanten i rummet - nämligen att svenskar inte har rösträtt i det amerikanska presidentvalet - och känner sig kloka, modiga och politiskt medvetna när de kritiserar de amerikanska väljarna eller Trumps tillsättning av ministrar, borde ställa sig framför en spegel, använda ett hopprep som mikrofon, ta en bild med smartphone och lägga ut i sociala medier, och hoppas att det blir så många lajks att en annan president - som svenskar inte heller har rätt att rösta på - vinner nästa val. 

Som det är nu är det totalt löjeväckande, som "min pappa är starkare än din pappa!", "han är världspolis, nej visst nej kanske inte".

Men Wikileaks popularitet i Sverige ger hopp om visselblåsare. Det kan handla om en militär som bestämmer sig för att följa sitt samvete, på grund av lojalitet med det svenska folket. Han eller hon kan inte räkna med politiskt stöd eller stöd från medierna, kan få horder av små Karl XII:epigoner i mejlkorgen (de är lika galet ettriga på nätet som på Folk och Försvar och ledarsidorna), måste kämpa och riskera lika mycket som Katharine Gun eller Chelsea Manning, och så länge svenskar inte har rösträtt i det amerikanska presidentvalet, yttrandefrihetsgrundlagsändringen består och ledarsidor beskriver fredsrörelser som landsförrädare, kommer de vara superhjältar.