Roberto Saviano i Expressen, apropå att tidningen La Repubblica har ställts inför rätta för att ha ställt kritiska frågor till Berlusconi.
Lite komisk inledning till Expressens kulturchef Björn Wimans kommentar:
"Erik Gandinis film Videocracy om informationsförtrycket i Italien blir alltmer aktuell."
Äsch, det gäller ju att hänga med.
Nästa tävlande i discoracet är listig nog att anknyta till ank-temat (Anna Anka, Ank-Käthe, o.s.v). Det är ju fredag, bara att sätta igång och stuffa i stugorna.
Jag tror jag var tolv, tretton år när den här låten kom. Minns en klassresa i sexan: den spelades på bussen upp till Åre.
I väntan på... Radio Ga Ga
SvaraRaderaIntressant artikel av Saviano. Jag har inte läst hans bok men har tillgång till filmen som kom förra året.
SvaraRaderaVet du nånting om den. Är den värd att se?
Anonym 19.11: ja, det är den verkligen. Filmen är främst koncentrerad till dumpningen av giftavfall i Kampanien, den illegala textilindustrin, och la faida i förorterna Scampia/Secondigliano. Men också, bland annat, hur träningen av unga pojkar går till.
SvaraRaderaRätt mycket i boken är inte med, jag skulle säga att det är två olika saker.
Den ger en mer realistisk bild av camorraverkligheten, hurpass föga glamorös den är.
Valens: haha, jag har en hel kö av discovideor med knasig dans (fast inte mycket överträffar the hustle). Det är förstås bara på skoj. Radio gaga, ja kanske det!
Fy fasen vad obehagligt detta med Berlusconi...Måste se Videocracy...
SvaraRaderaJag har också varit i Italien, ej i Södra dock, och har inga maffiakontakter : )
Men jag blev kär i landet, samtidigt som det fanns en rasism där som var så brutal och självklar bland "vanligt folk". Minns mitt brutala uppvaknande med de sociala klyftorna (var ung då, under åttiotalet, då inga tiggare fanns på Sthlms gator), där en man utan ben med trasiga kläder satt på en filt med händerna utsträckta. JAg blev så illa berörd, men då jag uttryckte det så fick jag till svar att det inte var en Italienare som satt där, utan en zigenare. Samtidigt var de så nationalistiska, de här vännerna jag hade. Och jag var liksom för ung för att våga greppa saker och ting, min nakna reaktion räckte inte, och språket räckte inte heller den gången. Nu har vi iofs en liknande situation på gatorna. Tiggarna befolkar gatubilden även här nu, så det kanske bara är en tidsfråga innan vi också får en Berlusconi. De finns vissa individer som lyckas dra nytta av socialt sönderfall i varje tid, tycks det mig.
Gillar hur du skriver så passionerat om Italien.
Anonymuskronikus (kommer ej ihåg mitt lösen och kan ej logga in som orange)
Hade tänkt mig en trevligkväll på krogen, men det verkar vara lite stiltje här ikväll. Vill dock på intet vis förringa diskussionen om det italienska samhället.
SvaraRaderaAnonymuskronikus: "Jag blev så illa berörd, men då jag uttryckte det så fick jag till svar att det inte var en Italienare som satt där, utan en zigenare." Ja, jag minns det också - det var innan det fanns tiggare i Sverige, och då hade jag nog aldrig trott en som sa att det skulle sitta folk framåtstupa på trottoaren och sträcka fram händerna även i Stockholm. Jag ska säga lite hjärtlöst att jag gillar det inte. Det är ganska ovanligt med barn som tigger i Sverige. I de fallen brukar det handla om ligor som köper eller kidnappar barn, ungefär som Oliver Twist. Och det är ju albaner eller romer. Vilket förstås inte ursäktar rasism.
SvaraRaderaIAMB: hehe, jag vet inte om det är några spralliga typer här, hade nog tänkt kolla tv och pyssla om katterna, som ska kastreras på tisdag (i sista minuten antagligen, Atossa kråmar sig och Xerxes har fått en mycket stor pung, if you pardon my french. I värsta fall är hon redan på smällen)
Maja: lycka till med katterna!
SvaraRaderaTV har jag nästan slutat titta på - nu finns ju bloggvärlden...
När jag såg "In treatment" varje vardag så tror jag att jag vande mig av med alla andra TV-program (utom Go´kväll på torsdagar)...
Jaja.. har jag inte något mer ointressant att meddela...
Trevlig fredagskväll på er alla där ute, inne eller var ni nu befinner er!
Jo, det går nog bra. De kommer att förbli kattungar hela livet, mer eller mindre. Jag tänkte ett tag låta Atossa få en kull, men det får nog inte bli så ändå. Har inte riktigt tiden att ta hand om ett gäng kattungar.
SvaraRaderaVaccination och id-märkning i örat ska ske samtidigt. Och sen kommer de väl att ragla omkring och vara ömkliga ett tag, antar jag.
Ja, trevlig fredagkväll på er, wherever you are!
En reflektion: att Disco fortfarande är obegripligt och så skoj. Säger man Punk är det en fin gammal samhällsrörelse, men Disco, där tar det stopp för många. Det där med soul, tja, jag gillar ju faktiskt "sextiotalsoul". Lugna favoriter.
SvaraRaderaMan är helt enkelt inte intresserad av musik. Noll Koll, med två andra ord.
Det är så outsägligligt dumt att jag inte vet var jag jag skall vägen. Det roligaste sedan George Clooney sket i kattlådan (googla på).
Äsch, jag gillar discomusik, särskilt 70- och 80- talslåtar. Som nästan gör att man får blippande lampor och jätteglaskulor inne i skallen när man hör dem.
SvaraRaderaDisco duck....ha,ha,....från, kan det vara, -77?
Vi hade en gigantisk lila-rosa jukebox i vår skolcafeteria. En av de bättre låtarna var just den lilla dkoteksankan, vilket säger en del om urvalet. Det hände att någon mer bemedlad elev la i 10-20 kronor (jag tror att en låt kostade 50 öre) så vi fick höra denna underbara låt en halv dag eller så. Man blev impregnerad av ankan, den rann av som vattnet på en gås till slut.
Tack, Maja, för att jag fick bli nostalgisk en stund. Disco duck, negerboll och pulverutomatkaffe. Det var skollunch på 1970-talet!
Ursäkta mitt icke-PK val att skriva negerboll. På 1970-talet hette de så.
SvaraRaderaHär är en ganska kul scen ur Sunes sommar, när Peter Haber försöker vara PK:
http://www.youtube.com/watch?v=1Vb_FY_mDNI
Hon är lustig den där ankan.
SvaraRaderaClaes: i tolvårsåldern var jag för snobbig för att gilla den här låten (eller erkänna att jag gillade den). Ett par år senare (?) kom Sugarhill gang med Rappers delight. Det är ju nåt helt annat, inte speciellt löjligt (medans discon åtminstone delvis är avsiktligt jönsig, Disco Duck kan ju ingen dansa som tar sig själv på hundraprocentigt gravallvar).
SvaraRaderaÅh Clooney som går på kattlådan, det måste jag kolla upp!
Systerdyster: negerboll sa man ju helt obekymrat, det var bara gott oavsett om det var köpenegerbollar eller hemlagade och åtminstone jag tänkte nog inte så mycket på vad ordet stod för. Idag känns det rätt konstigt, som ord alltså. Men det är lite överdrivet att Tio små negerpojkar inte får heta så längre.
Anka Planka: ja, men vilken av dom?
Maja, apropå "Tio små negerpojkar"; när det för ett par år sedan förlag/utgivare började förbjuda titeln såg jag till att köpa hem ett gammalt original för att spara bevis för historierevisionismen.
SvaraRaderaPippi Långstrumps pappa ligger väl också illa till om jag minns rätt. När det gäller en barnbok har jag lite större förståelse för dilemmat.
SvaraRaderaJag har också ett ett gammalt ex. av Christieboken. Hurra för antikvariat!
Jag förstår verkligen inte tanken att man ska låtsas som om tidsanda och språkbruk var annorlunda än det var för ett antal år sen. Originaltexterna är ju utmärkta tidsdokument.
Jag blev verkligt chockerad när jag läste hur man uttryckte sig om judar i en del böcker på 30- och 40-talet t.ex. Men att skriva om de böckerna är ju just att inte kännas vid hur det verkligen var.
Tintin har ju skapat debatt på sina håll, och, om jag inte har helt fel, också blivit censurerade.
SvaraRaderaMer om... Radio Ga Ga
SvaraRaderaSo don't become some background noise -
A backdrop for the girls and boys who just don't know or just don't care and just complain when you're not there...
You had your time, you had the power!
*
Om Robert Savianos artikel i Expressen?
Saviano 2.10
inleds...
Den som bestämmer sig för att kritisera regeringen och premiärministern i Italien i dag vet att han kan förvänta sig inte bara motsatta åsikter, utan en kampanj som syftar till att totalt misskreditera honom.
och avslutas...
Jag skulle vilja att rätten att uttrycka sin åsikt om det som pågår inte – i ett enda demokratiskt land – skulle kunna innebära att man får betala med sin själ, sin kropp, sitt blod.
Detta är tryckfrihet.
PS.
Vad kan det vara värre: att bli fysiskt eller psykiskt mördad? Att få en camorras kula i huvudet eller ställas inför... Jantelagen?
Varken den ena eller den andra... påstår jag på ett desperat sätt!!
Nej, men se god dag Grynna. Det var trevligt att se dig igen.
SvaraRaderaJo, Tintin har det diskuterats om. Den har klarat sig undan förvånansvärt länge. Jag tror att det beror på att just Tintin är alla "intellektuellas" favorit och ses som riktiga konstverk. Stilen har analyserats på kultursidorna. Många kulturredaktörer som vill vara lite tjosan, för att peka på sin bredd har Tintin som favorit.
Jag förstår det faktiskt inte. Värre rasistisk smörja har jag sällan sett.
Ungen min fick "Tintin i Kongo" som present som liten. När jag läste den reste sig nackhåren.
Den beskrev stereotypen: stenkorkade infödingar med bastkjolar och ring i näsan.
Men det vete farao om jag tycker att den ska censureras. Jag tycker nog det är bättre om föräldrar tar sitt ansvar och inte ger ungarna sån smörja.
Vuxna människor ska väl däremot klara av att se det för vad det är.
För egen del tycker jag Asterix och Obelix är konstverk :-)
Tv-serien Tintin var däremot ganska skojig.
Grynna! La vincitrice! Kul att du tittar in.
SvaraRaderaJa, Tintin i Kongo... jag har inte läst den, men den lär vara grov. Med tanke på att belgarna ska ha varit de som var mest brutala som kolonisatörer så hade man kanske hoppats att Hergé åtminstone var snäppet bättre... Censureras, nej, det tycker inte jag heller.
Valens: det där är viktigt. Jag har lite svårt för sättet att skriva om Italien i Sverige. Det gäller självklart inte Savianos artiklar, han har rätt, men på det sätt de används. "Titta vad hemskt det är i Italien!"
Det är ju mycket mer komplicerat än så.
Och Jantelagen, och myggor (finns både manliga och kvinnliga), och självcensur, och rädsla att avvika - det är inte en kula i nacken men kan vara ett långsamt gift.
Sen är det förstås lite för lätt att hänvisa till Jante i disskussioner där det inte hör hemma. Avfärda kritik med "det är bara avundsjuka".
Näe, jag tycker att man ska låta Tintin vara. Det är en tecknad serie som skrevs och ritades i en tid då den typen av värderingar var ok, och syftet med serierna var väl att roa och då är det klart att somligt dras till sin spets.
SvaraRaderaMin bror hade flera Tintin-album, så självklart läste jag dem också och mina favoriter var kapten Haddock och Milou.
Maja:
SvaraRaderaDu skriver det är inte en kula i nacken men kan vara ett långsamt gift...
Jag undrade - vad kan det vara värre: att bli fysiskt eller psykiskt mördad?
Så länge är vi överens...
Du skriver att du har lite svårt för sättet att skriva om Italien i Sverige...
Jag har minst lika lite svårt för sättet att skriva om tabubelagda ämnen i Sverige...
Är det långsama giftet som jag känner rinnande i mina ådror?
Så att det är inte för lätt att hänvisa till Jante i disskussioner där myggor (manliga och/eller kvinnliga), självcensur, och rädsla att avvika tolkas som ett långsamt farväll...
Som Saviano...
Jag skulle vilja att rätten att uttrycka sin åsikt om det som pågår inte – i ett enda demokratiskt land – skulle kunna innebära att man får betala med sin själ, sin kropp, sitt blod.
Alea iacta est!
Jag älskar Tintin. Det är så briljant. Så snyggt. Så kul.
SvaraRaderaVisst, om vill ha något att slå ned på finns ju tidsenliga karikatyrer som kan tolkas som rasism (juden i "Den mystiska stjärnan", "negrerna" i "Koks i lasten" och så vidare). Hergé själv har sagt att han med detta bara tecknade utifrån de stereotyper som gällde i den borgerliga miljö han växte upp i. I övrigt präglas ju albumen av humanism.
Rasistisk smörja? Dumheter.
Dessutom: det finns en miljard låtar som kan kallas "disco" och ni lyfter fram en plojlåt som "Disco Duck". Discon var inte jönsig.
Det är som avfärda hiphop på basis av Markoolio.
Ja, jag gillar alltså både Tintin och Disco.
Claes: "ni lyfter fram..."? Varför inte dua?
SvaraRaderaDet är mest på skoj, discon överlever säkert ändå.
Haha. Jo, jag minns också "Disco Duck".
SvaraRaderaMen du:
Harold Melvin & The Blue Notes, "Bad Luck":
http://www.youtube.com/watch?v=VR8KfMTmPRQ
Gammal disco. I en längre version finns en sorts politisk samtidskommentar på slutet (Teddy Pendergrass läser tidningen), om det känns bättre. Det är tradition i Sverige att det liksom blir lite finare då. Inte riktat just till dig, men det där har vi växt upp med.
Discon är också dessutom högst vital, det görs massor av musik som direkt kan härledas till discon (ja, det mesta av ny dans/klubbmusik egentligen) – medan punken angår ett fåtal. Punken betydde ingenting jämfört med discon.
Nu vet jag inte riktigt var på bloggen jag ska skriva för att inlägget ska hamna rätt, men jag vill lämna en liten kommentar på det där ang. tiggeri och kan väl kanske lika gärna skriva här?
SvaraRaderaAlltså. Nej, jag ger aldrig pengar till tiggare.Däremot händer det att jag ibland köper ett ex. av tidningen Situation Stockholm.
Grynna.
Claes. Majoriteten i din bransch verkar hålla med dig om Tintin. Jag kan inte för mitt liv se det.
SvaraRaderaJag vill bara tillägga att även om Jag tycker att "Tintin i Kongo" är rasistisk smörja, så betyder inte det att jag därmed anser Hergé vara rasist. Det har jag ingen som helst aning om ifall han var. För självklart är alla fångar i sin egen tid och vilken tid man lever i ska inte läggas någon till last.
Du har inte läst Tintin. Det borde väl vara startläge?
SvaraRaderaVilken "bransch" tillhör jag? Och, och man skall vända på saken, vilken "bransch" tillhör du? Förr skulle väl man säga "klass" men nu måste man väl ha etiketter som Kristdemokraterna är med på. Är du vanlig?
Muckar lite här.
Man behöver inte vara fånge i sin egen tid. Jag är uppvuxen med Tintin och tycker att den är kul och intressant, Tintin har en speciell laddning, men också att det inte går att vifta undan alla konstigheterna. Jag kan inte hålla med om att den är humanistisk, den är superskum på många sätt. Men också därför lite fascinerande.
SvaraRaderaHar jag inte läst Tintin? Var har du fått det ifrån?
SvaraRaderaNär jag säger din bransch, syftar jag på människor som jobbar med bilder på något sätt. Tecknare/illustratör/ konstnär osv. Kollegor med Hergé i vid mening alltså.En yrkesbransch mao.
Det går inte alls att jämställa med begreppet klass.
Är jag vanlig? Vad farao är vanlig egentligen. Men njaej jag betraktar mig inte som vanlig i den meningen att jag skulle vara en genomsnittsmänniska med genomsnittssmak och allt annat genomsnittsligt, svensk 1.0. Finns såna ens.
Klart det finns många konstiga saker i Tintin. Vem svär som Haddock? Kaptenen har en butler. Bor på ett slott. Hur många artiklar skriver Tintin som journalist? Vad lever han på? Hur begränsad är hans garderob? Var finns alla kvinnor? Där är ju bara Castafiore?
SvaraRaderaMan kan också analysera Elsa Beskow till döds om man vill, jag har god lust att såga Astrid Lindgren sönder och samman. Hon suger.
Hämnd.
SvaraRaderaJa, vi som hatar Astrid Lindgren – Unite.
SvaraRaderaIdas Sommarvisa, till att börja med.
"För självklart är alla fångar i sin egen tid"
SvaraRaderaLika väl som de är fångar i sin egen dumhet.
"I sin tid", under Tysklands ockupation, var ju Hergé en ganska öppet nazi-sympatisör, sen kan man förstås tycka och tänka vad man vill om hans konst.
Hata Astrid Lindgren? Det gör inte jag.
SvaraRaderaZamenhof: jag tycker inte att det håller att kalla någon fånge i sin egen tid. det är att göra alldeles det för lätt. Fånge i sin egen dumhet, jo då börjar det väl närma sig.
Grynna: Det är tänkt att bli ett inlägg om tiggeri. Jag gav rätt ofta tidigare, men börjar luta åt att sluta. Låter som en bra princip att köpa Sit. Sthlm istället.
Astrid Lindgren var väl inget helgon, men hennes respekt för barn, hennes sätt att skriva om barn, hennes levandegörande av barnens (ok, vissa barns) miljö för 100 år sen eller så, hennes klättrande i träd som 80-nånting bara för att det var kul - nog är det svårslaget?
SvaraRaderaEller förresten, kanske var det framför allt så att Astrid Lindgrens böcker var med och bidrog till ökad respekt för barn? Så att ett förhållningssätt som vi nu tycker är självklart i barnböcker (inlevelse snarare än uppfostran), det var hon med och skapade? Eller förstärkte, i alla fall, det var väl ingen total nyhet på 40-talet.
SvaraRaderaMen visst, alla gillar henne inte. Min mamma brukade säga att "hon passar inte för min röst" (det handlade alltså om att läsa högt). Hon läste hellre Tove Janssons böcker. (Som jag också gillar, f ö.) Någon anser detta (att föredra Tove Jansson framför Astrid Lindgren alltså) vara lite fisförnämt - jag har aldrig begripit på vilket sätt.
IAMB: jag kan fatta att man retar sig på "sagotanten" Astrid. Min mamma, som för övrigt också heter Astrid, brukar säga att det är synd och skam, Astrid Lindgren som var så skarp och ogullig och så blev hon den där figuren.
SvaraRaderaTove Jansson har högre kulturellt kapital, eller hur Bourdieu brukar säga.
Men jag skulle nog vilja hävda att Astrid Lindgren är ett geni. Om man nu ska hålla på med såna utmärkelser.
SvaraRaderaPrecis vad jag tänkte, men inte vågade skriva... (om Astrid Lindgren som geni)
SvaraRaderaHmpf... det där med kulturellt kapital är känsliga saker. Fast nog så reellt. (I bemärkelsen att viss konst, kultur etc ANSES finare än annan, inte nödvändigtvis att den ÄR det, vem som nu ska bedöma det).
Kan det vara så att det är lättare att lägga fram en sådan teori i Frankrike än i Sverige, för att klassgränserna är skarpare där?
Maja: jag förväntar mig ett långt, utredande svar på frågan inom 5 minuter...
SvaraRadera:-)
Klassgränserna är skarpare i Frankrike, och i Sverige humhummas det mycket om klass. En del vill hävda att klassamhället är avskaffat i Sverige. Så är det ingalunda.
SvaraRaderaHehe IAMB, det blev bara ett kort, men bollen är rund, så att säga.
SvaraRaderaTack, Maja, jag dristade mig att skämta. Ibland blir jag alldeles till mig över alla möjligheter som nu finns att diskutera just det jag tycker är intressant - och naturligtvis vill jag ha svar med en gång - så att jag sen i lugn och ro kan fundera i några dagar och sen eventuellt komma med en ny synpunkt eller fråga...
SvaraRaderaBollen är rund, javisst.
Bollen är rund?
"Bollen är rund" = Det är fritt fram för vem som vill att teoretisera vidare kring Bourdieu under detta Disco Duck-inlägg eller någon annanstans?
SvaraRaderaja just det, det är fritt fram.
SvaraRadera("Bollen är rund och fotboll är fotboll och i fotboll kan allting hända" - minns inte vilken sportkommentator som sa så, men gillar det)
300 000 resande till Rom, 2009 10 3
SvaraRaderahttp://tv.repubblica.it/dossier/10-domande/colori-e-volti-c-e-anche-nanni-moretti/37625?video=&pagefrom=1
Sportjournalister och spelare säger det inför och efter varje match.
SvaraRaderaAllt kan hända.
Varför finns sportjournalistik? Allt kan hända när det gäller bandy. Eller fotboll.
»Hur känns det?«
Du gjorde tre solomål efter fantastiska dribblingar. Du klantade dig rejält när du lobbade frisparken i eget mål från andra halvan av spelplanen i din premiär, ni förlorade och ligger sist i ligan.
»Vi är ett lag där alla spelar för varandra«, vi »tar en match i taget«
och »ser det som en utmaning«.
Trots alla analyser hamnar det alltid där – vi tar en match i taget, fast vi siktar ju förstås på seger i ligan.
De tar alltså aldrig en match i taget, förstås. Vi vet att de inte tar en match i taget. De är jävligt illa ute.
Alla skådespelare tar också varje ny roll »som en utmaning”. »A Great Challenge«. Fast filmen är regisserad av Colin Nutley.
Eftersom det är så torftigt att skriva om idrott börjar man som sportjournalist också rätt snart att skriva om andra saker, som Los Lobos-konserter eller drinkar. Eller hur man blev mobbad när man var liten och kränkningar och uppväxten i Uddevalla. Varumärke. Profil.
Jag har ingen relation till Astrid Lindgren, läste aldrig som barn.
Men då är man en ond människa. Det är konsensus. Ond.
Jag ger inte heller till tiggare alltid. Man kan ju inte göra det. Men det handlar inte om det. Jag kan inte hjälpa dem, men jag vill inte vara med om att reproducera en massa förasvarsmekanismer gentemot människor som kanske har det svårt. Jag VET inte vad som ligger bakom tiggeriet, exakt, kanske måste man söka svaren i varje individs historia. Jag finner att antingen så avfärdar man det som "ruffel eller båg", eller så är det "synd om dem", dvs rätt vanliga inställningar till tiggeri. De ställer ju oss i dålig dager hur vi än är. Men bortom detta, man ska nog vara försiktig med att veta exakt hur de är eller om tiggares motiv, tror jag. Det kan ju i alla fall itne skada, och det betyder inte att man måste ge pengar till någon.
SvaraRaderaAnonymuskronikus.